Motioner i Andra kammaren, Nr 631

Motion 1934:631 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Motioner i Andra kammaren, Nr 631.

3

Nr 631.

Av herr Aronson m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition,
nr 257, angående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande.

Den omfattning som vår inhemska veteodling tack vare statliga stödåtgärder
på senare tid erhållit har framtvingat frågan örn åtgärder för
denna odlings begränsning till lämpliga proportioner. Bland förslag till
sådana åtgärder, som beröras i Kungl. Majits proposition nr 257, har
Kungl. Majit bland andra stannat för och till riksdagens godkännande
föreslagit upptagande av en veteavgift att redovisas vid vetets förmälning.
Ehuru denna bestämmelse måhända huvudsakligast avser att skaffa
medel till täckande av uppkomna förluster till följd av de statliga stödåtgärderna,
torde avsikten med densamma åtminstone i andra hand vara
av prohibitiv innebörd.

Kungl. Majit har emellertid funnit skäligt, att från en sådan avgiftsbeläggning
skulle fritagas det vete, som mot tull eller lön förmales för
tillgodoseende av odlarens eget husbehov. Att denna Kungl. Majits syn
på saken är fullt riktig torde också allmänt erkännas. Det skulle med
fullt fog väcka missnöje hos odlaren, örn han ålades att i större eller
mindre omfattning erlägga något som skulle likna förbrukningsskatt på
en nödvändighetsvara, som han själv frambringat.

Huruvida befrielsen i fråga kommer att fylla sitt sålunda angivna
ändamål lärer dock komma att bero på om den avgiftsfria kvantiteten
motsvarar vad som i verkligheten erfordras för behovets tillgodoseende i
ett jordbrukarhem. På förslag från kvarnhåll har Kungl. Majit uppskattat
detta behov till 50 kilogram vete för husliållsmedlem och år, varvid
bland hushållsmedlemmar också inräknas tjänstepersonal och statare.
Av siktat mjöl kan denna kvantitet beräknas giva 30 till 35 kilogram
om vetet är av god kvalité — i annat fall kommer det att ge betydligt
mindre. Under nuvarande förhållanden, sedan veteodlingen så väsentligt
tilltagit och utökats, måste det emellertid betraktas som .sällsynta undantagsfall
att veteförbrukningen inskränker sig till en så ringa kvantitet
i de hushåll, där man har egen skörd att tillgå. Förbrukningen varierar
givetvis avsevärt bland olika hushåll, beroende bland annat på om man
i huvudsak bygger sin mathållning på vegetabiliska eller animaliska
varor. Säkert är dock, att i regel konsumeras dubbelt så stor vetemängd
per hushållsmedlem och år, än som Kungl. Majit beräknat. Vid berak -

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 631.

ningen av denna mängd bör man också beakta, att jordbrukarna numera
i ganska betydande omfattning övergått till att som brödsäd odla endast
vete. I dessa fall är det även vanligt, att man uteslutande använder
sammanmalet vetemjöl till alla de ändamål, vartill tidigare sammanmalet
rågmjöl kommit till användning, vilket också med stor fördel kan ske.
I dylika fall bli givetvis de beräknade 50 kilogrammen alldeles otillräckliga.

En bestämmelse av den innebörd, som Kungl. Majit här föreslagit,
skulle otvivelaktigt komma att animera till inskränkning av vetekonsumtionen
om möjligt till den som avgiftsfri föreslagna mängden. I den mån
detta kommer att betyda minskning av veteförbrukningen i jordbrukarhemmen
kommer det också att betyda ökade utbud på den allmänna marknaden,
varigenom veteavgiften åtminstone delvis skulle komma att motverka
sitt eget ändamål. Det torde även kunna ifrågasättas, om icke en
alltför snävt tilltagen avgiftsfri kvantitet jämväl skulle komma att uppmuntra
till diverse försök till kringgående av gällande bestämmelser.

Någon olägenhet av en sådan bestämmelse, som skulle bereda jordbrukaren
full frihet att i eget hushåll utan särskild avgift få använda
den vetemängd, som han själv önskar, torde näppeligen behöva befaras.
En ökning av den avgiftsfria kvantiteten skulle visserligen medföra en
ökning av de fall, då den meddelade förmånen icke komme att till fullo
utnyttjas. Men för så vitt man med den ifrågavarande undantagsbestämmelsen
avser att befria odlaren från skattebetalning på den egna förbrukningen
av sin egen produktion, så lärer detta icke under några förhållanden
kunna undgås, alldenstund behovet av flera anledningar måste bli
mycket skiftande bland olika hushåll. Vare sig den outnyttjade kvantiteten
blir större eller mindre, så torde den befarade olägenheten därigenom
bliva i stort sett densamma. Att träffa en bestämmelse, som. passar alla,
är otänkbart, och olägenheterna synas av allt att döma bliva större örn
den avgiftsfria kvantiteten tages för knapp med hänsyn till vad som behöves
i en del hushåll, än örn den tilltages rikligare än i vissa fall kan
anses behövligt.

Faran av att här ifrågavarande bestämmelse skulle kunna föranleda
missbruk har också förutsetts av jordbruksministern, vilken i sitt uttalande
till propositionen föreslagit straffbestämmelser för dylika förseelser. Risken
av sådana anses alltså föreligga även beträffande Kungl. Majda
förslag, och under sådant förhållande kan denna risk icke behöva verka
avskräckande för ett förslag om en utökning av den avgiftsfria myckenheten.

Då det sålunda är vår bestämda mening att den mängd vete, som enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulla vara avgiftsfri, icke är tillräcklig för
att ändamålet med den ifrågavarande bestämmelsen skulle kunna helt
uppnås, tillåta vi oss härmed föreslå, att 2 § i Kungl. Majits förslag till
förordning om veteavgift får följande ändrade lydelse:

Motioner i Andra kammaren, Nr 631.

5

Stockholm den 7

Ernst Aronson.
David Larsson.

E. Thorell.

Veteavgift utgår ej--

svarande 100 kilogram vete.

april 1934.

Nils Persson.
Arthur Gustafson

i Kasenberg.

Ernst V. Olsson.

myckenhet högst mot -

Linus Andersson.
Karl Magnusson

i Skövde.

Albert Johansson.

''J*

‘

''

>v ,

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket