Motioner i Andra kammaren, nr 70.7 (Motion 1952:703 Andra kammaren - höst)

Motioner i Andra kammaren, nr 70.7.

Nr 703.

Av herr Larsson i Stockholm m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition, nr 241, angående lönegradsplaceringen för
vissa tjänster, m. m.

I propositionen nr 241 har Kungl. Maj:t i anslutning till, bland annat,
överenskommelse, som träffats den 4 oktober 1952 av 1949 års tjänsteförteckningskommitté
med Statstjänarkarlellen, Statstjänstemannens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation,
hemställt om att riksdagen måtte godkänna förslag rörande
lönegradsplacering för vissa tjänster m. m.

Då 1949 års tjänsteförteckningskommitté tillsattes den 13 maj 1949 anförde
departementschefen bl. a.:

»Det ligger---i öppen dag, att möjligheterna att i förevarande

sammanhang grunda lönegradsplaceringen på jämförelser mellan statsanställd
och annan personal äro begränsade och att man väsentligen är hänvisad
att verkställa en omprövning av de här avsedda tjänstemännens
inbördes löneställning. I detta hänseende synes arbetet närmast få inriktas
på en bedömning av frågan vilka jämkningar i lönegradsplaceringen som
kunna anses motiverade med hänsyn till arbetsuppgifterna eller för att ernå
lämpliga befordringsförhållanden.»

Det i propositionen redovisade förhandlingsresultatet visar enligt vår
uppfattning, att den i och för sig tilltalande och praktiskt värdefulla strävan
till likformighet, vilken karakteriserat kommitténs arbete, på vissa områden
lett till en icke önskvärd likriktning, som ej står i full överensstämmelse
med de ovan citerade direktiven. Kommittén synes i någon mån ha
varit benägen att vid sin undersökning av de med skilda tjänster förenade
göromålen rikta uppmärksamheten alltför ensidigt på formella kriterier.

Särskilt faller det oss i ögonen, all de administrativa och kamerala
chefstjänsterna vid universiteten och Stockholms högskola blivit föremål
för så ringa höjning som fallet är. Akademisekrelerarna i Uppsala och
Lund föreslås uppflyttade allenast från 31 till 33 lönegraden och sekreteraren
vid Stockholms högskola endast från 30 till 31 lönegraden. Akadeiniräntmästaren
i Uppsala flyttas visserligen från 33 till 37 lönegraden, men
den avlöningsförstärkning å (1 000 kronor, som tidigare tillkommit honom
från universitetets egendoms- och skogsförvaltning, har icke prövats i samband
med överenskommelsen om lönegradsplaceringen, och departementschefen
anför, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva om ar -

Motioner i Andra kammaren, nr 703.

vodet skall bibehållas och med vilket belopp deL i så fall skall utgå. Akademiläntmästaren
i Lund flyttas däremot endast från 32 till 33 lönegraden,
och kamreraren vid Stockholms högskola från 30 Ull 31.

Kommittén synes icke ha tagit tillräcklig hänsyn till universitetens särskilt
organiserade och från de vanliga ämbetsverken i hög grad avvikande
förvaltningsapparat, vilken i del stora hela finnes även vid Stockholms
högskola. Frånvaron av moderna verksinstruktioner vid nämnda institutioner
gör det svårt för utomstående att i enskildheter sätta sig in i förvaltningstjänstemännens
ansvarsställning. I själva verket ha akademisekreterarna,
akademiränlmästarna och motsvarande befattningshavare vid Stockholms
högskola högst självständiga och betydelsefulla förvaltningsuppgifter,
som ej kunna utläsas ur statuter och andra författningar.

Dessa befattningshavare inneha verkliga chefstjänster och ha ett slort
ansvar för fullgörandet av de mångfaldiga göromål, som tillhöra universitets-
resp. högskoleförvaltningen. De äro visserligen underordnade vederbörande
lärosätes rektor, vilken ur åtskilliga synpunkter har en ställning
motsvarande en generaldirektörs. Men rektor skiljer sig från en generaldirektör
så till vida, att han väljes bland professorerna samt så gotl som
alltid saknar särskild utbildning för förvaltningstjänst och endast i begränsad
omfattning har erfarenhet av sådan verksamhet. Han kan i allmänhet
ej heller hinna förvärva någon mera djupgående erfarenhet av administrationen
under den i regel korta tid, som han innehar rektorsämbetet.
Han är därför i hög grad beroende av den erfarenhet och det omdöme, som
måste finnas hos de administrativa chefstjänstemännen. Del finnes vidare
inom universiteten och högskolan ett betydande antal förvaltningsgöromål'',
omfattande både personalärenden och ekonomiska angelägenheter, som
omedelbart handhavas av professorer eller andra lärare i egenskap av institutionsföreståndare.
Dessa, som nästan undantagslöst äro lekmän i fråga
om administration och ekonomi, äro i dylika frågor i stort behov av råd
och handledning, understundom av en tillsyn, som bör kunna utövas med
ett icke ringa mått av auktoritet. Denna handledning och denna tillsyn
tillkommer de administrativa tjänstemännen. Det skulle med andra ord
kunna sägas, att när det gäller universitetens självstyrelse — som det ur
många synpunkter är angeläget att bevara i största möjliga utsträckning —
dess inre styrka i icke ringa mån beror på den sakkunskap och auktoritet,
som kan tillkomma universitetens egna chefstjänstemän.

Under hänvisning till det ansvar och den arbetsbörda, som åvilar akademisekreterarna
och akademiräntmästarna, föreslog 1945 års universitetsberedning
i sitt betänkande III (SOU 1947:75) alt de skulle inplaceras i dåvarande
37 lönegraden. Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att
räntmästarna fram till 1925 åtnjöto samma löneförmåner som professorerna
samt att skillnaden i löneställning mellan räntmästarna och sekreterarna
vid universiteten var obetydlig. Enligt förslaget i propositionen skulle

Motioner i Andra kammaren, nr 703.

ifragavarande chefstjänstemän t. o. in. placeras lägre än akademiska lärare
i laborator sgraden, för vilka 34 lönegraden föreslås.

Vi anse, att den avsevärda disproportion mellan å ena sidan professorslönen
och å andra sidan de här berörda administrativa chefstjänstemännens
löner, vilken vuxit fram sedan 1925 och allt mera skärpts, med hänsyn till
vad ovan sagts är obefogad. Då byråcheferna, vilka tidigare liksom professorerna
tillhörde den s. k. rådsklassen, numera äro hänförda till 37
lönegraden, böra akademisekreterarna och akademiräntmästarna uppflyttas
till samma lönegrad. Detta bör icke lända till minskning av den akademiräntmästaren
i Uppsala tillkommande avlöningsförstärkningen. Härvid
bör framhållas att räntmästarnas göromål vid universiteten i Uppsala och
Lund äro väsentligen likartade både till sin innebörd och sin omfattning.
Den större egendomsförvaltningen vid Uppsala universitet motsvaras av att
särskilda tjänstemän finnas för dess handhavande. Räntmästarens ekonomiska
ansvar är visserligen större än i Lund, men icke i sådan grad att det
kan motivera både en betydande skillnad i lönegradsplaceringen och därutöver
eu särskild avlöningsförstärkning.

Vidare höra sekreteraren och kamreraren vid Stockholms högskola erhålla
enahanda uppflyttning till 37 lönegraden. Vad beträffar sist angivna
tjänstemän vilja vi särskilt framhålla, att medan högskolan saknar teologisk
och medicinsk fakultet dess filosofiska avdelningar äro ungefärligen
lika stora som motsvarande fakulteter i Uppsala och Lund och dess statsoch
rällsvelcnskapliga avdelning är landets största juridiska fakultet. Antalet
examina och disputalioner samt studentantalet är ungefärligen lika
stort vid Uppsala universitet, Lunds universitet och Stockholms högskola.
Antalet nyinskrivna vid Stockholms högskola är numera större än vid
universiteten. Med hänsyn till alt sålunda högskolans sekreterares tjänslcgöromål
till omfånget äro endast oväsentligt mindre än motsvarande befattningshavares
vid universiteten men till sin beskaffenhet likartade och av
lika ansvarsfylld art som akademisekreterarnas samt då sekreteraren vid
Stockholms högskola i motsats till akademi sekreterarna även svarar för
sekrelerarskapet i alla fakulteterna, anse vi sekreterartjänsten böra inplaceras
i samma lönegrad som akademisekrelerarljänsterna. Ehuru högskolan
vidare icke har den omfattande egendomsförvallning, som förekommer särskilt
vid Uppsala universitet, anse vi kamrerarens ansvarsställning dock
motivera paritet med akademiräntmästarna i lönegrad.

Enahanda skäl som nyss anförts beträffande sckrelcrar- och kamrerarIjänsterna
vid högskolan tala för alt tjänsten som biträdande sekreterare
därstädes, nu i 27 lönegraden, uppflyttas till 29 lönegraden, som redan är
genomförd för akademisekrelerarcns närmaste man i Uppsala och Lund,
sand alt samma lönegrad kommer till användning för kamreraren i Lund
och biträdande kamreraren vid Stockholms högskola. Sistnämnda två Ijänslemän
äro nu inplacerade i 27 resp. 25 lönegraden, medan kamreraren i

- Bihaiuj till riksdagens protokoll 1952. ■''/ s<iml. t\''r 700—7Oi.

Motioner i Andra kammaren, nr 103,

Uppsala, vilken där innehar motsvarande befallning, redan nu är hänförd
till 27 lönegraden och i propositionen föreslås inplacerad i 29 lönegraden.

Enligt sill utredningsuppdrag hade 1949 års Ijänsteförteckningskoinmitté
även att upplaga överväganden rörande lämpliga tjänstebenämningar. Uppmärksamhet
skulle härvid bland annat ägnas »frågan, i vad mån karakteristiska
benämningar för likartade tjänster inom olika lönelägen möjligen
kunna utfinnas utan att detta behöver medföra ett återinförande av de
numera i princip avskaffade klassbeteckningarna». Propositionen innefattar
bland annat förslaget, att sekreteraren och kamreraren vid Stockholms
högskola skola tilläggas de hittills endast vid vissa fackhögskolor begagnade
titlarna högskolesekreterare och högskoleintendent. Enligt vår uppfattning
hade det, om titelförändring anses nödvändig med hänsyn till att det här
gäller tjänster, som ligga högre än sekreterar- och kamrerartjänster i
allmänhet, varit lyckligare om man på grund av Stockholms högskolas likhet
med universiteten hade föreslagit tjänstetitlarna akademisekreterare
och akademiräntmästare. Då högskolans befattningar skulle löneregleras
1949, föreslog högskolans styrelse att nu ifrågavarande tjänster skulle förenas
med tjänstetitlarna akademisekreterare och akademiräntmästare. Kanslern
för rikets universitet yttrade sig över detta förslag som följer:

»Dessa benämningar, som vid de båda statsuniversiteten stödja sig på
sekelgammal tradition, synas mig i nu förevarande fall ej vara lämpliga.
Men jag anser ej heller att de vid fackhögskolorna brukliga benämningarna
högskolesekreterare respektive högskoleintendent passa för här ifrågavarande
tjänster. Här är det dock fråga om eu läroanstalt, som reellt sett fungerar
som ett universitet.»

Det synes oss som om tjänsteförteckningskommitlén bort beakta kanslerns
citerade uttalande och alt den i detta fall drivit sitt uniformitetssträvande
i fel riktning. Då emellertid departementschefen i propositionen
uttalar, all det med hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande
för ärendets beredning, icke varit möjligt att i detalj granska kommitténs
förslag i dessa delar och att det, därest det vid ärendets fortsatta behandling
skulle visa sig lämpligt med vissa jämkningar i fråga om benämningarna,
torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta härom, vilja vi icke framställa
något yrkande i denna sak utan förutsätta att Kungl. Maj:t tager
frågan under omprövning och, innan beslut i ärendet fattas, inhämtar yttrande
av universitets- och högskolemyndigheterna.

I det föregående har Göteborgs högskola icke berörts, ehuru samma synpunkter
göra sig gällande för denna högskola som för universiteten och
Stockholms högskola. Emellertid är frågan om bildande av ett universitet i
Göteborg genom sammanslagning av Göteborgs högskola och den medicinska
högskolan i Göteborg för närvarande under Kungl. Maj:ts prövning, varför
några förslag rörande den administrativa organisationen vid Göteborgs högskola
för närvarande icke lämpligen kunna framställas.

Motioner i Andra kammaren, nr 703.

Med anledning av vad ovan anförts få vi hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 241
måtte bestämma om hänförande av

befattningen som akademisekreterare vid Uppsala universitet
till 37 lönegraden;

befattningen som akademisekreterare vid Lunds universitet
till 37 lönegraden;

befattningen som akademiräntmästare vid Lunds universitet
till 37 lönegraden;

befattningen som kamrerare vid Lunds universitet till 29
lönegraden;

befattningen som sekreterare vid Stockholms högskola
till 37 lönegraden;

befattningen som kamrerare vid Stockholms högskola till
37 lönegraden;

befattningen som biträdande sekreterare (förste byråsekreterare)
vid Stockholms högskola till 29 lönegraden;

befattningen som biträdande kamrerare (kamrerare) vid
Stockholms högskola till 29 lönegraden.

Stockholm den 18 november 1952.

Jean Braconier.

Elis Håslad.

Ingrid Gärde Widemar.
Erik Adams son.

Yngve Larsson.
Ragnar Huss.
Carl Lindberg.