Motioner i Andra kammaren, Nr 474

Motion 1934:474 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 474.

3

Nr 474.

Av herr Ward, angående ersättning till odlare för förluster, uppkomna
vid förhud av viss anledning mot potatisodling.

I statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln, omnämnes, att styrelsen
för statens växtskyddsanstalt i skrivelse den 28 september föregående år bebådat
framställning under innevarande budgetår om ytterligare medel för
åtgärder till potatiskräftans och potatisålens bekämpande. Kungl. Maj:t har
i propositionen hemställt, att för bekämpande av växtsjukdomar måtte för
budgetåret 1934/1935 anvisas ett extra förslagsanslag av 25,000 kronor.

Vid behandlingen av denna fråga anmäler sig spörsmålet, huruvida det
icke, åtminstone i vissa fall, måste anses rätt och billigt att bereda ekonomisk
ersättnig åt jordinnehavare, vilka med anledning av utfärdade odlingsförbudf
uppenbarligen tillskyndas förluster. Förekomst av potatisnematod
eller s. k. potatisål har tidigare konstaterats i nordvästra Skåne och i Högsjö
i Södermanland, men nu har även ett område i Östergötland, beläget
inom Norrköpings stads landsbygdsdel, förklarats angripet av potatisål. I
enlighet med framställning från statens växtskyddsanstalt har därför länstyrelsen/r
Östergötlands län, jämlikt gällande bestämmelser, svensk författningssamling
nr 237, 1932), utfärdat förbud mot odling av potatis och tomater
inom området ifråga.

Detta odlingsförbud kommer säkerligen att medföra synnerligen kännbara
verkningar i ekonomiskt avseende för åtskilliga odlare. Vore det så, att odlingsförbudet
gällde mindre delar av större jordbruk behövde man måhända icke befara
några större olägenheter av angivet slag, men då såsom nu är fallet hela
brukningsenheter av mindre omfattning fullständigt avstängas från potatisodling,
säger det sig självt, att de av förbudet drabbade tillfogas förluster.
Hedan den omständigheten att vederbörande inte ens få möjlighet att genom
odling tillgodose sitt eget behov av potatis, betyder ett allvarligt avbräck i
deras hushållsekonomi, men ännu större ohägn vållas givetvis i de fall då de
små jordbrukens ekonomisering grundats på odling av 8. k. tidigpotatis, för
vilken lönande avsättning kan vinnas inom närbelägna större konsumentcentra.
Inom det i Norrköping avlysta området finnes dessutom ett mycket
stort antal innehavare av s. k. kolonilotter, som nu förlorat möjligheten att
medelst potatisodling vinna ett välbehövligt tillskott i sin hushållsekonomi.

Att genom odling av andra produkter ens tillnärmelsevis kunna utvinna
samma ekonomiska resultat som vid odling av mera lönande potatissorter,
förklara vederbörande odlare vara fullkomligt uteslutet. De anse sig följaktligen
med anledning av det utfärdade odlingsförbundet vara dömda att lida
betydande förluster, såvida icke från statens sida en rimlig ersättning kan
utverkas. De försök, som gjorts hos länsstyrelsen att erhålla åtminstone tillfälligt
medgivande att odla potatis, ha icke lett till önskat resultat, då läns -

4

Motioner i Andra kammaren? Nr 474.

styrelsen helt naturligt icke finner sig kunna frångå de anvisningar, som den
sakkunniga statliga myndigheten gjort i syfte att åstadkomma det effektivast
möjliga skydd mot ökad utbredning av nematoden. Då några nämnvärda
undantag från odlingsförbudet sålunda icke torde stå att vinna och då någon
med potatisodling ekonomiskt likvärdig användning av brukningsdelarna
icke står till buds, anse sig odlarna ifråga ha för allmänt väl blivit ålagda
förpliktelser, som icke borde åvila enbart dem. Då odlingsförbudet ingår
som ett led i samhällets strävan att skydda allmänna intressen, synes det
vara samhällets skyldighet att i görligaste mån hålla de av åtgärden direkt
berörda medborgarna skadeslösa, åtminstone i de fall då mera betydande
ekonomiska olägenheter uppstå. Det förhållandet, att det är blott ett
mindre antal odlare, som drabbats av olyckan, synes icke utgöra skäl att avvisa
varje anspråk på ersättning. Tvärtom synes detta förhållande såväl
principiellt som praktiskt tala till förmån för odlarnas krav.

Då man tar del av de bestämmelser som äro gällande och som ligga till
grund för odlingsförbudet, finner man att staten utfärdat synnerligen minutiösa
föreskrifter angående jordinnehavarnas skyldigheter. Odlingsförbudet,
som kan omspänna en tidrymd av icke mindre än 6 å 7 år, gäller all smittoförklarad
jord, sak samma om det är fråga örn »fritt land», bänkjord eller
växthus jord. Av största vikt är, heter det i en av växtskyddsanstalten med anledning
av statsingripandet utgiven skrift, att varje förekomst av potatisål
snarast möjligt kommer till myndighetens kännedom, så att erforderliga åtgärder
kunna vidtagas utan tidsspillan. Det åligger därför var och en, som
vet eller misstänker att hans potatis eller tomater äro angripna av detta
skadedjur, att ofördröjligen anmäla förhållandet till statens växtskyddsanstalt.
Den som uraktlåter att göra sådan anmälan eller möjligen söker dölja att
hans jord innehåller potatisål påtager sig ett stort ansvar på grund av den
fara, som deuna okontrollerade spridningshärd utgör för hela den kringliggande
trakten. Försummelse eller överträdelse av lagbestämmelserna i detta
såväl som i andra fall kan straffas med böter. För att förhindra potatisålens
spridning är det förbjudet att från det område, som förklaras vara angripet
av potatisål, bortföra jord och annat, som kan vara förorenat av eller behäftat
med jord. Detta förbud avser sålunda utom jord framför allt kompost,
växtavfall och potatis, men gäller även rotfrukter, lök o. s. v., som icke
först genom sköljning i vatten befriats från jord. Förbudet gäller även att
jordiga redskap ej ens tillfälligt, t. ex. vid utlåning, få föras utom området
utan att först ha blivit noggrant rengjorda. Slutligen bör vederbörande od
lare, såväl i eget som i grannarnas intresse, tillse, att obehöriga personer
så vitt möjligt ej få tillträde till den jord eller de växthus, där potatisål
förekommer.

Som synes äro bestämmelserna angående odlarnas skyldigheter synnerligen
stränga, och man kan härav draga slutsatsen, att den institution, som
å statens vägnar har att svara för växtskyddet, betraktar det som i högsta
grad angeläget att inga medel lämnas osparda i kampen mot den växtsjukJoih
varom här är fråga. Det anses alltså vara ett samhällsintresse av utom -

Motioner i Andra kammaren, Nr 474. •''

ordentlig betydelse att lokalisera smittohärdarna för att såmedelst förebygga
det ondas spridning. Men under sådana förhållanden synes det icke vara
rimligt att ålägga ett antal enskilda samhällsmedlemmar att i form av minskat
ekonomiskt utbyte bestrida krigskostnaderna. En kostnadsfördelning
torde böra ske genom utbetalande av skälig ersättning i de fall, då vederbörande
odlare drabbas av påvisbara förluster. Därför tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen vid anvisande av anslag till åtgärder för bekämpande
av växtsjukdomar måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn utredning och anstalter i syfte att bereda odlare skälig
ersättning för förluster, som kunna uppstå till följd av förbud
mot potatisodling, utfärdade på grund av förekomst av potatisnematod
eller s. k. potatisål.

Stockholm den 23 januari 1934.

Karl Ward.