Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1934:648 Andra kammaren
Motioner i Andra kammaren, Nr 61^8.
1
Nr 648.
Av herrar Thorell och von Seth, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 265, angående anslag till särskilda åtgärder
i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Ungdomsarbetslösheten är givetvis en sida av den allmänna arbetslöshetsfrågan.
Denna synpunkt har betonats av 1934 års sakkunniga rörande ungdomsarbetslösheten
och är även för oss en ofrånkomlig sanning. Varje åtgärd,
ägnad att lätta arbetslösheten bland de äldre årsklasserna får sin fördelaktiga
återverkan på den speciella ungdomsarbetslösheten, då det gäller att råda bot
för densamma. Att så verkligen är förhållandet visar sig under den nu rådande
konjunkturförbättringen, vare sig denna är av tillfällig eller mera varaktig
natur. Situationen är just nu, enligt vad rapporten från t. ex. Stockholms
stads arbetsförmedling visar, avsevärt bättre i jämförelse med såväl
närmast föregående månad som april 1933 och vissa dagar synes det t. o. m. ha
varit svårt att genast få fram lämpliga sökanden.
Emellertid kvarstår arbetslösheten som en utomordentligt farlig företeelse i
vårt samhällsliv och likaså det förhållandet att 33.8 proc. av de arbetslösa tillhöra
ålderskategorierna 16—25 år, enligt vad de sakkunniga meddelat. Det
synes därför uppenbart att en avsevärd del av hjälpåtgärderna måste taga särskilt
sikte på att bringa dessa åldersklasser hjälp och enligt vårt förmenande
enligt den av oss tidigare hävdade principen hjälp till självhjälp. Glädjande
nog synes även de sakkunniga vara av denna uppfattning, då de säga sig vilja
hellre förorda arbets- och utbildningslinjen än den väg, som det kontanta understödet
erbjuder.
Vi tillåta oss erinra örn, att ur vårt parti vid fjolårets riksdag togs initiativ
till de försök med frivillig arbetstjänst, vilka under budgetåret 1933/1934 företagits
(herr Ivar Anderson, andra kammaren, motion nr 485), likaså till den
utredning, som nu resulterat i de sakkunnigas yttrande. Det är vår förhoppning,
att denna väg även i fortsättningen skall visa sig framkomlig. I princip
finnes ganska litet att för oss föranleda anmärkning i den av Kungl. Majit
i ämnet framlagda propositionen, vilken i väsentliga delar bygger sin argumentering
på de sakkunnigas yttrande. Likväl vilja vi, och icke minst med
anledning av en nyligen inträffad händelse, fästa uppmärksamheten på en viktig
fråga i samband med dessa arbetslägers upprättande.
Det förefaller oss både rimligt och önskvärt, att de ledare, som lia att handhava
de ungas fostran, utbildning och arbete vid dessa läger, erhålla möjlighet
till att bli informerade örn uppgiftens art, vad det är statsmakten i deras förhållande
till eleverna väntar av dem. Vid dylik ledareutbildning, som vi åsyfta,
bör en orientering givas örn den anda, som ledaren bör bemöda sig örn att be
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 4 sami. Nr 048. 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 648.
fordra bland eleverna, vidare skall lian få sig delgiven råd oell anvisningar,
byggda på de erfarenheter, vilka hittills stå till buds. Att de sistnämnda verkligen
måste vara av värde inses lätt på grund av den omständigheten att för
närvarande 35 arbetsläger i olika delar av landet (16 statliga och 19 kommunala)
med tillsammans 1,200 elever äro i verksamhet. Ledareutbildningen
skall därutöver ha till uppgift att bibringa insikt om de ekonomiska och tekniska
grunderna för de förekommande arbetena. De blivande ledarne böra behärska
de arbetsredskap, som komma till användning, de böra äga insikt i
lägerförvaltningens teknik, känna de hygieniska krav, som böra ställas på ett
arbetsläger och förstå de pedagogiska grunderna för arbetets ledning, hur
gymnastik, lekar och idrott bäst bedrivas samt hur arbetstjänstens deltagare
lämpligst sysselsättas under fritid m. m.
Bestämmelser örn dylik ledareutbildning, vilken beräknas kunna fullgöras i
slutna läger under sex veckor med ett elevantal av 40—70, hava förefunnits
i Tyskland sedan hösten 1932 (rikskommissarie Syrups förordning 2838/32 av
5. sept.), sedan behovet visat deras nödvändighet. Vi hålla före, att även vi
borde pröva och införa detta system, så mycket hellre som därmed större likformighet
och större effektivitet kunde förväntas av arbetet och likaså en bättre
prövning av det erforderliga ledarematerialet.
En annan fråga, som i samband med ungdomsarbetslösheten synes oss vara
värd beaktande, är den akademiskt och seminarieutbildade ungdomens möjligheter
att efter avslutade studier finna sin utkomst. Härvidlag torde den
stora tillströmningen till de »lärda» banorna spela en stor roll, föranledd i sin
tur av de minskade utsikterna att omedelbart efter studentexamens avläggande
erhålla anställning i näringslivet. Studenternas egna representanter hava för
sin del nyligen haft dessa problem uppe till diskussion, varvid vissa önskemål
uttalades. Det synes oss vara av vikt, att detta spörsmål snarast av
statsmakterna beaktas i likhet med vad fallet varit i oss omgivande länder.
Tillkomsten av ett »lärdomsproletariat» har alltid visat sig medföra stora
risker för samhällslugnet, icke minst med hänsyn till att ur detsammas krets
extremt syftande politiska rörelser kan uppstå.
Vid 1933 års riksdag väckte herrar N. Holmström, Ivar Anderson, Cl.
Lindskog och Lundqvist i Rotebro en motion i andra kammaren (nr 487/1933),
vari yrkades att riksdagen ville i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 211 hos Kungl. Maj:t hemställa örn åtgärder i syfte att bemyndiga truppförbandscheferna
att utöver fastställda stater anställa visst i motionen icke
närmare angivet antal kortfristvolontärer för medel ur arbetslöshetsanslagen.
Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande över motionen, att det icke torde
vara möjligt att på frivillighetens väg åstadkomma någon arbetslöshetslindrande
effekt av betydelse genom den föreslagna åtgärden, detta på grund av
att endast tre årsklasser värnpliktiga samt en del f. d. fast anställda skulle få
komma i fråga. Utskottet ansåg dessutom att icke heller ur försvarssynpunkt
förslagets genomförande var av någon avsevärd betydelse. Därjämte anförde
utskottet »---Då riksdagen i år har beslutat betydande inskränkningar
Motioner i Andra kammaren, Nr 648.
3
av de värnpliktigas utbildning, och detta beslut bl. a. motiverats med statsfinansiella
skäl, finner utskottet anledning ej nu föreligga att införa ett system
med frivillig utbildning, vilken skulle bliva mera kostsam än den obligatoriska
värnpliktsutbildningen.
Då dessutom sådan utredning, som erfordras för ett närmare övervägande
av förevarande förslag och verkningar av dess genomförande, icke i ärendet
föreligger, har utskottet ej funnit sig kunna tillstyrka bifall till motionen.»
Detta utlåtande avgavs utan att motionen dessförinnan remitterats till militär
myndighet.
Mot utskottets utlåtande reserverade sig herrar Johansson i Fredrikslund,
Westman, Sederholm, Wohlin, Bagge, Lindman, Nilsson i Landeryd och
Linnér. Dessa anförde, att anställning skulle kunna beredas 5,000 man under
6 månader för en kostnad uppgående till för huvuddelen 660 kr. per man, för
en mindre del, avsedda som instruktörer, 960 kr. per man. Reservanterna an
sågo,
att utskottets utlåtande skulle givits följande innehåll: »— --Vid
övervägande av förevarande fråga har utskottet kommit till den uppfattningen,
att motionärernas framställning måste anses innefatta ett ur flera synpunkter
beaktansvärt uppslag i en tid, då svår arbetslöshet råder. Samtidigt
som en dylik utbildning — förutom att armén därigenom erhåller ett välbehövligt
tillskott av underbefäl — i arbetslöshetslindrande hänseende erbjuder den
fördelen, att densamma lätteligen kan förläggas till orter, fördelade över olika
delar av landet, torde den därmed förenade undervisningen i allmänbildande
ämnen liksom den kroppsliga träningen bliva av icke obetydligt värde för de i
utbildningen deltagande arbetslösa.
Utskottet finner alltså motionärernas förslag förtjänt av att tagas i närmare
övervägande men anser, att dess genomförande måste göras beroende av
ytterligare utredning, så att olika med spörsmålet sammanhängande frågor
kunna bedömas bättre, än som på nuvarande stadium av ärendet är möjligt.
Utskottet får därför tillstyrka, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
örn en dylik utredning och framläggande för nästa års riksdag av det
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.»
Riksdagen följde emellertid utskottets förslag.
Innevarande år har riksdagen bifallit en på förslag av generalstabschefen
väckt proposition om anordnande av utbildningskurser för f. d. fast anställt
manskap under innevarande vinter. Statsutskottet motsatte sig icke detta förslag.
Utskottet anförda bl. a.: »----med hänsyn till syftet med dessa
kurser, nämligen att jämte tillgodoseendet av ett väl motiverat militärt behov
bringa någon lättnad i den svåra belägenhet, vari en stor del av ifrågavarande
personalkategori befinner sig, förutsätter emellertid utskottet, att de, som äro
arbetslösa och sakna försörjningsmöjligheter, i möjligaste mån beredas tillträde
till kurserna.»
Ifrågavarande kurser pågå nu.
Herr von Heland, första kammaren, har i motion till årets riksdag upptagit
och utvidgat herr Holmströms m. fl. yrkande. Herr von Heland hemställer
sålunda, att riksdagen måtte av medel, som avses för arbetslöshetens bekäm
-
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 61^8.
pande, anvisa ett förslagsanslag av 2,700,000 kronor för att möjliggöra att
högst 6,000 till linjetjänst uttagna värnpliktiga och f. d. stamanställda, vilka
anmäla sig därtill villiga, må, enligt de bestämmelser Konungen meddelar, fullgöra
6 månaders tjänstgöring utöver den i värnpliktslagen 27 § mom. 1 föreskrivna
tiden. I samband härmed hemställer herr von Heland örn vidtagande
av erforderliga ändringar i gällande värnpliktslag och övriga författningar.
I yttrande över sagda motion framhåller chefen för generalstaben med skärpa
den stora betydelsen ur krigsberedskapssynpunkt av dylik frivillig tjänstgöring.
Samtliga inkallade kunna beredas tillfälle att genomgå en grundlig befäls-
eller specialutbildning, varigenom armén erhåller ett värdefullt och välbehövligt
tillskott på underbefäl. Under nuvarande förhållanden måste nämligen
ett stort antal befäls- eller specialbefattningar beklädas med personal,
som har en endast ytterst otillräcklig utbildning.
Beträffande ifrågavarande tjänstgörings betydelse ur arbetslöshetssynpunkt
bemöter herr von Heland i motiveringen till sin motion av särskilda utskottet
1933 anförda synpunkter. Med stöd av statistik över antalet arbetslösa värnpliktiga
vid infanteriets sommargrupp 1932 fastslår herr von Heland, att antalet
arbetslösa i åldern 22—25 år är mycket stort. Ett inkallande av 6,000
man ur dessa årsklasser torde icke innebära några svårigheter men däremot
medföra en avsevärd lindring av arbetslösheten bland de unga. Herr von
Heland anför: »—• — — Enligt statistisk, som införskaffades från truppförbanden
sommaren 1932 med anledning av utredning örn utbildningstidens förläggning,
voro vid infanteriets sommargrupp icke mindre än 29 % eller omkring
3,000 man arbetslösa. Då en stor del av de värnpliktiga vid tiden för
statistikens upprättande kunde beredas skördearbete, torde de verkliga arbetslöshetssiffrorna
hava varit avsevärt större.
Med hänsyn till ungdomsarbetslöshetens omfattning finnes anledning förmoda,
att arbetslöshetsprocenten bland de värnpliktiga, som undergå tjänstgöring
instundande sommar, kanske t. o. m. kommer att bliva större än 1932.
Siffran 3,000 kan därför, vad infanteriet beträffar, betraktas såsom ett minimum.
Beräknas 50 % av detta antal omfatta för befäls-(special-)utbildning
användbara värnpliktiga, skulle sålunda 1,500 man omedelbart efter avslutad
värnpliktstjänstgöring hösten 1934 kunna beordras till frivillig militärtjänstgöring.
-—- — —»
Då i stort sett endast formella skiljaktigheter torde förefinnas mellan det
av herr Holmström m. fl. väckta förslaget vid fjolårets riksdag och ovan anförda
motion av herr von Heland, tillåta vi oss att instämma i den sistnämnda
motionens syfte.
Därutöver vilja vi även påpeka vikten av att de f. d. stamanställdas civilanställningsfråga
äntligen bör tagas upp till rationell behandling, enär det visat
sig, vilket även under årets riksdag omvittnats (herr Hage i Luleå den
2 maj), att underbefälet efter slutad utbildning falla fattigvården eller arbetslöshetskommissionen
till last.
Vid fjolårets riksdag väcktes en motion i andra kammaren (herr Thorell
m. fl. nr 24), syftande till, att riksdagen måtte »i skrivelse till Kungl. Majit
Motioner i Andra hammaren, Nr 648.
5
hemställa, att Kungl. Majit måtte bemyndiga arbetslöshetskommissionen eller
annan myndighet att i den utsträckning, som kan finnas lämpligt i fråga om
arbetslös ungdom, som annars på annat sätt skulle bli föremål för det allmännas
omvårdnad, använda för arbetslöshetsunderstöd anslagna medel till
att utbetala måttliga kontanta löner åt bevisligen arbetslösa ynglingar, vilka
kunna vara villiga att antaga tjänst å mindre jordbruk, som äro i behov av
arbetskraft, men vilkas ägares ekonomiska ställning icke möjliggör utbetalande
av kontanta löner utöver kost och logi». Denna motion blev av riksdagen
lämnad utan avseende. Den har i år i annan form återkommit i särskild
motion, väckt av herr Gabrielsson i Teg. Ungdomsarbetslöshetssakkunniga
synas i detta fall ej ha ställt sig absolut avvisande men anse dock, enligt propositionens
formuleringar, att »förslag av antydd innebörd skulle få synnerligen
ringa betydelse som ett medel att avhjälpa ungdomsarbetslösheten». En
hel del av de hörda myndigheterna eller enskilda ha dock ställt sig sympatiska
till tanken och anse den värd att prövas. Vi tillåta oss att hava samma mening
i dessa avseenden och föreslå att försök i till en början mindre skala må företagas.
Vi tillåta oss därefter att som vår mening uttala önskvärdheten av att lämna
full frihet åt den individuella löneutvecklingen i de lägre åldersklasserna. De
bestämmelser i de nuvarande kollektivavtalen, där dessa förekomma, vilka
gradera arbetsförtjänsten efter ålder, icke efter prestationsförmåga, inverka i
allra högsta grad ogynnsamt för ungdomen och dess arbetsförhållanden. De
sakkunniga säga sig ha uppmärksammat dessa förhållanden men anse icke,
att de »vore av den natur, att de motiverade ett ingripande från statens sida
utan borde avhjälpas av de avtalsslutande parterna själva» (propositionen).
Med kännedom örn den svårighet till enhetliga beslut, som härvidlag föreligga
synes oss de sakkunnigas optimism väl överdriven.
Likaså synas oss såväl de sakkunniga som propositionen med alltför lätt
hand ha berört frågan örn kollektivavtalens inverkan på ungdomsarbetslösheten.
Organisationstvånget i fackföreningar, företrädesrätten till arbete,
grundad på ålder, fackorganisationernas monopolisering av arbetstillfällena
jämte tillämpandet av allmänt kända metoder för att giva eftertryck åt sina
krav verka var och en på sitt sätt arbetslöshetsbefrämjande. En dylik tvångsreglering
av arbetet med dess ofrånkomliga följder för tredje man bör ej helt
överlämnas åt de avtalsslutande parterna. Vi hänvisa i dessa fall till den
lagstiftning på detta område, som av vårt parti i olika motioner vid årets riksdag
föreslagits.
Av vikt är likaledes, att de förmåner, som de arbetslösa ungdomarna på detta
sätt erhöllo, så bestämmas att de sporra till att ungdomen snarast möjligt söker
sig sysselsättning i den fria marknaden.
Då de synpunkter, vi ovan tillåtit oss framföra, synas oss vara av genomgripande
betydelse både för arbetslöshetsfrågan i sin helhet och därmed även
för ungdomsarbetslösheten, vädja vi till riksdagen att få dem vederbörligen
beaktade. Detta ställer å ena sidan helt visst stora krav på dem, vilka nu
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 648.
man och man emellan benämnes de med arbete privilegierade och som synas
vara beredda att till varje pris slå vakt örn sina intressen och den lönestandard,
de under god tid tillkämpat sig, men å andra sidan är vår uppfattning att åtgärder
av föreslagen natur på ett verksamt sätt skulle bidraga till att lätta
stundens bekymmer på hithörande områden.
I anslutning till vad vi sålunda anfört tillåta vi oss hemställa,
att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts prop. nr 265
ville beakta de av oss här framförda synpunkterna.
Stockholm den 9 maj 1934.
E. Thorell. Torgil G. v. Seth.
Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
341353
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket