Motioner i Andra kammaren, nr 694 år 1957

Motion 1957:694 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 694 år 1957

7

Nr 694

Av herr Persson i Svensköp m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 153, angående en reform av den territoriella
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga
organisationen i riket m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 153 angående en reform av den territoriella
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen m. m.
framhålles beträffande sammanlysningen av gudstjänster att detta arrangemang
varken ur församlingssynpunkt eller ur mera allmän kyrklig synpunkt
kan vara idealiskt, men det torde dock inte kunna undgås sedan befolkningsutvecklingen
lett fram till en alltmer uttunnad befolkning i ett stort
antal landsbygdsförsamlingar. I syfte att undvika de skadeverkningar för det
kyrkliga livet som en eventuellt utökad sammanlysning kan komma att
medföra föreslås vissa åtgärder. Att utöka den prästerliga organisationen
speciellt för uppehållande av gudstjänst, där eljest sammanlysning kunde
komma i fråga, anser departementschefen icke vara välbetänkt. Däremot
förordas ett under remissbehandlingen av pastoratssakkunnigas betänkande
framkommet förslag att ur kyrkofonden anvisa medel för anlitande av
tjänstebiträden till förrättande av högmässor i kyrkor, som eljest måste
i viss utsträckning sakna söndaglig gudstjänst. Som sådant tjänstebiträde
anses enligt propositionen böra ifrågakomma i församlingstjänst anställda
präster, som icke har söndaglig predikoskyldigliet, emeritpräster, prästvigda
läroverkslärare samt lekmän vilka erhållit sådant tillstånd som angives i
19 kap. 4 och 5 §§ kyrkolagen (venia concionandi).

Vi delar denna uppfattning men vill i anslutning härtill framhålla att
förordnande till sådant tjänstebiträde, varom här är fråga, bör i all möjlig
utsträckning ges även åt kvinna som efter teologiska studier och erfarenheter
av församlingsarbete kan anses vara lämplig för sådan tjänst inom
kyrkan. Som stöd för denna mening ber vi att få hänvisa till vad statsrådet
Quensel anförde till statsrådsprotokollet vid tillkallandet av sakkunniga
för utredning av frågan om kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och
tjänster: »Jag är av den uppfattningen, att man på ett eller annat sätt först
måste giva kvinnan ett tillfälle att praktiskt visa vad hon kan uträtta i
det kyrkliga arbetet, innan den helt naturligt konservativa opinionen i
denna fråga kan påverkas. Jag ansluter mig sålunda helt till vad som framhölls
av de sakkunniga 1923, nämligen att på samma sätt som motståndet
mot diakonisstjänsterna försvann i samma mån diakonissorna fingo tillfälle
att utöva sin verksamhet, så kan församlingarnas ställning till föreliggande
fråga endast i ringa grad påverkas genom principskäl och än mindre

8 Motioner i Andra kammaren, nr 694 år 1957

genom maktspråk, utan blott därigenom att kvinnan får tillfälle att visa
vad hon duger till som präst. Vid en förnyad utredning böra därför övervägas
olika möjligheter att försöksvis kunna pröva kvinnor i olika prästerliga
uppgifter.»

En av de möjligheter som härvid står till buds anser vi det vara att kvinnan
i så stor utsträckning som det är möjligt anlitas som tjänstebiträde vid
församlingsgudstjänster. Förutom den insats som därigenom skulle kunna
göras till motverkande av de olägenheter för kyrkligt liv och arbete som
uppstår genom ett ökat antal sammanlysningar av gudstjänster skulle enligt
vår mening kvinnans biträde vid församlingsgudstjänster vara av stort värde
för kyrkan i en tid av fortsatt sekularisering. Kvinnans tjänst vid altaret
och i predikstolen skulle kunna verksamt bidraga till att berika församlingslivet
och till att hålla dörren öppen mellan kyrka och folk. För att en sådan
möjlighet också skall bli utnyttjad anser vi det vara av värde att riksdagen
gör ett uttalande härom i positiv riktning.

Utvägen att anlita tjänstebiträde för motverkande av gudstjänstsammanlysningar
kommer utan tvivel att beträdas i långt större utsträckning än vad
departementschefen låter förmoda. Det måste vara välbetänkt att tillräckliga
medel härtill ställes till förfogande. Det anslag som departementschefen
föreslår anvisat ur kyrkofonden bedömer vi såsom otillräckligt och föreslår
i stället det belopp vartill 1953 års kyrkomöte beräknat kostnaden eller
350 000 kronor.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi,

att riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 153 i vad rör sammanlysning av gudstjänster
särskilt uttala att förordnande till tjänstebiträde må ges även
åt kvinna, samt

att det årliga anslag som bör anvisas ur kyrkofonden för
bestridande av kostnaderna för sådana tjänstebiträden som
anlitas för begränsande av antalet gudstjänstsammanlysningar
må beräknas till 350 000 kronor.

Stockholm den 16 oktober 1957

Nils Persson
i Svensköp

Edvin Gustafsson
i Bogla

Märta Boman