Motioner i Andra kammaren, nr 597 (Motion 1954:597 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 597.

Nr 597.

Av fru Wallin m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition, nr
127, angående anslag titt vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. m.

I proposition nr 127 den 26 februari 1954 angående anslag till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus in. in. har Kungl. Maj :t framlagt förslag
för riksdagen rörande bl. a. förvärv av Älvkarleby ålderdomshem in. m„
i anledning varav vi få framhålla följande.

I skrivelse den 16 juni 1942 till kommunalnämnden i Älvkarleby kommun
hemställde medicinalstyrelsen, efter att ha besiktigat kommunens
ålderdomshem och verkställt utredning angående kostnaderna för dess förändring
till sekundäravdelning till Ulleråkers sjukhus, att kommunalnämnden
ville taga ställning till frågan om hemmets försäljning. Med hänsyn till
det värde huset representerade före eventuell ombyggnad förklarade sig
medicinalstyrelsen villig hos statsmakterna tillstyrka ett inköpspris av
148 000 kronor, vartill komme värdet av den mark som kunde komma att
överlåtas. Kommunalnämnden beslöt enhälligt föreslå fullmäktige att antaga
medicinalstyrelsens erbjudande. Den 20 juli 1942 beslöto fullmäktige
att till sistnämnda pris försälja ifrågavarande ålderdomshem med tillägg
av värdet av den mark, som kunde komma att överlåtas. Vid sammanträde
den 15 september 1942 ha därefter fullmäktige beslutit att mot en ersättning
av'' cirka 20 000 kronor jämväl överlåta erforderlig mark, omkring 7
hektar, vilket pris medicinalstyrelsen har funnit skäligt. Byggnadsstyrelsen
har ansett det byggnaden åsatta priset rimligt.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag (prop. nr 51) beslöt 1943
års riksdag (skr. nr 96) att bemyndiga Kungl. Maj:t att låta träffa avtal
angående lörvärv för statens räkning för en kostnad av sammanlagt
1 027 800 kronor av bl. a. Älvkarleby kommuns ålderdomshem för utnyttjande
såsom sekundäravdelning i anslutning till befintligt statligt sinnessjukhus.
Av nämnda belopp hade 168 000 kronor beräknats för inköp av
ålderdomshemmet i Älvkarleby kommun.

Genom beslut den 2 april 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen
att med anlitande av anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus in. in. gå i författning om förvärv för statens räkning av
nämnda ålderdomshem för sagda ändamål.

Sedan de förvaltningsrättsliga förutsättningarna för ett giltigt beslut om
slutande av avtal mellan kommunen och kronan angående fastighetsförsäljningen
sålunda uppfyllts, har endast återstått att upprätta vederbörliga

Motioner i Andra kammaren, nr 597.

köpehandlingar. Från kommunens sida har icke någonting underlåtits för
att ett slutgiltigt köpeavtal skulle kunna komma till stånd. Att ett sådant
avtal likväl icke åstadkommits beror icke på omständigheter, för vilka
kommunen kan lastas. Från statens sida ha tidigare gjorda utfästelser icke
fullföljts i vidare mån än att av den ursprungligen beräknade köpeskillingen
i december 1952 till kommunen utbetalats 75 000 kronor, varjämte
efter framställningar från kommunen mellan denna och medicinalstyrelsen
år 1953 träffats preliminärt avtal om förvärv av ålderdomshemmet för den
ursprungligen beräknade köpeskillingen 148 000 kronor för byggnaden och
13 330 kronor för markområdet — under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande.
Samtidigt som medicinalstyrelsen underställt köpeavtalet Kungl.
Maj :ts prövning har styrelsen upplyst, att ålderdomshemmet ej längre
torde kunna användas för det avsedda ändamålet. Medicinalstyrelsen har
emellertid ansett, att köpet borde fullföljas på grundval av den föreliggande
utredningen, samt har tillika föreslagit, att riksdagens bemyndigande
inhämtas att föranstalta om fastighetens försäljning eller, därest så skulle
anses lämpligare, träffa överenskommelse om fastighetens utnyttjande för
annat statligt ändamål.

Departementschefen har i likhet med statskontoret funnit, att en ytterligare
undersökning borde göras beträffande avvecklingen av mellanhavandet
med Älvkarleby kommun, varför han jämlikt bemyndigande därtill tillkallat
en särskild utredningsman. Med understrykande av det angelägna
i att denna avveckling komme till stånd så snart som möjligt har departementschefen
slutligen uttalat, att riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas
att — därest undersökningarna skulle giva vid handen, att köpet
borde fullföljas men att fastigheten icke lämpligen kunde utnyttjas för
statligt ändamål — försälja densamma.

I detta uttalande äro vi beredda att instämma, såvitt detsamma avser
angelägenheten av en snar uppgörelse med kommunen, varjämte vi icke
vilja ifrågasätta behovet av en ytterligare utredning angående fastighetens
framtida disposition efter köpets fullföljande. Så till vida måste frågan
självfallet göras till föremål för ytterligare överväganden. Vi ha däremot
icke övertygats om vare sig nödvändigheten eller önskvärdheten av att
sammankoppla frågan om statens fullföljande av sin tidigare utfästelse
om förvärv av fastigheten med frågan om dess utnyttjande för annat
statligt ändamål eller — i andra hand — dess försäljning. Enligt vad statskontorets
ombudsman i särskilt yttrande framhållit, föreligger icke något för
kronan rättsligen bindande avtal. Den föreliggande frågan bör emellertid
enligt vår mening icke vara begränsad till en fråga om huruvida parterna
på ett civilrättsligt oanfäktbart sätt slutit avtal om fastighetens försäljning,
utan frågan gäller ytterst huruvida en kommun i förlitande på ett
riksdagsbeslut och på de åtgärder, som en därtill vederbörligen bemyndigad
statlig myndighet träffat i kraft av detta beslut, bör kunna fordra av staten

Motioner i Andra kammaren, nr 597.

att en gång gjorda utfästelser fullföljas utan hänsynstagande till sedermera
ändrade och oförutsedda förhållanden, som uppstått till följd av utvecklingens
krav. Därtill kommer, att kommunen på grund av förseningen
med iordningställandet av det nya ålderdomshemmet, vilken främst får
tillskrivas den statliga byggnadsregleringen, åsamkats merkostnader till ett
belopp, som av kommunen uppskattats till 500 000 kronor. Därest frågan
om byggande av nytt ålderdomshem icke hade aktualiserats genom att
medicinalstyrelsen på ett tidigt stadium hört sig för hos kommunen angående
möjligheten att få förvärva fastigheten för tillgodoseendet av platsbehovet
inom den statliga sinnessjukvården, hade ålderdomshemsfrågan
kunnat komma att lösas på annat sätt än som skett. För att överlåtelsen
av ålderdomshemmet från kommunen till staten skulle kunna komma till
stånd förutsattes nämligen, att ett nytt ålderdomshem uppfördes i kommunen
och kunde tagas i bruk för sitt ändamål. Man kan därför icke bortse
från dessa merkostnader i detta sammanhang, samtidigt som man i likhet
med medicinalstyrelsen måste konstatera, att de inträdda kostnadsstegringarna
bero av omständigheter, över vilka kommunen icke kunnat råda.
Vi dela därför helt medicinalstyrelsens uppfattning då vi anse, att köpet
hör fullföljas på grundval av föreliggande utredning under de i det preliminära
köpeavtalet angivna villkoren. Något godtagbart skäl för en reducering
av den ursprungligen beräknade köpeskillingen har icke förebragts. Gentemot
statskontorets påstående att fastigheten undergått värdeminskning på
grund av bristande underhåll från kommunens sida vilja vi upplysa om att
kommunen låtit utföra en kostnadskrävande omläggning av fastighetens
tak, varjämte fastighetens årliga underhåll får betecknas såsom normalt.
Att kommunen däremot icke vidtagit några åtgärder med avseende å fastigheten,
som kunde bli onyttiga vid en ändrad användning av densamma,
säger sig självt och kan icke rimligtvis läggas kommunen till last såsom
försummelse av underhållet av fastigheten. Den värdeminskning, som kan
hänföras till enbart det förhållandet, att fastighetens ålder nu är högre
än vid tidpunkten för den till grund för köpeskillingen åberopade värderingen,
torde uppvägas av den ändring av penningvärdet, som skett under
tiden.

Såvitt vi kunna finna, föreligger icke någon omständighet som borde
utgöra hinder för att eu slutgiltig uppgörelse skedde redan nu med Älvkarleby
kommun angående statens förvärv av kommunens förutvarande
ålderdomshem. Det kan enligt vårt förmenande icke betraktas såsom något
otillbörligt gynnande av kommunen på statens bekostnad om köpet fullföljes
på de villkor, som finnas angivna i det preliminära köpeavtalet. Fn
sådan åtgärd vore tvärtom betingad av kravet på en korrekt behandling av
kommunen. En ytterligare förlängning av väntetiden borde därför icke
ifrågakomma, då en ny utredning endast synes behöva avse frågor, som
äro kommunen ovidkommande.

Motioner i Andra kammaren, nr 597.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att på det
sättet avveckla mellanhavandet med Älvkarleby kommun,
att köpet av ålderdomshemmet i fråga fullföljes i enlighet
med tidigare gjorda utfästelser på den föreliggande utredningen,
samt att riksdagen tillika ville bemyndiga Kungl.
Maj:t att sedan köpet sålunda fullföljts försälja fastigheten,
därest densamma icke lämpligen kan utnyttjas för statligt
ändamål.

Stockholm den 23 mars 1954.

Eivor Wallin. John Lundberg. Edvin Jacobsson,

Igelsbo.