Motioner i Andra kammaren, nr 445 (Motion 1943:445 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 445.

Nr 445.

Av herr Andersson i Vigelsbo m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition, nr 283, angående anslag till åtgärder för
arbetsmarknadens reglering m. m.

I propositionen nr 283 till årets riksdag har Kungl. Maj:t hemställt örn
anslag dels till arbetsmarknadskommissionens verksamhet och dels till
åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Då stormaktskriget på hösten 1939 utbröt var sysselsättningen på arbetsmarknaden
god, emedan industrien befann sig i ett utpräglat högkonjunkturläge.
Under hösten 1940 och första halvåret 1941 inträdde
emellertid en rätt betydande arbetslöshet på grund av med krisförhållandena
sammanhängande omställningar inom näringslivet. Sedan byggnadsindustrien
under sommaren 1941 åter börjat komma i gång, minskades
arbetslösheten för att sedan rätt snart övergå till en utpräglad brist på
arbetskraft inom vissa näringsgrenar. Särskilt är detta fallet inom jordbruket
och skogsbruket.

Bristen på arbetskraft inom dessa områden har antagit väldiga proportioner.
Enligt rapporterna från rikets arbetsförmedling för mars månad
1943 funnos 10 817 lediga platser inom jordbruket under denna månad,
medan antalet arbetssökande till dylika platser endast uppgick till
4 826. Då är att märka, att de till arbetsförmedlingen anmälda lediga
platserna endast utgöra en del av den totala summan lediga platser. Till
följd av svårigheterna att erhålla arbetskraft bry sig många arbetsgivare
inom jordbruket inte om att anmäla arbetskraftsbehovet till den offentliga
arbetsförmedlingen. Siffrorna för skogsbruket visa än ogynnsammare
proportioner. Mot 19 387 anmälda lediga platser svarade 2 847 arbetssökande
för denna månad. För att tillfredsställa behovet av arbetskraft
inom skogsbruket lia som bekant särskilda extraordinära åtgärder vidtagits.

Då sådan enorm brist på arbetskraft till jordbruket föreligger, är det
av yttersta vikt att se till, att regleringsåtgärderna på arbetsmarknaden
ges en sådan utformning, att jordbruket inte ytterligare berövas arbetskraft
utan tvärtom tillföres arbetskraft från andra områden, där så utan
olägenhet kan ske. Vissa åtgärder lia företagits för att tillgodose jordbrukets
behov av arbetskraft. Sålunda har arbetsförmedlingstvång införts
för torvindustrien samt för byggnadsverksamheten. Det är nödvändigt,
att dessa föreskrifter tillämpas så, att de också komma att fylla sitt
ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 4 sami. Nr 445—446. 1

Motioner i Andra kammaren, nr 445.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller i den ovannämnda propositionen,
att det är av stort intresse, att torvhanteringen under vissa tider
på året tillföres fullgod arbetskraft. Den har också i ett cirkulär av den
11 mars i år bemyndigat länsarbetsnämnderna att intill den 1 juli i år
medgiva anställning inom torvhanteringen av skogsarbetare samt av jordbruksarbetare
och på landsbygden bosatta diversearbetare, såvida detta
senare kan ske utan förfång för jordbrukets tillgodoseende med arbetskraft.
Vi vilja inte bestrida torvhanteringens betydelse för vår bränsleförsörjning,
men vi vilja understryka vikten av att arbetsmarknadskommissionens
ovannämnda cirkulär tillämpas med all nödig försiktighet.
Livsmedelsförsörjningens intressen måste dock tillgodoses före torvindustriens.

Det är uppenbart, att de höga arbetsförtjänster, som kunna erhållas
på andra håll, draga arbetskraft från jordbruket. Så har varit fallet med
torvindustrien, där prissättningen enligt vårt förmenande blivit allt för
generös, och så har kanske i än högre grad varit fallet med de anläggningsarbeten
av skilda slag, som utföras för statens räkning. Genom
arbetsförmedlingstvånget har konkurrensen från torvindustriens sida i
viss mån eliminerats, medan konkurrensen från anläggningsarbetena alltjämt
kvarstå. Även industrien konkurrerar givetvis med jordbruket, och
vi ifrågasätta, örn det inte skulle vara möjligt, att låta rena lyxindustrier
under nu rådande förhållanden antingen nedlägga eller inskränka sin
verksamhet, så att arbetskraft kunde lösgöras för andra och nyttigare
ändamål. Det finns exempel på att rena lyxindustrier nu uppleva en högkonjunktur
och dra till sig all tillgänglig arbetskraft runt den plats där
fabriken är belägen. Särskilt besvärlig blir denna omständighet i de fall,
då dessa industrier arbeta med kvinnlig arbetskraft. Bristen på kvinnlig
arbetskraft inom jordbruket är ännu större än bristen på manliga arbetare.

Genom den starkt minskade importen av kol och koks har som bekant
en vedavverkning av stora proportioner blivit nödvändig. Arbetskraftsbehovet
har därför blivit mycket stort, och bristen på arbetskraft har
som ovan nämnts ytterligare skärpts dels genom inkallelserna och dels
genom att skogsarbetare övergått till annat bättre betalt arbete, t. ex.
statens anläggningsarbeten. För att få fram folk till skogarna har man
nödgats anlita reservarbetskraft från städerna och industrien. Då denna
arbetskraft icke ägt yrkesvana har den icke kunnat förtjäna så mycket
som vana skogsarbetare utan har genom statliga subventioner kompenserats
för sin mindre arbetsförtjänst. Dessutom har även 1943 års värnpliktsklass
sänts på skogsarbete och likaså erhållit en avlöning, som har
karaktären av subvention.

Dessa åtgärder måste betecknas som opraktiska och mindre effektiva.

■Motioner i Andra kammaren, nr 445.

Subventionerna ha väsentligt fördyrat avverkningskostnadema, och därtill
kommer, att det arbetsresultat, denna reservarbetskraft presterat, icke
stått i någon rimlig proportion till dessa kostnader. De subventioner, som
utgått, ha i väsentlig grad ökat huggningskostnaderna pr lm3. För gifta
arbetare, som tillhört de s. k. riksarbetslagen, uppgår ökningen enligt de
av arbetsmarknadskommissionen i propositionen lämnade uppgifterna till
4:65 kronor pr lm3. För de ogifta riksarbetarna är motsvarande siffra
3: 08 kronor och genomsnittet för samtliga riksarbetare 4: 02 kronor utöver
ackordsförtjänsterna. Denna senare har i genomsnitt uppgått till 7: 51 kronor
per dag.

På liknande sätt ha huggningskostnaderna fördyrats för den ved, som
avverkats av 1943 års värnpliktsklass. För frivilliga tjänstepliktiga uppgå
merkostnaderna till 3:75 kronor per lm3 och för de tvångsuttagna till
4: 94 kronor.

Dessa subventioner lfa således orsakat staten väldiga utgifter. Sammanlagt
beräknas utgifterna för detta ändamål under det kommande avverkningsåret
till omkring 47 miljoner kronor.

Därtill kommer att subventioneringen av den ovana arbetskraften skapat
ett allmänt och berättigat missnöje bland de vanliga skogsarbetarna.
Dessa kunna icke finna det rättvist, att städernas och industriernas arbetare,
som alltid haft mycket högre avlöning än de själva, nu då de
flyttas över till skogsarbete, fortfarande skola erhålla bättre betalt, och
detta för mindre arbetsprestationer. Subventionsbestämmelserna ha även
i många fall verkat rent återhållande på det utförda arbetet. Detta väcker
som sagt berättigat missnöje hos de vana skogsarbetarna, som måste nöja
sig med sämre betalning och genom sina skatter till staten bidraga att
skaffa medel till subventionssystemet. En avveckling av riksarbetarsystemet
med det snaraste är därför enligt vår mening nödvändig.

Att bristen på ordinarie arbetare är så stor inom skogsbruket beror till
väsentlig del på de alltför låga priserna på veden. De nu utgående priserna
tillåta inte skogsägarna att konkurrera med andra näringsfång örn
arbetskraften. I detta sammanhang må nämnas, att den genomsnittliga
dagsverkskostnaden för de statliga beredskapsarbetena under år 1942 uppgick
till 24: 15 kronor, därav arbetskostnad 13: 52 kronor. Skogsavverkningarna
ha överhuvud taget belastats med så stora omkostnader, att det
ekonomiska resultatet av desamma nu på många håll blivit betydligt sämre
än under den närmast föregående avverkningssäsongen.

Man kan därför svårligen påstå, att de priser skogsägarna för närvarande
erhålla äro skäliga. En sådan prisförbättring för avverkningsåren
1943/44, att skogsägarna erhålla eif något förbättrat rotnetto för den ved,
de enligt åläggande skola avverka under säsongen, är ur sakliga synpunkter
starkt motiverad. I prissättningen böra inräknas sådana arbets -

Motioner i Andra kammaren, nr 445.

kostnader, att skogsarbetarna kunna erhålla lika goda inkomster vid vedhuggning
som vid annat jämförligt arbete. På så sätt torde arbetskraftsbehovet
i skogarna till väsentlig del kunna fyllas på normalt sätt och riksarbetarsystemet
kunna avvecklas och de statliga utgifterna sparas.

Örn en sådan prishöjning icke skulle kunna genomföras på grund av de
strävanden att begränsa stegringen av den allmänna prisnivån, som statsmakterna
gått in för, återstår givetvis ingenting annat än att låta statskassan
bestrida de ökade kostnader, som bli nödvändiga för att genomföra
avverkningsprogrammet. Men skall subventionering även i fortsättningen
komma ifråga, anse vi det både önskvärt och nödvändigt, att
sådan subvention skall utgå lika till alla i skogsarbete sysselsatta
personer. På så sätt skulle man kunna hålla kvar den ordinarie skogsarbetarstammen
i skogarna. En dylik likartad subventionering är desto
mera berättigad som det redan nu i många fall är omöjligt att erhålla
vedhuggare till avtalade löner, utan skogsägarna få betala vida mera.
Den subvention, som i så fall skulle erfordras, torde bli av relativt liten
storleksordning och i varje fall för statsverket vara förmånligare än den
subvention, som utbetalats till riksarbetarna och de värnpliktiga av 1943
års klass.

Arbetsmarknadskommissionen meddelar, att länsarbetsnämndernas organisation
för närvarande är föremål för en effektivisering. Denna torde
komma att medföra en väsentlig utökning av den hos nämnderna anställda
personalen. För nästa budgetår äskas ett belopp av icke mindre än 6
milj. kr. för att bestrida kostnaderna för nämndernas verksamhet. Denna
ansvällning av deras personalorganisation måste inge stora betänkligheter,
och man frågar sig, om det verkligen är av behovet påkallat att företaga
sådana omfattande utökningar, överhuvud taget borde tillses, att de
kommissioner och nämnder m. fl. institutioner, som tillkommit under
krisen, icke erhålla en större organisation än vad som är absolut nödvändigt.
Alla möjligheter att förenkla och rationalisera deras arbete måste
tillvaratagas. Med den stora brist på arbetskraft, som nu råder på alla
områden, kan det icke anses rationellt att binda ett större antal personer
för dessa administrativa uppgifter, än som är oundgängligen nödvändigt.

Det är också anmärkningsvärt, att statsrådet och chefen för socialdepartementet
äskar icke mindre än 2,5 milj. kr. för kontantunderstöd åt
arbetslösa för nästa budgetår. Man är förvånad över att det överhuvudtaget
skall behöva finnas arbetslösa personer under nu rådande förhållanden.
Då bristen på arbetskraft är så stor, måste det vara önskvärt,
att man tar även sekunda eller mindre arbetsför arbetskraft i anspråk.
Även om det föreligger vissa svårigheter att inpassa sådana personer i
arbetsprocessen borde läget på arbetsmarknaden fordra, att alla möjlig -

Motioner i Andra kammaren, nr 445.

heter härvidlag undersökas. Vi anse därför, att det av statsrådet och
chefen för socialdepartementet äskade anslaget bör kunna minskas med
minst 1 milj. kr.

Med anledning av vad som sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte anslå 12 miljoner kronor till åtgärder
för arbetsmarknadens reglering, varvid anslaget till
kontantunderstödsverksamhet minskas till 1,5 milj. kronor
mot av Kungl. Majit föreslagna 2,5 milj. kronor; samt i
övrigt beakta de synpunkter, som här ovan i motionen an -

förts.

Stockholm den 5 juni 1943.

Sven Andersson
i Vigelsbo.

Arvid Jonsson.

Lars E. Andersson
Hedensbyn.

Th. Gardell.

IJj. R. Nilson
i Spånstad.