Motioner i Andra kammaren, nr 658 år 1955 (Motion 1955:658 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 658 år 1955

Nr 658

Av herr Ohlin m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition, nr
192, angående statens inlösen av Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds aktier i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag.

I proposition nr 192 föreslås att staten begagnar sin avtalsenliga rätt att
den 30 september 1957 inlösa stamaktierna i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag samt att staten hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
gör för staten bindande tillsägelse härom senast den 30 september 1955. I
propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj :t bemyndigas att bestämma sättet
för betalningens erläggande inom ramen för de alternativ som avtalet
medger.

Av aktierna i LKAB är hälften stamaktier och hälften preferensaktier.
TGO är ägare till samtliga stamaktier och staten ägare till samtliga preferensaktier.
Enligt bolagsordningen medför preferensaktierna en tiondels
röst för varje aktie. Styrelseledamöterna utses till lika antal av stamaktieägare
och preferensaktieägare, men de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna
utser inom sig ordförande och tillsätter verkställande direktör.
Vid lika röstetal inom styrelsen har ordföranden utslagsröst. Statens inflytande
över bolagets skötsel såsom preferensaktieägare garanteras genom rätt
till insyn i bolagets förvaltning och skötsel samt vetorätt i vissa frågor. Så
erfordras godkännande av röstande som företräder mer än hälften av preferensaktiekapitalet
i fråga om fondering av bolagets vinstmedel, ianspråktagande
av fonderade medel och fastställande av arvode eller tantiem. Samarbetet
mellan de båda intressenterna beträffande bolagens skötsel har såsom
från alla håll bekräftats varit gott.

Vid de kontakter mellan företrädare för staten och TGO om ändring av
avtalet som hittills förekommit har de förra krävt att staten skulle erhålla
det avgörande inflytandet på bolagsstämman och i styrelsen, vilket dock icke
TGO ansett sig kunna godtaga. I Kungl. Maj:ts proposition anges därjämte
såsom ett skäl för beslut om inlösen att en sådan i år kan ske på för staten
fördelaktigare villkor än längre fram.

Gruvdriftens framtida avveckling

Ett förhållande som ger det allmänna särskild anledning att intressera
sig för verksamhetens bedrivande vid de norrbottniska malmfälten utgör det

Motioner i Andra kammaren, nr 658 år 1955

förhållandet att fyndigheterna är begränsade, anser de av Kungl. Maj :t tillkallade
särskilda utredningsmännen. En kraftig nedgång i brytningen på
längre sikt eller en successiv nedgång i denna i riktning mot dess totala nedläggande
skulle nödvändiggöra stora statliga insatser för överförande av
befolkningen till andra verksamhetsgrenar och andra delar av landet. En sådan
situation anser utredningsmännen kunna föreligga om cirka hundra år.

Från TGO:s sida har hävdats att den tekniska expertisen räknar med att
brytningen skall kunna fortsätta ned till det djup som svarar mot malmkroppens
sannolika utsträckning, i runt tal en brytningstid av 200 år. ITGO:s
remissyttrande nämns bl. a. att det i Kanada finns gruvor med ett djup av i
det närmaste 2 000 meter utan att bergtrycket eller andra omständigheter
lägger hinder i vägen för brytningens bedrivande.

Anses det vara en staten påkommande uppgift att i tid sörja för att stora
sociala vådor i samband med gruvdriftens upphörande i dessa från landet
i övrigt avskilda samhällen icke uppkommer, bör staten i sin planering räkna
med den tidpunkt, då ett sådant upphörande tidigast kan bli aktuellt, anser
departementschefen.

Den framsynthet som regeringen visar genom att planera för förhållanden
som kan väntas inträda omkring år 2 100 är visserligen aktningsvärd men
avviker från regeringens planläggning på andra områden och innebär sannolikt
en överskattning av möjligheterna att blicka in i en oviss framtid.

Kon junkturb er ed skapen

Departementschefen hänvisar till utredningsmännens åsikt att en framtida
lågkonjunktur kan aktualisera en aktivare insats från det allmännas
sida i fråga om förvaltningen och skötseln av LKAB. Utredningsmännen,
som i övrigt redovisar en optimistisk syn på de framtida avsättningsmöjligheterna
och räknar det som sannolikt att framtida växlingar i konjunkturerna
kommer att ge mindre utslag på den svenska malmexportens storlek
än tidigare, anför nämligen bland motiven för inlösen eventualiteten av en
längre period av dåliga konjunkturer med de problem ur sysselsättningssynpunkt
och ur social synvinkel som denna skulle föra med sig.

LKAB synes emellertid stå väl rustat för ett sådant läge. En betydande
konjunkturreserv har under åren samlats inom koncernen och uppgår f. n.
till cirka 250 milj. kronor. Denna stabiliseringspolitik har ingett de anställda
ett visst mått av tillförsikt, vilket får anses komma till uttryck i Svenska
gruvindustriarbetarförbundets yttrande på denna punkt:

»Skulle flertalet av våra industrier ha samma möjligheter att vid en konjunkturavmattning
hålla arbetet i gång som LKAB har, torde läget kunna
betraktas som gott, i all synnerhet om samhället också hade samma insyn i
annan industri som vad det har i LKAB.»

I propositionen uttrycks tveksamhet beträffande vilken säkerhet som

Motioner i Andra kammaren, nr 658 dr 1955

finns att under en lågkonjunktur denna inom TGO hopsamlade konjunkturreserv
skulle komma att användas även för LKAB:s räkning. Denna tveksamhet
synes inte vara motiverad då TGO i sitt remissyttrande uttryckligen
förklarar att reserven uppsamlats »för hela koncernens räkning».

Staten »dominerande intressent»

Som ett viktigt skäl för ett överflyttande till staten av det avgörande inflytandet
på skötseln av LKAB hänvisas i propositionen bl. a. till att staten
erhåller mer än hälften av vinsten i företaget.

Nu gällande avtal tillförsäkrar nämligen staten cirka 60 procent av vinsten,
mot tidigare cirka 50 procent. När den bakomliggande ändringen av
vinstfördelningsbestämmelsen år 1927 genomfördes förklarades emellertid
i propositionen till riksdagen att en av förutsättningarna för det nya avtalet
varit att de enskilda delägarna i malmbolaget genom sina representanter i
styrelsen skulle »äga det avgörande inflytandet på ledningen av bolaget».
Att senare anföra denna vinstfördelningsbestämmelse som skäl för ändring
av inflytandet och eventuell inlösen förefaller inte sakligt berättigat.

Den i propositionen gjorda hänvisningen till statens investeringar i malmbanan—
en av de bästa investeringar som staten någonsin gjort — synes vara
irrelevant för bedömningen av frågan om inlösen av stamaktierna i LKAB.

Inlösen nu ekonomiskt fördelaktig för staten?

Departementschefen åberopar följande skäl för att inlösen inte bör uppskjutas: 1)

Det anses inte osannolikt att ersättningsbeloppet vid kommande inlösentillfällen
kommer att bli högre än nu;

2) Vid ett senare tillfälle kan den lättast tillgängliga malmen vara utbruten;

3) Ett uppskjutande av inlösen kan leda till att inlösensumman inte skulle
kunna amorteras medelst avkastningen från de LKAB tillhöriga malmtillgångarna.

Om man som departementschefen i likhet med utredningsmännen räknar
med att ersättningsbeloppet i framtiden kan bli högre än nu, erbjuder sig
utvägen att ta fasta på TGO:s förslag att den framtida lösensummans storlek
fixeras till nu beräknade belopp (i realvärde räknat). Det bör vidare uppmärksammas
att TGO förklarat sig gå med på att avdrag i ersättningsbeloppet
görs för substansminskningen, så snart denna faktor kunde beräknas
påverka värdet. — Hänvisningen till att den lättast tillgängliga malmen -—
varmed torde åsyftas dagbrottsmalmen — är i stort sett redan utbruten,
synes snarast motivera ett uppskjutande av inlösen. Den övergång till
brytning under jord som inleds under nästa tioårsperiod drar högre kostnader
och tenderar följaktligen att sänka en framtida ersättningssumma.

Motioner i Andra kammaren, nr 658 år 1955

Samma effekt får de arrendebelopp som LKAB måste utbetala, när malmbrytningen
i en framtid går in på statens utmål.

Utredningsmännen anser att gynnsamma utsikter föreligger för en förräntning
och amortering inom en 50-årsperiod av de ersättningsbelopp som
ifrågakommer. Vid god konjunktur i periodens början kan man räkna med
full amortering på betydligt kortare tid, anser de. Departementschefen gör
en något mindre optimistisk bedömning. Enligt vår mening är ovissheten
om de framtida malmkonjunkturerna så stor att all försiktighet vid bedömningen
av de framtida inkomsterna är motiverad.

Kalkyler sådana som utredningsmännens utgör därför en ganska svag
grund för ett krav på inlösen.

Vad det statsfinansiella intresset beträffar bör man naturligtvis beakta
det förhållandet att stat och kommun redan nu erhåller mer än nio tiondelar
av de belopp som av LKAB:s vinst uttages i form av skatt eller utdelning.

Nackdelar förenade med en inlösen

Sönderbrytandet av en effektiv samorganisation och dubbleringen av
förvaltnings- och försäljningsorganen

Flera remissinstanser betecknar det som ett allvarligt missgrepp att bryta
sönder den nuvarande organisationen. I Svenska gruvindustriarbetarförbundets
yttrande sägs sålunda bl. a.:

Såväl förbundsstyrelsen som arbetarna har haft den föreställningen att
samarbetet mellan bolaget och staten varit gott. Något annat framgår ej
heller av utredningen. Att det goda samarbetet nu av andra skäl, enligt de
sakkunniga, skall brytas beklagas, då enligt vår mening därav ej följer något
bättre driftresultat och troligen ej heller något bättre samarbete mellan
företagsledning och arbetare än det nu rådande. Den personalpolitik och den
informationsverksamhet, bolaget under senare år bedrivit tillsammans med
de anställda, anser vi föredömlig.

Kommerskollegium, som önskar ytterligare förhandlingar mellan de båda
parterna, förklarar:

Utredningsmännen ha framhållit, att den nuvarande ledningen omhänderhaft
förvaltningen på ett skickligt sätt och att samarbetet med staten
varit gott. Det enda skälet för en ny förvaltningsform vore då, att det ekonomiska
utbytet för landet skulle bli ännu större. Kollegium kan icke finna
något som talar för att så skulle bli fallet. Snarare kan motsatsen befaras.
Därest staten helt omhändertoge lapplandsfältcn och TGO sålunda hänvisades
till sina mellansvenska gruvor, skulle sannolikt det sammanlagda resultatet
bli sämre än för den nuvarande gemensamma organisationen, även om
staten och TGO samarbetade i försäljningsfrågor. Bl. a. bör beaktas att vid
en uppdelning den administrativa och i viss mån även den tekniska personalen
måste dubbleras.

Motioner i Andra kammaren, nr 658 dr 1955

Effekten av en inlösen på försäljningsorganisationen bedömer kommerskollegium
på följande sätt:

Även när det gäller försäljningen torde det nära sambandet mellan LKAB
och TGO vara av betydelse och till fromma för båda parter. Visserligen kunna
staten och TGO vid en uppdelning överenskomma att driva en gemensam
försäljningspolitik, men detta är dock icke detsamma som en gemensam
försäljning, vilken för att kunna bedrivas rationellt måste nära samordnas
med driften, t. ex. i fråga om brytningens inriktning på olika malmkvaliteter,
malmens anrikning och dess behandling i övrigt. Möjligen skulle det
kunna räcka med en gemensam försäljningspolitik, därest det vore fråga om
en eller ett fåtal standardprodukter, vilka levererades till ett huvudsakligen
av världsmarknadsnoteringar bundet pris. Så är emellertid icke fallet beträffande
de malmer som säljas från de norrländska malmfälten och TGO:s
egna gruvor. De levererade malmernas beskaffenhet i fråga om exempelvis
kemisk sammansättning måste anpassas efter kundernas önskemål.

Att fördelar kan nås vid en gemensam försäljning, som inte helt får sin
motsvarighet vid avtal om en gemensam försäljningspolitik, torde vara ovedersägligt,
medger departementschefen. Dock kan en gemensam försäljningspolitik
också omfatta delar av vad nyss angivits naturligt falla inom
ramen för en gemensam försäljning, därest båda parter skulle finna detta
med sitt ekonomiska intresse förenligt, anser han. Även departementschefen
erkänner tydligen att nuvarande ekonomiska ordning erbjuder samhällsekonomiska
fördelar i jämförelse med organisationen efter inlösen. Enligt
vår mening talar detta för att en inlösen nu såvitt möjligt bör undvikas.

Försämrad handelspolitisk position

Tanken att kombinationen av enskild skötsel med statligt inflytande och
statlig kontroll medfört fördelar ur handelspolitisk synpunkt torde inte
utan vidare kunna avvisas. Den centralt ledda handelspolitik som varit ett
betydelsefullt inslag i efterkrigshandeln har ofta frestat dess utövare till
icke-kommersiell påtryckning, när det gällt att uppnå ett fördelaktigt förhandlingsläge.
Den hittillsvarande ägandeformen har gjort det möjligt att
här hänvisa till företagets övervägande enskilda karaktär. Samtidigt har
samarbetet gjort det naturligt för den enskilda parten att tillmötesgå staten
i dess handelspolitiska strävanden.

överväganden av detta slag har utan tvivel under efterkrigstiden fått
ökad vikt genom tillkomsten av Montanunionen och de centraliseringstendenser
på järn- och stålområdet som följt därav.

Sammanfattande synpunkter

De skäl som anförts för en inlösen av stamaktierna i LKAB i dagens läge
är enligt vår mening icke tillräckligt vägande. Vi kan inte inse, att de av -

Motioner i Andra kammaren, nr 658 år 1955

vecklingsproblem som kan beräknas uppkomma i en avlägsen framtid skall
behöva föranleda en inlösen vid nuvarande tidpunkt. LKAB:s konjunkturberedskap
måste anses vara mycket tillfredsställande, och eventualiteten
av att ett sämre konjunkturläge uppstår motiverar därför inte att staten
övertar hela ansvaret för driften. De beräkningar som lett fram till uppfattningen
att en inlösen nu är ekonomiskt särskilt fördelaktig för staten synes
oss inte hållbara.

Mot en inlösen talar vidare de avsevärda ekonomiska nackdelar och handelspolitiska
risker som ett sönderbrytande av den nuvarande samorganisationen
medför.

Den i princip välvilliga inställning till en inlösen under förutsättning att
den kunde ske på rimliga villkor som intogs av 1945 års riksdag, kompletterades
med uttalandet att den då aktuella lösensumman — cirka 400 milj.
kronor — påverkats av de gångna rustningsårens abnorma förhållanden.
Riksdagen delade därför uppfattningen att inlösen inte borde ske. Den nu
ifrågakommande inlösningssumman är -—- även efter justering med hänsyn
till penningvärdets fall — bortåt dubbelt så stor. Med hänsyn härtill och till
de ovan anförda synpunkterna motiverar enligt vår mening de statsfinansiella
och samhällsekonomiska hänsynen för närvarande ingalunda en inlösen.
Det synes vara görligt att uppnå en sådan förändring av avtalet att
det allmänna erhåller möjlighet till inlösen med kortare varsel, om i framtiden
de ekonomiska skälen skulle bestämt peka på en sådan.

Vad önskemålen om samhällsinflytande över dessa viktiga naturrikedomar
beträffar — det väsentliga skälet att överföra dem i samhällets ägo — så
finns det anledning anta att erforderligt inflytande och samhällssynpunkternas
beaktande allt fortfarande kan tryggas under nuvarande organisationsform
utan inlösen. Under sådana omständigheter kan 1945 års uttalande
icke i dagens läge anföras som skäl för inlösen.

Det finns också möjlighet för staten att, om den så skulle önska, redan
nu övertaga äganderätten till själva malmfyndigheterna på sådana
villkor att den nuvarande organisationsformen bibehålies och de därmed följande
samhällsekonomiska fördelarna bevaras.

Under dessa omständigheter finner vi det angeläget att förnyade ansträngningar
görs att förhandlingsvägen nå fram till sådana för båda parter antagbara
förändringar och tillägg i avtalet som nu framstår som sakligt motiverade.
De hittillsvarande förhandlingarna har att döma av propositionens
redogörelse endast passerat ett inledande stadium. Vid sådant förhållande
synes det mest ändamålsenligt att förhandlingar om erforderliga förändringar
av avtalet upptas innan riksdagen fattar beslut om bemyndigande åt
Kungl. Maj :t att göra tillsägelse om inlösen.

För fortsatta förhandlingar och utredningar före ett besluts fattande talar
vidare det förhållandet att en del frågor endast ofullständigt eller inte alls

Motioner i Andra kammaren, nr 65S år 1955

har belysts av utredningen. Hit hör frågan om återverkan på malmkommunernas
och landstingets finanser av en statlig inlösen. Länsstyrelsen i Norrbottens
län beklagar att detta problem inte har berörts i betänkandet. Länsstyrelsen
finner det för övrigt orimligt, att den liksom de kommunala myndigheterna
på så kort tid skulle kunna ta ställning till de komplicerade frågor
som utredningen behandlar, detta med hänsyn till den utomordentliga
betydelse — ekonomiskt och i andra avseenden — som alla med äganderätten
till och driften vid dessa malmfält sammanhängande frågor har för
de direkt berörda kommunerna och för hela länet.

Vi vill därför förorda att under riksdagsbehandlingen av proposition nr
192 vederbörande utskott under hand undersöker möjligheterna till en provisorisk
ändring av nu gällande avtal innebärande att senaste tillsägelsedag
förflyttas till slutet av 1955. Om, som man har anledning förmoda, utsikter
finns till en sådan ändring, hemställer vi att utskottet föreslår riksdagen att
behandlingen av propositionen uppskjutes till höstsessionen och därvid uttalar
att Kungl. Maj:t bör skyndsamt upptaga förhandlingar med TGO om
en dylik ändring av tillsägelsedatum samt därefter om en revision av avtalet
som tillgodoser det allmänna intresset beträffande de frågor där ett sakligt
behov av ändringar och tillägg kan föreligga.

Med stöd av det som ovan anförts hemställer vi,

dels att vederbörande utskott vid en inledande behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 192 undersöker möjligheterna
av en förflyttning av senaste datum för tillsägelse om
inlösen av stamaktierna i LKAB till den 31 december 1955
och, om utsikter till överenskommelse föreligger, föreslår
riksdagen att hemställa att Kungl. Maj:t utan dröjsmål
träffar avtal om en sådan förflyttning;

dels att utskottet måtte föreslå riksdagen att uppskjuta
behandlingen av propositionen till höstsessionen och därvid
uttala att Kungl. Maj :t under mellantiden bör upptaga förhandlingar
om en ändring och förlängning av nu gällande
avtal samt därefter för höstsessionen framlägger de förslag
som därvid kan föranledas; samt
dels att riksdagen, om definitiv ställning till Kungl. Maj :ts
proposition nr 192 skall tagas redan under vårsessionen, beslutar
avslå denna proposition.

Stockholm den 10 maj 1955

Bertil Ohlin	Filip Kristensson i Osby	0. Malmborg Skövde
Bengt Sjölin	Wald.	Svensson