Motioner i Andra kammaren, Nr 68 (Motion 1923:68 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

Nr 6S.

Av herr Olsson i Kullenbergstorp in. 11., med förslag till vissa
bestämmelser angående utförselbevis för spannmål.

Inom sakkunniga kretsar allmänt kända förhållanden, vilka vi icke
här behöva i detalj utveckla, hava under de senaste åren bragt den svenska
sädesodlingen i allvarligare svårigheter än sedan långliga tider tillbaka.
Därest inga lämpliga åtgärder till förbättrande av den svenska spannmålens
avsättningspriser bliva av statsmakterna vidtagna, måste vår spannmålsodlings
omfattning komma att minskas till allvarligt men för landets möjligheter
av nödtorftig självförsörjning. Jordbrukets skattekraft inom stora
och betydande områden av riket kommer därjämte att minskas, vilket
skadligt inverkar ej endast på jordbrukets utan även på åtskilliga svenska
industriers ställning ävensom på statens möjligheter att av jordbruket
erhålla beräknade skatteinkomster.

Som känt är har Kungl. Maj:t, sedan det visade sig att prisläget för
den svenska spannmålen jämväl under sistlidet års höst blev synnerligen
abnormt och en mängd framställningar om skyddsåtgärders eller andra för
krisens avhjälpande lämpliga anstalters vidtagande inkommo, funnit nödigt
tillkalla sakkunniga personer att inom jordbruksdepartementet, i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av chefen för jordbruksdepartementet
angivna riktlinjer, skyndsammast undersöka den svenska spannmålsmal -nadens nuvarande läge och, därest så funnes påkallat, avgiva förslag till
åtgärder för ernående av ökad avsättning av svensk brödsäd. Dessa sakkunniga
hava den 16 innevarande månad avgivit betänkande i ämnet,
upptagande bland annat en statistisk översikt över vete- och rågmarknaden,
en utförlig redogörelse för prisförhållandena och på den inverkande olika
faktorer ävensom slutligen en ingående beskrivning av det nuvarande läget
å brödspannmålsmarknaden inom riket. Ehuruväl, då ifrågavarande betänkande
icke är befordrat till trycket och möjligen icke kommer att i tryckt
form bliva i sin helhet tillgängligt för ledamöterna av den nu samlade riksBihcing
till riksdagens protokoll 1923. 4 sand. 20 käft. (Nr 68—72.) 1

2 Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

dagen, skäl skulle kunna förebringas för att här utförligare återge betänkandets
innehåll, nödgas vi likväl till följd av den för motioners avgivande
starkt begränsade tid, som efter den 16 dennes står till vårt förfogande, avstå
härifrån. I korthet må endast anmärkas, att importen till riket av omalet
vete även under innevarande avsättningsperiod för fjolårets svenska skörd
varit mycket betydande, att jämväl införsel av vetemjöl till jämförelsevis
stor mängd ägt rum, samt att avsättningspriserna för den svenska brödsäden
ställt sig så ogynnsamma, att den nu gällande tullen å omalen spannmål
alls icke kommit jordbrukarna till godo. Sålunda importerades under de
fyra månaderna augusti—november föregående år mera än 72,000 ton omalet
vete samt mellan 6,000 och 7,000 ton vetemjöl, och den förstnämnda siffran
för omalet vete är större än motsvarande siffra för importen under samma
tidsperiod det föregående året 1921. Enligt svensk spannmålsnotering
varierade priset å svenskt vete under förra delen av föregående år 1922 mellan
21 och 23 kronor och uppgick ännu under augusti månad till närmare
22 kronor per 100 kilogram. Siffran för september månad sjönk så lågt
som ända till 17 kronor och 30 öre, siffran för oktober månad var 17 kronor
och 58 öre samt siffrorna för november och december månader respektive
19 kronor och 8 öre samt 19 kronor och 59 öre per 100 kilogram. Priset å
amerikanskt vete, fritt banvagn svensk hamn samt inklusive tull, uppgick
under augusti månad till 22 kronor och 80 öre, under september månad till
22 kronor och 35 öre, under oktober månad till 24 kronor och 30 öre samt
under november och december månader till respektive 24 kronor och 50
öre samt 24 kronor och 70 öre per 100 kilogram. Det framgår omedelbart
vid en jämförelse mellan dessa siffror och de förut nämnda priserna för det
svenska vetet, att detta sistnämnda, även med tagen hänsyn till dess lägre
kvalitet än importvetet, uppenbarligen unclerbetalats samt att det nu
rådande tullskyddet för vete, vilket dock under de mera normala förhållandena
före krigstiden brukade kunna utnyttjas upp till omkring fyra femtedelar
av sitt nominella belopp, under innevarande försäljningssäsong knappast
i någon mån kommit spannmålsproducenterna till godo.. Av en i förenämnda
utredning intagen tablå framgår, att likartade förhållanden varit
och alltjämt äro rådande på rågmarknaden, ehuruväl av kända skäl mera
representativa priser för importerad råg icke föreligga.

De förenämnda sakkunniga anföra ock som resultat av den verkställda
utredningen bland annat följande: »Med ledning av vad här ovan anförts
hava sakkunniga alltså kunnat konstatera, att priserna å svensk brödsäd
åtminstone från och med hösten 1921 befunnit sig på en nivå, som legat
väsentligt under världsmarknadspriset med tillägg av tullens hela belopp.

Motioner i Andra hammaren, Nr (>S. >1

Prisskillnaden liar varit så betydande, att den icke kunnat förklaras endast
med hänsyn till den svenska varans något lägre kvalitet eller sådana världsmarknadsförhållanden,
som övat inflytande å spannmålsmarknaden såväl
i Sverige som t. ex. Danmark. Till stor del har prisskillnaden befunnits förorsakad
av rent inhemska marknadsförhållanden, för vilka i det föregående
redogjorts. 1 jämförelse med tiden före världskriget framträder prisläget så
mycket mera ogynnsamt för den svenska brödsädesproduktionen, som utredningen
visat, att, sedan hänsyn tagits till kvalitetsskillnad o. d., det svenska
vetet, i förhållande till världsmarknadspriset med tillägg av tullens hela
belopp, betingat ett underpris, såsom förut nämnts, varierande för tiden
september 1921—november 1922 från ungefär 3: 25 kr. till 8: 45 kr. per 100
kilogram, medan motsvarande underpris under tiden före världskriget höll
sig, per år räknat, mellan 0: 21 kr. och 1: 35 kr. per 100 kilogram. Det prisläge,
som under senaste tiden rått och fortfarande råder beträffande den
svenska brödspannmålen måste alltså betraktas såsom mindre tillfredsställande.
Givetvis är det de svenska jordbrukarna, enkannerligen odlarna
av brödsäd till avsalu, som svårast och mest omedelbart hava känning av
berörda missförhållanden. Men det torde icke med fog kunna bestridas, att
den allmänna betydelse, som jordbruksnäringen äger för riket, och vikten
för det hela av någorlunda trygga förhållanden för vår spannmålsodling
gorå det till en angelägenhet av allmän innebörd att noggrant undersöka,
huruvida några framkomliga vägar stå till buds för ernående av förbättrade
prisförhållanden i fråga om den svenska brödsäden. Rimligt synes vara,
om förhållandena om möjligt så till vida återföras till läget före världskriget,
att den svenska brödspannmålen må kunna vinna avsättning till
priser, som i jämförelse med världsmarknadspriset icke för odlarna äro
mindre gynnsamma nu än före kriget.»

Vad nu angår olika möjligheter för frågans ordnande hava de sakkunniga
med hänsyn till departementschefens direktiv icke funnit sig behöriga
att ingå i närmare diskussion av skilda förslag om införselförbud å
spannmål. Det har vidare icke lyckats dem att bringa någon hjälp för det
sädesproducerande jordbruket under innevarande försäljningsperiod genom
att få till stånd ett för producenterna gagneligt avtal mellan statsmakterna
och kvarnindustrien. Vid prövning av frågan, vad som kan vara att åtgöra
för att den gällande tullsatsen å omalen brödsäd må under försäljningsperioden
nästkommande höst och vinter samt därefter följande år effektivt
utnyttjas, har de sakkunnigas majoritet stannat vid förslag om införande i
vårt land av s. k. utförselbevis för spannmål. Efter en redogörelse för denna
frågas tidigare behandling samt en undersökning av det ifrågavarande syste -

Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

mets verkningar för producenterna och exportörerna, dess inverkan å mjölprisen
samt dess statsfinansiella verkningar anför de sakkunnigas majoritet
följande: »Den förebragta utredningen har givit vid handen, att behov
föreligger av åtgärder, som kunna möjliggöra för den svenska brödsädesproduktionen
att finna avsättning till priser, som icke understiga världsmarknadspriset
med fullt utnyttjat tullskydd med högre belopp än som
betingas av kvalitetsförhållandena och andra här ovan såsom naturliga
betecknade prisdifferentierande faktorer. Därvid har särskilt betonats
betydelsen av att den svenska brödsädens avsättningsmöjligheter vidgas, så
att producenterna må kunna vid sina försäljningar med utnyttjande av tullskyddet
vända sig till andra än inhemska avnämare. Ett system med utförselbevis
synes vara den väg, som ligger närmast till hands för frågans ordnande.
Med hänsyn till den korta tid för utredningens bedrivande, som stått
till buds, ävensom frågans komplicerade natur och svårigheterna att på
förhand bedöma verkningarna i skilda hänseenden av utförselbevisen, har
det emellertid icke varit görligt för de sakkunniga att så fullständigt genomtränga
frågan, att icke ytterligare prövning och övervägande möjligen
kunde anses påkallade. Sålunda har det exempelvis icke varit möjligt för
sakkunniga att bedöma de verkningar i handelspolitiskt hänseende, som
kunna tänkas bliva en följd av införandet av ett system med utförselbevis.
Emellertid hava sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att,
då behovet av snabba åtgärder för ernående av förbättrade prisförhållanden
för den svenska brödsäden uppenbarligen är mycket trängande samt då ett
system med utförselbevis, i huvudsaklig överensstämmelse med vad här
ovan angivits, icke kan i de avseenden sakkunniga haft tillfälle pröva frågan
befaras förorsaka olägenheter av allvarligare beskaffenhet men väl medföra
åtskilliga fördelar, ett genomförande av en dylik anordning är den utväg för
svårigheternas lindrande, som nu bör tillgripas.»

För egen del kunna vi i det väsentliga biträda den här återgivna uppfattningen
angående önskvärdheten av att en anordning med utförselbevis
genomföres i vår tullagstiftning till skydd för sädesodlingen under kommande
försäljningsår. Efter noggrant övervägande av olika på frågan inverkande
förhållanden hava vi kommit till samma resultat som de sakkunnigas majoritet,
i vad det gäller lämpligheten av att utförselbevisen må berättiga till
införsel jämväl av malen brödsäd.

Vi få sålunda hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att följande bestämmelser
skola på lämpligt ställe intagas i nu gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor, nämligen:

Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

»Deri, som av omalen råg eller omalet vete, varöver
lian utan hinder av tullverket kan inom riket fritt förfoga,
på en gång till utförsel angiver och med en och samma
lagenhet sjöledes eller på järnväg utför minst 500 kilogram
av någotdera slaget, ägor, för så vitt den utförda
varan skäligen kan anses hava varit marknadsgill, att
på grund av utförseln erhålla av vederbörande tullförvaltning
utfärdat bevis, som berättigar honom eller den,
på vilken beviset behörige» överlåtits, att inom en tid
av högst sex månader efter det varan angivits till utförsel,
utan tullavgifts erläggande införa omalen råg eller omalet
vete eller ock malen råg eller malet vete till så stor myckenhet,
att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa,
är lika med det tullbelopp, som vid utförseltillfället skolat
utgöras för en utförselvaran till storleken motsvarande
införselkvantitet av samma vara.

Exportör, som önskar erhålla utförselbevis, som nu är
sagt, göre därom anmälan i den till vederbörande tullförvaltning
avlämnade utförselangivningsinlaga, vilken, därest
tullförvaltningen icke är ställd under tullförvaltares
omedelbara överinseende, skall jämte härnedan omför -mälda utlåtande samt behörigt intyg om utförseln insändas
till den huvudtullkammare, varunder tullförvaltningen
lyder. Tullförvaltningen åligger därjämte att,
sedan exportvarans nettovikt utrönts, föranstalta, att
varan varder på exportörens bekostnad undersökt av
två sakkunniga, ojäviga personer, vilka skola avgiva
utlåtande, huruvida varan kan såsom marknadsgill anses,
varefter och sedan utförseln blivit verificerad, på sätt om
restitutionsgods är föreskrivet, huvudtullkammaren har
att utfärda beviset och låta detsamma tillställas vederbörande.

Utförselbevis må efter exportörens i ovan omförmälda
anmälan uttalade önskan utfärdas antingen i form
av ett bevis, omfattande sammanlagda, på en gång
angivna och utförda kvantiteten av något av omförmälda
slag av spannmål, eller ock med det för sådant exportparti
beräknade tullbeloppets fördelning på flera bevis.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter i fråga

Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

om, huru exportvaran skall vara beskaffad för att anses
marknadsgill, liksom ock i fråga om den kontroll, som
inom tullverket skall iakttagas till förhindrande av missbruk
av införselbevis.

Spannmål, införd mot avlämnande av införselbevis,
som i denna § sägs, vare icke i avseende å rätt till tullrestitution,
i händelse spannmålen efter beredning till
mjöl eller gryn återutföres, så ansedd, som därest tullavgiften
i vanlig ordning erlagts.»

Stockholm den 19 januari 1923.

Olof Olsson.

Carl Johanson.

Hörninge.

Th. Gardell.

C. G. Olsson.

Kullenbergstorp.

Golvvasta.

Hugo Karlström.

loar Pettersson.

Lummelunda.

K. A. Westman.

Brobygård.

Hjälmar Svensson.

Grönvik.

Hörby.

A. J. Johansson.

Janne Nilsson.

Bro.

Gustav Johanson.

Hallagården.

A äg. Månsson.

Backa.

Nils Johansson.

K. A. Ryberg.

Brånalt.