Motioner i Andra kammaren, nr 522 (Motion 1946:522 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 522.

Nr 522.

Av herr Adolfsson, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr
261, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på
landet, m. m.

I motion 11:680 vid 1945 års höstriksdag i anslutning till Kungl. Maj:ts
proposition nr 370 med förslag till uppbördsförordning, m. m. yrkas bland
annat, att i uppbördsförordningen skulle införas bestämmelser örn att inkomstbelopp,
som blivit fastställt som erforderligt som existensminimum för inkomsttagaren
och dem, för vilka han är försörjningspliktig, skall vara skyddat mot
löneavdrag eller införsel. I förbindelse därmed föreslogs, att riksdagen skulle
hos Kungl. Majit begära utredning och förslag för fastställande av vad som
skall vara att anse som existensminimum.

I motiveringen för yrkandena framhölls bland annat, att ingen bestämmelse
existerar, enligt vilken ett visst existensminimum automatiskt skyddas mot
löneavdrag. Fortfarande var det blott fråga örn en skälighetsprövning utan
garanterad laglig rätt till ett visst belopp av lönen. Det påpekades vidare i
motiveringen, att därest ej jämkning för vart och ett fall sker genom den lokala
skattemyndighetens beslut, kan löneavdrag verkställas även för sådana inkomsttagare,
vilkas lön ej medger täckning för mera än ett faktiskt existensminimum
eller kanske ej ens täcker ett dylikt.

Tidigare kommunistiska riksdagsmotioner i samma ämne hade avslagits av
riksdagen med motiveringen, dels att man ville avvakta resultaten av utredningar
i närbesläktade ämnen, dels att man förutsatte att Kungl. Maj :t uppmärksammade
frågan, varför särskild skrivelse ansågs obehövlig.

Beträffande motion II: 680 år 1945 underströk bevillningsutskottet i sitt
betänkande frågans vikt. Det hette på sidan 32 i betänkandet nr 65: »Utskottet
förutsätter emellertid, att Kungl. Maj :t ägnar uppmärsamhet åt frågan om
erforderligt existensminimum vid löneavdrag och införsel. Denna fråga är särskilt
under övergångstiden av stor betydelse.»

När nu Kungl. Majit i proposition nr 261 framlägger förslag till bland annat
vissa ändringar i fråga örn uppbördsförordningen oell lagen örn införsel i avlöning,
pension eller livränta, anmäler sig ånyo frågan örn ett för skatteavdrag
och införsel fredat existensminimum. Det torde emellertid, med hänsyn till vad
som tidigare förekommit i detta ämne och särskilt med tanke på bevillningsutskottets
ovan omnämnda förväntan, vara lönlöst att på nytt begära utredning

Bihang till riksdagens protokoll 104C. 4 sami. Nr 522—523.

Motioner i Andra kammaren, nr 522.

och förslag om sådant existensminimum. Resultatet av ett sådant förslag skulle
nämligen sannolikt endast bli en förnyad hänvisning till att man förutsätter
att Kungl. Maj :t ägnar frågan nödig uppmärksamhet.

Förslagen i proposition nr 261 innebära i vissa avseenden någon förbättring
beträffande ovan berörda fråga. Införsel av ogulden skatt kan nämligen inte
ske, därest sådan införsel skulle ta i anspråk även sådant belopp hos inkomsttagaren,
som motsvarar vad som på orten bedömts som existensminimum. I
departementschefens yttrande heter det emellertid också, att »så länge lokal
skattemyndighet icke förordna! örn befrielse från löneavdrag eller örn nedsatt
löneavdrag, må jämväl det belopp, som motsvarar existensminimum, tagas i
anspråk för löneavdraget enligt uppbördsförordningen».

Även om man vågar förutsätta att bevillningsutskottets och riksdagens uttalade
förväntningar beträffande frågan örn existensminimum komma att infrias,
bör redan nu allt göras för att eliminera de sociala skadeverkningarna
av att ett för löneavdrag, beskattning och införsel fredat existensminimum
ännu inte i lag fastställts. Som förhållandet nu är beror denna fråga främst
på kommunerna och den lokala skattemyndigheten. I Kungl. Maj :ts proposition
nr 261 har ej tillräcklig uppmärksamhet ägnats denna fråga, ty de sociala
skadeverkningarna elimineras endast i ringa mån av bestämmelsen örn att vid
prövning örn jämkning i eller befrielse från löneavdrag skall skattemyndigheten
tillämpa samma normer som å orten i fråga tillämpas vid bestämmande av det
belopp, som vid införsel skulle förbehållas vederbörande.

Så länge ett ur hälsosynpunkt godtagbart existensminimum ej i lag fastställts,
bli de normer för skattefritt eller införselfritt existensminimum, som
tillämpas på olika orter, mycket godtyckliga och mycket otillfredställande, eftersom
de blott baseras på vederbörande skattemyndighets eller utmätningsmans
bedömande. Men trots dessa lösliga och otillfredställande grunder kan avdrag
i lön för löpande skatter ske, även om utmätningsman genom införsel för underhållsbidrag
tagit så mycket i anspråk av den underhållspliktiges lön att av
denna återstår endast täckning för ett existensminimum, som i regel icke är ur
social eller hälsosynpunkt godtagbart. Trots att således i realiteten icke ens
täckning för ett existensminimum återstår, skall löneavdrag verkställas. Åtminstone
denna med hänsyn till de sociala verkningarna orimliga bestämmelse borde
redan nu kunna revideras.

Uppbördsförordningen stadgar visserligen, att lokal skattemyndighet skall
efter därom gjord ansökan från skattebetalaren kunna företa jämkning beträffande
löneavdragets belopp eller helt befria skattebetalare från att erlägga
löneavdrag. Emellertid anser undertecknad, att utmätningsmannen borde vid
beslut örn införsel av underhållsbidrag omedelbart meddela den lokala skattemyndigheten
härom, varefter denna skulle vara pliktig att omedelbart och utan
annan anmaning föreskriva den jämkning i eller befrielse från löneavdraget,
som myndigheten med hänsyn till ortens normer för existensminimum anser
motiverad.

Motioner i Andra kammaren, nr 522.

Särskilt under det nya uppbördssystemets första tid torde många skattskyldiga
icke känna till jämkningsmöjligheten. Men även i de fall, då den
skattskyldige känner till denna möjlighet eller blir upplyst därom och därför
hos skattemyndigheten hemställer örn jämkning, mäste man räkna med en viss
tidsutdräkt innan beslut hinner fattas och verka. Under denna tid måste löneavdrag
ske, trots att återstående inkomst inte ens täcker vad skattemyndigheten
på orten bedömt såsom minimum för täckning av vad den skattskyldige samt
hans hustru och barn behöva.

Under uttalande av förväntan att riksdagens uttalade förhoppning örn utredning
och förslag rörande i lag fastställt och för beskattning, löneavdrag
och införsel skyddat existensminimum snarast måtte infrias inskränker sig
undertecknad till att i anslutning till proposition nr 261 föreslå,

a) att riksdagen måtte besluta, att då utmätningsman beslutar
företa indrivning i inkomstagares lön för underhållsbidrag, skall
utmätningsmannen omedelbart underrätta den lokala skattemyndigheten
härom, varvid denna utan ytterligare anmaning skall
besluta om den jämkning i löneavdraget, som indrivningens
verkställande motiverar;

b) att utskottet måtte utarbeta den lagtext, som ett bifall till
yrkandet under a) kräver.

Stockholm den 16 maj 1946.

Gunnar Adolfsson.