Motioner i Andra kammaren, nr 653 år 1963 (Motion 1963:653 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 653 år 1963

Nr 653

Av fröken Elmén m. fl., om utredning rörande en allmän förkortning
av arbetstiden.

Den allmänna förkortning av arbetstiden från 48 till 45 timmars arbetsvecka,
som successivt genomfördes under åren 1958—1960 efter ett i stort
sett enigt beslut vid 1957 års riksdag, ansågs från början utgöra en etapp
mot en än kortare arbetstid för de stora arbetstagargrupper, som inte redan
uppnått en sådan. I utredningen om kortare arbetstid, som framlade sitt
betänkande 1956, redovisades tänkbara konsekvenser av bl. a. ekonomisk
art vid en förkortning av arbetstiden till 45 timmar per vecka. Så t. ex. befarades
en minskning i produktionsökningen. Lyckligtvis har erfarenheterna
av reformen icke besannat dessa prognoser, och skälen härtill är givetvis
många. Vi kan här begränsa oss till att peka på betydelsen i detta
sammanhang av industriens och handelns snabba rationaliseringstakt och
arbetstagarnas ökade effektivitet för att trygga den gynnsamma utveckling
vi haft i vårt land.

Även på det internationella planet kan konstateras ökade strävanden till
arbetstidsbegränsning till under 45 timmar per vecka. Något som i detta
sammanhang är värt att beakta är Internationella arbetsorganisationens
år 1962 antagna rekommendation, vari 40-timmarsveckan anges som ett
mål. Tendenser till en utveckling i den riktningen noteras inom den gemensamma
europeiska marknaden.

Gällande arbetstidslagstiftning är dispositiv i det hänseendet att den ger
arbetsmarknadens parter möjlighet att genom kollektivavtal träffa överenskommelse
om såväl längre som kortare arbetstid eller längre veckodygnsmaximitid
än lagen medger. 1957 års reform gav alltså möjlighet till
ett mera allmänt införande av fem dagars arbetsvecka, varvid arbetstiden
per dag måste ökas till 9 timmar, när 45-timmarsveckan blivit genomförd.
De senaste årens utveckling visar att arbetstagarnas önskemål om ökad
sammanhängande fritid varje vecka lett till en allt snabbare övergång till
arbetsfria lördagar, trots att detta betytt ökad arbetstid övriga vardagar. De
senaste årens gynnsamma reallöneutveckling gör det naturligt för stora
grupper arbetstagare att anse det önskvärt om deras fortsatta levnadsstandardförbättring
kan ske i form av ökad fritid.

Samtidigt måste konstateras att eu fortsatt arbetstidsförkortning av allmän
karaktär ökar pressen på de företag och de i dem anställda, som har
att ge service av skilda slag till allmänheten alla dagar i veckan. Förmodligen
blir det större krav på sådan service i en framtid vid veckoskiftena
allteftersom allt fler får ökad sammanhängande fritid per vecka. Svårig -

Motioner i Andra kammaren, nr 653 år 1963

heten att rekrytera arbetskraft till dessa arbetsområden kan tänkas bli
än besvärligare. Vi tänker då på icke blott alla som är sysselsatta i trafikväsendet
— tåg, post- och telekommunikationer, båtar, bilar och servicestationer
— inom tidningspressen och dess distribution, polis och brandkår,
utan även handeln och naturligtvis alla vårdområdena, sjukvård, barn- och
ungdomsvård, fångvård, åldringsvården m. m. Möjligheterna att bereda
dessa för samhället och medborgarna i gemen så viktiga arbetstagargrupper
ökad sammanhängande fritid i samma mån som övriga arbetstagare vid en
fortsatt arbetstidsförkortning framstår som ganska liten med nuvarande
arbetarskyddslagstiftning. Denna bör därför bringas i överensstämmelse
med pågående utveckling i fråga om arbetstidsförkortning. För att inte
komma i otakt behöver lagarna om arbetstidsbegränsning och arbetarskydd
komplettera varandra i detta hänseende.

Vi finner det därför angeläget att de problem, som här berörts och som
är särskilt aktuella för stora grupper med pressande arbetsuppgifter, mer
än hittills röner uppmärksamhet.

Huvudfrågan gäller emellertid vilka förutsättningar som föreligger för en
steg för steg fortsatt allmän arbetstidsförkortning och vilka avvägningar
som därvid kan bli nödvändiga med hänsyn till samhällsekonomiska aspekter
och internationell utveckling till lämpligaste tidpunkt och takten i genomförandet
i övrigt, liksom ovan antydda frågor. I anslutning härtill torde
det bli nödvändigt med en översyn av arbetarskyddslagstiftningen, där den
anknyter till arbetstidslagen, med särskilt beaktande av de problem som
berör arbetstagarna inom service- och vårdyrkena. Bl. a. behöver det undersökas
vilka förutsättningar som finns för att ev. med stöd av lagstiftning
garantera ökade sammanhängande viloperioder, där sådana kunde ge möjlighet
till vidareutbildning eller förnyelse i yrket. I t. ex. Amerika har s. k.
»sabbatsår» genomförts med gynnsamt resultat.

På grund av vad ovan anförts hemställer vi,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning
angående förutsättningarna och formerna för en fortsatt
successiv, allmän arbetstidsförkortning, varvid särskilt bör
uppmärksammas frågan om arbetstiden för arbetstagare med
påfrestande och/eller hälsofarligt arbete samt behovet av
en tillfredsställande lösning av de problem beträffande uttagande
av en sammanhängande fritid som uppstår för de
allt fler anställda inom landet, kommunikationer och andra
serviceorgan samt de många i vårdyrken sysselsatta.

Stockholm den 26 januari 1963

Brita Elmén Ingrid Gärde Widemar Henning Carlsson

i Huskvarna

C.-G. Enskog

Cecilia Nettelbrandt