Motioner i Andra kammaren, nr 602 år 1963

Motion 1963:602 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

6

Motioner i Andra kammaren, nr 602 år 1963

Nr 602

Av herrar Lindkvist och Kellgren, angående de s. k. hemmadöttrarnas
problem.

I takt med skapandet av ökad social trygghet för de stora befolkningsgrupperna
har intresset för minoritetsgruppers problem accentuerats. Dä
vår socialpolitik självfallet måste utformas så att syftet med åtgärderna
blir enhetligt uppstår alltid grupper vilka av olika skäl inte kan passas in
i det allmänna mönstret. En sådan »udda» grupp är de s. k. hemmadöttrarna,
vilkas problem under senare år varit föremål för ett stigande intresse.
En del landsting och ett flertal kommuner har — i olika former — ägnat
frågan uppmärksamhet. I Stockholms stad genomföres f. n. en uppmärksammad
undersökning av de ensamstående kvinnornas levnadsförhållanden.
Undersökningen avser kvinnor i åldern 50—66 år. Av en preliminär urvalsundersökning
—- som gjordes sommaren 1962 — framgick med all önskvärd
tydlighet att av nämnda grupp ensamstående kvinnor en stor del lever
under svåra ekonomiska och sociala förhållanden. Det beräknas att ca
1 000 ensamstående kvinnor i Stockholm vårdar sina föräldrar. En de! av
dessa kvinnor bor dock inte i föräldrahemmet. Arbetet är mestadels helt
oavlönat. När vårdaruppgiften har upphört uppstår svårigheter med återinträde
på arbetsmarknaden, varför de stödåtgärder samhället kan sätta in
i allmänhet blir en kombination av socialvård, förtidspensionering eller
liknande.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen diskuterat frågan om hemmadöttrarnas
och ensamstående kvinnors speciella problem. I enlighet med riksdagens
beslut uppdrog Kungl. Maj:t år 1960 åt socialpolitiska kommittén
att utreda behovet av och föreslå eventuellt erforderliga åtgärder för att
förbättra hemmadöttrarnas situation. Socialpolitiska kommittén har nu
presenterat en undersökning i stencilerad sammanställning. Denna påvisar
att åtskilliga kommuner har — i olika former — försökt vidtaga åtgärder
i stödjande syfte åt hemmadöttrarna. Åtgärderna är dock oftast ej tillräckliga
och saknas helt i ett stort antal kommuner. Problemet är därför fortfarande
av en betydande storleksordning. Dess lösande förutsätter, med
tanke på gruppens varierande hälsotillstånd och arbetsförmåga en kombination
av olika samverkande åtgärder. Socialpolitiska kommitténs kartläggning
och analysering etc. är av mycket stort värde. Kommittén anser
att en systematisk prövning bör ske i vad mån socialförsäkringarna eller
andra socialpolitiska anordningar kan kompletteras, så att de täcker behoven,
eller i vad mån speciella anordningar erfordras för att tillgodose kvarstående
hjälpbehov.

Motioner i Andra kammaren, nr 602 år 1963

7

Med tanke på det befintliga hjälpbehovet kan inga erinringar resas mot
kommitténs redovisade uppfattning i fråga om kombinerade hjälpåtgäidei.
Bedömt på längre sikt och sett ur ett vidare framtidsperspektiv torde det
vara mera rättvist mot berörda grupper, att deras vårdinsatser erkännes
av samhället och att de får ersättning härför exempelvis genom en regelrätt
anställning eller arvodering, som möjliggör naturlig anknytning till
förmånerna i socialförsäkringen och ATP. Detta är en angelägenhet av betydelsefull
omfattning för de nu aktiva hemmadöttrarna — trygghet i välfärdsutvecklingen.

Förutom den mångfald synpunkter och förslag som tidigare hai fiamkommit
i denna diskussion tillkommer ytterligare tre — samtliga till sin
grundläggande konstruktion avvikande från tidigare premisser. Det gäller
dels frågan om för vilka personer, förutom hemmadöttrar, som ett hjälpbehov
av ifrågasatt art kan anses föreligga, dels ersättningen för den vårduppgift
som dessa utför samt dels frågan om en förebyggande omskolningsoch
utbildningsverksamhet.

Vi anser att alla personer som vårdar stadigvarande sjuka eller orkeslösa
personer bör, om vården sker i hemmet, likställas med giuppen hemma
döttrar. Ersättningsberättigad skall således inte enbart vara dottern, som
vårdar sina föräldrar, eller modern, som i hemmet vårdar handikappade
barn, utan samtliga personer som handhar vården av långtidssjuka i hemmen.
Släktförhållande skall således ej påverka rätten till ersättning. Bristen
på sjukvårdsplatser för långtidssjuka, handikappade och vårdbehövande
personer är väl känd, och även om åtgärder vidtages för att hava bristen
tar det lång tid att eliminera denna. Därtill kommer att åtskilliga av dessa
sjuka vårdbehövande människor av andra skäl föredrar att vistas i hemmiljö.
Om dessa människor ställde berättigade anspråk på vårdplatser
i samhällets regi skulle det inte i dagens läge vara möjligt att tillgodose
deras önskemål — platserna räcker inte till. Samhället har dock skyldighet
att ta vård om sina hjälpbehövande medlemmar och svara för sjuka människors
sociala välfärd. Samhället fråntages inte sitt ansvar för att enskilda
personer träder in i dess ställe och, oftast rent frivilligt och uppoffrande,
vårdar svårt sjuka människor. I åtskilliga fall kan man tala om cn individuell
subvention till samhället från den enskildes sida. Under månader
och år sköter modern sitt svårt sjuka barn utan ersättning, utan möjlighet
att tillgodogöra sig förmånerna i socialförsäkringarna eller att göra en insats
på arbetsmarknaden. Samma betydande och för samhället värdefulla
insats utföres av tusentals andra människor, varav en del själva är märkta
av fysiska och psykiska besvär. För många kommer måhända kombinationerna
av olika stödjande åtgärder att vara nödvändiga både under och även
sedan vårdaruppgiften upphört. Samhället bör emellertid först visa sin naturliga
och självklara uppskattning för deras arbetsprestationer genom eu
lön för arbetet, som slår i någorlunda rimlig proportion till exempelvis de
kostnader som sjukhem och konvalescenthem har för likande patienter.

8

Motioner i Andra kammaren, nr 602 år 1963

Parallellt med denna utveckling bör möjligheter till omskolning och utbildning
för denna grupp hemmavårdare utvecklas på ett mera förebyggande
sätt. Att sätta in dessa resurser först när vederbörandes vårdaruppgift
upphört är inte särskilt planmässigt. Här ligger ett öppet fält för experimentverksamhet
med kontaktkurser, korrespondenskurser och de lokala utbildningsmöjligheterna.
Ett samspel mellan staten, landstingen och kommunerna
kan underlätta denna utbildningsverksamhet som berör tusentals människor,
av vilka en stor del så småningom kommer att uppsöka arbetsmarknaden.
De resurser som behövs för att påverka och utveckla denna verksamhet
bör vara möjliga att ordna inom ramen för arbetsmarknadsstyrelsens
ansvarsområde.

Hänvisande till innehållet i ovanstående vill vi föreslå.

att riksdagen måtte

besluta hemställa till Kungl. Maj:t alt uppdraga åt socialpolitiska
kommittén att föreslå ekonomiska stödåtgärder i
form av ersättning till den, som i hemmet vårdar annan person,
samt

bemyndiga samma kommitté att föreslå en sådan utformning
av utbildningsverksamheten att denna får en mera förebyggande
karaktär för nämnda grupper.

Stockholm den 26 januari 1963

Oskar Lindkvist

Nils Kellgren

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket