Motioner i Andra kammaren, Nr 67 (Motion 1913:67 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

Nr 67.

Av herr Hildebrand m. fl., om anslag på extra stat för
år 1914 till krigsfartygsmateriel av 5.550.000 kronor.

Nödvändigheten av att vårt land för sitt försvar fortfarande vidmakthåller
en sjöduglig pansarflotta torde efter alla de utredningar, som
i denna fråga förekommit, vara så uppenbar, att några skäl härför icke
lära behöva i detta sammanhang framläggas.

Av den tabell, vilken som bilaga bifogades motionerna nr 26 i
Första och nr 70 i Andra kammaren år 1912 och som utvisade det
antal nu förefintliga pansarbåtar, som kunna beräknas användbara i
kustflottan vid slutet av åren 1915—1925, framgår, att vid 1920 års
ingång av de nuvarande 12 pansarbåtarna endast 6 kunna anses tjänstbara
i första linjen och att samtidigt pansarflottans stridsvärde sjunkit
till mindre än en tredjedel av det år 1904 förefintliga.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års Riksdag motiverade dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet utförligt och med stöd av
omfattande utredningar såväl behovet för vår flotta av sjögående pansarbåtar
som ock behovet av en snar anskaffning av dylika fartyg. Riksdagen
beviljade därefter på extra stat för år 1912 till nybyggnad av
krigsfartygsmateriel 4,630,000 kronor, av vilka 3,880,000 kronor, utgörande
tredjedelen av den beräknade kostnaden för eu pansarbåt, avsågo
påbörjandet under år 1912 av en l:a klass pansarbåt av numera
»Sveriges» typ.

Såsom känt är beslöt emellertid Kungl. Maj:t den 13 januari 1912,
att med påbörjandet av denna l:a kl. pansarbåt skulle anstå i avbidan
på de resultat, som kunde framgå av en på grund av nådigt beslut den
1 december 1911 igångsatt utredning rörande försvarsväsendet, ävensom
att det ovan angivna anslagsbeloppet, 3,880,000 kronor, skulle förbliva
reserverat.

Nästlidet ais Riksdag avsatte g^enom extra anslags for ar 1913
ytterligare 2,500,000 kronor och uti innevarande års statsverksproposition

Bihang till Riksdagens protokoll IRIS. 4 samt. 28 höft. (Nr 67— 68.) 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

framläggas förslag att av det extra anslag, 2,500,000 kronor, som på
extra stat för år 1914 äskas till krigsfartygsmateriel, ett belopp av
1,050,000 kronor skall avsättas för att användas på sätt framdeles
må närmare bestämmas. Den sammanlagda reservationen, avsedd för
anskaffande av krigsfartygsmateriel, kommer således under förutsättning
att Kung!. Maj:ts sistnämnda framställning vinner Riksdagens bifall att
under år 1914 uppgå till omkring 7.4 milj. kronor, vilket belopp, med
omkring 5.6 milj. kronor understiger kostnaden för en pansarbåt av
»Sveriges» typ.

Hade 1911 års Riksdags beslut i fråga, om pansarbåtsbygge blivit
fullföljt enligt den plan, som väl får anses ligga däruti, att en tredjedel
av båtens kostnad anvisades för år 1912, torde en av statsmedel anskaffad
pansarbåt hava kunnat flyta på vattnet i slutet av år 1914. De
åtgärder, som av regeringen hittills vidtagits i syfte att betrygga vår
pansarflottas bestånd, kunna enligt vår mening icke anses motsvara
det verkliga behovet, så mycket mindre som genom undanskjutande
till kommande år av nödvändiga an slagsäskanden till krigsfartygsmateriel
svårigheter då otvivelaktigt komma att uppstå för beredande
av tillräckliga medel.

Genom svenska pansarbåtsföreningens gåva erhåller vårt sjöförsvar
en första ersättning för de fartyg, vilka under den närmaste framtiden
böra avföras från kustflottan. Men det synes oss vara alldeles uppenbart,
att denna enda pansarbåt ingalunda ensam kan vara tillräcklig
ersättning för ens de fartyg, som vid tiden för dess färdigställande
borde hava utgått ur första stridslinjen.

Ett kraftigt stöd för denna åsikt har givits i marinförvaltningens
underdåniga skrivelse den 3 oktober 1912 angående regleringen av utgifterna
å riksstatens femte huvudtitel för år 1914, vilken i transsumt
här bifogas och vari det bland annat heter: »Under sådana förhållanden
liar marinförvaltningen, som i ärendet ånyo samrått med chefen för
marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss, ansett, att
varje ytterligare uppskov med åtgärder för vår pansarflottas upprättande
innebär stora risker för riksförsvaret h, vilka risker ökas i samma mån,
som uppskovet förlänges. — — — — —- För att emellertid icke kustflottan
under det nu pågående utredningsarbetet skall över hövan försvagas,
kräves såsom ersättning för de föråldrade pansarbåtar, vilka
under den närmare framtiden böra därifrån avföras, åtminstone en divi -

r Kurs, av oss.

Motioner i Andra hammaren, Nr 67. 3

sion nya pansarfartyg. Ämbetsverket finner sig därför böra på det
kraftigaste tillstyrka åtgärder för påbörjande snarast möjligt av ytterligare
två pansarfartyg utöver den av pansarbåtsföreningen skänkta
pansarbåten.)) Marinförvaltningen har därvid utgått ifrån, att »Sverige»-typen skall komma till användning jämväl för dessa båda pansarbåtar.

Inför denna av de för flottans tjänstduglighet ansvariga marinmyndigheterna
avgivna förklaring angående vår pansarflottas tillstånd
hava vi, som hålla före att Riksdagen icke bör påtaga sig ansvaret för
minskande av flottans stridsvärde, ansett det vara vår plikt att bringa
detta ärende ånyo inför Riksdagen. Tv det synes oss tydligt, allra helst
i betraktande av den alltjämt fortgående utvecklingen av sjöstridskrafterna
hos våra grannar, att flottan, därest en nu omedelbart inträdande
och därpå oavbrutet fortgående ersättning för den föråldrade pansarbåtsmaterielen
icke beredes, ingalunda blir i stånd att vid behov uppträda
med tillbörlig kraft. Snara åtgärder synas oss sålunda nödvändiga för
att vår pansarflottas stridsvärde må kunna upprätthållas.

Enligt inhämtade upplysningar torde anskaffningskostnaden för
pansarbåten »Sverige» komma att uppgå till omkring 13 milj. kronor.
Kostnaden för två sådana fartyg kan sålunda beräknas till omkring
2G milj. kronor, under det att hittills reserverade medel för krigsfartygsmateriel
torde uppgå, såsom ovan angivits, till något mer än 6 milj.
kronor. Utöver detta sistnämnda belopp kräves sålunda för två pansarbåtars
anskaffande ytterligare 20 milj. kronor.

Ehuru vi äro fullt ense med marinförvaltningen därom, att de ifrågavarande
båda pansarbåtarna så snart ske kan böra tillföras flottan, hava
vi dock ansett oss böra av hänsyn till pågående utredningsarbete rörande
förs vars väsendet och under den bestämda förutsättningen, att resultatet
av detta arbete kan föreläggas 1914 års Riksdag, nu inskränka

våra äskanden till byggandet av det ena av dessa båda fartyg. Från

fullt autentiskt håll hava vi inhämtat, att våra inhemska skeppsbygge rier

äro i stånd att bedriva nybyggnad av ytterligare en pansarbåt av
samma slag som »Sverige» samtidigt med nu pågående pansarbåtsbygge.
Enligt vårt förmenande bör sålunda den första båtens påbör jande

ske redan innevarande år, i hvilket fall detta fartyg borde kunna
vara färdigt vintern 1916—1917. Kölen till den andra pansarbåten
torde kunna sträckas under år 1914 eller senast år 1915, varefter detta
fartyg borde vara färdigställt senast under år 1918, då sålunda eu division
om tre pansarbåtar av »Sveriges» typ skulle vara tillförd vår flotta.
Medel till dessa båda pansarbåtar borde således utgå under åren 1914
—1918 med i medeltal 4 milj. kronor per år.

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

I fråga om kostnaderna för bemanning och underhåll av de nya
fartygen har hans excellens herr statsministern i sitt anförande till
statsrådsprotokollet över ett sjöförsvarsärende den 15 maj 1912 angivit
den väg som bör följas. Statsministern yttrar nämligen, att de kostnader
för bemanning och underhåll, som bliva en följd av båtens (»Sveriges»)
anskaffande, torde kunna utjämnas genom utrangering eller överförande
till andra linjen av äldre fartyg. Enligt tillgängliga uppgifter uppgå
ifrågavarande kostnader för flottans 6 äldsta l:a kl. pansarbåtar till
sammanlagt 1,935,000 kronor för år räknat, under det att för 4 fartyg
av »Sveriges» typ motsvarande kostnader äro beräknade till sammanlagt
1,948,000 kronor eller praktiskt taget, enahanda belopp.

Vi anse sålunda, med stöd av det anförda, att beslut om byggande
av eu l:a kl. pansarbåt av »Sveriges» typ, med början innevarande år,
bör fattas, ävensom att härför bör anvisas på extra stat lör år 1914
4,000,000 kronor. Och har i särskild motion nr 27 hos Riksdagen
gjorts framställning därom, att Riksdagen för sin del måtte besluta, att
de medel, som hittills blivit reserverade till krigsfartygsmateriel, omkring
6,388,000 kronor, skola användas för nybyggnad av nu ifrågavarande
pansarbåt.

1 sin ovannämnda skrivelse den 3 oktober 1912 har marinförvaltningen
i fråga om jagct)''e erinrat därom, att ämbetsverket upprepade
gånger förklarat sig vidhålla sin uttalade åsikt om jagarcertens lämplighet
för landets försvar'' och att ett ökande av antalet dylika fartygvore
av allra största vikt. Av vissa i skrivelsen angivna skäl beräknades
kostnaden för en jagare numera uppgå till 1,500,000 kronor. Marinförvaltningen
hemställde därför om ett anslag å 1,500,000 kronor för
nybyggnad av eu jagare ävensom att hälften därav eller 750,000 kronor
måtte anvisas på extra stat för år 1914.

Av tillgängliga utredningar framgår, att 3 divisioner jagare om 4
fartyg vardera hava ansetts erforderliga; av dessa äger vår flotta för
närvarande 2 divisioner. Våra jagare hava under flera års eskaderövningar
blivit prövade och deras störa användbarhet tiar därunder blivit till fullo
ådagalagd. Vi hemställa sålunda om bifall till den av marinförvaltningen
gjorda framställningen i fråga om anskaflandet av en jagare.

Med hänvisning till vad under punkt [16] i bilaga till 1913 års
statsverksproposition, femte huvudtiteln, anföres i fråga om anskaffande
av undervattensbåtar, få vi för vår del framhålla, att man visserligen torde

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

inom sjömilitära kretsar vara ense därom, att undervattensbåtar under
vissa förhållanden kunna vara mycket värdefulla för vårt kustförsvar,
men att dessa båtars användbarhet vid många tillfällen, icke minst under
mörker och isgång, är så begränsad, att icke alltför stor del av de
medel, som kunna anslås för anskaffning av krigsfartygsmateriel, bör
användas för byggande av dylika båtar. Det torde i detta sammanhang
icke heller böra förbises, att kostnaderna för det årliga underhållet
av dessa båtar uppgå till väsentligt högre belopp, än man hittills
räknat med.

I betraktande härav hålla vi före att, därest vår ovan gjorda hemställan
i fråga om beviljandet av medel för anskaffande av en l:a kl.
pansarbåt av »överges» typ ävensom av en jagare vinner Riksdagens
bifall, åtgärder i fråga om undervattensbåtar för närvarande kunna inskränkas
till vad marinförvaltningen hemställt, nämligen dels nybyggnad
av en 2:a kl. undervattensbåt för en kostnad av 650,000 kronor, dels
förändring av undervattensbåten nr 1 (Hajen) för en kostnad av 150,000
kronor.

Det anslag, som enligt vår mening bör å extra stat för år 1914
anvisas till krigsfartygsmateriel, utgör sålunda:

till påbörjande av en l:a kl. pansarbåt................... kronor 4,000,000: —

» » )) » jagare....................................... » 750,000: —

» nybyggnad av en 2:a kl. undervattensbåt......... » 650,000: —

eller till nybyggnad.......................................................... kronor 5,400,000: —

samt till ombyggnad av undervattensbåten nr 1...... » 150,000: —

Summa kronor 5,550,000: —

Såsom jämförelse må nämnas, att Riksdagen för åren 1897—1912
till nybyggnad av krigsfartygsmateriel beviljat i medeltal per år omkring
5,400,000 kronor. Härutöver hava ansenliga belopp beviljats till ombyggnad
av pansarbåtar m. fl. fartyg.

Vi få alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen — med avslag å Kung! Maj:ts
proposition angående krigsfartygsmateriel — beviijar

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

på extra stat för 1914 till krigsfartygsmateriel ettanslag
av 5,550,000 kronor.

Stockholm den 22 januari 1913.

Karl Hildebrand.

Joll. Nydal.

Otto Holmdahl.

Harald Lemke.
Edvard Lithander.

J. P. Jesperson.
Malte Sommelius.
Axel Lundblad.

Bilaga.

Utdrag ur marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 3 oktober 1912 angående
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1914.

6. Nyanskaffning av krigsfartygsmateriel.

a) l:a klass pansarbåtar.

I underdånig skrivelse den 10 juni 1909 framhöllo marinförvaltningen,
chef en för marinstaben och inspektören av ilottans övningar till sjöss, under
anförande hurusom frågan om nyanskaffning av pansarfartyg för svenska flottan
under den senaste tiden år efter år blivit undanskjuten, att nybyggnad av
pansarfartyg vore för sjövapnet av utomordentlig vikt. Det vore mera än 6 år
sedan något förslag till byggande av pansarbåt underställdes Riksdagens prövning.
I betraktande av den långa tidrymd, som åtginge för nybyggnad av pansarfartyg
inom landet, kunde det med sannolikhet antagas, att sådana av ny typ icke
kunde bliva färdiga ännu på minst 4 år. Redan denna tid vore avsevärt lång,
om man fäste avseende vid den rastlösa iver, varmed alla främmande nationer
—■ såväl stora som små — vilkas områden gränsa till haven, vinnläde sig om
sina flottors vidmakthållande och förstärkning.

Då nämnda marinmyndigheter — av vilka det tillkommer marinförvaltningen
att övervaka, det sjöförsvarets materiel vidmakthålles, chefen för marinstaben
att utarbeta planer för rikets försvar och inspektören av flottans övningar

Motioner i Andra kammaren, Nr 67. 7

till sjöss att i krigstid föra kustflottan mot fienden — hyste den uppfattningen,
att flottan icke utan att äga för henne avpassade pansarfartyg kunde lösa den
uppgift, som vore och borde vara åt henne anförtrodd, hade de ansett det som
sin oavisliga plikt att framhålla, att ett ytterligare uppskov med nybyggnaden av
dylika stridsfartyg, vilka utgöra sjöförsvarets kärna, kunde bliva av ödesdiger
beskaffenhet för riket, i synnerhet som den befintliga pansarbåtsmaterielens
stridsvärde år efter år av naturliga, skäl minskades och en del pansarbåtar redan
inom den närmaste framtiden måste överföras till andra stridslinjen.

Marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar
till sjöss anhöllo därför i underdånighet, att Kungi. Maj:t täcktes taga i
nådigt övervägande, huruvida icke förslag till anskaffning av för flottan lämpliga
pansarfartyg måtte kunna föreläggas 1910 års Riksdag.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1909 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1911 hemställde sedermera
marinförvaltningen, att i nådig proposition till 1910 års Riksdag måtte för
påbörjande av ett pansarfartyg begäras ett extra anslag för år 1911 å 2,500,000
kronor.

Med hänsyn till den dåvarande statsfinansiella ställningen ansåg sig statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet emellertid icke kunna tillråda att
då föreslå Riksdagen att anvisa medel till anskaffning av pansarfartygsmateriel.

I sin underdåniga skrivelse den 27 september 1910 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1912 framhöll ämbetsverket
åter nödvändigheten av, att kraftiga åtgärder vidtoges i syfte att genom nybyggnader
söka återvinna åt flottan det stridsvärde, som den genom det långa uppehållet
i pansarbåtsbyggandet förlorat. Det vore därför av behovet synnerligen
påkallat att under den närmaste framtiden påbörja nybygganden av två pansarfartyg.
Marinförvaltningen föreslog sålunda, att hos 1911 års Riksdag måtte
göras framställning om nybyggnad av ett pansarfartyg i huvudsaklig överensstämmelse
med den så kallade F-typen till en beräknad kostnad av 12,000,000 kronor
ävensom att till påbörjande av ett dylikt fartyg för år 1912 måtte äskas ett extra
anslag av 4,000,000 kronor.

Sedan nådig proposition i ärendet till 1911 års Riksdag avlåtits, beslöt
Riksdagen att på extra stat för år 1912 bevilja till nyanskaffning av krigsfartygsmateriel
ett anslag av 4,630,000 kronor, därav 3,880,000 kronor beräknats till påbörjandet
av en l:a klass pansarbåt.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1911 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1913 hemställde marinförvaltningen,
att för fortsättande och avslutande av ifrågavarande fartygsbyggnad
ett anslag av 7,756,000 kronor måtte av 1912 års Riksdag äskas och därav på
extra stat för år 1913 anvisas ett belopp av 4,500,000 kronor.

Genom nådigt beslut den 1 december 1911 bemyndigade Eders Kungl.
Maj:t cheferna för lånt- och sjöförsvarsdepartementen samt för finansdepartementet
att i samråd med statsministern tillkalla sakkunnige att inom nämnda
departement bilda beredningar till biträde vid utredningar av frågan om försvaret.

I statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 13 januari 1912, bifogat
innevarande års statsverksproposition, uttalade statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
på anförda skäl den uppfattningen, att nu ifrågavarande
fartygsbyggnadsföretag borde anstå i avbidan på resultatet av den grundläggande
försvarsutredning, som sålunda blivit inledd, och beslöt Eders Kungl. Maj:t, att

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

med vidare åtgärd i anledning av 1911 års Riksdags nämnda beslut skulle, vad
anginge påbörjandet av en l:a klass pansarbåt, anstå i avbidan på de resultat,,
som kunde framgå av omförmälda utredning av frågan om försvarsväsendet.

I nådig proposition till innevarande års Riksdag föreslog Eders Kungl. Maj: t
Riksdagen att till nyanskaffning av krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat för
år 1913 ett anslag av 3,500,000 kronor, därav 2,500,000 kronor borde avsättas för
att användas på sätt framdeles Unge närmare bestämmas; och vann detta även
Riksdagens bifall. Såsom en följd härav har det för innevarande år anvisade
anslaget för påbörjande av en 1 :a klass pansarbåt, 3,880,000 kronor, blivit reserverat,
i den mån detsamma icke tagits i anspråk för vissa kostnaders bestridande.

Vid 1913 års ingång utgöra sålunda de till nyanskaffning av .krigsfartygsmateriel
av Riksdagen anvisade reserverade medlen omkring 6,4 miljoner kronor.

Genom besluten om dessa medels reserverande har frågan om byggande
av pansarbåtar blivit ställd på framtiden.

Sedan berörda beslut fattades, har emellertid denna fråga kommit i ett
väsentligen förändrat läge. Genom pansarbåtsföreningens gåva till svenska staten
av de för anskaffning av en l:a klass pansarbåt erforderliga medlen har givits
ett uttryck, kraftigare än någonsin tillförne, åt den mening, icke blott att den
äldre delen av vår pansarflotta kräver en snar ersättning av fullt moderna och
för våra förhållanden lämpade pansarfartyg, om flottan skall med utsikt till framgång
kunna hävda sin plats i riksförsvaret, utan även att byggandet av pansarfartyg
för vår flotta icke får underkastas vidare uppskov. För ämbetsverket står
det klart, att den mening, som ämbetsvetsverket jämte chefen för marinstaben
och inspektören af flottans övningar till sjöss i dess gemensamma skrivelse den
10 juni 1909 uttalade, allt fortfarande äger tillämplighet, ehuru numera i än
högre grad än vid tiden för denna skrivelses avgivande. Ty sedan dess hava
ytterligare tre år förflutit, och hittills äro åtgärder vidtagna endast för byggande
av en enda pansarbåt, vilken icke torde kunna ingå i kustflottan förrän tidigast
under år 1916.

Hos våra grannar och även annorstädes utomlands utvecklas för närvarande
en hittills knappast anad verksamhet på skeppsvarven för att bygga pansrade
fartyg. I vårt grannland Norge har till exempel för sjöförsvarets stärkande
huvudsakligen med pansarfartyg antagits en extra bevillning på 20 miljoner
kronor, varav 12 miljoner kronor lånemedel. Under sådana förhållanden har
marinförvaltningen, som i ärendet ånyo samråd! med chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar till sjöss, ansett, att varje ytterligare uppskof
med åtgärder för vår pansarflottas upprättande innebär stora risker för riksförsvaret,
vilka risker ökas i samma mån som uppskovet förlänges. Erfarenheten
från tidigare kommittéer, som haft att utreda vidlyftiga frågor angående försvarsväsendet,
pekar tydligen därhän, att dylika arbeten kräva och måste kräva en
betydande tid. För att emellertid icke kustflottan under det. nu pågående^ utredningsarbetet
skall över hövan försvagas, kräves såsom ersättning för de föråldrade
pansarbåtar, vilka under den närmare framtiden böra därifrån avföras, åtminstone
,en division nya pansarfartyg.

Ämbetsverket finner sig därför böra på det kraftigaste tillstyrka åtgärder
för påbörjande snarast möjligt av ytterligare två pansarfartyg utöver den av

Motioner i Andra kammaren, Nr 67.

pansarbåtsf öreningen skänkta pansarbåten; och bar marinförvaltningen tänkt sig,
att kostnaderna härför borde bestridas dels genom användning av de av Riksdagen
reserverade medlen, omkring 6.4 miljoner kronor, dels genom anvisande
för de närmaste åren av extra ordinarie anslag, som torde böra beräknas till i
medeltal omkring 4.5 miljoner kronor pr år. Byggnadsarbetet borde härvid så
bedrivas, att en division om tre fartyg knnde vara färdig senast under år 1917.

Marinförvaltningen bar vid dessa beräkningar utgått därifrån, att den av
ämbetsverket förordade och numera även av Eders Kung!. Maj:t till nybyggnad
anbefallda typen skall för hela den ifrågavarande divisionen komma till användning.

Marinförvaltningen får därför i underdånighet tillstyrka, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes hos nästkommande års riksdag hemställa

dels om beslut att två nya pansarbåtar av den till byggnad
anbefallda typen skola nybyggas,

dels att för nybyggnad av nämnda två pansarbåtar måtte
redan under nästkommande år få användas till nyanskaffning
av krigsfartygsmateriel avsatta omkring 6.4 miljoner kronor,
dels att för nämnda nybyggnader måtte anvisas för år
1914 ett extra ordinarie anslag av 4,500,000 kronor.

b) Jagare.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1911 angående beräknande
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1913 hemställde marinförvaltningen
om anskaffning av en jagare av samma typ som de senast byggda.
Någon proposition härom blev emellertid ej till Riksdagen avlåten.

Upprepade gånger har marinförvaltningen förklarat sig vidhålla sin uttalade
åsikt om jagarecertens lämplighet för landets försvar och att ett ökande av antalet
dylika fartyg vore av största vikt. Den hittills använda typen torde allt
fortfarande vara i allt väsentligt lämpad för våra förhållanden; dock synes det
marinförvaltningen vara nödvändigt, för att än mera förstärka detta fartygs anfallskraft,
att förse de jagare, som härefter nybyggas, med 2 dubbeltuber för torpederna
i stället för de nuvarande 2 enkeltuberna ävensom att öka antalet torpeder
från 6 till 12. Härigenom förorsakas en kostnadsökning, beräknad till
omkring 100,000 kronor. Dessutom torde med hänsyn till stegringar i material
•—■ och byggnadskostnader böra för fartyget i dess helhet räknas en ytterligare
ökning av priset uppgående till 100,000 kronor, varför kostnaden för en jagare
numera beräknas uppgå till 1,500,000 kronor. Av samma skäl som redan blivit
av ämbetsverket anförda beträffande förslaget om äskande hos nästa års riksdag
av medel till byggande av pansarbåtar, får ämbetsverket sålunda hemställa

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå nästkommande
års riksdag att för nybyggnad av en jagare bevilja ett anslag
av 1,500,000 kronor och därav på extra stat för år 1914 anvisa
hälften eller 750,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 4- samt. 28 höft. (Nr 67—68.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 68.

c) Fartygsmateriel i övrigt.

I särskild underdånig skrivelse denna dag bär marinförvaltningen gjort
framställning att för viss fartygsmateriel måtte på extra stat för år 1914 av
Riksdagen äskas ett anslag av 800,000 kronor.

Vidimeras ex officio:

Kxingl. marinförvaltningens kansli den 18 januari 1913.

Av herr Hildebraild m. fl., om nybyggnad av en första klassens
pansarbåt.

Med hänvisning till den motivering i fråga om anskaffande av eu
l:a kl. pansarbåt av »Sveriges» typ, som blivit angiven i motion nr 67,
väckt inom Andra kammaren, få vi vördsamt hemställa, att Riksdagen
ville för sin del besluta,

att de medel, som av Riksdagen anvisats för åren
1912 och 1913 och hittills blivit reserverade till nyanskaffning
av krigsfartygsmateriel, omkring 6,388,000
kronor, skola användas för nybyggnad av en l:a kl.
pansarbåt av i huvudsak »Sveriges» typ.

E. A. Gräntz.

Nr 68.

Stockholm den 24 januari 1913.

Karl Hildebrand.

Harald Lemke.

J. P. Jesperson.

Joll. Nydal.

Edvard Lithander.

Malte Sommelius.

Otto Holmdahl.

Axel Lundblad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.