Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

Motion 1958:479 Andra kammaren - a

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

11

Nr 479

Av herr Jansson i Benestad m. fl., i anledning av Kungl. Maj. ts
proposition, nr 90, med förslag till ny tulltaxa, m. m.

Träförädlingsindustrien i Sverige är en utpräglad småindustrinäring,
som sysselsätter omkring 50 000 anställda. Den typiska företagsstorleken
varierar inom gränserna 5—10 man. Under senare år har emellertid en
expansion och teknisk förnyelse ägt rum. Denna har medfört, att omkring
40 procent av den samlade branschproduktionen numera kommer från företag
med över 50 anställda. Deras antal kan beräknas till mellan 100 och
125. Träindustrien torde alltjämt utgöra landsbygdens utan gensägelse
största industrigren. Endast undantagsvis återfinnes den i de större samhällena
och i städerna. Vid fördelningen av de statliga kreditgarantierna
synes betydligt mer än proportionell andel ha placerats inom denna bransch,
givetvis just på grund av dels dess lokalisering, dels den omnämnda tekniska
innovation, som nu satt in.

Alla skäl talar för att denna omdaning kommer att kunna fortgå, om
abrupta förändringar av handelsvillkoren icke äger rum. Det tullskydd,
som föreslås i proposition nr 90, är enligt vår mening i väsentliga avseenden
otillräckligt för vår träindustri. Det är synnerligen oroande, om viktiga
delar av branschen, såsom tillverkningen av monteringsfärdiga trähus, inredningssnickerier
och dörrar lämnas helt oskyddade, ja, i verkligheten förses
med negativ tull, eftersom vissa tillsatsmaterial föreslås belagda med
importtull. Parkett föreslås i propositionen erhålla en sexprocentig tull
innebärande att upp till 2/3 av skyddet bortfaller; detta är så mycket betänkligare
som den bästa råvaran i betydlig utsträckning levereras till den
inhemska parkettindustrien från öststater, vilkas handelsförutsättningar
redan därigenom är goda.

En mycket stor del av trämanufakturbranschens tillverkningsvärde, eller
omkring 200 milj. kronor per år, omfattas av ostoppade möbler. Sådana
varor skall enligt propositionen bli belagda med tio procents tull. Detta
innebär, att exempelvis stolar, vilkas tullskydd i dag genomsnittligt icke
torde understiga 20—25 procent, möts av stora risker för hård iinportkonkurrens
i åtminstone södra och mellersta Sverige. För träleksaker, som nu
åtnjuter ett tullskydd om i vissa fall 40—50 procent, föreslås 12 procent
och för lustbåtar 10 procent mot f. n. 25 procent — för alt ta ytterligare
ett par exempel, där propositionen enligt vår mening skapar alldeles tydliga
faromoment för den inhemska tillverkningen. Dessa har även framhållits
av olika remissinstanser både inom branschen och från arbetstagarhåll.

12

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

I det följande utvecklas de förhållanden, som bör grunda vissa justeringar
utan att därför äventyra den målsättning för tullpolitiken, som propositionen
ger uttryck för och vilken vi ansluter oss till.

Beträffande 44.23. Dörrar

I propositionen föreslås tullfrihet för egentliga byggnadssniekerier (nr
44.23), till vilken grupp bl. a. dörrar hänföres. Nuvarande tullsats motsvarar
ungefär 4 procent bruttotull. Sedan hänsyn tagits till att i dörrarna
ingående tillsatsmaterial är belagda med 3—5 procents tull, kan alltså sägas,
att innebörden i förslaget är, att tullskyddet helt försvinner och att importen
åtnjuter en premie, motsvarande omkring 3—5 procent av importpriset.
Detta synes oss mycket otillfredsställande, särskilt därför att just dörrfabrikationen
visat sig ha goda tekniska förutsättningar för effektivisering, ej
minst sedan standards fastställdes för femton år sedan.

Från nämnda tidpunkt har dörrtillverkningen kunnat bedrivas i för
branschens förhållande mycket långa serier. Härigenom har dörrarna i
Sverige, som försäljes genom helt frikonkurrerande utbud, förbilligats och
de allra hästa premisser skapats på längre sikt för att uppta den traditionella
exporten på området. Under de allra senaste åren har emellertid
exportanslrängningarna väsentligt motverkats genom de massutbud av
extremt billiga japanska dörrar, som skett hl. a. på USA. Det är ingen
tvekan om att en negativ tull skulle uppmuntra dörrimporten från olika
håll, även från kontinenten, där Europas största dörrfabriker återfinnes
inom ett par av de till den europeiska ekonomiska gemenskapen hörande
sex staterna, till vilka utsikten att sälja dörrar i framtiden blir ringa, men
vilkas rationaliserade storindustri genom propositionen torde beredas utmärkta
förutsättningar på svensk botten. Framtidsprognosen för svensk
dörrindustri skulle därmed betydligt försämras.

Dörrproduktionen står numera i fråga om fanering och ytbehandling
tillverkningstekniskt möbeltillverkningen mycket nära. På beslagen nedlägges
även mycket stort arbete. Detta skiljer dörrarna tydligt från de
grövre byggnadssnickerierna, vilket icke torde ha framgått tillräckligt tydligt
under förarbetena på propositionen. En tullsats på 8 procent finner vi
väl avvägd och ägnad att bereda nödigt skydd.

44.13 och 44.23. Parkettstav, massiv och övrig

I propositionen föreslås en tull om 6 procent på parkettstav (nr 44.13
och 44.23). Det nuvarande tullskyddet uppgår till 15—20 procent.

Parkettindustrien har ett årligt produktionsvärde av omkring 40 miljoner
kronor. Industrien är typiskt landsortslokaliserad. I viss utsträckning
är den därjämte, såsom framhålles av kommittéreservanten herr Hansson,

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år t95S

13

belägen i områden med sysselsättningssvårigheter. Detta är fallet med t. ex.
parkettfabriken i Ronnebyhamn (200 arbetare).

De utländska tillverkarna försågar själva sin råstav i vida högre grad
än de svenska. Denna vinst kan beräknas till cirka 5 procent av försäljningspriset
på den svenska marknaden. Då vidare arbetslönerna, ej minst
i Polen och Tyskland, är 40—50 procent lägre än de svenska, uppstår en
ytterligare vinst för utländsk produktion av storleken 8 procent av försäljningspriset.
Kostnadsbesparingarna gör således 13 procent. Med detta
bör jämföras det föreslagna tullskyddet om endast 6 procent, som inte ens
täcker skillnaden i manufaktureringskostnad.

För sydsvenska lövskogsbruket och sågverken är eken och ekförsågningen
en betydelsefull produktionssektor. Härtill kommer bokuppsågningen,
som är ännu något mera omfattande. Båda dessa virkesslag men särskilt
eken är huvudmaterial för parkettfabrikationen. Av ekförsågningen beräknas
minst två tredjedelar åtgå för parkettillverkningsändamål.

Angeläget är att avsättning erhålles även för de stora nyodlingar, som
gjorts under de senaste åren. Mellan 1944 och 1954 har sålunda nyplanterats
1 600 ha ekskog. Under samma tid har 10 miljoner ekplantor utsatts.
Syftet är att på sikt frambringa en ersättning för vissa delar av den sydsvenska
barrskogen. Ett grundvillkor för odlingens fortsatta främjande är
givetvis att avsättning kan beredas för eken. Då den föreslagna tullsänkningen
reducerar parkettindustriens behov av ek (och i viss mån av bok),
drabbas uppenbarligen odlarna, enär egentlig alternativ användning för
eken saknas.

De internationella parkettpriserna medger endast täckning för de kostnader
för material och arbete, som svenska tillverkare f. n. har. Härav följer
att den föreslagna tullsänkningen kan göra den svenska parkettindustrien
helt oräntabel. Då de allmänna omkostnaderna inom branschen synes ligga
vid 8 procent, ger det föreslagna tullskyddet nämligen icke utrymme för
någon handelsvinst för de inhemska företagen.

Tulltaxekommittén har själv antytt, att en tullsänkning ned till normal
tullnivå, omkring 5 procent, skulle blottställa den inhemska industrien och
därför justerat sitt förslag upp till samma nivå som departementschefen.
Under remissbehandlingen har enligt vår mening skäl givits för att denna
justering icke i avgörande grad kan tillgodose kommitténs syfte att minska
mervidden mellan gällande och kommande tullsats.

Vi föreslår en tullsats av 10 procent för parkettstav, varigenom branschen
skulle nå samma skydd som flertalet andra träindustrigrenar.

14

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

!H.03. Andra möbler och delar (än stoppmöbler)

I propositionen föreslås för möbler av trä (94.03) en tull om 10 procent
av värdet.

Gruppen omfattar bland annat pinnstolar, pinntaburetter, karmstolar,
köks-, skriv- och matbord samt förvaringsmöbler. Samtliga dessa produkter
har tidigare haft ett mycket högt lullskydd, och alltjämt är tullen på de
billigare möblerna i varugruppen omkring 30 procent. Det förefaller därför
alldeles klart, att en sänkning med 2/3 i alltför hög grad måste stimulera
utländsk konkurrens, närmast från Danmark, Västtyskland och Jugoslavien.
Även Polen och Tjeckoslovakien uppträder på exportmarknaden.

På den engelska marknaden har t. ex. pinnstolar från de sistnämnda länderna
utbjudits för 10 kronor per styck eller lägre (eif London). Det svenska
priset på hemmamarknaden för liknande stolar uppgår till dubbla härav.
Även om kvalitetsskillnaderna är fullt tydliga, så är inte denna faktor
på något vis tillräcklig för att motväga en sådan prisdifferens.

Enligt en remissinstans, Träindustrins branschorganisation, har tulltaxekommittén
förutsatt, att stilskillnaderna mellan svenska och kontinentala
möbler vore sådana, att export hit icke kunde komma i fråga. Denna synpunkt
tillmättes förr en betydelse, men dess vikt har numera betydligt
minskat. Tendensen till stilutjämning har framträtt allt tydligare. I särskilt
hög grad gäller det i förhållandet mellan danska och svenska möbler. Ett
bevis härpå torde den som konservativ ansedda engelska marknaden utgöra.
Här infördes förr stora kvantiteter svenska och finska stolar. Numera importeras
övervägande delen från kontinenten.

Inte heller är enligt branschorganisationen kommitténs uppfattning riktig,
att fraktkostnaderna för potentiella och delvis redan aktuella konkurrentländer
skulle spela en ganska väsentlig prohibitiv roll. Dels är dessa
möbler numera ofta staplings- och/eller sammansättningsbara, dels är fraktkostnaden
från vissa delar av kontinenten till den stora syd- och mellansvenska
marknaden i en viss räjong t. o. m. lägre än åtskilliga svenska
fabrikers kostnad. Där förhållandet är omvänt, är skillnaden icke mera
framträdande.

Om möbelindustrien gäller vidare generellt i allra högsta grad de i yttrandet
inledande synpunkterna på marknads- och produktionsförhållanden.
Inom möbelbranschen har under de senaste åren en synnerligen genomgripande
och kraftig rationalisexängsprocess påbörjats. Detta utvecklingsskede
skulle i svåra fall helt kunna stoppas, om billiga utländska möbler genom
för lågt tullskydd i större utsträckning skulle tillåtas översvämma den
svenska marknaden. Som tidigare framhållits föreligger även risk för ökad
import från länder, inom vilka en lojal prissättningspolitik i hög grad kan
betvivlas.

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

15

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation sätter i fråga cirka 15
procents tullskydd och förordar under alla förhållande en gradvis sänkning.
Vi instämmer i detta yrkande.

97.03. Andra leksaker (träleksaker)

I propositionen föreslås för andra leksaker (97.03) ett tullskydd om 12
procent. Tullskyddet är nu 40—45 procent.

Tulltaxekommittén har anfört i huvudsak vissa skäl för en enhetlig tullsats
om 12 procent. Först påpekas, att leksaksindustrien icke synes ha särskilt
goda förutsättningar i vårt land.

Vad gäller de flesta leksaker torde detta vara riktigt. Höga verktygskostnader
och artiklarnas korta livslängd som nyheter ställer krav på en stor
hemmamarknad, vilken snabbt kan absorbera en tillräcklig upplaga för
amortering av verktygskostnaderna under en enda försäljningssäsong. Leksaker
av trä fordrar emellertid inga dyra press- eller gjutformar och är
också mindre nyhetskänsliga.

Kommittén yttrar vidare, att en individuell tullsättning för olika slag av
leksaker kan leda till en vidlyftig differentiering, som knappast kan anses
motiverad av varornas betydelse. Från industrien ifrågasätles likväl ej uppdelning
på fler än två grupper: träleksaker och övriga leksaker. Träleksaksproduktionens
betydelse både för sysselsättning, virkesavsättning och från
valutasynpunkt är tillräckligt stor för att motivera denna obetydliga differentiering.
Dessa synpunkter blev helt bekräftade under remissbehandlingen,
varunder bland andra åtta avdelningar av Svenska träindustriarbetareförbundet
även bestämt avvisat en lägre tull än 20 procent.

Enligt kommittén konkurrerar leksaker av olika material med varandra,
vilket utgör ett skäl för en enhetlig tullsats. Detta gäller dock endast i mycket
ringa grad träleksaker, eftersom dessa är avsedda för barn i de yngsta
lekåldrarna och utgör en traditionell utrustning, som icke konkurrerar med
andra leksaker.

Kommittén har givetvis ej heller kunnat påvisa några formella skäl, som
skulle omöjliggöra den nedan föreslagna uppdelningen.

Tillverkningen av träleksaker är den enda svenska leksaksfabrikationen
av mera betydande omfattning. Den sysselsätter en väl inarbetad, yrkesskicklig
arbetarstam, fördelad på ett tjugotal fabriker. Dessa är koncentrerade
till bygder i sydöstra Småland, Blekinge och nordöstra Skåne, där hemarbete
och små fabrikation har stor betydelse mot arbetslöshet och avfolkning.
Denna tillverkning bereder lämpligt arbete också åt partiellt arbetsföra,
och en omställning av arbetskraften inom tillverkningsområdet försvåras
aven av att sysselsättningssvårigheter redan föreligger inom närliggande
områden, sasom bobin- och möbelindustrierna.

16

Motioner i Andra kammaren, nr 479 år 1958

Det bör även uppmärksammas, att för tillverkningen användes bl. a. gallringsvirke
av lövträ, vars avsättning är ett avsevärt problem för småbrukarna
i berörda bygder. Avverkningen motverkar även säsongarbetslosheten
under vintern.

Arbetslöner ingår dock med minst 50 procent och ofta åtskilligt mer a\
tillverkningskostnaderna. Det synes oss därför troligt att en plötslig sänkning
av tullskyddet från 40—45 procent till endast 12 procent kommer att
leda till stark import från andra länder, av vilka Östtyskland, där den
tyska träleksakstillverkningen har sitt gamla centrum, förmodligen av valuta-
och handelspolitiska orsaker nu utbjuder dessa varor till priser, som
synes ligga under deras redan på grund av löneläget låga tillverkningskostnader.

Flera remissinstanser har påyrkat, att nomenklaturen omlägges så, att
träleksaker kan beredas ett tullskydd om lägst 20 procent. Häri instämmei
vi. Under alla förhållanden kräver hänsynen till branschens situation att
den starka skyddsminskning, som kommer att äga rum, sker stegvis undei
en femårsperiod. Motsatt tillvägagångssätt torde innebära synnerligen stora
risker för branschen. Vi förordar, att artikeln träleksaker avskiljes från
övriga leksaker och upptages under egen underrubrik med en tullsats av
20 procent.

Med anledning av vad vi ovan anfört får vi hemställa,

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 90

måtte besluta, att tull må utgå

1) på dörrar (nr 44.23) med 8 procent av värdet,

2) på parkettstav (nr 44.13) och sammansatt parkettstav
(nr 44.23) med 10 procent av värdet,

3) på andra möbler samt delar därtill (nr 94.03) med 15
procent av värdet, samt

4) på träleksaker (hänförda till 97.03) med 20 procent av
värdet, samt

att träleksaker i anledning härav uppföres i tulltaxan nr

97.03 under egen underrubrik.

Stockholm den 9 april 1958

Fridolf Jansson

i Benestad

J. W. Pettersson
i Norregård

John Eriksson
i Bäckmora

Kort Björkänge

Fritz Börjesson

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1958
58667