Motioner i Andra kammaren, Nr 494 (Motion 1930:494 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 494.

Nr 494.

Av herr Johanson i Hallagården m. fl., om anslag å Kungl.

Maj-.ts proposition, nr 188, med förslag om lag till
tjur besiktning strång.

I Kungl. Maj :ts proposition, nr 188, framlägges förslag till lag om tjurbesiktningstvång.

Av propositionen framgår, att ej mindre än 7 hushållningssällskap direkt avstyrkt
förslaget. Bland de skäl, som därvid anförts, synes framförallt böra
beaktas den skilda ställning olika djurägare komme att försättas uti. Såsom
i ett av yttrandena framhållits komme den mindre djurägaren att i högre grad
än den större göras beroende av denna lagstiftning, i det att den förstnämnde
nästan undantagslöst komme att i sin verksamhet med avseende å nötboskapsaveln
stå under tvång av lagen, då däremot den större djurägaren, som i regel
med fördel kan hålla egna tjurar för sin kreatursbesättnings rekrytering, även
efter tjurbesiktningstvångets genomförande bleve oförhindrad att för betäckning
av honom själv tillhöriga hondjur använda tjur av den kvalitet, han för
gott funne. Ett tjurbesiktningstvång skulle på grund av därmed förbundna
fordringar på hållandet av ett ur såväl anskaffnings- som underhållssynpunkt
dyrbart tjurmaterial därjämte åstadkomma en ej obetydlig fördyring av nötboskapsaveln.

Även i yttranden, som icke varit direkt avstyrkande, ha uttalats starka betänkligheter.
Hushållningssällskapet i Malmöhus län anför sålunda bl. a., att
förhållandet är i flera avseenden helt annorlunda i detta fall, än då det gäller
exempelvis hingstbesiktnings- och galtbesiktningstvång. Inom häst- och svinaveln
tillvaratages all avkomma som livdjur, vilket ju icke är fallet inom nötkreatursaveln.

Denna omständighet synes oss böra tillmätas stor betydelse. Man torde kunna
beräkna, att högst 25 % av avkomman vid nötkreatursavel uppfödes som
livdjur, varvid givetvis endast de bästa djurens avkomma ritväljes. Den fördyring
av nötboskapsaveln tjurbesiktningstvånget komme att medföra skulle
alltså till mycket stor del vara till ingen nytta.

Konkurrensen med tjurföreningarna synes i propositionen ha tillagts en alltför
stor betydelse. Vid bildandet av tjurföreningar torde det vanligen tillgå
så, att medlemmarna endast teckna andelar för ett mindre antal djur, nämligen
sådana, som de anse särskilt lämpliga som avelsdjur, just för att slippa kostnader
till ingen nytta. Är föreningens verksamhetsområde någorlunda stort,
medför detta ingen olägenhet. Att däremot bygga en dylik förening på ett

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 4 sami. 94 käft. (Nr 489—494.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 494.

så litet antal medlemmar, att varje medlems liela djurbesättning med nödvändighet
måste medtagas, är helt naturligt icke tillrådligt.

Med stöd av det anförda få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition, nr 188,
med förslag till lag örn tjurbesiktningstvång.

Stockholm den 21 mars 1930.

Gustav Johanson,, Th. Gardell, K. A. Ryberg.

Hallagården. Gans.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1930