Motioner i Andra kammaren, Nr 481

Motion 1932:481 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

1

Nr 481.

Av herr Schött m. fl., i anledning av Kungl. May.ts proposition, nr
143, angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna.

I Kungl. Maj:ts proposition, nr 143, till innevarande års riksdag angående
omorganisation av folk- och småskoleseminarierna föreslås utom indragning
av de kvinnliga folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona, vilken åtgärd
föreslagits av kungl, skolöverstyrelsen, därjämte nedläggande av det
kvinnliga folkskoleseminariet i Kalmar.

Förvisso är det, såsom i kungl, propositionen sid. 167 säges, »en allvarlig
sak att nedlägga en gammal kulturinstitution med djupa rötter inom den
bygd och det samhälle, som sett den framväxa och utvecklas».

I alldeles särskild grad synes oss detta yttrande gälla folkskoleseminariet
i Kalmar. »Kalmar skolmästareseminarium» hör till de äldsta i riket och
började sin verksamhet redan i januari 1843 och ändrades till kvinnligt år
1860. Såsom sådant har Kalmar alltsedan tjänstgjort med undantag för
nioårsperioden 18661875. Det nuvarande Kalmarseminariet brukar räkna
sina anor från det sistnämnda årtalet eller kanske snarare från 1877, då
dess nuvarande lokaler å Rostad för första gången togos i bruk. Som anstalt
för kvinnlig ungdoms uppfostran har Rostad förnämliga anor. Under
åren 18591877 var Rostad platsen för nordens den tiden mest berömda
flickpension, som samlade elever icke blott från skilda delar av vårt eget
land utan också från grannländerna. När skolans aktade föreståndarinna,
mamsell Cecilia Fryxell, på gamla dagar drog sig tillbaka från sin livslånga
lärår- och fostrargärning, låg det henne om hjärtat, att hennes kära Rostad
alltfort skulle förbliva en plats för kvinnlig ungdoms fostran. Detta var
anledningen till att hon donerade Rostad till Kalmar folkskoleseminarium,
som då ägde synnerligen bristfälliga lokaler. I donationsbrevet heter det:
»Genom detta gåvobrev överlåter jag åt Svenska Kronan under full äganderätt
den mig tillhöriga vid Calmar stad belägna egendomen Rostad med der
befintliga åbyggnader och planteringar m. m., som dertill hörer, under villkor,
att nämnda egendom för all framtid kommer att användas uteslutande
för det till Calmar förlagda folkskollärarinneseminarium eller ock, om detta
skulle upphöra, för annan offentlig eller med statsmedel understödd och
under statens tillsyn ställd undervisningsanstalt.»

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 4 sami. 109 käft. (Nr 481.)

1

2

Motioner i Andra hammaren, Nr 481.

När det i kungl, propositionen, sid. 122, säges, att intet lagligt hinder
finnes för nedläggande av Kalmar folkskoleseminarium, så är detta utan
tvivel ur juridisk synpunkt fullt riktigt, örn, såsom på annat håll i propositionen
föreslås, lokalerna komma att användas till ett statligt småskoleseminarium.
Det måste dock sägas, att det kungl, förslaget icke vittnar örn
pietet mot donatorn, ty man kan med visshet påstå, att Cecilia Fryxell
aldrig skulle donerat Rostad till ett småskoleseminarium, utan har helt naturligt
tänkt sig en undervisningsanstalt på lägst samma nivå som ett folkskoleseminarium.

Kalmar folkskoleseminarium intager i flera avseenden en särställning bland
seminarierna i riket. Som framhållits är det grundat genom en donation.
Den Fryxellska skolan var icke blott en skola utan även ett hem. I detta
avseende synes seminariet på ett lyckligt sätt ha bevarat traditionerna. Ingen,
som gjort bekantskap med det nutida Rostad, har kunnat undgå att få en
förnimmelse av denna för seminariet karakteristiska hemstämning. Ingen
svensk skola har heller som Rostad förstått att så binda de sina vid sig
med hemmets band. Ett talande bevis härför är Rostads elevförbund, bildat
1904, en i vårt lands skolhistoria säkerligen enastående sammanslutning.
Denna förening räknar nu över 1,000 årsavgiftsbetalande medlemmar, därav
omkring 900 tjänstgörande folkskollärarinnor. Det torde vara svårt att finna
någon annan skola, där man så noga och intresserat följer alla forna elevers
öden som på Rostad. I en matrikel över »rostaditer», som ingick i elevförbundets
årsskrift 1930, upptogos adresser, uppgifter örn anställning m. m.
för praktiskt taget alla nu levande från Rostad utexaminerade folkskollärarinnor
till ett antal av 1,540. Genom upprättande av ett elevhem och en
lånefond har elevförbundet sökt vara till gagn för rostadseleverna. Genom
sin varje år utkommande årsskrift har det sökt uppehålla kontakten mellan
de forna eleverna och seminariet och ömsesidigt förmedla pedagogiska erfarenheter
och rön. På senaste tiden har förbundet även på sitt program
upptagit pedagogiska undersökningar. Början har gjorts med en omfattande
undersökning av den mekaniska räknefärdigheten i de svenska folkskolorna,
en undersökning, vid vilken förbundets medlemmar i stor utsträckning
medverkat och vars resultat lova att bli av betydelse för räkneundervisningen
i folkskolorna. Det vore att beklaga, örn detta forskningsarbete, för
vilket Rostad nu utgör en central, skulle genom förbundets upplösning
tvingas att upphöra.

Bibehållandet av Kalmar kvinnliga folkskoleseminarium synes oss vara
en fråga av icke blott lokalt utan även av allmänt Jad tur eli t intresse. Man
är i vårt land angelägen om att bereda skydd för naturminnesmärken av
olika slag. Man kan med skäl fråga sig, örn icke något i kulturhänseende
så egenartat som Rostads elevförbund vore värt att bevaras. Det bygger
på så säregna förutsättningar i fråga örn traditioner och miljö, att man
måste anse det som ytterst osannolikt, att någon därmed jämförlig sammanslutning
i framtiden skulle kunna komma till stånd i vårt land.

3

Motioner i Andra hammaren, Nr 481.

Man kan nu fråga sig, vilka skäl, som framtvingat förslaget örn nedläggande
av den gamla traditionsrika kulturinstitution, som benämnes Kalmar
folkskoleseminarium. I kungl, propositionen (sid. 222) yttrar departementschefen:
»Beträffande folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara biträder
jag skolöverstyrelsens förslag om dessas nedläggande. Genom nedläggande
av seminariet i Landskrona skulle en väsentlig begränsning ske i utbildningsmöjligheterna
för folkskollärarinnor för södra Sverige. Såsom ersättning
för det indragna Landskronaseminariet föreslår jag, att seminariet i
Växjö, som nu är avsett för manliga elever, omändras till ett folkskoleseminarium
för uteslutande kvinnliga elever. Ett kvinnligt folkskoleseminarium
i Kalmar skulle därigenom bliva överflödigt, och jag förordar, att detta
sistnämnda seminarium indrages. Något lagligt hinder för dessa seminariers
nedläggande förefinnes icke.»

Nedläggande av seminarierna i Landskrona och Skara är motiverat i skolöverstyrelsens
förslag, för vilket redogöres i kungl, propositionen. Då nu
i denna även föreslås nedläggandet av det kvinnliga seminariet i Kalmar,
väntar man sig någon motivering för en så genomgripande åtgärd, men
finner till sin överraskning inga som helst skäl angivna. Det blir därför nödvändigt
att söka få fram de skäl, man väl ändå måste antaga ha funnits.

Man kan tänka sig dels geografiska hänsyn, dels hänsyn till förefintliga
lokalutrymmen på respektive ställen. Utgår man som departementschefen
från, att ett enda seminarium är tillräckligt för att fylla Sydsveriges behov
av folkskollärarinnor och att detta därför bör ligga så centralt som möjligt,
måste det erkännas, att Växjö har ett centralare läge än Kalmar, örn
man endast tänker på fastlandet och ej såsom sig bör även på Gotland,
där enligt senaste folkskolematrikel mer än hälften av öns folkskollärarinnor
äro utexaminerade i Kalmar. Avståndet mellan de två Smålandsstäderna
är för övrigt så obetydligt, att man har svårt att tro, att detta skäl
varit det avgörande, särskilt som å sid. 223 i berörda proposition framhålles,
att avstånden från elevernas hem till seminarieorten med våra nuvarande
kommunikationer icke spela på långt när samma roll som förr. Tvivelsutan
är detta fullt riktigt. För seminarieelevemas ekonomi spela utgifterna
för tågresorna mindre roll än levnadskostnaderna å seminarieorten,
och i detta hänseende torde det vara svårt att finna någon billigare seminariestad
än Kalmar. Rektorn vid seminariet i Kalmar har meddelat, att
elever från Norrland, som sökt inträde vid seminariet i Kalmar, uppgiva
sig ha gjort detta av ekonomiska skäl, med tanke på de billiga inackorderingspriserna.

Då Kungl. Majit föreslår ett kvinnligt seminarium i Växjö som ersättning
för det indragna Landskronaseminariet, kan man med skäl ifrågasätta,
om det ej vore naturligare, att det kvinnliga Landskrouaseminariets roll
övertoges av det kvinnliga Kalmarseminariet än av det manliga Växjöseminariet.
Det måste nämligen utan tvivel anses lämpligare att överlåta de kvinnliga
elevernas utbildning på lärare, som äro väl förtrogna med just kvinnlig

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

ungdoms fostran. Även historiska skäl kunna åberopas till Kalmars förmån.
Under tiden före 1904, det år, då folkskoleseminariet i Landskrona utexaminerade
sin första årgång, tillgodosågs Skånes behov av folkskollärarinnor
i övervägande grad av Kalmarseminariet. Ännu år 1901 voro av folkskollärarinnorna
i Skåne 34,6 procent utexaminerade i Kalmar. Även under
den följd av år, 19131926, då den ena av de två kvinnliga studentkurserna
var förlagd till Kalmar, sökte sig de skånska studentskorna med förkärlek
till Kalmar.

Av det ovan sagda torde framgå, att det sannolikt ej varit hänsynen till
det geografiska läget, som föranlett Kungl. Maj:ts förslag om Landskronaseminariets
förflyttning till Växjö i stället för till Kalmar. Det kan då tänkas
ha varit hänsynen till de förefintliga lokalutrymmena på de bägge platserna.
Utgår man såsom i kungl, propositionen gjorts från att folkskollärarinneutbildningen
i Sydsverige bör tillgodoses genom ett enda kvinnligt
dubbelseminarium, kan måhända med god vilja åt detta beredas utrymme
men ett mycket knappt sådant vid seminariet i Växjö, under det att de
för närvarande tillgängliga lokalerna i Kalmar äro otillräckliga för ändamålet.
Det torde dock kunna förväntas, att Kalmar stad, som förut visat
en erkännansvärd offervillighet, när det gällt att erbjuda lokaler för ett statligt
småskoleseminarium, gärna skulle förklara sig beredd att bekosta erforderlig
tillbyggnad till folkskoleseminariet, ifall det skulle ifrågasättas att till
Kalmar förlägga ett dubbelseminarium. Ett sådant förslag till tillbyggnad
av två flyglar med inalles 13 större rum överlämnades år 1925 av skolöverstyrelsen
till Kungl. Maj:t. Då hade emellertid redan visat sig tecken till
ett kommande läraröverflöd, varför framställningen icke föranledde någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Genom detta tillbyggnadsförslag, som komme att
utföras på stadens bekostnad utan någon som helst utgift för statsverket,
bleve Kalmarseminariet i tillfälle att erbjuda väsentligt förmånligare lokalförhållanden
än Växjö.

Det är ej vår avsikt att föreslå någon plan för ordnandet av folkskollärarinneutbildningen
i södra Sverige. Vi vilja endast framhålla några möjligheter.

Utgår man i likhet med skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t från att två
avgångsklasser äro tillräckliga för att tillgodose denna landsändas behov av
kvinnliga folkskollärare, erbjuda sig framför allt de två möjligheterna: bibehållande
av enkelseminariet i Kalmar jämte ett samseminarium antingen i
Lund eller Göteborg, det förstnämnda alternativet i överensstämmelse med
skolöverstyrelsens förslag, det senare i överensstämmelse med 1929 års
seminariesakkunnigas, vilka dock även föreslogo bibehållande av enkelseminariet
i Landskrona.

En tredje möjlighet är att förlägga det av Kungl. Maj:t föreslagna kvinnliga
dubbelseminariet för Sydsverige, innefattande en fyraårig linje och en
studentkurs, till Kalmar i stället för till Växjö. Då ett sådant förslag ännu
icke varit föremål för övervägande, anse vi oss böra något utförligare yttra
oss om detta. Vi hava förut framhållit, att skillnaden mellan Kalmar och

5

Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

Växjö i fråga om det geografiska läget ej kan anses vara av någon betydelse.
Det är som förut nämnts också att märka, att till Sydsverige hör
ej endast fastlandet utan även öarna Öland och Gotland. För en kvinnlig
studentkurs förläggning till Kalmar talar även det förut omnämnda förb ål -landet, att en sådan redan förut, nämligen under åren 19131926, varit
förlagd till denna stad. Då denna kurs indrogs, förutsattes i statsverkspropositionen,
att den enda återstående kvinnliga studentkursen skulle för
framtiden alternera mellan Stockholm och Kalmar med 4 år på vartdera
stället. Denna tanke kom emellertid av vissa skäl ej att förverkligas. Av
en viss betydelse torde det i alla händelser få anses vara, att den nuvarande
lärarkåren å Rostad har en ganska god vana och erfarenhet i fråga
örn handledningen av kvinnliga studenter.

Vi hava hittills räknat med två kvinnliga avgångsklasser i södra Sverige.
Detta antal motsvarar dock icke riktigt proportionen mellan kvinnliga och
manliga folkskollärare inom området. Enligt uppgift av de seminariesakkunniga
utgjorde år 1929 de kvinnliga lärarna 36,6 procent av hela antalet
lärare i södra Sverige. De sakkunniga konstatera vidare en fortgående förskjutning
i proportion till de kvinnliga lärarnas förmån. Anser man med
skolöverstyrelsen 8 avgångsklasser vara erforderliga i Sydsverige, borde 3
stycken (37,5 procent) av dessa vara kvinnliga. En tänkbar lösning vöre
därför ett kvinnligt dubbelseminarium i Kalmar och ett samseminarium i
endera av städerna Lund eller Göteborg.

De olika möjligheter för ordnandet av folkskollärarinneutbildningen i
södra Sverige, som vi nu framställt, synas oss ådagalägga, att något sådant
tvångsläge, som skulle nödvändiggöra att mot såväl seminariesakkunnigas
som kungl, skolöverstyrelsens förslag nedlägga Kalmar gamla traditionsrika
folkskoleseminarium, ingalunda kan anses vara för handen.

Med stöd av det anförda få vi därför hemställa,

att riksdagen ville besluta, att folkskoleseminariet i Kalmar
måtte bibehållas antingen som ett kvinnligt enkelseminarium
eller som ett kvinnligt dubbelseminarium med en fyraårig
kurs och en kurs för studenter.

Stockholm den 14 mars 1932.

Helmer Schött. Karl Magnusson Karl Wirsell.

i Kalmar.

Arthur Heiding. Sig. A. Carlsson. Alfr. Werner.

Emil Gustafson. Sten Waldem. Th. Gardell,

Gans.

Gust. Svedman. Albert Johansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 4 sami. 109 helft. (Nr 481.)

o