Motioner i Andra kammaren, Nr 66

Motion 1915:66 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 66.

3

Nr 66.

Av borr JohatlSSOII i Brånad, om likställighet mellan städer och
landsbygd i anseende å antalet representanter i landsting.

Vid sommarriksdagen förra året väckte undertecknad en motion
om likställighet mellan landsbygd och städer vid val till landsting.
Denna motion blev av konstitutionsutskottet enhälligt avstyrkt under
motivering, att frågan är av den betydelsefulla och grannlaga natur, att
den kräver en ingående prövning och tillräckligt material för en sådan
prövning ej förelåg samt att några allmännare önskningar om likställighet
i nämnda hänseende ej blivit framställda, så avstyrktes motionen
och bägge kamrarna avslogo densamma. Vad de av utskottet anförda
skälen för avstyrkande angår, så måste jag, vad det rör materialet som
utskottet anser sig behöva för frågans prövning, omnämna, att jag trots
förfrågningar på flera håll ej kunnat leta ut, vari detta material skall
bestå, och följaktligen kan jag ej framkomma med något sådant. Vad
de allmännare önskningarna vidkommer, förundrar det mig, att utskottets
alla ärade ledamöter sätta som krav för en förändring i en förordning,
som de i motiveringen indirekt erkänna ej är lämplig efter vår tids
förhållanden, att de alla sätta som krav den allmänna opinionen. Jag
för min ringa del kan ej anse annat än att rättvisa och billighet borde
vara de ensamt bestämmande i en lagändring som denna.

Under'' debatten vid motionens behandling i riksdagens andra
kammare gavs mig en fingervisning att jag i stället för att begära en
direkt ändring i ifrågavarande lagbestämmelser skulle begärt en skrivelse
till Kungl. Maj:t i frågan. Denna tankegång har jag svårt att
dela, jag för min del kan fortfarande ej annat än anse, att denna fråga
är av sådan beskaffenhet, att riksdagen mycket väl kan upptaga frågan
till direkt avgörande, och jag anser, att riksdagen bör ej besvära Kungl.
Maj:t i onödan.

Till vad jag här har anfört, har jag endast att tillägga de kortfattade
skäl och motiv, som anfördes i min förra motion och som jag
fortfarande anser vara tungt vägande för den åsyftade likställigheten.

Vid det nya representationsskickets genomförande tillerkändes
städerna betydligt större inflytande på bägge kamrarnes sammansättning

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 66.

än landsbygden. Denna städernas företrädesrätt, vid val till andra
kammaren, inskränktes efter en del år, och vid den allmänna rösträttens
införande blevo städer och landsbygd fullt likställda.

Vad första kammaren vidkommer, har städernas företrädesrätt i
det närmaste bibehållits. Ifrån början fingo städerna välja en landstingsman
för varje fullt tal av 2,500 innevånare, då landsbygden endast fick
välja en för varje fullt tal av 5,000. Vid senaste omläggningen för
valen till landstingen blev siffran för städernas innevånareantal höjt
från 2,500 till 3,000, men landsbygden blev oförändrat, och enligt nu
gällande lag har 3 personer boende i stad lika stort inflytande på så
väl landstingens som första kammarens sammansättning som 5 personer
boende på landsbygden.

Förefinnes numera skäl för bibehållandet av denna olikhet och är
den med rättvisa och billighet överensstämmande?

Jag kan ej anse, att så är förhållandet, utan hyser den åsikten,
att det är av minst lika stor betydelse för hela landets framgång och
utveckling, att landsbygdens intressen och rätt beaktas och tillgodoses
som städernas, och förmenar, att landsbygdens folk äger över huvud
taget lika stora förutsättningar som stadsbefolkningen för att på ett
klokt och förståndigt sätt arbeta för befrämjande av såväl länens som
hela landets bästa, både i landsting och riksdag.

Angående det innevånareantal som bör utgöra grunden för rätten
till val av landstingsman tror jag det vara riktigast välja en medelväg
mellan de olika innevåuareantal, som nu äro gällande i stads- och landsvalkretsar.

Under åberopande av vad här anförts får jag härmed vördsamt
hemställa,

att riksdagen ville besluta sådan ändring av Kungl.
Maj:ts förordning om landsting, att städer och landsbygd
bliva fullt likställda, angående antalet landstingsmän
som de olika valkretsarna äga rätt att välja i
förhållande till folkmängden, på så sätt, att innevånareantalet,
som skall utgöra grunden för val av varje
landstingsman, bestämdes till ett fullt tal av 4,000
såväl i stads- som landsvalkretsar.

Stockholm den 26 januari 1915.

Nils Johansson

i Br&nalt.