Motioner i Andra kammaren, nr 670 år 1967 (Motion 1967:670 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 670 år 1967

Nr 670

Av herrar Dickson och Fridolfsson i Stockholm, angående granskning
av programverksamheten i radio och television.

Det riktas från många håll stark kritik emot programverksamheten i Sveriges
Radio och TV. Man anmärker på teater-, film- och underhållningsprogram.
Reportage och föredrag m. m. kritiseras ifrån sakliga utgångspunkter,
varvid kritiken ibland kanaliseras via Radionämnden. Därtill
befarar man, att vissa programinslag kan stimulera till brott eller på annat
sätt vara skadliga.

Drivkraften bakom denna kritik är allmänhetens berättigade intresse
av en kultiverad och intresseväckande underhållning samt av en saklig
och sannfärdig information.

Möjlighet bör självfallet finnas att stävja uppenbara brister i programverksamheten.
När det gäller anspråken på underhållning varierar visserligen
bedömningsgrunderna, även om det inte borde vara omöjligt att
finna allmänt godtagbara normer för vad som lämpar sig — och inte lämpar
sig — i radio och TV hemma hos den stora allmänheten.

Beträffande mera informativt inriktade program borde någon form av
granskning av sanningshalten kunna få göra sig gällande mera effektivt
än vad som nu är fallet. Uppenbara felaktigheter borde kunna påtalas och
föranleda åtgärder, som förhindrar upprepande.

Det är inte svårt att exemplifiera avvikelser ifrån vad som kan anses
godtagbart både angående underhållningsprogram och mera informativa
program. En del av den underhållning som radio och TV sänder torde
sålunda kunna anses vara förargelseväckande i den mening lagen avser i
andra sammanhang. I en del historisk-politiska program förekommer
ibland oegentligheter, vilka även då de av experter påtalas inför Radionämnden
icke föranleder någon åtgärd. Som exempel på detta kan nämnas
en mycket omfattande utredning, skriven av fil. dr Åke Thulstrup,
som behandlar vissa historisk-politiska radio- och TV-program, belysta i
en inlaga till Radionämnden (Ärende nr 11/66, Dnr 118/66).

I beaktande av att stora delar av vårt folk tillgodoser sitt behov av
underhållning och information via radio och TV torde dessa frågor äga
betydande intresse. Programverksamheten har anförtrotts Sveriges Radio
genom avtalet med staten. Eftersom detta avtal uppenbarligen inte innebär
några verkliga garantier avseende önskvärd programkvalitet, medför den
stora friheten i programutformningen vissa risker för en urartning av
programmen.

Man har genom det emot Sveriges Radio generöst utformade avtalet
velat tillförsäkra radio och TV ett formellt oberoende av politiska inflytelser,
ett arrangemang som dock i realiteten inte utesluter andra mer eller

Motioner i Andra kammaren, nr 670 år 1967 11

mindre obehöriga påverkningar av betänklig art. Detta faktum borde inrikta
uppmärksamheten på avtalets beskaffenhet. Påpekas bör, att ofta
vid kritik emot vad som förekommer i radio och TV från »svarandesidan»
avtalet mellan staten och Sveriges Radio åberopas som ett skydd för radions
och TV:s verksamhet, hur äventyrlig den än stundom gestaltar sig.
Avtal, som för berörda parter och intressen ej givit vad som åsyftats, brukar
bli föremål för omprövning, något som alldeles särskilt borde ske, när
ett avtal visat sig ha en rakt motsatt verkan än den avsedda, vilket på
goda grunder måste anses vara fallet med detta avtal.

Bland bristerna i underhållnings- och informationsprogram som här omnämnts
förtjänar de programinslag särskild uppmärksamhet som kan tänkas
stimulera till brott.

Sålunda kan man befara, att personer med fallenhet för kriminellt beteende
kan stimuleras i sådan riktning av en del våldsbetonade program
särskilt i TV. En grundad uppfattning att en sådan effekt föreligger gör att
en betydligt större varsamhet bör iakttagas i programverksamheten än vad
som nu är fallet.

Från moralisk synpunkt behöver en sådan varsamhet inte logiskt motiveras
med något fullständigt bevis att våld och kriminalitet stimuleras av
vissa program. Det är fullt tillräckligt att ett sådant samband mellan
program och kriminalitet hos vissa disponerade individer är troligt för
att en viss varsamhet är befogad.

Från polishåll har man sålunda upprepade gånger uttalat betänkligheter
emot vissa våldsprogram i TV. För att belysa den nonchalanta inställningen
hos monopolföretaget Sveriges Radio och konsekvenserna därav
förtjänar följande att omnämnas. Någon dag efter jordfästningen av offren
för de bestialiska morden i Handen sände TV en synnerligen hetsande film
om FBI:s verksamhet, vilket bl. a. resulterade i ett nytt anfall av skjutgalenskap
— denna gång i en kasern, lyckligtvis dock utan att några personskador
inträffade.

Huruvida Radionämnden i sådana fall skulle kunna uppträda med större
befogenheter och bättre sakkunskap är även det en fråga som borde kunna
tas upp i samband med en omprövning av avtalet mellan staten och Sveriges
Radio.

Under åberopande av det ovan anförda får vi härmed hemställa,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära, att avtalet mellan Sveriges Radio och staten tages
till omprövning, syftande till att programverksamheten i
radio och TV blir föremål för en fortlöpande granskning
som främjar god smak, elementära sanningskrav och respekt
för samhällets lagar.

Stockholm den 25 januari 1967

Filip W. Fridolfsson (h)

James I. A. Dickson (h)