Motioner i Andra kammaren, Nr 478 (Motion 1938:478 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 478.

Nr 478.

Av herr Andersson i Ovanmyra m. fl., i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 267, med förslag till lag örn
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 267 med förslag till lag örn allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna m. m. innefattar i många och betydelsefulla delar
ändring av det lagförslag, som innehålles i det den 31 augusti förlidet år i
ämnet avgivna betänkandet.

Dessa ändringar, vilka huvudsakligen verkställts på tillskyndan trän jordägarnas
sida och gå ut på att fastslå allmogens rätt att själv vårda ifrågavarande
enskilda skogar och avkastningen av desamma, innebära en så avsevärd
skillnad emellan det ursprungliga och det nu framlagda lagförslaget,
att det senare från våra synpunkter i huvudsak kan accepteras.

Emellertid anse vi att nedanstående frågor böra föranleda jämkningar i
den föreslagna författningstexten.

Från den i 8 § 1 mom. generellt givna regeln örn att »allmänningsskog
skall förvaltas av en av delägarna vald allmänningsstyreise» synas böra
kunna göras undantag för sådana smärre allmänningsskogar, vilka lämpligen
kunna sammanslås till en gemensam förvaltning. Så finnas t. ex. inom
Venjans socken icke mindre än 11 stycken sådana små allmänningsskogar.
Att för var och en av dem nödgas tillsätta särskild allmänningsstyrelse medför
onödiga kostnader och olägenheter. Det borde åt Konungen givas rätt
att utan hinder av förenämnda generella regel på hemställan av delägarna,
när skäl därtill äro, förordna att en eller flera allmänningsskogar må ställas
under förvaltning av en gemensam allmänningsstyrelse.

Då det icke synes finnas något skäl att ställa Hamra kapellags allmänningsskog
i någon särställning, torde ur sista punkten av 8 § 1 mom. orden »Hamra
kapellags allmänningsskog» böra utgå.

Beträffande Särna och Idre socknar i Kopparbergs län är förhållandet det,
att sedan Idre kapellag år 1916 avskilts från Särna såsom särskild socken,
besparingsskog^ och skogsmedelsfonden bibehållits gemensam för båda socknarna.
Av enahanda skäl, som föranlett undantagsstadgande i 8 § 2 mom.
rörande förvaltningen av fond, som bildats av inkomst från Lima eller Transtrands
sockens besparingsskog, bör detta stadgande omfatta jämväl förvaltningen
av Särna och Idre socknars skogsmedelsfond och besparingsskog.

Beträffande 9 § 1 mom. 2 stycket har såsom ett allmänt önskemål bland
allmogen inom ifrågavarande socknar i Kopparbergs län uppställts skyldighet
för länsstyrelsen att före bestämmande av avlöning till skogsförvaltare!! icke
blott inhämta allmänningsstyrelsens utan jämväl delägarnas mening. Då beslut
om avlöningsförmåner till skogsförvaltaren kommer att fattas för längre

Motioner i Andra kammaren, Nr 478.

tid samt jämkningar i sådant beslut endast undantagsvis äro att påräkna
torde det framförda önskemålet i och för sig icke medföra olägenheter av den
art att allmogens önskan på denna punkt icke må villfaras.

I avseende å den i 12 § föreslagna möjligheten för delägarna eller allmänningsstyrelsen
att besluta om inköp av mark för allmänningsskogs utvidgning
innebär beslut av denna art ett — med hänsyn till de i övrigt föreslagna
reglerna om avyttring och införlivning av mark — så definitivt förfogande
över vederbörande tillgångar, att bestämmanderätten härutinnan synes böra
förbehållas delägarna allena. Ät allmänningsstyrelsen torde emellertid lämpligen
kunna inrymmas befogenhet att väcka förslag beträffande medels användande
på nu ifrågasatt sätt.

I 37 § föreslås att det skall ankomma på länsstyrelsen att besluta örn användning
eller fondering av avkastning eller kapitalinkomst etc. Ehuru denna
formulering ansluter sig till vad som i gällande reglementen i allmänhet är
bestämt, innebär länsstyrelsens ifrågavarande belutanderätt en anomali, som
nu, då en ny lagstiftning på området skall genomföras, påkallar rättelse.

Avsikten med länsstyrelsens beslutanderätt är ju nu liksom tidigare den,
att på grund av hithörande skogars och fonders stora nationalekonomiska
värde samt för ortsborna i gemen — ej blott delägarna — allmänna betydelse,
åt offentlig myndighet bör inrymmas den avgörande kontrollen över att ifrågavarande
tillgångar användas på sätt reglementen och lag föreskriva. Att
emellertid för uppnående av dylik kontroll från det allmännas sida ersätta de
beslutande organen med myndighet kan icke betecknas annorledes än såsom
en oformlighet. Det bör i stället ankomma på delägarna att fatta beslut örn
medlens användande. Besluten böra underställas länsstyrelsens prövning huruvida
de överensstämma med lag och reglementen. Innan länsstyrelsen godkänt
besluten kunna de icke gå i verkställighet. Genom ett dylikt tillvägagångssätt
få de förvaltande organen själva fatta besluten och inrymmes åt
offentlig myndighet all den kontroll, som från det allmännas sida kan anses
påkallad. Skillnaden i det ena eller andra fallet är i sak praktiskt taget ingen,
men genom det här föreslagna förfaringssättet befrias lagen från det onekligen
formellt stötande att offentlig myndighet så att säga övertager enskilda
styrelsers och beslutande stämmors roll.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att enligt 36 § i lagen örn häradsalhnänningar
delägarna själva äga fatta beslut i hithörande frågor utan
någon skyldighet att underställa offentlig myndighet beslutets giltighet.

I 50 § stycket 1 föreslås att där ej annat finnes stadgat i reglementet allmänningsstämman
själv väljer ordförande att leda förhandlingarna. Genom
detta uttryckssätt förlänas den här givna bestämmelsen om ordförandes utseende
vid varje stämma karaktären av en huvudregel.

På sätt som exempelvis är stadgat örn ordförande för kommunalstämma
synes bär lämpligen böra givas motsvarande regel, så att ordföranden å allmänningsstämma,
där annat ej stadgas i reglementet, av stämman utses fölen
tid av 4 år. Härigenom erhåller uppdraget den kontinuitet, som måste

Motioner i Andra kammaren, Nr 478. 5

förefinnas, icke minst med hänsyn till alla de uppgifter mellan stämmorna,
som regelmässigt falla på en ordförandes lott.

Då allmänningsstyrelsen i avseende å skogsvården m. m. närmast är jämförlig
med kommunalnämnden beträffande kommunens övriga angelägenheter
borde allmänningsstyrelsens ordförande på motsvarande sätt, som i lagen
den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse på landet § 50 stadgas, böra utses
av allmänningsstämman för en tid av 4 år.

Ovan berörda frågor torde lämpligen erhålla sin lösning i själva lagtexten
och icke endast regleras i vederbörande reglemente.

Slutligen synes i lagen böra intagas en uttrycklig bestämmelse örn att det
åligger allmänningsstyrelsen och ekonominämnd att inom tid, som i reglementet
må vara bestämd, årligen upprätta förslag till nästa års inkomst- och
utgiftsstat att underställas allmänningsstämman för fastsällelse.

På grund av ovanstående hemställes

om följande ändringar i lagförslaget:

§ 8 mom. 1:

»Allmänningsskog skall förvaltas av en av delägarna vald allmänningsstyrelse,
där Konungen icke efter framställning från delägare finner skäl förordna,
att en eller flera allmänningsskogar må ställas under förvaltning av
en gemensam allmänningsstyrelse.»

§ 8 mom. 1:

»I reglementet må ock bestämmas, att en ledamot av ekonominämnd samt
i fråga örn allmänningsskog, som särskilt avsatts för nybyggare, jämväl en
eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen skola utses av länsstyrelsen.»

§ 8 mom. 2:

»Beträffande förvaltningen av fond, som bildats av inkomst från besparingsskogarna
inom Venjans socken samt Lima och Transtrands socknar äger
Konungen utan hinder av vad i denna lag stadgas efter vederbörande delägares
hörande meddela särskilda bestämmelser. Lag samma vare beträffande
förvaltningen av Särna och Idre socknars besparingsskog, avkastningen
av densamma ävensom fond, som bildats av inkomst från skogen.»

§ 9 mom. 1 stycke 2:

»Avlöning till skogsförvaltare!! skall efter delägarnas och allmänningsstyrelsens
hörande bestämmas av länsstyrelsen.»

§ 72:

»Det står delägarna fritt att efter förslag av allmänningsstyrelsen för medel
rörande vilkas användning de enligt reglementet äga besluta inköpa mark
för allmänningsskogs utvidgning. Vilja delägare eljest, för medel som härflutit
från skogen, inköpa mark för sagda ändamål, inhämtas därtill medgivande
av länsstyrelsen.»

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. i sami. Ar ‘lil 178. ^

Motioner i Andra kammaren, Nr 478.

§ 37:

»Det ankommer på delägarna att med tillämpning av bestämmelserna i
denna lag och reglementet besluta om användning eller fondering av avkastning
eller kapitalinkomst från allmänningsskog eller ränta därå eller avkastning
från mark, som i 34 § avses, eller å fond, varom i 35 § förmäles. Där
sådan fond må helt eller delvis användas för visst ändamål, ha delägarna att
jämväl därom besluta. Där ej i reglementet annorledes stadgas, skall beslut,
varom ovan sagts, underställas länsstyrelsen för stadfästelse; och må besluten
ej utan länsstyrelsens godkännande bringas i verkställighet. I reglementet
må dock bestämmas, att delägarnas beslutanderätt i visst eller vissa fall
skall tillkomma allmänningsstyrelsen, ekonominämnd eller annan av delägarna
utsedd nämnd.»

§ 41:

»Av allmänningsstämman utses bland allmänningsstyrelsens ledamöter en
ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken han blivit vald såsom ledamot.

Är enligt reglementet etc.»

§ 50:

»Där ej annat finnes stadgat i reglementet, väljer allmänningsstämman
ordförande för en tid av 4 kalenderår.

Såsom etc.»

§ 43 a:

»Det ligger allmänningsstyrelsen och ekonominämnd eller annan av delägarna
utsedd nämnd att inom härför i reglementet föreskriven tid årligen
upprätta förslag till det kommande årets inkomst- och utgiftsstat att underställas
allmänningsstämman för fastställelse.»

Stockholm den 26 april 1938.

Jones Erik Andersson Gustaf Andersson

i Ovanmyra. i Rasjön.

Birger Gezelius. Anders Hilding.

Per Persson
1 Norrby.

Jonas Erikson,
Frägsta.

387958. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.