Motioner i Andra kammaren, Nr 43 (Motion 1939:43 Andra kammaren - urtima)

Motioner i Andra kammaren, Nr 43.

Nr 43.

Av herr Spångberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 79 angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna
under budgetåret 1939140 m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 79 (besparingspropositionen) har bl. a.
föreslagits besparing å anslaget till folktandvården. Det framgår av propositionen
att inom departementet övervägts utfärdande av bestämmelser i
syfte att få tilldelning av bidrag från detta anslag inställd eller begränsad
för någon tid framåt. Att helt inställa bidragsverksamheten har emellertid
ansetts olämpligt, då folktandvårdsverksamheten redan påbörjats inom tre
län samt planer för verksamheten vidtagits inom ytterligare sex län. I propositionen
räknas dock med att av det belopp av 350,000 kronor, som finnes
odisponerat för detta ändamål, finnas möjligheter att åstadkomma en besparing
av omkring 100,000 kronor.

Folktandvården med dess nu gällande bestämmelser beslöts av 1938 års
riksdag efter att första gången motionsvis framförts år 1904. Beslutet måste
betraktas som ett stort framsteg på folkhälsans område. Besparingar, som
till skada för hälsotillståndet kunna hindra folktandvårdens utveckling, böra
icke företagas å härför anvisade anslag. Statens sjukvårdskommitté anförde
starka skäl för en väl genomförd folktandvård, vilka skäl åberopats av departementschefen
i propositionen vid 1938 års riksdag.

Sålunda framhålles i propositionen: »Tandvård i medicinsk mening måste
bedömas ur såväl funktionell som förebyggande synpunkt... Såväl förekomsten
av tandröta som av käk- och tandställningsanomalier, d. v. s. oregelbundenheter
i käkarnas form och tändernas inbördes ställning, minskar effektiviteten
hos tuggapparaten och nedsätter individens förmåga att sönderdela
och förbereda födan för det egentliga matsmältningsarbetet. Sekundärt
kan en bristfällig tuggning giva upphov till sjukdomar i matsmältningsapparaten
och nedsätta organismens förmåga att tillgodogöra sig näringen.

Ett av tandröta angripet bett anses emellertid av åtskilliga medicinska och
odontologiska fackmän innebära även en mera direkt fara för individens
hälsa. Genom tandröteprocessen frilägges nämligen tandens pulpa (den s. k.
tandnerven) och hemfaller så småningom till förruttnelse. Härigenom öppnas
en direkt inträdesport via tänder och käkar till organismen i övrigt, på
vilken väg bakterier och bakteriegifter kunna finna spridning tili hela organismen.
Enligt en senare uppfattning är det här mindre fråga om en direkt
spridning av bakterierna än örn inverkan av bakteriegifter, som hos individen
skapa en överkänslighet, ägnad att göra denna särskilt mottaglig för vissa
sjukdomar.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1039. 4 sami. Nr 41—43.

Motioner i Andra kammaren, Nr 43.

Från den medicinska och odontologiska vetenskapens ståndpunkt vore det,
anmärker kommittén, berättigat antaga, att en väl genomförd konserverande
tandvård skulle bliva av väsentlig betydelse i sjukdomsförebyggande hänseende.
»

Av här återgivna uttalanden framgår att en besparing å anslaget till folktandvården,
i den mån denna besparing medför ett nedbringande av tandvårdens
utveckling, icke kan ske utan skada för folkhälsan. En dylik besparingsåtgärd
är därför allt annat än önskvärd och bör därför icke vidtagas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen i sitt yttrande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 79 måtte uttala som sin mening, att bestämmelser
rörande sådan besparing å anslaget till folktandvården,
som kan komma att verka hämmande för folktandvårdens
utveckling, icke må utfärdas.

Stockholm den 25 nov. 1939.

Aug. Spångberg.

399127. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.