Motioner i Andra kammaren, nr 560 år 1957

Motion 1957:560 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 560 år 1957

5

Nr 560

Av herr Persson i Svensköp m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 97, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 97 på s. 64 förekommer ett uttalande av
departementschefen om behovet av allmänna åtgärder i syfte att utjämna
det kommunala skattetrycket. Han förklarar därvid att frågan om en effektiv
och efter rationella grunder uppbyggd allmän skatteutjämning i dagens
läge hör till de mera angelägna uppgifterna på kommunalbeskattningens
område.

Frågan om en sådan utjämning har många år varit aktuell. Kommunalskatteberedningen
framlade redan 1943 ett betänkande med förslag till en
omläggning av den kommunala beskattningen, som innefattade icke endast
en översyn av gällande regler om skattelindringsbidrag åt synnerligen
skattetyngda kommuner utan även möjligheter att uppnå en rättvisare fördelning
av skatteobjekten kommunerna emellan. Ortsavdragskommittén
uttalade 1950 att förslaget om höjda ortsavdrag på grund av den därav
föranledda minskningen av det kommunala skatteunderlaget hade ett mycket
nära samband med de kommunala skatteutjämningsproblemen över
huvud taget. Det av ortsavdragskommittén föreslagna kompensationsbidraget
från staten — den provisoriska skatteersättningen — var därför att
uppfatta som ett provisorium i avvaktan på en slutgiltig lösning av hela
den kommunala skatteutjämningsfrågan. Uttalandet godkändes av riksdagen,
men någon utredning av denna angelägna fråga har icke kommit till
stånd och den ”provisoriska” skatteersättningen utgår alltfort.

Sambandet mellan en kommunal ortsavdragsreform och de kommunala
skatteutjämningsfrågorna har även berörts i statsutskottets utlåtande nr
212 vid 1956 års riksdag, avgivit i anledning av framställda motioner. 1956
års kommunalskatterevision, vars utredning ligger till grund för den nu
aktuella ortsavdragsreformen, har om detta samband förklarat att en lösning
av skatteutjämningsproblemet utgör en förutsättning för att statsbidraget
i anledning av en ortsavdragsreform skall kunna minskas och
eventuellt helt avvecklas i de beträffande tillgång på skatteunderlag svagare
kommunerna.

Den av kommunalskatterevisionen därför ifrågasatta utredningen om
skatteutjämningsproblemen förklarar sig departementschefen nu beredd
att låta verkställa, när beslut om ortsavdragsreformen föreligger. Även

6

Motioner i Andra kammaren, nr 560 år 1957

om denna utredning — i motsats till vad som skedde 1950 — nu skulle komma
till stånd, kan man befara att en lösning av denna fråga alltfort ligger
långt avlägsen. En lösning av skatteutjämningsfrågan är knappast tänkbar
utan avsevärda statliga bidrag till de skattesvaga kommunerna. Då det av
departementschefen nu föreslagna statsbidraget till kommunerna i anledning
av ortsavdragsreformen kommer att utgå oreducerat under tre år och
draga en kostnad av ca 500 milj. kronor årligen, kan man på goda grunder
befara att ytterligare utrymme i statsbudgeten för höjda skatteutjämningsbidrag
icke kommer att finnas. Frågan om en allmän skatteutjämning
synes därför, trots de gjorda utfästelserna, åter vara uppskjuten till
en oviss framtid. Det skulle vara värdefullt om under tiden provisoriska åtgärder
i skatteutjämnande syfte kunde vidtagas.

Meningarna ha varit delade angående omfattningen av den kompensation
som genom ett statsbidrag bör beredas kommunerna för det bortfall av
skatteunderlag som sker genom ortsavdragsreformen. I likhet med kommunalskatterevisionen
och departementschefen anse vi att detta statliga
bidrag närmast bör syfta till att möjliggöra för kommunerna att anpassa
sig efter de högre skatteavdragen. Utgångsläget för kommunerna inför
ortsavdragsreformen kan icke betecknas som ofördelaktigt. Den reella ökningen
i det kommunala skatteunderlaget har under senare år varit ganska
kraftig och kommunalskatterevisionen beräknar att den skall fortsätta.
Genom en viss överbeskattning ha kommunerna de senaste åren över lag
kunnat öka sin fondbildning och stärka sin likviditet. Omläggningen av
fastighetsbeskattningen medför bl. a. att denna under år 1957 kommer att
inflyta dubbelt till kommunerna. Under sådana förhållanden kan man se
något kritiskt på de synpunkter som revisionen anlägger på frågan om
kommunernas behov av kompensation. Man kan fråga sig om ett återställande
av ortsavdragens reella värde, sådant detta fastställdes 1950, i och
för sig påkallar ett ingripande från statens sida. I den mån som skatteunderlaget
reellt ökar i kommunerna borde väl också statsbidraget kunna
minskas. Då det i direktiven för kommunalskatterevisionen uttalas, att en
höjning av de kommunala ortsavdragen är att se som ett led i en allmän
skattesänkning och att den avsedda effekten till en del skulle gå förlorad
om därav föranleddes mera betydande utdebiteringshöjningar, så bör detta
enligt vår mening icke föranleda att tillfälliga och obetydliga skatteskärpningar
för några skattskyldiga i ekonomiskt välställda och skattekraftiga
kommuner betraktas som ett förfelande av syftet med den här ifrågavarande
skattereformen. Dessa reflexioner vid sidan av vad vi ovan anfört om
det ständigt åsidosatta kravet på skatteutjämnande åtgärder leda oss fram
till att mot vartannat väga angelägenheten av å ena sidan att förebygga
mindre höjningar av utdebiteringen i de bättre ställda kommunerna och

Motioner i Andra kammaren, nr 560 år 1957

7

å andra sidan av att med statsmedel kunna bidraga till att sänka utdebiteringen
i hårt skattetyngda kommuner.

På grund av den uppläggning som ortsavdragsreformen har fått anse vi
det inte möjligt att motsätta oss en sådan anordning av det statsbidrag
som nu skall införas att samtliga kommuner oavsett deras skattekraft få
full kompensation för det bortfallande skatteunderlaget. Vi föreslå emellertid
att fullt bidrag utgår endast under det första året, varvid det kan
antagas att en begynnande anpassning från kommunernas sida till det förändrade
skatteunderlaget äger rum. En sådan snabbare reducering av statsbidraget
har förordats av ett flertal remissinstanser och kan icke anses stå
i strid med det syfte för reformen som antydes i utredningsdirektiven. För
att sedan nå en snabbare och mera fullständig avtrappning av statsbidraget
med större hänsynstagande till kommunernas olika bärkraft föreslå
vi att bidraget reduceras efter den avskrivningsskala som föreslagits av
skattelindringsnämnden och som återgives på s. 91 i Kungl. Maj:ts proposition
nr 97.

De här föreslagna ändrade grunderna för statsbidraget medföra rätt ansenliga
besparingar för statsverket. Härigenom skapas ett statsfinansiellt
utrymme som gör det möjligt att jämte det skatteutjämnande moment som
ligger i avskrivningsreglerna vidtaga andra angelägna åtgärder i skatteutjämnande
syfte redan under den tid de svårlösta skatteutjämningsproblemen
utredas och prövas. De medel som på detta sätt frigöras anse vi i
företa hand böra användas till en provisorisk förbättring av grunderna för
de allmänna skattelindringsbidragen samt till ett återställande av den
skatteutjämnande effekten hos kommunbidragen till folkpensionerna.

Med stöd av det anförda få vi alltså hemställa,

att riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 97 besluta att statsbidrag till kommunerna
i anledning av ortsavdragsreformen skall utgå i enlighet
med de i motionen angivna allmänna grunderna.

Stockholm den 26 mars 1957

Nils Persson Ivar Jansson, Ernst V. Staxäng

i Svensköp Kalix