Motioner i Andra kammaren, Nr 60

Motion 1912:66 Andra kammaren

7

Motioner i Andra kammaren, Nr 60.

\

täcktes tillåta oss vid den förnyade utarrenderingen af kronodomänen få af staten
direkt mot en kontant afgift arrendera våra torp eller, därest detta icke kan
medgifvas oss, att få friköpa torpen. Den förstnämnda utvägen vore för oss
den mest välkomna, då vi därigenom sluppe skuldsätta oss och ändock vunne en
i jämförelse med vår nuvarande ställning mer betryggad tillvaro å torpen.

Den invändning, som möjligen skulle kunna göras emot denna vår hemställan,
nämligen att torparne äro behöfliga såsom arbetskraft för kronodomänens
innehafvare, torde sakna all betydelse beträffande dem, hvilka redan nu erlägga
kontanta arrenden för sina torp.

Hvad angår oss öfriga torde arbetskraften icke genom att vi erhålla en
mera själfständig ställning gå förlorad för domänens innehafvare, och för öfrigt
torde väl tidpunkten för en omläggning af hela torparesystemet, som enligt vårt
förmenande icke kan länge upprätthållas, numera redan vara inne.

I stället för att på en enda hand sammanhålla hela denna stora kronodomän
om ett tusentals tunnland odlad jord, skulle det enligt vårt förmenande
vara till större båtnad och lycka för ett flertal människor, om domänen delades
i mindre egendomar och utarrenderades på flera händer, då ju förökandet af den
jordbrukande befolkningen måste vara till största lycka för vårt land.

De flesta af oss hafva ju, mänskligt att döma, snart nått lifvets gräns, men
ett tillmötesgående af vår ödmjuka hemställan skulle ju måhända kunna bevara
och bibehålla de gamla hemmen i våra barns, händer i stället för att dessa nu
genom för handen varande förhållanden så småningom drifvas från hus och hem.

Gudhem den 4 januari 1912.

Underdånigst

Hr 66.

Af herr Kronlund, om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om åtgärder
för vinnande af större öfverskadlighet angående
de verkliga inkomsterna från statens jordbruksdomåner m. m.

Statens utarrenderade jordbruksdomåner representera ett stort värde.
De uppskattades år 1909 till 60,557,000 kronor; i arrendeafgift för dessa
ingingo till statsverket samma år i netto 1,847,000 kronor, utgörande sålunda
endast omkring tre procent å kapitalvärdet. Dessa arrendeafgifter
torde emellertid utgöra en otillförlitlig mätare af statens inkomster från dessa
domäner.

8 Motioner i Andra Jcammdren, Otr 66.

t,

Till byggnadernas underhåll å domänerna samt till nybyggnader, vedbrand
åt arrendatorerna och underlydande äfvensom till gärdsel och dylikt
erfordras betydande kvantiteter virke, som, därest tillgång'' finnes, hämtas
ur domänerna underlydande kronoskogar. Yärdet af detta virke debiteras
aldrig, såvidt jag har mig bekant, respektive domäners konto. Betydande
kostnader drabba dessutom statsverket för utgörande af nybyggnadsskvldigheten;
dessa kostnader fyllas understundom genom direkta anslag men vanligen
genom afdrag å arrendeafgifterna; arrendatorn får i allmänhet utföra
nybyggnadsarbetet sj älf.

För dessa utgifter torde icke förefinnas något särskildt fortlöpande
konto för hvarje domän, utan dessa torde väl därför i stort sedt endast
komma till synes i totalinkomsternas minskning för samtliga domäner och
i allt fall icke på ett sätt, som visar hvarje särskild domäns verkliga ekonomiska
utbyte.

En allmän sträfvan gör sig emellertid gällande" i statens affarsdrifvande
verk — och ett sådant måste ju domänstyrelsen i viss grad anses
vara — att i förvaltningen genomföra själfkostnadsprincipen, och tillämpad
på jordbruksdomänerna skulle denna princip innebära* att hvarje domän
skulle bära sina egna kostnader.

Genom att betrakta hvarje sådan domän som ett företag för sig, hvars
alla inkomster och utgifter särskildt bokfördes, skulle man få en öfversikt
öfver hvarje domäns verkliga ekonomiska utbyte. Det lärer nog kunna
antagas att en sådan detaljerad och öfverskådlig inblick öfver de olika
domänernas antagligen ganska växlande inkomster skulle kunna medföra
andra och bättre sätt för handhafvandet och användningen af dessa domäner.

T afseende på förvaltningen af statens jordbruksdomäner kan redan
nu pekas på ett och annat, som icke vittnar om ett ändamålsenligt tillvaratagande
af statens rätt. Så till exempel förekommer ju ofta att ett
kronoarrende under löpande arrendetid blir föremål för öfverlåtelse en eller
flere gånger. För hvarje gång ett arrende sålunda öfverlåtes får tillträdaren
vanligen betala eu större eller mindre summa till afträdaren; och
som kronoarrendena äro rätt eftersökta på många orter, kunna dessa
arrendeöfverlåtelser ibland inbringa betydliga belopp i afträden. Dessa
belopp äro egentligen en ökning i arrendeafgiften, men denna ökning kommer
icke såsom tillbörligt vore staten till godo utan den enskilda spekulationen.

En ändring därutinnan torde kunna åstadkommas genom att icke såsom
nu är fallet göra dessa öfverlåtelser beroende på enskild öfverens -

Motioner i Andra kammaren, Nr 66.

9

kommelse utan låta vederbörande domänförvaltning utbjuda arrendet i vanlig
ordning, men på arrendeinnehafvarens risk och. ansvar.

Måhända skulle man jämväl i en förändrad och förbättrad bokföring
i nu angifna afseenden kunna finna en sporre för vederbörande domänförvaltning
till ett kraftigare initiativ i hithörande frågor samt en mera
ekonomisk och praktisk förvaltning af statens jordbruksdomäner. Slutligen
finge man en tillförlitligare beräkning af inkomsterna från statens
skogar, då ju för närvarande, såsom förut framhållits, en betydande del af
deras afkastning åtgår till jordbruksdomänerna, men aldrig godtgöres statsskogarne
såsom en inkomst.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse tillKungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täckes låta vidtaga sådana
åtgärder, att vid förvaltningen af statens jordbruksdomäner
större öfverskådlighet och tillförlitligare kännedom
måtte vinnas angående de verkliga inkomsterna
af dess domäner samt att, därest dessa åtgärder skulle
därtill gifva anledning, Kungl. Maj:t jämväl måtte
taga i öfvervägande sådana förändringar i förvaltningen
och handhafvandet af dessa domäner, som bättre än
hittills kunna tillgodose statens intressen.

Stockholm den 17 januari 1912.

G. Kronlund.

Bihang till Riksdagms protokoll 1912. é samt. 2i höft. (Nr 65 67). 2