Motioner i Andra kammaren, Nr 444

Motion 1936:444 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 444.

7

Nr 444.

Av herr Leffler, om ökat tullskydd för säkerhetsapparater.

Den svenska elektrotekniska industrin har i stort sett lyckats att inom landet
med framgång upptaga konkurrensen med importvaror. Dock förekomma
bl. a. inom gruppen installationsmateriel vissa varuslag, vilka hittills icke varit
föremål för nämnvärd inhemsk tillverkning. Landets behov har följaktligen
måst täckas genom import, i första hand från Tyskland.

Till sådana artiklar höra bl. a. säkringsproppar (säkerhetsproppar), av
vilka en betydande import äger rum. Ett pär mindre företag inom landet ha
visserligen tidigare upptagit en fabrikation i mindre skala av säkringsproppar,
men denna fabrikation var till största delen baserad på importerade porslinsdelar
och har icke kunnat utöva något större inflytande på marknaden.

En fullt modern och rationell tillverkning av säkringsproppar, uteslutande
baserad på svenskt material, har under föregående år igångsatts av A.-B. Iföverken.
Porslinet framställes sålunda vid företaget och metallbanden inköpas
från svenska verk.

Iföverkens produktionskapacitet är så stor, att denna väl skulle kunna täcka
det inhemska behovet av säkringsproppar, men produktionsförmågan kan för
närvarande endast utnyttjas till mindre än hälften, och allvarlig risk föreligger
för att en inskränkning av driften måste ske till följd av avsättningssvårigheter.
Dessa svårigheter hänföra sig uteslutande till det tryckta prisläget till följd av
tysk priskonkurrens.

En jämförelse mellan importprisema hösten 1934 och hösten 1935 för säkringsproppar
visar en prisreducering av omkring 30 %, trots att inträffad prisstegring
under denna tid på vissa halvfabrikat såsom silver, mässing och koppar
snarare borde hava föranlett en mindre prisförhöjning. Anledningen till denna
kraftiga prisreducering torde med största sannolikhet vara att söka i det förhållandet,
att svenska säkringsproppar under våren 1935 kommo i marknaden.

Säkerhetsproppar hänföras till tulltaxenummer 1022, (stat. nr 1854), vilket
nummer har följande lydelse:

Tull

för 100 kg.
kronor.

1022 Säkerhetsapparater, cj särskilt nämnda, härunder inbegripna
även säkerhetsproppar, smältstycken, smältpatroner och överspänningsapparater.
...................................... E 50: —

8

Motioner i Andra kammaren, Nr 444.

Grossistpriset för säkringsproppar kan per kg. räknat beräknas till ungefär
följande:

Gänga I 6—6.50 kr. pr kg.

II 3—4

III 5.75—7

>> )J

yy yy yy

Den nuvarande tullsatsen motsvarar sålunda ungefär 7—17 % av grossistpriset.
Denna tullsats, som under normala konkurrensförhållanden måhända
skulle vara tillfyllest, erbjuder icke något tillfredsställande skydd mot den nuvarande
utländska konkurrensen. För att den inhemska tillverkningen skall
kunna utvecklas normalt och ge ökad sysselsättning åt svenska arbetare, är ett
förstärkt tullskydd av nöden. Tullsatsen synes härvid icke böra sättas lägre
än till 90 kronor för 100 kg., motsvarande ungefär 18 % av medelvärdet för
ovan angivna ytterst pressade grossistpriser.

Till tulltaxenummer 1022 hänföras förutom säkringsproppar även en del
andra varuslag bl. a. element till s. k. gruppcentraler, i vilka säkringspropparna
användas. De inhemska grossistpriserna för dessa gruppcentraler äro:

Medelgrossistpris pr kg.

Gruppcentral Gänga I .................... 4:40 kr.

» ,, n .................... 5:12 „

Det framgår sålunda, att priset pr kg. för ifrågavarande artiklar nära ansluter
sig till priset för säkringsproppar. Då dessa varuslag även äro föremål
för en inhemsk tillverkning och produktionsförhållandena likartade med dem,
som gälla för säkringsproppar, förefinnes icke någon anledning för uppdelning
av nämnda tulltaxenummer, utan det föreslagna högre tullskyddet är behövligt
och synes även väl avpassat för tulltaxenumrets övriga artiklar.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att tullsatsen för nummer 1022
i gällande tulltaxa höjes från nuvarande 50:— till 90: — kronor
för 100 kg.

Stockholm den 23 januari 1936.

Edvin Leffler.