Motioner i Andra kammaren, nr 673 år 1968 (Motion 1968:673 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 673 år 1968

Nr 673

Av fru Heurlin m. fl., om ökade resurser för narkomanvården.

(Lika lydande med motion nr 542 i Första kammaren)

Den enda forskningsinstitutionen i Sverige vad avser narkotika och narkotikamissbruk
är forskningsavdelningen vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Denna avdelning
förfogar för sin forskningsverksamhet över en modern instrument- och apparatutrustning
till ett värde av omkring en miljon kronor, men ett beklämmande faktum
är att de till institutionen knutna forskarna i alldeles för ringa utsträckning hinner
ägna sig åt sin forskningsuppgift.

Om forskningsverksamheten vid Ulleråker skall bli meningsfylld erfordras ofrånkomligen
att de personella resurserna vid forskningsavdelningen förstärks.

Departementschefen säger i propositionen nr 7/1968 bl. a. att staten bör medverka
med visst ekonomiskt stöd för att främja en snabb utveckling vad gäller åtgärderna
i anledning av narkotikamissbruket.

I enlighet med detta uttalande anser vi att staten bör ansvara för verksamheten
vid forskningsinstitutionen vid Ulleråkers sjukhus.

För att det omfattande forskningsprogrammet vid institutionen skall kunna genomföras
erfordras det att den kommande efterutbildningen och vidareutbildningen
av specialister vid forskningsavdelningen icke tillåtes att i alltför hög grad inkräkta
på avdelningens forskningskapacitet.

Vidareutbildningen av psykiatriker har planerats att bli relativt omfattande i
Sverige, och tyngdpunkten i efterutbildningen kommer, i enlighet med tidigare riksdagsbeslut,
att läggas på landets tre psykiatriska forskningsavdelningar. Det är angeläget
att forskningsavdelningen vid Ulleråker för denna utbildning, som nu befinner
sig i snabb utbyggnad, snarast erhåller heltidsanställd hjälp med undervisningen.

Den ifrågavarande undervisningen är speciellt kvalificerad då det gäller utbildningen
av blivande specialister, som redan har sin psykiatriska grundutbildning klar.
Kurserna måste alltså behandla nyheterna inom ämnesområdet. Av kursledaren
krävs således i praktiken att hon eller han själv är aktiv forskare. Det kan i sammanhanget
framhållas att psykiatrin i högre grad än andra kliniska ämnen är mångfasetterad
och har anknytning till en rad olika basvetenskaper såsom psykologi,
sociologi, biokemi, patologisk anatomi, genetik, cytogenetik o. s. v. Det bör också
beaktas, att det snabbt expanderande kunskapsstoffet inom ämnet kommer att ställa
allt större krav på lärarinsatser om önskvärd kvalitativ standard skall kunna upprätthållas.

Vi föreslår därför att en fast tjänst tillsätts vid forskningsavdelningen vid Uller -

Motioner i Andra kammaren, nr 673 år 1968

åker som universitetslektor. Han bör biträdas av två fast anställda kliniska amanuenser
för kursplanering, patientdemonstrationer, seminarier och föreläsningar. Vi föreslår
därför att två sådana tjänster också inrättas vid nämnda avdelning.

Psykologins utveckling till en klinisk hjälpvetenskap har på senare år gett uppmärksammade
forskningsresultat av både praktisk och teoretisk betydelse.

Introduktionen av psykofarmaka har inneburit stora framsteg för psykiatrin men
även medfört en rad nackdelar, speciellt när ett medel några år efter införandet
visat sig medföra tillvänjningsrisker. Den tid som åtgår innan ett medels tillvänjande
och vanebildande egenskaper upptäcks bör rimligtvis kunna förkortas med
hjälp av systematiska prövningar av nya farmaka i ett testbatteri, inkluderande subjektiva
och objektiva psykologiska effekter, bl. a. på ett frivilligt klientel av narkomaner.
Ett dylikt testbatteri kräver från psykologsidan utveckling av nya testmetoder
samt utprövning av nya skattningsskalor. Tillkomsten av ett narkotikaforskningscentrum
vid forskningsavdelningen på Ulleråker har alltså accentuerat det redan
tidigare kända behovet av en självständig chefsbefattning där på psykologsidan.

Vi anser att tillkomsten av en laboratur i psykologi vid Ulleråkers forskningsavdelning
skulle möjliggöra sakkunnig handledning av såväl medicinska forskare inom
området som av psykologer med intresse för kliniska frågeställningar. Vårt förslag
syftar således till att underlätta kontakten mellan två forskarkategorier som för ett
gott resultat av sitt arbete är beroende av ömsesidig information.

Vi föreslår därför att en fast laboratur i klinisk experimentell psykologi inrättas
vid Ulleråkers forskningsavdelning.

Vi förutsätter att anslag avses utgå även för budgetåret 1968/69 till de tre tjänsterna
vid forskningsavdelningen som upprätthålles av en forskningsingenjör, en laboratorieingenjör
och en djurskötare samt att dessa tjänster inrättas som fasta från
och med budgetåret 1969/70.

En narkomanvårdspoliklinik, som måste tillmätas den största betydelse för utvinnandet
av de erfarenheter som kan bidraga till att underlätta narkotikaproblemets
lösning, återfinner man på Rålambshovs sjukhus. Där skall även inom kort
två särskilda narkomanvårdsavdelningar träda i funktion. Den öppna och de slutna
avdelningarna avses integreras till en vård- och behandlingscentral som skall stå
under ledning av en överläkare.

Denna koncentrering av vården av erkänt svåra missbruksfall till Rålambshovs
sjukhus gör det mycket angeläget att till detta sjukhus’ narkomanvårdscentral knyta
kvalificerade forskningstjänster. Det är framför allt två tjänster som erfordras för
att en effektiv upptakt i forskningsarbetet skall kunna ernås, nämligen en forskningsläkartjänst
och en forskningssociologtjänst. De två befattningshavarna bör företrädesvis
var och en utifrån sitt gebit bedriva viss metodutveckling då det gäller att
samla och tillvarataga de erfarenheter man får från dels de slutna vårdavdelningarna
och dels den öppna.

Integreringen av medicinska och sociala aspekter på narkotikamissbruket är därvid
av uppenbara skäl nödvändig. Vi föreslår således att en fast forskningsläkar -

Motioner i Andra kammaren, nr 673 år 1968

tjänst och en fast forskningssociologtjänst inrättas vid narkomanvårdscentralen vid
Rålambshovs sjukhus. Tjänsterna bör administrativt lämpligen vara underställda
karolinska institutet men vara placerade vid nämnda central och där sortera under
överläkaren.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att en fast tjänst som universitetslektor,
två fasta tjänster för kliniska amanuenser och en fast laboratur i klinisk experimentell
psykologi inrättas vid forskningsavdelningen vid Ulleråkers sjukhus samt att en
fast forskningsläkartjänst och en fast forskningssociologtjänst inrättas vid narkomanvårdscentralen
vid Rålambshovs sjukhus. Samtliga tjänster bör vara inrättade från
och med den 1 juli 1968.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen under punkt E 10 i statsverkspropositionens bilaga
10: Avlöningar till de medicinska fakulteterna för budgetåret
1968/69 måtte bevilja ett förslagsanslag om 78 850 000 kronor.

Stockholm den 26 januari 1968

Dagmar Heurlin (h) Per-Eric Ringaby (h) Nils Carlshamre (h)