Motioner i Andra kammaren, nr 697 (Motion 1954:697 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 697.

Nr 697.

Av herr Ohlin m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 180,
angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
m. m.

Den svenska oljeväxtodlingen har under krigsåren ävensom åren närmast
därefter fått en betydande omfattning. Denna odling är icke endast av betydelse
för landet såsom en viktig beredskap för att säkerställa matfettsbehovet
vid en eventuell avspärrning från de utländska marknaderna utan
har också visat sig allmänt lämplig för jordbruket i de fall odlingen icke
överdrivits. Även i ekonomiskt hänseende har den varit fördelaktig, i det
export av uppkommande överskott genomsnittligt kunnat ske till relativt
tillfredsställande priser eller i varje fall till priser, som mindre än för flera
andra produkters vidkommande understigit den svenska marknadens priser.
De för 1954 års skörd fastställda odlarpriserna synes medföra möjlighet
till export utan förlust vid nuvarande världsmarknadspriser.

Om icke oljeväxtodlingen funnits, hade man måst räkna med betydligt
större odling av foderväxter, vilket skulle resulterat i bl. a. en ökad mjölkproduktion.
Detta skulle i sin tur ha medfört en ökning av exportöverskottet
på smör.

Statens joxdbruksnämnd behandlar i sin skrivelse av den 27 mars 1953
frågan om omfattningen av den svenska oljeväxtodlingen samt den statliga
garantien för denna odling samt anför följande (återgivet i Kungl. Maj :ts
proposition nr 224/1953, s. 53—54):

Frågan om omfattningen av den svenska oljeväxtodlingen, sedd på längre
sikt, har vid vårens jordbruksförhandlingar upptagits till särskild diskussion.
Sedan priserna på vegetabiliska oljor starkt fallit på världsmarknaden,
är det uppenbarligen icke befogat att bibehålla samma stora inhemska
odling som under senare år. Så länge differensen mellan produktionskostnaden
för svensk olja och importkostnaden för utländsk icke är större än
skillnaden mellan motsvarande kostnader för andra jordbruksprodukter,
kan man å andra sidan väl försvara en betydligt större odling än den, som
förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut. Oljeväxterna intager nu en stark ställning
inom den svenska växtodlingen, och det finns knappast anledning att
ur beredskaps- eller andra synpunkter behandla den annorlunda än exempelvis
brödsädsodlingen. Prissättningen bör därför ske under hänsynstagande
till ungefär samma faktorer, som gäller i fråga om brödsäd, nämligen
relationen till andra grödor, beredskapsintresset, lagerhållningen, världsmarknadspriserna,
de inhemska produktionskostnaderna osv. Flera av dessa
faktorer kan ändras från det ena året till det andra. Bedömningen bör helst
ske i samband med prissättningen på andra grödor.

Motioner i Andra kammaren, nr 697.

Den statliga garantien, som hittills omfattat praktiskt taget all oljeväxtodling
inom landet, synes för framtiden böra begränsas till en odling, motsvarande
vad som kan finna användning inom landet. Försök har visat, att
man kan tillverka användbart margarin enbart av rapsolja. Kvaliteten blir
emellertid något annorlunda än om utländska fetter, framför allt kokosolja,
inblandas. En maximigräns för odlingen, motsvarande den totala inhemska
förbrukningen av margarinoljor, får därför anses ligga för högt. Odlingen
har tidigare ett par år varit uppe i denna storleksordning, men då avsattes
betydande kvantiteter oljeväxtprodukter på utlandsmarknaden med vinst.
En annan gräns för odlingen, som kan synas naturlig, ligger vid vad som
motsvarar den mängd inhemsk olja (flytande och härdad), som under
nuvarande tekniska förutsättningar lämpligen kan inblandas i margarin
utan att dettas kvalitet märkbart förändras. Man kommer då till inemot
50 procent av konsumtionen. Om härtill lägges behovet av olja för vissa
andra ändamål än margarinframställning erhålles en kvantitet, motsvarande
drygt 90 000 hektar skördad areal. Én så stor odling kan vid normalskörd
väntas ge inemot 135 000 ton frö med 18 procent vattenhalt eller i
nedtorkad vara cirka 120 000 ton. Till jämförelse kan nämnas, att kalkylsakkunniga
uppskattat 1953 års odling av matnyttiga oljeväxter till 100 000
hektar skördad areal, därav 75 000 hektar höstraps. Enligt statistiska centralbyråns
arealinventering utgör den hösten 1952 besådda arealen 84 000
hektar, vilken med tanke på utvintring bör reduceras med 10 procent.

Att inblanda så mycket som 50 procent inhemsk olja i margarinet skulle
emellertid vara dålig ekonomi. Rapsoljan såsom margarinråvara har sitt
största värde som flytande olja. Vid nuvarande regleringssystem användes
normalt högst 25 procent flytande olja. Huruvida denna andel kommer att
förbli oförändrad efter övergång till det nya regleringssystemet på fettvaruomradet,
som är avsett att genomföras vid budgetårsskiftet, är icke möjligt
att förutsäga. Det torde vara ekonomiskt fördelaktigt att i varje fall byta ut
större delen av återstående 25 procent mot den på världsmarknaden billigare
valoljan. I vissa lägen kan det vara lämpligt att driva utbytet längre
(kurs. här). Av nyssnämnda årskvantitet, inemot 135 000 ton frö med
18 procent vattenhalt, skulle med utgångspunkt härifrån mellan 35 000 och
45 000 ton komma att exporteras i form av frö eller olja.

Enligt nämnda proposition förklarar nämnden härefter,

att den är ense med odlarnas representanter om att prisgarantien för
oljeväxter bör inriktas på en skörd av ungefärligen nyssnämnda storlek,
dys. cirka 135 000 ton vid nuvarande margarinförbrukning. Denna begränsning
av statens åtagande gentemot odlarna bör dock icke hindra en odling
av större omfattning än vad den statliga prisgarantien omfattar. För den
överskjutande delen bör emellertid i princip odlarna själva bära ansvaret.
Någon kvotering av odlingen synes sålunda enligt nämndens mening icke
böra tillgripas.

Vad sålunda anförts föranledde icke någon erinran från departementschefen
och godkändes av riksdagen. I Kungl. Maj :ts proposition nr 180/1954
föreslås icke någon ändring i dessa principer. De synes innebära, att ekonomiska
hänsyn inklusive kvalitetshänsyn — bör vara avgörande för i
vilken omfattning inhemsk och importerad olja kommer till användning

Motioner i Andra kammaren, nr 697.

vid margarinframställningen. I vissa lägen kan det vara ekonomiskt fördelaktigt
med en betydande export av svensk olja eller oljefrö och samtidigt
en import av betydande kvantiteter av utländsk olja, t. ex. valolja, till lägre
priser.

Odlarna av oljeväxter har intet intresse av att en sådan samhällsekonomiskt
fördelaktig handel förhindras genom tvångsbestämmelser om viss
minimiinblandning av svensk olja. Någon svårighet att avsätta olja av
svenskt ursprung på världsmarknaden har nämligen inte visat sig. Flera
europeiska länder använder denna vara för den alltmer stigande margarinproduktionen.
Det förhållandevis gynnsamma pris, som uppnåtts vid exportförsäljning
av svenskt rapsfrö eller rapsolja, beror inte främst på att rapsolja
i begränsad omfattning kommer till användning för vissa specialändamål
utan framför allt på möjligheten av snabb leverans till utländsk margarinindustri
från ett närliggande produktionsland.

Med beaktande av ovannämnda exportmöjligheter synes det inte vara
tillräckligt motiverat att nu, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 180 föreslås,
införa ett stadgande om skyldighet att använda viss mängd vegetabilisk
olja av inhemskt ursprung. I proposition 180/1954 anföres å s. 119
följande:

Nämnden tar i sin skrivelse även upp frågan om föreskrifter om minimianvändning
av inhemsk olja i margarin m. m. och framhåller, att det är
nödvändigt för att det nya prisgarantisystemet för inhemskt oljeväxtfrö
skall kunna upprätthållas — att vissa kvantiteter dylikt frö vinner avsättning
inom landet. Detta måste uppenbarligen ske i den formen, att olja ur
inhemskt frö i erforderlig omfattning kommer till användning vid tillverkningen
av margarin och, om så påkallas, även av andra födoämnen med mera
väsentlig tillsats av fett. Det har synts jordbruksnämnden lämpligt, att den
förutsättning, på vilken oljeväxtgarantien sålunda är uppbyggd, även tar
sig uttryck i en fullmakt för Kungl. Maj:t eller nämnden att, om så erfordras,
meddela föreskrifter om minimianvändning av olja, som här avses. I
avsnittet om författningsfrågor har nämnden lämnat förslag till härav betingad
komplettering av 1953 års fettregleringsförordning.

Departementschefen har biträtt detta förslag (s. 168).

Erfarenheter av en dylik ordning — ehuru grundad på överenskommelse
— har vunnits under innevarande produktionsår. På begäran av jordbruksnämnden
har nämligen margarinfabrikerna lämnat vissa åtaganden att
under innevarande regleringsår vid tillverkning av hushållsmargarin använda
inhemsk vegetabilisk olja i en omfattning motsvarande 35 procent av
de använda råvarorna. För att bedöma verkan av denna bestämmelse bör
man beakta att ett förstklassigt hushållsmargarin, där hänsyn tages till
näringsfysiologiska och kvalitativa krav, enligt expertuttalanden bör ha ett
fettvaruinnehåll av omkring 20 ä 25 procenL flytande vegetabilisk olja,
ca 35 procent härdat fett samt i övrigt övervägande halvfasta vegetabiliska

Motioner i Andra kammaren, nr 697.

fetter. Genom överenskommelsen har nu en ökad användning av vegetabilisk
olja åstadkommits och användningen av importerad valolja i samma
mån sjunkit, trots att vegetabilisk olja skulle kunnat exporteras till ett
ca 60 öre per kg högre pris än det som behövt betalas för den senare. Detta
har medfört en samhällsekonomisk förlust på flera miljoner kronor utan
någon nytta för oljeväxtodlarna. Man frågar sig då varför en sådan ordning
skulle göras varaktig. Någon anledning antaga att svensk olja skulle bli av
så dålig kvalitet, att den inte skulle kunna vinna avsättning på världsmarknaden,
finns inte.

Jordbruksnämndens uttalande, att det nya prisgarantisystemet för inhemskt
oljeväxtfrö förutsätter ett inblandningstvång, kan inte vara riktigt.
Tvärtom medför export av svensk olja och import av utländsk olja — i den
utsträckning detta är ekonomiskt rationellt — en samhällsekonomisk vinst,
som kan inflyta antingen i statskassan eller i clearingkassan.

Intet hinder möter sålunda för att för regleringsåret 1954/55 bibehålla ett
prisgarantisystem utan inblandningstvång.

Jordbruksnämnden uttalar i ovan berörda proposition, att statens direkta
befattning med avsättningen av jordbruksprodukter bör begränsas så mycket
som möjligt. En övergång från kvantitativa regleringar till importavgiltssystem
är enligt nämnden i och för sig önskvärd. Departementschefen
ansluter sig härtill. Redan i 1947 års riksdagsbeslut utgick man från
att prisstödet främst skulle lämnas genom en avgiftsbeläggning av importen
och att kvantitativa regleringar inte borde tillgripas i de fall, där sådan
avgiftsbeläggning vore tillräcklig. Bestämmelser om ett inblandningstvång
synes oss inte stå i god överensstämmelse med dessa principer.

Med stöd av vad vi i denna motion anfört hemställer vi,

att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts förslag att i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 395) införa en paragraf angående
skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö (9 a §),
samt

att riksdagen vid behandling av förutnämnda proposition
ville taga hänsyn till övriga av oss framförda synpunkter.

Stockholm den 27 april 1954.

Bertil Ohlin.

Gustaf Kollberg.

Wald. Svensson.

Sven Wedén.