Motioner i Andra kammaren, nr 682

Motion 1954:682 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 682.

3

Nr 682.

Av herr Håstad m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 193, med förslag till ändrad lydelse av § Jf9 mom. 2
regeringsformen samt § 1 mom. 2, § 38 mom. 2, § lf5,
§ 55 mom. 1 samt §§ 58 och 63 riksdagsordningen.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 193 framställes förslag om viss utbyggnad
av de möjligheter att anordna allmän folkomröstning i statliga angelägenheter,
som sedan 1922 finns införda i grundlagarna. De i propositionen
framlagda förslagen är synnerligen begränsade och omfattar endast
en utbyggnad av möjligheterna att anordna rådgivande (konsultativ)
folkomröstning. En mera fullständig utbyggnad av folkomröstningsinstitutet
till att även omfatta beslutande (decisiv) folkomröstning avvisas
av föredragande departementschefen.

Från de politiska meningsriktningar vi tillhör har tidigare vid upprepade
tillfällen framställts förslag om införande även i vårt land av i
författningen inskrivna möjligheter till beslutande folkomröstning. Vi
erinrar om motioner vid 1948, 1952 och 1953 års riksdagar samt om den
till 1950 års folkomröstningsutredning avgivna reservationen av herrar
Bergvall, Håstad och Wahlund. De skäl och omständigheter, som motiverar
införandet av även beslutande folkomröstning, har där utförligt
redovisats. Vi anser det därför onödigt att i denna framställning åter
ingå härpå. Vi vill dock understryka, att ingenting inträffat som kan
motivera ett ändrat ståndpunktstagande från vår sida.

I de vid innevarande riksdag väckta likalydande motionerna I: 382 och
11:488 har från vår sida föreslagits, att eu rådgivande folkomröstning
skulle anordnas enligt de nu gällande reglerna om införande av beslutande
folkomröstning. Då utgången av en sådan folkomröstning (vilken vi
förutsätter kommer till stånd), bör avvaktas, vill vi nu icke upptaga något
yrkande angående beslutande folkomröstning.

X den föreliggande propositionen föreslår departementschefen, att det
antal riksdagsledamöter, som skall fa rätt att begära att viss fråga underställes
folket i en rådgivande folkomröstning, bestämmes till en tredjedel
av respektive kammares ledamotantal eller minst 50 i första kammaren
och minst 77 i andra kammaren. Enligt vår mening är denna regel
alltför restriktiv.

4

Motioner i Andra kammaren, nr 682.

Det är givet, att regeln bör utformas med tillbörlig försiktighet, så att
inte alltför små grupper erhåller möjlighet att framtvinga folkomröstningar.
Farhågorna att folkomröstningsinstitutet skulle användas i rent
obstruktionssyfte får dock inte överdrivas. Med hänsyn till den omfattande
apparat en folkomröstning är finns här eu naturligt återhållande
faktor i risken att lida ett allvarligt bakslag i omröstningen.

Även om tredjedelsregeln skulle komma att göra det lättare än hittills
att få till stånd en folkrådfrågning, kan man såsom framhållits i den av
herrar Bergvall och Håstad till utredningen avgivna reservationen utgå
från att en folkomröstning i så fall främst torde komma till stånd i
storpolitiska frågor. Regeln skulle komma att lägga alltför starka hinder
i vägen för folkrådfrågningar vid andra tillfällen, även om det skulle
gälla problem, som mycket väl skulle lämpa sig för denna form av folkomröstning.
Vi föreslår därför, att ifrågavarande antal sättes något
lägre än vad departementschefen föreslagit eller till minst en fjärdedel
av varje kammare. Antalet bör lämpligtvis avrundas till minst 40 för
första kammaren och minst 60 för andra kammaren.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi,

att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit
i propositionen nr 193 måtte för sin del besluta, att
det antal ledamöter, som skall äga rätt att begära anordnande
av rådgivande folkomröstning, bestämmes till
minst 40 för första kammaren och minst 60 för andra
kammaren, varför riksdagen således måtte antaga de i
propositionen framlagda lagförslagen med de ändringar
av § 49 mom. 2 regeringsformen samt § 1 mom. 2 och
§ 63 riksdagsordningen, som framgår av nedanstående
lydelse:

Regeringsformen.

§ Jt9.

2:o) I ärende---allmän folkomröstning. Sådan

omröstning skall anställas, därest minst fyrtio ledamöter
av första kammaren och sextio ledamöter av andra kammaren
förena sig i beslut därom. Folkomröstning må —
--dylik omröstning.

Rätt att---grundlagsenlig ordning.

Om utsättande---riksdagen gemensamt.

Motioner i Andra kammaren, nr 682—683.

5

Riksdagsordningen.

§ 1.

2. Allmän folkomröstning i ärende av särskild vikt må,
enligt vad därom i regeringsformens 49 § 2 mom. är stadgat,
påkallas av minst fyrtio ledamöter av första kammaren
och sextio ledamöter av andra kammaren.

§ 63.

När fråga---utskottet återförvisa. Avser ut låtandet

fråga om anordnande av allmän folkomröstning
skall sådan återförvisning ske, om minst en fjärdedel av
kammarens samtliga ledamöter det begär.

Stanna kamrarna---kamrarna inkomma.

Vad kamrarna---sessionen förfallit.

Stockholm den 14 april 1954.

Elis Ilåstad. Bertil Ohlin. Jarl Hjalmarson.

Nr 683.

Av herrar Sköldin och Sehlstedt, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 193, med förslag till ändrad lydelse av
§ Jf9 mom. 2 regeringsformen samt § 1 mom. 2, § 38
mom. 2, § 45, § 55 mom. 1 samt §§ 58 och 63 riksdagsordningen.

(Lika lydande med motion i Första kammaren, nr 533.)

Stockholm den 13 april 1954.

P. A. Sköldin.

Ossian Sehlstedt.