Motioner i Andra kammaren, Nr 46

Motion 1918:46 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Motioner i Andra kammaren, Nr 46.

1

Nr 46.

Av herr Borggren, om skrivelse till Kung!. Majd angående uppförande
å ordinarie stat av den vid arméns verkstäder
eller eljest vid armén anställda, ständigt behövliga
civila personal.

Vid 1914 och 1916 års riksdagar har av herr E. Liljedahl i andra
kammaren väckts motion om att de vid de olika regementena anställda
hantverksarbetarna skulle uppföras på ordinarie stat. Något beslut i den
riktningen fattades ej och frågan befinner sig alltjämt i samma läge. Jag
tillåter mig därför att ånyo upptaga saken och framställa samma yrkande
som herr Liljedahl i sin förut väckta motion.

Jämte de vid arméns olika intendenturverkstäder inrättade befattningar,
vilka äro upptagna på fast stat, finnes en del såväl i fred som krig erforderliga,
vilka upprätthållas genom lejd civil personal, anskaffad med eller
utan kontrakt. Personalen är dels en ständig, som alltid kräves för arméns
räkning, dels en tillfällig, som växlar allt efter arbetets mängd och antalet
disponibla yrkeskunniga bland de icke vapenföra värnpliktige. Såväl statens
intresse som hänsynen till dess arbetares bästa synes kräva, att personalen
av den förra kategorien uppföres å fast stat i likhet med de hantverkare,
vilka finnas vid regementena samt vid trängens och artilleriets tygverkstäder.
Vid våra regementen finnas intendenturverkstäder, som lyda under
truppförbandens chef med regementsintendenten som föredragande och förrådsförvaltaren
som gemensam verkstadsföreståndare. Verkstäderna omfatta
en skomakeri- och en skrädderiverkstad, varjämte i mån av behov anordnas
sadelmakeri-, snickare-, målare- och smidesverkstäder, beroende dessa
sistnämndas tillsättande delvis även på tillgången å yrkeskunnigt, icke vapenBihang
till riksdagens protokoll 1919. 4 samt- 18 käft. (Nr 46—47.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 46.

fört manskap. Vid ett regementes verkstäder anställas två förmän, officiellt
benämnda tillskära^, en för skomakeri- och en för skräddareverkstaden,
jämte civila arbetare i den utsträckning som erfordras. Dessa förmän, som
lyda direkt under för rådsförvaltaren, äro alltid behövliga året om, såväl
under fred som krig. De böra då uppföras på fast stat, så att de ständigt
stå till förfogande för regementets räkning. År deras uppgift viktig redan
i fred, då ett helt regementes hela reparabla munderingsutrustning passerar
genom deras händer, så gäller detta även vid mobilisering, då regementsverkstäderna
måste betydligt utvidgas. Vid 1914—1916 års krigstjänstgöring,
då nya årsklasser ständigt avlöste varandra och måste skyndsamt
utrustas, hade tillskär ärna haft ett synnerligen maktpåliggande arbete.

Den enda invändning, som kan tänkas mot uppförande på fast stat
av ovannämnda personal, torde vara den, att eu dylik anordning skulle
beröva de militära myndigheterna möjlighet att, därest exempelvis en tillskärare
visade sig olämplig för sin befattning, skilja honom från densamma.
Den invändningen kan ju dock göras mot arméns alla fasta stater. Med
införande av konstitutorial, innan fullmakt erhålles för exempelvis fem år,
skulle eu god garanti vinnas för erhållande av dugliga och duktiga personer
å dessa viktiga poster. Statssynpunkten, som bör vara den dominerande,
liksom också dess eget intresse kräver, att den personal, som ständigt
behövs i arméns tjänst, uppföres å fast stat och får sin ålderdom tryggad
genom pension.

Då all orättvis lagstiftning bör undvikas, kvarstår intet skäl, varför
ovannämnda personal i motsats till den å fast stat uppförda ej skall få
åtnjuta eu tryggad existens förmåner. Ett flertal tillskärare ha nu innehaft
sina befattningar i 10—20 år. För dessa kan vissheten om att fa
behålla sina platser och på ålderdomen tillförsäkras pension vara betryggande,
då det bär inträffat, att hantverkare, anställda vid regemente, blivit
skilda från sina platser, trots det att de haft goda vitsord från sitt befäl.
Avlöningen är ganska olika vid olika regementen, medan arbete och ansvar
äro desamma. Bland den personal det här är fråga om finnes det ju ingen,
som har tillfälligt arbete vid armén utan alla behövas ständigt i försvarets
tjänst. Det finns överallt inom tillskärarkåren eu livlig önskan att få
existensfrågan löst och en tydlig oro för den snart inbrytande ålderdomen.
Den 5 december 1915 hölls i Hessleholm ett möte av I. arméfördelningens
tillskärare, varvid enhälligt beslöts att hos arméförvaltningens intendentsdepartement
anhålla om en kung], propositions framläggande i riksdagen.
Ett uttalande av riksdagen med begäran om utredning skulle påskynda

3

Motioner i Andra kammaren, Nr 40.

IråganB lösning, varvid givetvis liven bör prövas, huruvida ej en del befattningar
vid arméns centrala intendenturförrådsverkstäder samt vid truppförbanden
anställda maskinister jämväl böra uppföras på stat.

På grund av vad jag sålunda anfört, homställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning i sådant syfte, att den vid arméns
verkstäder eller annorstädes vid armén anställda civila
personal, som ständigt behöves i fred som krig, blir
uppförd på fast stat, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill en sådan utredning kan föranleda.

Stockholm den 25 januari 1918.

Lars Borggren.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket