Motioner i Andra kammaren, nr 637

Motion 1945:637 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 637.

1

Nr 637.

Av herr Birke m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 352, med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobil skatt, m. m.

I proposition nr 352 till riksdagen har Kungl. Maj:t föreslagit vissa förhöjningar
av fordonsskatten och drivmedelsskatterna. Vi få i anledning
härav anföra följande:

Motortrafiken är av fundamental betydelse för landets näringsliv. Det är
därför av vikt, att den snarast möjligt kan fylla sin normala funktion i samhället.
Under de sex krigsåren har den starkt begränsats, och det är därför
nödvändigt, att den ges möjlighet att snabbt återhämta sig. Ett för hårt
skattetryck försvårar och hämmar givetvis en sådan återhämtning.

En del av motortrafikens kostnader utgöres av dess andel i utgifterna
för vägväsendet. De senare ha enligt en inom finansdepartementet verkställd
utredning av särskilda bensinskattesakkunniga beräknats till 200 miljoner
kronor per år. Denna beräkning ligger också till grund för Kungl.
Maj:ts proposition.

För att täcka detta medelsbehov ha bensinskattesakkunniga beräknat
antalet i drift varande fordon första halvåret 1948, vilket antagits utgöra
245 000 bilar förutom motorcyklar. Från motorcyklarna bortses här, då
fordonsskatten för deras del är av ganska ringa betydelse. Vid detta antal
bilar skulle erfordras en höjning av fordonsskatterna med ca 40 procent
och av skatten på bensin och brännoljor med 50 procent.

Med en enligt bensinskattesakkunniga antagen ökning av automobilparken
om 15 000 bilar om året, skulle det år 1953 i landet finnas 320 000 bilar.
Med den föreslagna höjningen av automobilskatterna skulle årligen inflyta
följande belopp:

^ r Beräknat Automobilskattemedel

antal bilar miljoner kr.

1948 ...................... 245 000 200

1949 ...................... 260 000 213

1950 ...................... 275 000 226

1951 ...................... 290 000 239

1952 ...................... 305 000 252

1953 ...................... 320 000 285

Enligt Kungl. Maj:ts förslag och den av bensinskattesakkunniga gjorda
beräkningen av antalet bilar och behovet av automobilskattemedel skulle den
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 4 samt. Nr 637—643.

2 Motioner i Andra kammaren, nr 637.

genomsnittliga årliga skattekostnaden per bil utgöra ca 815 kronor mot 500
kronor före kriget.

Detta synes motionärerna vara en alltför betungande börda för bilismen
särskilt i en tid, när det gäller att snarast möjligt återuppbygga automobilbeståndet.
Det synes oss vara ett landsintresse, att denna kostnad nedbringas.
En viss marginal tycks föreligga, i det att medelsbehovet för vägväsendet
enligt departementschefens uttalande angivits till 200 miljoner kronor
årligen, medan bilskattemedlen kunna beräknas stiga med ca 13 miljoner
kronor per år enligt bensinskattesakkunniga.

Riksdagens uttalande år 1942 att vägväsendet huvudsakligen bör bekostas
med automobilskattemedel innebär, att dessa medel icke skola helt bestrida
utgifterna för vägväsendet, utan att för detta ändamål också andra skatteintäkter
skola utnyttjas. Detta är i och för sig en rimlig och naturlig inställning,
ty" det är givetvis icke uteslutande bilismen som tillgodonjuter fördelarna
av ett ändamålsenligt vägväsende. Bilismens andel i vägkostnaderna
har för 1 O-årsperioden 1929—1939 utgjort följande tal i procent: 49; 50,5;
47,7; 48,4; 48,5; 49,9; 58,7; 62; 69,5 och 68,1 procent (se bilaga 2 till bensinskatteutredningen).
Med ledning av dessa tal synes det rimligt, att bilismens
andel fastställes till 70 procent av vägkostnaderna. Godtagas utgifterna för
vägväsendet d. v. s. 200 miljoner kronor per år, skulle det erfordras 140
miljoner kronor i bilskattemedel. Motionärerna förutsätta, att samtliga bilskattemedel
oavkortade användas till vägväsendets underhåll och utbyggnad.

Det är särskilt önskvärt, att bilismen icke nu, innan den på nytt hunnit
växa sig stark, betungas alltför hårt. Ju högre skatterna äro, desto svårare
blir det att öka fordonsbeståndet. Frågan är då, om icke lägre skatter skulle
kunna stimulera anskaffandet av bilar så mycket, att tillräckliga medel för
bilismens andel av kostnaderna för vägväsendet skulle inflyta ändå. Bensinskattesakkunnigas
beräkning av 245 000 bilar första halvåret 1948 förefaller
motionärerna också vara en alltför pessimistisk uppskattning.

Genom kriget och avspärrningen avbröts ju en utveckling, som eljest
sannolikt fortsatt i samma riktning som dittills. Det torde därför troligtvis
föreligga ett eftersatt behov, som dock är svårt att beräkna. Vissa hållpunkter
finnas dock. Från år 1935 till år 1939 steg antalet bilar från 159 000
till 248 800 st. eller med ca 11 procent örn året. Sedan dess har antalet i
drift varande bilar gått ned till 82 000 1 juli 1945. Vid en normal utveckling
med en antagen årlig ökning av t. ex. 7 % av beståndet den 1 januari 1940
skulle vi 1 juli 1945 och 1 januari 1948 hava följande antal bilar:

i d r i	i f t	Vid en antagen årlig
	ökning	av 7 %
V, 1940	V, 1945	V, 1945	V, 1948
63 000	38 200	87 000	98 000
180 700	39 900	248 000	288 000
5 100	3 900	. 7 000	7 900
248 800	82 000	342 000	393 900

Lastbilar . .

Personbilar

Omnibussar

Motioner i Andra kammaren, nr 637.

3

Det eftersatta behovet skulle alltså utgöra ca 94 000 bilar 1 juli 1945 och
ca 145 000 bilar 1 januari 1948.

Dessa beräkningar ha givetvis endast ett hypotetiskt värde men tjäna dock
att ge en antydning om det potentiella behovet av bilar, så snart biltrafiken
återfår sin frihet.

Även örn det är svårt att beräkna det potentiella behovet av bilar, måste
det betecknas såsom ytterst önskvärt att så många människor som möjligt
kunna skaffa sig egen bil. Intresset härför torde också vara mycket starkt.
Bilen är ju numera en hela folkets egendom och icke någon lyxbetonad företeelse.
För en utjämning i demokratisk riktning är det även ett intresse,
att människor med små inkomster kunna skaffa sig bil. Den fasta årskostnaden
i form av skatt får därvid icke bli för betungande.

För distributionskostnaderna inom handeln är tillgången på billiga transportmedel
av största vikt. Krigsåren ha på ett alldeles onormalt sätt tvingat
upp priserna på alla slags transporter. Detta har givetvis verkat höjande
på levnadsomkostnaderna. Skall det nu vara möjligt att utnyttja tillfället
att få ned priset för varudistributionen och därmed levnadskostnaderna,
får detta icke omintetgöras genom en höjning av skatterna. Detta
medför givetvis att den av skatten förorsakade merkostnaden måste till
största delen uttagas av konsumenterna.

För ett lösande av det brännande bostadsproblemet kommer en utökad
motortrafik att bli av avgörande betydelse genom att vidga räjongen för
avståndet mellan arbetsplatsen och bostaden. Det finns säkerligen 100 000-tals industri- och kontorsanställda, som nu äro bosatta så långt från arbetsplatsen,
att resorna taga 1 å 2 timmars tid om dagen i anspråk. En förkortning
med 50 procent skulle även betyda en avsevärd nationalekonomisk vinning.
Befolkningens koncentration till städernas centrala delar blir då icke
så nödvändig, utan bebyggelsen kan spridas. Även för fritidens utnyttjande
kommer möjligheten att disponera ett eget motorfordon att innebära ett
stort framsteg.

Då motionärerna på ovan angivna grunder anse att efterfrågan på bilar,
så snart biltrafiken blir fri och om skatten ej blir prohibitiv, kan väntas
vara betydligt större än som beräknats, ha vi gjort en uppskattning av antalet
tillgängliga bilar första halvåret 1948 samt undersökt anskaffningsmöjligheterna
för nya bilar.

Av det befintliga motorfordonsbeståndet finnas i beredskapsregistret upptagna
120 000 personbilar och i trafik finnas dessutom f. n. 82 000 bilar av
bägge kategorierna. Av de senare lia beräknats skola kvarstå i drift 1
januari 1948 20 000 lastbilar och förutsatt att 20 000 personbilar även äro
kvar i drift vid samma tidpunkt, kan det antagas vara 160 000 bilar i drift.
Därtill komma de genom försvarsmaktens bilförsäljningar lösgjorda 17 000
bilarna, varav 8 000 antagas kvarstå. Del skulle alltså då finnas kvar ca
168 000 bilar. Enligt detta antagande skulle följaktligen ca lil 800 bilar

4

Motioner i Andra kammaren, nr 637.

ha nedskrotats sedan 1 januari 1940, (248 800 + 31 000 nytillkomna under
kriget —- 168 000), vilket får anses vara en hög siffra med tanke på att
under kriget endast ca 80 000 bilar årligen varit i drift utom försvarets. Den
beräknade siffran för år 1948 får därför anses försiktigt uppskattad.

Vad beträffar nyanskaffningen av bilar till 1 jan. 1948 har Sveriges automobilindustriförening
uppgivit, att Volvofabrikerna räkna med att enligt
sina tillverkningsprogram leverera ca 36 000 bilar och Scania Vabis ca 3 å
4 000 bilar. Enligt vad vi därutöver inhämtat, lära General Motors fabriker
kunna leverera 47 000 bilar, Ford Motor Company 30 000 bilar, Chryslerfabrikerna
dels genom direktimport dels vid sammansättningsfabrikerna i
Nyköping minst 15 000 bilar. Därtill komma övriga amerikanska märken
ävensom engelska och andra europeiska, vilka vi här uppskattat till lågt
räknat 16 000 bilar. Vi få alltså följande sammanställning:

Bilar i drift 1 januari 1948.

Kvarstående av beståndet 1945 ............ 168 000

Nyanskaffade:

Volvo ................................ 36 000

Scania Vabis .......................... 3 000

General Motors........................ 47 000

Ford ................................ 30 000

Chrysler-fabrikerna .................... 15 000

Övriga .............................. 16 000

Summa 315 000

Med en oförändrad skattebelastning av ca 500 kronor i genomsnitt per
bil såsom före kriget skulle i automobilskattemedel inflyta ca 157,5 miljoner
kronor, vilket belopp vid en fortsatt utökning av bilbeståndet efter 1
januari 1948 skulle stiga med 10 miljoner kronor årligen för varje ytterligare
ökning om 20 000 bilar.

Under dessa antaganden om bilismens utveckling fram till 1948 skulle de
inflytande skattemedlen väl räcka till för att täcka bilismens skäliga andel i
kostnaderna för vägväsendet, som här beräknats efter 70 % av totalkostnaden
eller 140 miljoner kronor. Sättas däremot skattesatserna för höga nu
kan det befaras att motorfordonsbeståndets återuppbyggnad och ökning försenas
till samhällets skada. Motionärerna förutsätta, att den särskilda tillläggsskatten
å bensin upphör.

Med anledning av vad vi ovan framhållit få vi hemställa,

att riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 352 avslå densamma i vad den avser förslag
till

Motioner i Andra kammaren, nr 637.

5

dels förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

dels förordning angående visst undantag från bestämmelserna
i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt; dels

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit; samt

dels förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande
av automobil använda brännoljor.

Stockholm den 31 oktober 1945.

E. Birke.

Ernst V. Staxäng.

T. G. v. Seth.

Gust. Nilsson

i Göingegården.

Georg Fahlman.

James I. A. Dickson.

Nils Holmström.

Folke Ryling.

E. Thorell.