Motioner i Andra kammaren, nr 652 (Motion 1951:652 Andra kammaren - extrahöst)

Nr 652—654.

Motioner i Andra kammaren, nr 652.

Nr 652.

Av herr Stålil m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 214, angående ändrad lönegradsplacering för viss
vård- och ekonomipersonal m. m.

1 proposition nr 214 till riksdagen har Kungl. Maj:t föreslagit i nära
anslutning till vissa avtalsuppgörelser på det kommunala området förhöjd
lönegradsplacering för bl. a. sjuksköterskeutbildad personal. Å sidan 6 i
propositionen anför departementschefen, att skäl visserligen kunna anföras
för att samtidigt genomföra en lönerevision även för vissa andra personalgrupper,
bl. a. vårdpersonalen vid sinnessjukhusen. Det har emellertid
inte varit möjligt att nu pröva dessa tjänstemäns lönegradsplacering i
förhållande till såväl den sjuksköterskeutbildade personalens som övriga
gruppers, varför departementschefen för närvarande avstår härifrån och
utgår ifrån att 1949 års tjänsteförteckningskommitté snarast skall kunna
lägga fram förslag i detta hänseende.

Medicinalstyrelsen har yttrat sig över korrekturet till propositionen,
bl. a. beträffande den överenskommelse, som träffats med Tjänstemännens
centralorganisation om lönegradsuppflyttning av de statliga tjänster, för
vilka kräves sjuksköterskeutbildning. Härvid har styrelsen funnit, att av
denna personal vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka
endast översköterskor, vilka tjänstgöra såsom apoteks-, laboratorieeller
röntgensköterskor, erhålla förbättrade löneförmåner.

Med anledning härav anför medicinalstyrelsen:

Detta förslag kan icke medicinalstyrelsen biträda, enär därigenom något
mer än 200 sjuksköterskor vid nämnda sjukhus, i motsats till all annan
sådan personal i allmän tjänst inom landet, tills vidare skulle bibehållas vid
oförändrade löneförmåner. Skulle så ske, har styrelsen all anledning förmoda,
att dessa sjuksköterskor inom mycket kort tid komma att lämna
de statliga sinnessjukhusen och övergå till annan tjänst.

På grund av de i åtskilliga avseenden svåra arbetsförhållandena inom
statens sinnessjukvård och de goda anställningsmöjligheterna inom annan
sjukvård har sjuksköterskepersonalens antal vid de statliga sinnessjukhusen
kraftigt minskat under de senaste tio åren. De sjuksköterskor, som
alltjämt finnas kvar därstädes och icke äro föreståndarinnor eller tjänstgöra
som apoteks-, laboratorie- eller röntgensköterskor, anlitas huvudsakligen
såsom översköterskor inom avdelningar för modern medicinsk behandling,
nattöversköterskor, ersättare för föreståndarinnor och andra för
vården betydelsefulla nyckeltjänster. De flesta av dessa kunna icke på
tillfredsställande sätt bestridas av annan personal. En snabb ytterligare

1 Ililiang till riksdagens protokoll 7.95/. 4 samt. Nr 652—654.

Motioner i Andra kammaren, nr 652.

reducering av sjuksköterskornas antal vid ifrågavarande sjukhus skulle
därför få synnerligen allvarliga följder för vårdens effektivitet och kvalitet.
Sedan planerad förbättring av utbildningen för den övriga vårdpersonalen
genomförts, bliva sinnessjukhusen kanske mindre beroende av sina
sjuksköterskor, men just nu, då tillämpningen av medicinska behandlingsmetoder
alltmera vidgas, ha de större behov av dem än någonsin förr.

Så länge förbättring av utbildningen för det stora flertalet av sinnessjukhusens
vårdpersonal icke genomförts, bör givetvis ej en generell lönegradsförhöjning
av överskötersketjänsterna vid dessa sjukhus övervägas. På
grund härav synes för närvarande det lämpligaste sättet att genomföra den
nödvändiga löneförbättringen för andra sjuksköterskeutbildade översköterskor
än de i propositionen medtagna specialsköterskorna vara att tillerkänna
dem avlöningsförstärkningar eller personliga lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan lön enligt 14 och 12 lönegraderna.

I enlighet med innebörden av propositionen i vad avser föreståndarinnetjänster,
avsedda att innehavas av sjuksköterskor, kan medicinalstyrelsen
icke heller finna annat än att sinnessjukhusens tjänster såsom föreståndarinna
i Ca 14 och första föreståndarinna i Ca 17 i förevarande sammanhang
böra uppflyttas i Ca 17 respektive Ca 19. Enligt styrelsens mening
erfordras sjuksköterskeutbildad personal på dessa tjänster, och den omständigheten,
att de i undantagsfall, i vissa fall på grund av bristande tillgång
på arbetskraft av nyssnämnda slag, för närvarande innehavas av
annan personal, får enligt styrelsens mening icke föranleda uppskov med
tjänsternas uppflyttning. Sådant uppskov skulle helt naturligt ytterligare
försvåra deras rekrytering med arbetskraft av erforderlig kvalitet.

Såsom närmast ansvarig för den statliga sinnessjukvården får medicinalstyrelsen
understryka nödvändigheten av att sjuksköterskepersonalen
inom denna vårdgren tillgodoses bättre än vad som skett i propositionsförslaget.
Styrelsen är för sin del icke beredd att påtaga sig ansvaret för den
standardsänkning inom sinnessjukvården, som eljest kan befaras bli följden.

Undertecknade kunna helt instämma i medicinalstyrelsens ovan framförda
synpunkter. Vi vilja ej vara med om att riskera en standardsänkning
inom sinnessjukvården och finna det dessutom rimligt, att de, som förskaffat
sig behövliga kvalifikationer även å de statliga sinnessjukhusen,
erhålla avlöning i likhet med motsvarande befattningshavare inom den
kommunala sinnes- och kroppssjukvården.

Med åberopande av vad ovan anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ändrad lönegradsplacering för viss vårdoch
ekonomipersonal in. m. besluta, att avlöningsförstärkning
eller personligt tillägg motsvarande skillnaden mellan
lön enligt 14 och 12 lönegraderna måtte tillerkännas cirka
150 sjuksköterskeutbildade översköterskor;

att 43 föreståndarinnor (varav 1 extra ordinarie) i lönegrad
14 och 44 första föreståndarinnor i lönegrad 17 måtte
placeras i lönegrad Ca 17 respektive Ca 19 samt

Motioner i Andra kammaren, nr 652.

att avlöningsanslagen för statens sinnessjukhus och statens
anstalt för fallandesjuka måtte omräknas i enlighet
härmed.

Stockholm den 27 oktober 1951.

Manne Ståhl. Bertil von Friesen. Paul Bergstrand.

Bertil Ohlin. Helga Sjöstrand. Margit Vinge.

Olof Hammar.

Nils Persson.