Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956 (Motion 1956:703 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956

Nr 703

Av herr Fröding m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 110, angående vissa avlönings- m.fl.
anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för
budgetåret 1956/57 m. m.

I propositionen 1956: 110 har Kungl. Maj:t under punkt 3 förelagt
riksdagen förslag rörande försvarets framtida musikorganisation.

Förslaget innebär bl. a., att antalet militärmusikkårer nedskäres från
nuvarande 43 till 26. Efter den föreslagna organisationens genomförande
skulle av dessa 26 kårer endast fyra vara stationerade i Norrland, alla av
den mindre typen (typ II), och betjäna 16 av landets 91 militärförband.
Dessa fyra kårer skulle förläggas på så stora inbördes avstånd som i
Boden, Umeå, Sollefteå och Östersund. Som en jämförelse kan nämnas,
att stockholmsområdet skulle få behålla tre kårer, varav en av den större
typen (typ I) och två av typ II, vilka kårer skulle förläggas i Stockholm,
Solna och Barkarby d. v. s. inom ett mycket begränsat område.

Genom den föreslagna organisationen skulle bl. a. musikkåren vid Lv 5
i Sundsvall komma att indragas. Denna musikkår har hittills även fått
svara för militärmusiken vid KA 5 i Härnösand.

Till grund för propositionen ligger delvis ett förslag av 1955 års militärmusikutredning.
Utredningen hade föreslagit sammanlagt 22 musikkårer,
varav fyra, nämligen tre i stockholmsområdet samt en i Göteborg,
av typ I och övriga av typ II. Enligt utredningen erfordrades för stämbesättningen
vid kår av typ I 38 man och vid kår typ II 27 man. Personalbehovet
inom varje kår av typ I beräknades till en musikdirektör,
39 underofficerare och furirer samt för rekryteringen av dessa fyra
aspiranter och tre elever. Sammansättningen av en dylik kår angavs på
sätt återgivits å sid. 53 i propositionen. Sammanlagda lönekostnaden för
kar av typ I beräknades till 469 472 kronor per år. För en kår av typ II
beräknade utredningen personalbehovet till en musikdirektör, 28 underofficerare
och furirer samt tre aspiranter och två elever. Sammansättningen
av en kår av typ II angavs på sätt återgivits å sid. 54 i propositionen,
och beräknades varje kår av denna typ draga en total årlig lönekostnad
av 340 568 kronor. De sammanlagda årskostnaderna för den sålunda
föreslagna militära musikorganisationen beräknades vidare av
utredningen till 8 640 000 kronor eller till ett något lägre belopp än
årskostnaderna för nuvarande organisation, vilka beräknats uppgå till
8 675 000 kronor.

Motioner i Andra kammaren, nr 703 dr 1956

över inilitärmusikutredningens förslag ha i viss mån avstyrkande
remissyttranden avgivits från såväl Musikaliska akademien som Sveriges
orkesterföreningars riksförbund (S.O.R.), varvid i båda yttrandena framhålles,
att ett genomförande av förslaget skulle få menliga följder för det
civila musiklivet i landet. S.O.R. uttalar vidare, att det borde finnas
möjligheter att åvägabringa en fördelning av musikerbeställningama
och en spridning av kårerna på sådant sätt, att landsortens musikintressen
bli i mindre grad lidande utan att därför huvudsynpunkterna i
militärmusikreformen behöva eftersättas. Med något mindre kårtyper
vid förbanden i allmänhet och en reducering av antalet musikerbeställningar
i storstäderna skulle, anför förbundet, utrymme kunna vinnas
för bibehållande av ytterligare ett icke obetydligt antal kårer på olika
platser i landet. Dessa av S.O.R. framförda synpunkter delas av Musikaliska
akademien, som tillstyrker ett av lärarrådet vid musikhögskolan
utarbetat förslag till musikorganisation inom försvaret. Detta förslag
innebär följande: Stämbesättningen av kårerna begränsas till 37 instrument
för kår typ I och 23 instrument för kår typ II. Begränsningen
medför i huvudsak att antalet klarinetter inskränkes i förhallande till
vad musikutredningen föreslagit. Med utgångspunkt från det nu anförda
beräknas personalbehovet för en kår av typ I till en musikdirektör, 37
underofficerare och furirer samt för rekrytering av dessa fyra aspiranter
och tre elever. Motsvarande personalbehov för en kår av typ II beräknas
till en musikdirektör, 23 underofficerare och furirer samt två aspiranter
och två elever. Antalet kårer av typ I begränsas till en, avsedd att förläggas
till stockholmsområdet, och samtliga övriga kårer komma således
att vara av den mindre typen. Genom en dylik fördelning mellan de olika
kårtyperna samt genom den föreslagna kårsammansättningen beräknas
det vara möjligt att inom ramen för de totala årliga lönekostnader, som
beräknats för den av militärmusikutredningen föreslagna organisationen,
utöka antalet musikkårer med sex. Det sammanlagda musikerbehovet
skulle därvid uppgå till 801 man jämte musikinspektören. Nämnda sex
kårer böra enligt akademien med hänsyn till det civila musiklivets intressen
förläggas till Sundsvall, Örebro, Västerås, Jönköping, Växjö och
Kalmar. Musikaliska akademien anför bland annat, att den av akademien
förordade instrumentuppsättningen i kårerna icke tillåter den i och för
sig önskvärda koriska besättningen av de viktiga klarinettstämmoma,
men anser att denna nackdel i någon mån kan uppvägas genom en lämplig
nyansering av övriga stämmor. Akademien anför vidare, att den sålunda
föreslagna organisationen tillåter både en militärt sett förmånligare
frekvens vid förband utanför musikkårernas förläggningsorter och
eu effektiv hjälp från de enskilda militärmusikernas sida till det civila
musiklivet såväl på förläggningsorterna som på ett betydande antal musikkulturellt
viktiga orter utanför dessa. I eu sedermera överlämnad skri -

Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956

velse anför akademien, att dess förslag till personal- och stämbesättning
av de mindre kårerna innebär vissa nackdelar jämfört med utredningens
förslag. Sålunda anses begränsningen av antalet klarinetter medföra en
försämring av klangen. Vidare anses akademiens förslag innebära försämrade
utbildningsmöjligheter, då vederbörande chefer få svårare att
utan allvarligt hinder för kårernas behöriga tjänsteutövning föreslå enskilda
musiker till vidareutbildning vid musikhögskolan. Dessa odiskutabla
olägenheter uppvägas emellertid, anför akademien, av de fördelar
för musiklivet i stort, som den av akademien föreslagna ökningen av
antalet kårer skulle medföra. Akademien anför vidare, att den enskilda
kårens numerär icke lämpligen kan göras mindre än cirka 27 man, därest
kårerna på sätt utredningen förutsatt skall kunna uppdelas i mindre
enheter. En delning av typ Il-kårerna bör emellertid enligt akademien
tillgripas endast i undantagsfall. Slutligen anför akademien att den begränsning
av personalstyrkan av kårer av typ II, som akademien föreslagit,
är försvarbar, endast om den förutsatta ökningen av kårantalet
kommer till stånd. En total personalstyrka av 800 man representerar
enligt akademien det minimum, som inte får underskridas, om militärmusiken
på ett någorlunda tillfredsställande sätt skall kunna fylla sina
uppgifter i det svenska musiklivet.

Departementschefen anför i propositionen hl. a.: Vid utformningen av
en ny organisation torde icke endast försvarets behov utan jämväl det
civila musiklivets intressen böra beaktas. Det har i det föregående erinrats
om de betydelsefulla insatser som de enskilda militärmusikerna göra
i vårt lands allmänna musikliv. Organisationen torde böra utformas så
att en dylik verksamhet även framdeles möjliggöres. På grund härav
anser jag mig med stöd av akademiens uttalande böra föreslå en musikorganisation,
som jämfört med utredningens förslag bland annat innebär
en utökning av antalet kårer på bekostnad av de enskilda kårernas personella
numerär. Härigenom bli de civila intressena bättre tillgodosedda
utan att nuvarande kostnader behöva överskridas. Likväl åstadkommas
väsentliga förbättringar i förhållande till nuläget beträffande den instrumentala
sammansättningen och befordringsförhållandena. I likhet med
utredningen föreslår jag, att musikorganisationen i fortsättningen skall
omfatta två typer av kårer, typ I och typ II. När det gäller stämbesättningen
inom musikkårerna torde såväl kvalitativ som kvantitativ förstärkning
vara erforderlig om militärmusiken skall kunna uppfylla de
krav, som det moderna musiklivet ställer. I enlighet härmed föreslår jag
att musikkårerna tillföras i huvudsak de instrument, som utredningen
föreslagit. Med stöd av Musikaliska akademiens yttrande anser jag det
emellertid vara möjligt att något begränsa det av utredningen föreslagna
antalet instrument och därmed även den för stämbesättningen erforderliga
personalen inom varje kår utan att därigenom den musikaliska effek -

Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956

ten i någon liögre grad försämras. Beträffande kår av typ I biträder jag
i detta avseende akademiens förslag, vilket i förhållande till vad utredningen
föreslagit innebär en minskning av antalet klarinetter med en
och således en minskning av personalbehovet för stämbesättningen till
37 man. För stämbesättningen av kår typ II räknar akademien med 23
man mot av utredningen föreslagna 27 man. Minskningen drabbar huvudsakligen
klarinettstämmorna. Därefter föreslår akademien bl. a. en
reducering av föreslagna två tromboner till en. Då det, som framgår av
vad utredningen anfört, måste förutsättas att kårerna skola kunna uppträda
delade, anser jag det emellertid vara nödvändigt att räkna med
två tromboner i varje kår av förevarande typ. Utan att i övrigt taga
ställning till frågan om stämbesättningen anser jag mig kunna föreslå
att denna för kår typ II beräknas till 24 instrument, innebärande ett
personalbehov för stämbesättningen av likaledes 24 man.

Departementschefens förslag rörande sammansättningen av personalen
vid kårer av typ I och II angives i tabeller å sid. 60 i propositionen samt
utvisar ett antal av 40 beställningar vid kår av typ I och 30 vid kår av
typ II.

Departementschefen anför vidare bland annat: Detta förslag innebär
en reducering av de av utredningen beräknade personalbehoven med två
man för kår typ I, och fyra man för kår typ II. När det gäller att bedöma
vilken omfattning den nya musikorganisationen bör ha, göra sig
de civila intressena särskilt gällande. Ett genomförande av utredningens
förslag skulle medföra att det allmänna musiklivet på flera orter komme
att äventyras genom att de värdefulla insatserna från enskilda militärmusiker
icke längre skulle kunna påräknas. Den av mig förordade personaluppsättningen
av kårerna gör det möjligt att utan stegring av nuvarande
kostnader något utöka det föreslagna antalet kårer. Jag finner
det synnerligen angeläget att tillvarataga dessa möjligheter. I kostnadsbegränsande
syfte bör även övervägas om inte antalet kårer av typ I kan
nedbringas i förhållande till vad utredningen föreslagit. Denna har räknat
med tre kårer av den större typen i Stockholm och en dylik kår i Göteborg.
För de uppgifter av representativ art m. m., som åvila militärmusiken
i huvudstaden, bör det enligt min mening vara tillräckligt att
räkna med en kår av den större typen, om därjämte två kårer av den
mindre typen förläggas till denna stad. I likhet med akademien räknar
jag vidare med att för Göteborg avses en kår av typ II. Jag föreslår således
att antalet kårer av typ I begränsas till en. Den för Stockholm avsedda
större kåren hör hänföras till armén och anslutas till Svea livgarde.
Kåren i Göteborg hör hänföras till marinen och anslutas till Älvsborgs
kustartillcriregemente. Då emellertid denna kår kan väntas i stor
utsträckning komma att fullgöra representativa uppgifter in. m. för
flottans del, böra musikerna vid dylika tillfällen uppträda i flottans uni -

Motioner i Andra kammaren, nr 703 dr 1956

former. Med den angivna begränsningen av antalet kårer typ I finnes
inom ramen för nuvarande kostnader utrymme för sammanlagt 26 kårer.
Jag föreslår på förut angivna skäl att antalet musikkårer fastställes till
detta antal, varav 25 kårer av typ II. Av dessa 26 kårer böra 22 få den placering
med anknytning till förband och försvarsgren, som framgår av
tablån å sid. 55 dock med beaktande av vad jag nyss sagt om kåren i
Göteborg. De övriga fyra kårerna böra med hänsyn tagen främst till de
civila musikintressena placeras i Västerås, Örebro, Jönköping och Växjö
och förläggas till respektive Västmanlands flygflotfilj, Livregementets
grenadjärer, Smålands artilleriregemente och Kronobergs regemente. Utredningen
har närmare angivit de förband, som varje av utredningen
föreslagen musikkår skall betjäna. Därest musikorganisationen ges den
omfattning, som jag föreslagit, torde vissa jämkningar få vidtagas i
denna räjongindelning.

Departementschefen yttrar därjämte bl. a., att den av honom föreslagna
organfisationen komme att medföra en minskning av de nuvarande
årliga kostnaderna i detta hänseende på cirka 200 000 kronor.

Departementschefens förslag, sett i jämförelse med Musikaliska akademiens,
innebär bland annat att militärmusikkårerna i Sundsvall och
Kalmar icke komma att bibehållas. Att ett indragande av dessa båda kårer
måste komma att innebära ett avsevärt avbräck för det civila musiklivet
i dessa två städer med omnejd är uppenbart. Vi anse därför Musikaliska
akademiens förslag avgjort vara att föredraga oavsett dels den
obetydliga förstärkning av stämbebesättningen med ytterligare en trombon
vid kår av typ II, som departementschefsförslaget skulle medföra,
samt dels den något lägre kostnaden enligt propositionen.

Vad särskilt angår den föreslagna indragningen av musikkåren vid
Lv 5 vilja vi anföra följande: Ifrågavarande musikkår har kommit att
bliva av omistligt värde för musiklivet inom hela sundsvallsdistriktet,
vars invånareantal f. n. kan beräknas uppgå till 80—90 000 personer.
Förutom sina framträdanden i rent militära sammanhang har kåren sålunda
brukat giva omkring 16 friluftskonserter årligen i själva Sundsvall,
varjämte kåren plägat konsertera 15 å 20 gånger per år vid sjukhus,
vårdhem och ålderdomshem inom hela sundsvallsdistriktet. Kårens
medverkan har därjämte kunnat påräknas vid särskilda evenemang
inom distriktet. Kårens framträdanden ha vunnit den största uppskattning
från befolkningens sida. — Medlemmar av Lv 5:s musikkår ha
vidare medverkat och nästan 100-procentigt svarat för biåsstämmorna
vid alla de konserter, som givits av Sundsvalls orkesterförening, Härnösands
musiksällskap, Timrå orkesterförening, Njurunda orkesterförening,
Sköns musiksällskap och Alnö musiksällskap. Rörande särskilt
omfattningen och beskaffenheten av Sundsvalls orkesterförenings verk -

Motioner i And ro kammaren, nr 7 03 dr 1956

samhet hänvisas till hilagda kopia av texten till årsberättelse för verksamhetsåret
1954—1955. — Medlemmarna av Lv 5:s musikkår svara därjämte
i icke ringa omfattning för musikundervisningen i skolor och
privat såväl inom Sundsvalls stad som distriktet i övrigt. — När akademien
nämnt Sundsvall först hland de ytterligare sex städer som enligt
akademien med hänsyn till det civila musiklivets intresse borde erhålla
musikkårer torde detta icke vara en tillfällighet. — Att en indragning
av Lv 5:s musikkår skulle innebära en utomordentlig förlust för sundsvallsdistriktets
musikliv och därmed för bygdens kulturliv över huvud
taget torde med hänsyn till vad ovan anförts vara obestridligt. De lokala
orkesterföreningarna skulle sålunda troligen tvingas att nedlägga sin
verksamhet eller i vart fall att avsevärt begränsa densamma, därest
medverkan från biåsarna vid Lv 5 ej mera vore att påräkna. Möjligheten
till musikundervisning, särskilt i vad avser biåsinstrumenten, skulle vidare
närmast omöjliggöras. Vi måste ifrågasätta om ett sådant ingrepp
i sundsvallsdistriktets kulturella liv kan anses försvarligt, särskilt om
man beaktar vad detta distrikt betyder för hela vår folkförsörjning. Sålunda
torde minst en tjugondei av vårt lands samlade export härröra från
detta distrikt. — Det har ofta i andra sammanhang berörts vilka svårigheter
som för hela Norrlands del föreligga när det gäller att konkurrera
om och att få behålla kvalificerad personal på olika områden.
En bidragande orsak härtill torde vara, att Norrland icke utan skäl
anses eftersatt jämfört med landet i övrigt bland annat i vad avser kulturella
institutioner. Nyssnämnda svårigheter göra sig kännbart märkbara
även inom sundsvallsdistriktet, som ofta av vederbörande endast
betraktas som en mellanstation på vägen till en tjänst söderöver. Att en
dylik tendens måste vara till skada för befolkningen i övrigt torde vara
uppenbart. Stor risk föreligger, att denna olyckliga tendens komme att
än ytterligare accentueras, om sundsvallsdistriktet bleve utsatt för den
utarmning på musiklivets område som ett bifall till Kungl. Majt:s förslag
i oförändrat skick komme att innebära.

Ehuru intet härom utsäges i propositionen, synes det möjligt, att departementschefen
vid sitt ställningstagande såvitt avser Lv 5:s musikkår
kan hava påverkats därav, att överbefälhavaren i sin den 1 november
1954 delvis offentliggjorda utredning rörande försvarets framtida organisation
föreslagit att Lv 5 skulle sammanslås med och uppgå i luftvärnskåren
i Luleå. Mycket starka sakskäl, på vilka i detta sammanhang dock
ej utförligare skall ingås, synas emellertid tala mot eu sådan anordning.
Här skall endast påvisas vilken stor social olägenhet som uppenbarligen
skulle uppstå därigenom att luftvärnets värnpliktiga från Hälsingland
liksom från Yästernorrlands och Jämtlands län, vilka nu fullgöra värnplikten
i Sundsvall, i stället skulle ha att fullgöra densamma på så avsevärt
avstånd från hemorten som i Luleå. Vi anse det i vart fall oriktigt
Bihaiif) till riksdagens protokoll 1956. 4 sand. AV 697—703

18 Motioner i Andra kammaren, nr 703 år i956

om man redan nu skulle utgå ifrån den ifrågasatta indragningen av Lv 5
som ett ofrånkomligt faktum. Skulle mot förmodan denna indragning
likväl en gång bliva en realitet, vore det väl för övrigt fullt tänkbart
att då överflytta Lv 5:s musikkår till KA 5 i Härnösand, från vilken stad
det givetvis vore avsevärt lättare att i åtminstone någon mån tillgodose
sundsvallsdistriktets civila musikliv än ifrån Sollefteå. Att över huvud
taget påräkna någon dylik medverkan från militärmusikkåren i sistnämnda
stad synes däremot föga realistiskt med hänsyn till avstånd och
restider. Avståndet från Sollefteå till Sundsvall uppgår sålunda till inte
mindre än cirka 12 mil och kortaste restiderna Sollefteå—Sundsvall utgöra
med tåg 3 Va timmar och med linjebuss 3 timmar 15 minuter. I
detta sammanhang må även anmärkas, att musikkåren i Sollefteå vid
ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag säkerligen skulle bliva synnerligen
betungad av tidsödande och kostnadskrävande resor redan för
att kunna tillfredsställa det militära musikbehovet inom sitt stora område.
Med hänsyn härtill bör vid ett bibehållande av musikkåren i Sundsvall
denna liksom hittills betjäna jämväl KA 5.

Under åberopande av vad sålunda anförts yrkas,

1. I första hand att riksdagen måtte besluta, att försvarets
musikorganisation skall utformas i överensstämmelse
med vad Musikaliska akademien föreslagit, vilket
innebär bland annat ett bibehållande av militärmusikkårer
såväl i Sundsvall som Kalmar eller

i andra hand att riksdagen i vart fall måtte besluta,
att en musikkår av den av departementschefen föreslagna
typ II skall förläggas till Lv 5 i Sundsvall samt

2. att riksdagen måtte medgiva de anslagshöjningar
som ett bifall till ettdera av yrkandena under punkt 1 må
komma att föranleda.

Stockholm den 4 april 1956

Nils G. Fröding

John R. Anderson
i Sundsvall

Alf Andersson

Brita Löwenliielm

Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956

Bilaga

Årsberättelse

för

Sundsvalls Orkesterförening verksamhetsåret 1954—1955

Styrelsen för Sundsvalls Orkesterförening får härmed avgiva följande
berättelse för verksamhetsåret 1 juni 1954—31 maj 1955.

Under spelåret ha fyra konserter givits. Dessa ha besökts av tillsammans
1 048 betalande åhörare eller i genomsnitt 262 per konsert. Lägger
man härtill föreningens 159 fasta abonnenter blir antalet åhörare per
konsert 421, vilket innebär en ökning mot föregående spelår med 100
st. per konsert.

Ökningen under föregående säsong var 77 st. Under de två senaste
åren har alltså besöksfrekvensen ökat med inte mindre än 73 % eller
från 244 till 421.

Denna glädjande utveckling uppfattar styrelsen som ett tecken på
att intresset för Orkesterföreningens verksamhet stärkts, att införandet
av abonnemangssystemet verkat stimulerande och att ansträngningarna
och kostnaderna för att höja orkesterns standard icke varit förgäves.

Antalet aktiva orkestermedlemmar har under spelåret varit ca 40 st.
6 protokollförda styrelsesammanträden ha avhållits. Anslag från staden
har under året utgått med kr. 8 000:—. Utöver detta anslag har
från S.O.R. erhållits kr. 2 069:15 och från Svenska Cellulosa AB kr.
2 000:—, vilket belopp i likhet med S.O.R:s anslag för vårterminen
1955 på kr. 1 903: 80 icke kommit föreningen tillhanda före räkenskapernas
avslutande.

Från Västernorrlands läns Musikförbund har vidare erhållits ett
bidrag på kr. 500: —.

Konsertsäsongen inleddes den 1 oktober med Bachs Ouverture i g-moll
och violinkonsert i E-dur samt första satsen av Paganinis konsert nr 1
i D-dur för violin och orkester. Violinsolist var Endre Wolf och dirigent
John Hult.

Den andra konserten på höstsäsongen hölls den 7 december med
hovkapellmästare Sixten Ehrling som gästdirigent. Programmet upptog
Schuberts uvertyr till Rosamunda, Mozarts konsert för fagott och
orkester i B-dur (K. 191) samt Mendelssohns symfoni nr 4, A-dur (den
italienska). Solist i fagottkonserten var Wilhelm Rahm.

Vårsäsongen inleddes den 11 mars med Bcethovens pianokonsert
nr 3, c-moll, med pianisten Hans Lcygraf som solist. Efter paus spelade

Motioner i Andra kammaren, nr 703 år 1956

orkestern Tjajkovslujs symfoni nr 6, h-moll (pathétique). Konserten
dirigerades av John Hult.

Spelarets avslutande konsert gavs den 5 maj. Den inleddes av orkestern
med Mozarts uvertyr till Figaros Bröllop. Därefter ackompanjerades
operasångerskan Hjördis Schymberg, som sjöng aria ur Enleveringen
ur Seraljen av Mozart samt Sommarnatten och Den enda
stunden av Ture Rangström, varpå första avdelningen avslutades med
Klinga, klinga min Pandero. Efter paus inledde orkestern med LarsErik
Larssons Pastoralsvit, varefter följde aria ur Rigoletto av Verdi.
Canto di prima vera av Dvorak och Fruhlingsstimmen av Johan Strauss
(d. y.). Dirigent var John Hult.

Av spelårets fyra konserter ha tre spelats på Teatern och en, vårsäsongens
första, på Stadshussalongen.

Vid samtliga konserter har konsertmästare Holger Gustafson, Hovkapellet,
medverkat som stråkinstruktör och konsertmästare.

Med hänvisning till kassabok, balanserande på kr. 20 643:11, och
revisionsberättelse ber styrelsen få tacka för det förtroende som kommit
den till del under det gångna spelåret.

Sundsvall i juni 1955

Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1956