Motioner i Andra kammaren, nr 57 år 196b (Motion 1964:57 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 57 år 196b

Nr 57

Av herr Svenning och fru Skantz, angående märkningen av livsmedel.

(Lika lydande med motion nr 42 i Första kammaren)

I 27 § livsmedelsstadgan föreskrives, att uppgift eller påskrift å viss vara
eller förpackning, vari varan saluhålles, skall i de fall, då märkning med
viss uppgift eller påskrift är stadgad, vara på ett tydligt, lätt i ögonen fallande
och varaktigt sätt anbragt på livsmedlet eller förpackningen eller på
därå åsatt etikett. Enligt 28 § skall sådan märkning, innehållande bl. a.
innehållets benämning, förekomma å flertalet i detaljhandeln saluhållna,
förpackade livsmedel med de undantag, som nämns i 30 §, nämligen för
spritdrycker, vin, malt- och läskedrycker, varor som förpackats å försäljningsstället,
väger mindre än 100 gram eller mera än 10 kilogram eller
färska livsmedel i fast form, som tillhandahålles i förpackning av genomskinligt
material.

Departementschefen har i kommentar till 27 § (prop. nr 63/1951, s. 160)
framhållit, att ”den enskilde konsumenten bör, då han i en affär köper en
förpackad vara, kunna av förpackningen utläsa vad det är han köpt”.

Detta uttalande följes omedelbart av tillägget ”hur långt man där skall
gå är en särskild fråga”.

Måhända har departementschefen därvid bl. a. haft i tankarna, utan att
vilja närmare ingå på saken, spörsmålet om vilka språk som får användas
på förpackningen för att gemene man skall kunna utläsa, vad det är han
köpt. Ingen närmare bestämmelse finnes härom. Icke heller har 1948 års
livsmedel ssakkunniga i sitt betänkande (SOU nr 43/1949) diskuterat frågan.

Att ändamålet med märkningen, nämligen att ge allmänheten upplysning
om vad det är den köper, f. n. är åsidosatt i ett stort antal fall, har länge
varit uppenbart. Talrika varor med märkning på tyska, engelska, franska,
spanska, portugisiska, italienska m. fl. språk säljs sedan länge i den svenska
detaljhandeln. Frågan har fått en ökad aktualitet, när sedan sommaren 1963
försäljning förekommit i detaljhandeln av ryskt socker, märkt uteslutande
med ryska bokstäver.

Bestämmelser om att importören åtminstone i vissa fall måste åläggas ommärkning
eller kompletterande märkning på svenska språket synes alltså
erforderliga, och vi hemställer om att sådana måtte komma till stånd. En
besvärlig fråga är emellertid gränsdragningen. Härom vill vi utan att framlägga
något konkret förslag anföra följande. I strängaste fall skulle man

Motioner i Andra kammaren, nr 57 år 196b

utan ommärkning godkänna endast norska och danska texter på främmande
språk, medan det också vore tänkbart att godkänna märkning med användning
av de s. k. huvudspråken engelska, franska och tyska. Yttersta
gränsen för eftergift torde vara att godkänna alla språk med samma alfabet
som vårt, dvs. det latinska, varvid ryska, serbiska, grekiska, hebreiska,
arabiska, kinesiska, japanska m. fl. främmande alfabet skulle falla under
ommärkningstvång, som också borde gälla de halvlatinska med svårförståeliga
polska, tjeckoslovakiska, ungerska och turkiska alfabeten. Finskspråkig
märkning torde sällan förekomma utan kombination med svensk
vid detalj försäljning i Sverige. Skulle härvid undantagsvis endast finskspråkig
text användas, bör ommärkning ske. Av latinska språk torde åtminstone
det i Sverige föga kända rumänska fordra ommärkning. Om —
vilket torde vara den enda praktiskt framkomliga vägen — det i en här avsedd
föreskrift bör anges vilka främmande språk, som får användas utan
ommärkning, skulle man alltså enligt vår mening icke kunna sträcka sig
längre än till högst följande: danska, norska, engelska, tyska, franska, italienska,
spanska och portugisiska.

I direktiven för 1963 års sakkunniga för översyn av livsmedelslagstiftningen
framhålles bl. a. behovet av översyn av märkningsbestämmelserna
utan att dock den fråga, som i denna motion berörts, blivit särskilt omnämnd.

Med stöd av det anförda får vi hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om åtgärder för införande i livsmedelsstadgan
av bestämmelser, som reglerar frågan om användning av
främmande språk vid märkning av livsmedel.

Stockholm den 16 januari 1964

Eric Svenning

Anna-Greta Skantz