Motioner i Andra kammaren, nr 451 år 1956 (Motion 1956:451 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 451 år 1956

Nr 451

Av herr Staxäng m. fl., om undersökning och planläggning av trafikförhållandena
i Bohusläns kustland och skärgårdar.

Den bohusländska kusten har sedan gammalt haft en ganska livlig sjötrafik.
Sedan ångbåtarnas tillkomst har reguljär trafik uppehållits längs kusten från
Göteborg till Strömstad med vissa turer utsträckta ända till Oslo. Dessutom
har en del trafikföretag haft en betydande lokaltrafik sjöledes mellan öama
och tätorterna på fastlandet. Längs denna cirka 20 mil långa kuststräcka
ligger förutom städerna Göteborg, Marstrand, Lysekil och Strömstad en hel
rad med tätbebodda samhällen dels på kusten och fastlandet och dels på
öama ute i skärgården. Flera av öarna har en befolkning mellan 1 000 och
2 000 invånare. För samtliga dessa har sjötrafiken i gångna tider varit ett
trafikmedel av stor betydelse. Ute i den bohusländska skärgården finns cirka
40 000 bofasta invånare som för sin utkomst och näring är beroende av goda
trafikförbindelser. Därtill kommer sommartid omkring 100 000 turister och

semesterfirare som söker sig ut till kustbandet. Om man undantager Stockholms
läns skärgård, där viss jämförelse förefinnes, torde motsvarande förhållande
icke finnas i nagot annat län inom vårt land.

Med den genomgripande utveckling som har skett inom vårt lands kommunikationsväsende
har transportmedlen till lands genom sin större snabbhet
slagit ut den längs kusten gående långsammare sjötrafiken. Härigenom har
kustsamhällena i högre grad än förut blivit beroende av förbättrade landförbindelser.
De stödåtgärder, som under senare år kommit till stånd bl.a. från
statens sida för att upprätthålla en fortsatt båttrafik, har emellertid betraktats
som en övergångsåtgärd tills att andra bättre kommunikationer till lands
hunnit byggas ut. Det bolag, som nu senast ombesörjt reguljär båttrafik mellan
Göteborg Smögen, har nu fr. o. m. 2 januari i år upphört med sin verksamhet
och företaget gått i likvidation.

Denna allvarliga utveckling på trafikväsendets område för berörda öar och
kustområde kommer sannolikt att medföra en ökad isolering och betydande
risk för ytterligare avfolkning. Då befolkningstätheten är störst utåt kusten
och länets största samhällen där är belägna, får dessa kommunikationsfrågor
en ytterst allvarlig innebörd för hela länet.

Motioner i Andra kammaren, nr 451 år 1956

Då trafikutvecklingen som förut nämnts nu otvetydigt pekar på landtrafik,
ligger enligt vår mening lösningen för skärgårdsbefolkningens trafikproblem
däri att fasta vägförbindelser utbyggs till skärgårdssamhällena. Landskapets
geografiska struktur har medfört att saväl järnvägen (Bohusbanan) som den
genomgående landsvägen (riksväg nr 2) går relativt långt inne i landskapet.
Härifrån har redan flera tvärgående vägar ut till kusten kommit till stånd,
men skärgårdssamhällena står i stort sett ännu utan fasta trafikförbindelser
till fastlandet och kustsamhällena utan lämpliga vägförbindelser med varandra.

Vägförvaltningen i länet har nyligen fått i uppdrag att undersöka behovet
av vissa färjförbindelser, men det erfordras även planläggning av nya vägar
och broförbindelser om trafiken skall kunna tillgodoses och en ersättning för
den mistade båttrafiken uppnås. Vissa av skärgårdens tätbebodda öar t. ex.
Käringön har ett sådant läge att broförbindelse är otänkbar, och en reguljär
färjtrafik ställer sig ganska dyrbar. I sadana fall bör övervägas om passbåtförbindelser
kunde insättas och därvid erhålla samma rätt som färja d. v. s.
att vägförvaltningen fick upprätthålla vägtrafik med passbåt utan avgift för
trafikanter såsom fallet är med färja.

Det synes oss angeläget att en undersökning genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg företages om hur berörda trafikbehov lämpligen bör
lösas. Härvid bör upprättas förslag om att genom en utbyggnad av vägnätet,
byggande av broar samt inrättande av nya färjor och passbåtförbindelser
skaffa trafikmöjligheter för den stora befolkning som lever och är bofast i
Bohusläns skärgårdar och kustområden.

Med stöd av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
att Kungl. Maj:t vidtager åtgärder för undersökning och planläggning
av trafikförhållandena i Bohusläns kustland och
skärgårdar.

Stockholm den 26 januari 1956

Ernst V. Staxäng

Gösta Andersson Olof Johansson C. O. Carlsson

Mölndal

AV ald. Svensson

Einar Dahl

Carl E. Johansson