Motioner i Andra kammaren, nr 623 (Motion 1950:623 Andra kammaren - höst)

Motioner i Andra kammaren, nr 623.

. tfr 623.

Av herr Holmberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 59, med förslag till lag om gräns
mot allmänt vattenområde, m. m.

I förslaget till lag om gräns mot allmänt vattenområde (prop. nr 59) har
som regel angivits att Öar och holmar skola kunna ingå i fastigheter men icke
ha något självständigt vattenområde. Från denna regel har emellertid gjorts
undantag för praktiskt taget hela Torne skärgård i Norrbottens län.

Det angives i förslaget att detta undantag är motiverat av lokala förhållanden,
men samtidigt meddelar lagrådet att det »icke förfogar över sådan sakkunskap
att det för lagrådet varit möjligt att på alla punkter ingående bedöma
de för fiskerinäringen speciella frågorna och annat av yrkesteknisk beskaffenhet».

Lagrådet anför också ett par exempel på sådana lokala förhållanden som
måhända borde ha blivit annorlunda bedömda än vad som skett vid utformningen
av det nu föreliggande förslaget. Enligt vår mening gäller detta i hög
grad beträffande de lokala förhållandena för fiskerinäringens utövare i Torne
skärgård.

Fisket utövas där i huvudsak av personer som arrendera fiskevatten. De
av lagrådet påvisade »oklara och svårtolkade stadganden om gränserna för
enskild fiskerätt» äro särskilt utmärkande för Torne skärgård. Detta föranleder
ständiga ägorättstvister och därmed svåra avbräck för fiskerinäringens utövare.
Även i övrigt innebär den enskilda äganderätten till fiskevattnen ständig
osäkerhet för en stor befolkningsgrupp, som är helt beroende av fisket
för sill försörjning. Dessa yrkesutövare måste ju nämligen investera betydande
belopp i redskap, båtar m. m., och dessutom äro också bosättningsförhållanden
och yrkesinriktning av sådant slag, att plötsliga förändringar i denna befolknings
försörjningsmöjligheter icke kunna ske utan stora ekonomiska och
andra skadeverkningar. Fiskarbefolkningen i Torne skärgård är sålunda —- till
skillnad från markägarna —- helt beroende av fisket för att kunna försörja sig,
men denna möjlighet kunna markägarna i väsentlig grad — och i värsta fall
helt — ödelägga genom att vägra arrende på rimliga villkor.

Arrendena ha så småningom också blivit mycket höga, vilket framstår såsom
särskilt orimligt med hänsyn till att det i flertalet fall torde vara mycket
tvivelaktigt hur det förhåller sig med äganderätten till de fiskevatten som
utarrenderas.

Om dessa förhållanden skola fortsätta, föreligga också stora risker för rovfiske.
För att kunna betala ständigt ökade arrendesummor tillgripas niim -

Motioner i Andra kammaren, nr 623.

ligen mer och mer effektiva fångstmetoder, och redan nu finns det i Torne
skärgård tendenser till stängningsanordningar av sådan omfattning att fisken
— det gäller framför allt laxen — icke i önsklig omfattning kan komma fram
till lekplatserna. Det är ett intresse såväl för fiskarbefolkningen som för den
allmänna folkhushållningen att dessa missförhållanden upphöra.

Om man slopar de undantagsbestämmelser som nu föreslagits för Torne
skärgård i fråga om gränsdragningen mot allmänt fiskevatten, kränker man
inte på något sätt berättigade och rimliga anspråk. De som hittills gjort anspråk
på äganderätten även till fiskevattnen i Torne skärgård komma ju nämligen
— i den mån de kunna bevisa sin äganderätt — att få ersättning av statsverket.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta att § 3 i den föreslagna lagen om
gräns mot allmänt vattenområde ges följande ändrade lydelse:

I Kalmar län hänföras till fastigheterna även följande vattenområden: allt

vatten innanför en linje---Skäggnäslandets nord spets.

Stockholm den 17 oktober 1950.

Helmer Holmberg. Ivar Jansson. Olof W. Wiklund.

Hildur Ericsson. John G. Löfroth. H. Hagberg.

J. O. Gavelin. Märta Boman.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.