Motioner i Andra kammaren, nr 66 (Motion 1953:66 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 66.

Nr 66.

Av herr Thapper m. fl., om inrättande av en kvinnlig befattning i
25 lönegraden hos civilförsvarsstyrelsen.

Sedan civilförsvarsstyrelsen vid olika tillfällen till Kungl. Maj :t anmält,
att styrelsens nuvarande personal icke är tillräcklig för att fullgöra styrelsen
åvilande arbetsuppgifter, har Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 på styrelsens
begäran uppdragit åt statens organisationsnämnd att verkställa en
organisationsundersökning av civilförsvarsstyrelsen och statens brandinspektion.
Med anledning härav har civilförsvarsstyrelsen i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1953/54 icke ansett sig böra förelägga Kungl. Maj:t
egna förslag beträffande styrelsens personalorganisation i annan mån än
som styrelsen funnit absolut oundgängligt. Då resultatet av förenämnda
undersökning troligen icke kan komma att påverka styrelsens organisation
förrän med ingången av budgetåret 1954/55, har styrelsen funnit nödvändigt
att redan nu föreslå inrättandet av en ny befattning i 25 lönegraden.

I sin motivering till denna tjänst, vars innehavare bör vara kvinna, redogör
civilförsvarsstyrelsen för det sedan våren 1951 bedrivna samarbetet
mellan civilförsvarsstyrelsen och kvinnoorganisationerna. Vid sagda tidpunkt
knöts till styrelsen ett kvinnoutskott, vari ingå representanter för
de stora fackliga, politiska och ideella kvinnoorganisationerna. Utskottet
har till uppgift att lämna civilförsvarsstyrelsen råd i frågor, som beröra
kvinnornas medverkan i civilförsvaret, samt att inom sina respektive organisationer
verka för ökad förståelse och ökad insats för civilförsvaret. På
kvinnoutskottets initiativ ha inom de flesta län bildats kvinnliga civilförsvarskommittéer
med liknande sammansättning som utskottets och med
motsvarande uppgifter visavi länsstyrelserna. Civilförsvarsstyrelsens kvinnoutskott
och kvinnornas civilförsvarskommittéer i länen utgöra sålunda
det organisatoriska underlaget för samarbetet mellan civilförsvarsstyrelsen
och kvinnoorganisationerna. Civilförsvarsstyrelsen bar nu att utreda och
taga ståndpunkt till förslag och idéer rörande kvinnornas medverkan i civilförsvaret,
vilka framföras från kvinnohåll. Styrelsen, som funnit kvinnoutskottets
verksamhet vara av stort värde, anför allvarliga betänkligheter
mot att en organisation, som i så hög grad som civilförsvaret bygger på
kvinnornas medverkan, med nuvarande personal i den centrala myndigheten
icke kan tillmötesgå de berättigade krav på bearbetning och lösning av
de problem kvinnovärlden aktualiserar inom civilförsvaret.

Motioner i Andra kammaren, nr 66.

I årets statsverksproposition (XI ht s. 343 o. 344) anför departementschefen
bl. a. följande:

»En stor del av civilförsvarets uppgifter i krig kommer att fullgöras av
kvinnor. Det är därför av utomordentlig betydelse att redan i fred informera
kvinnorna om och intressera dem för denna verksamhet. Detta sker
bäst genom att upprätthålla en fortlöpande kontakt mellan de olika civilförsvarsmyndigheterna
och kvinnorna i gemen via de olika kvinnoorganisationerna.

Civilförsvarsstyrelsens kvinnoutskott och de kvinnliga civilförsvarskommittéerna
i länen ha därför enligt min mening en viktig uppgift att fylla
som kontaktorgan.»

Den föreslagna personalutökningen förklarar sig departementschefen
med hänsyn till den pågående organisationsundersökningen dock icke kunna
biträda.

Med den ändrade karaktär krigshandlingarna och stridsmedlen antagit
under och efter det senaste världskriget har bl. a. följt, att ett effektivt civilförsvar
med nödvändighet måste hålla en hög såväl materiell som personell
beredskap. För närvarande uppgår den i civilförsvaret inskrivna personalen
till i runt tal 900 000 personer, av vilka över 50 procent eller cirka en halv
miljon utgöres av kvinnor. Man räknar med 10 procents årlig omsättning
av personalen, vilket innebär att omkring 50 000 kvinnor årligen skola
rekryteras och utbildas för civilförsvaret.

Den omständigheten att civilförsvaret rekryterar sin personal med civilförsvarsplikt
får icke medföra, att man underskattar värdet av en frivillig
anslutning grundad på en positiv inställning till civilförsvaret. Det var i
syfte att uppnå en sådan inom den samlade kvinnovärlden som civilförsvarsstyrelsen
— närmast såsom en följd av de demokratiska partiledarnas
appell till Sveriges kvinnor i december 1950 — bildade sitt kvinnoutskott.
Det ökade intresse och den ökade vilja till insats för civilförsvaret,
som kommit till synes genom detta utskott och de förut omnämnda länskommittéerna,
kunna icke bringas till positivt resultat med mindre civilförsvarsstyrelsen
är i stånd att hålla en kontinuerlig kontakt med kvinnovärlden
och att bearbeta och lösa de problem, som föreläggas styrelsen
därifrån. Detta kan icke ske inom styrelsens nuvarande personalram. Om
möjlighet icke gives civilförsvarsstyrelsen att stödja de nybildade kontaktorganen
i deras strävan att förmedla upplysning om civilförsvaret, att rekrytera
»rätt kvinna på rätt plats» — en även ur totalförsvarets synpunkt
ytterst angelägen uppgift — och att söka stimulera kvinnor att genomgå
civilförsvarets instruktörsutbildning (knappt 10 procent av civilförsvarets
instruktörskader utgöras av kvinnor), löper det hittills nedlagda arbetet
härpå risk att helt äventyras.

Här må vidare erinras om att personalen inom utrymnings- och socialtjänsten
— den numerärt sett största av civilförsvarets tjänstegrenar —

Motioner i Andra kammaren, nr 66.

samt sjukvårdstjänsten till 75 procent rekryteras bland kvinnorna. Lika
naturligt som det är, att de som skola taga hand om skadade, evakuerade
och hemlösa äro kvinnor med dessas speciella fallenhet för dylika uppgifter,
lika naturligt synes det vara, att vissa i samband med verksamheten inom
dessa tjänstegrenar förekommande frågor handläggas inom civilförsvarsstyrelsen
av en kvinnlig tjänsteman.

Under 1940-talets beredskapsår åtnjöt dåvarande Kvinnoföreningarnas
beredskapsorganisation ett årligt statsanslag på 45 000 kronor. I jämförelse
härmed framstår civilförsvarsstyrelsens begäran om inrättande av en kvinnlig
befattning, avsedd bl. a. för kontakten mellan civilförsvaret och kvinnorna,
såsom blygsam. Av den omständigheten, att stormakterna i dag icke
befinna sig i krig med varandra, må man icke förledas att betrakta läget
i världen som annat än ytterst labilt. Vad som inom ramen för rimliga
statsutgifter kan göras för att stärka vårt totala försvar synes därför vanskligt
att nu underlåta. Att i dagens läge -— i önskan att avvakta resultatet
av en organisationsundersökning, som icke kan väntas bli färdig förrän tidigast
om ett år — uppskjuta lösandet av frågor, som sammanhänga med
kvinnornas viktiga medverkan i landets civilförsvar, och därmed riskera
att äventyra ett redan uppnått resultat, kan icke anses försvarligt.

Under åberopande av vad ovan anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte medgiva inrättandet av en kvinnlig
befattning i 25 lönegraden hos civilförsvarsstyrelsen med
uppgift att främst handlägga ärenden, som ha samband
med kvinnornas medverkan i civilförsvaret.

Stockholm i januari 1953.

Fridolf Thapper. Märta Öberg. Karin Wetterström.

Elis Håstad. Etsa Johansson. Manne Ståhl.