Motioner i Andra kammaren, nr 431 (Motion 1954:431 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 431.

Nr 431.

Av herr Östlund m. fl., angående rätt för skogsägare, som anlagt
skogsbilväg, att vid taxering till skatt åtnjuta avdrag
för kostnaderna härför.

I sitt 1943 framlagda betänkande angående skogsbrukets transportfrågor:
vägar och järnvägar (SOU 1943: 4) betonade 1936 års skogsutredning starkt
behovet och betydelsen av en utbyggnad av landets skogsvägar. Utredningen
framhöll bl. a.: ”Med det ovan sagda har 1936 års skogsutredning velat
bringa i erinran, att goda transportmöjligheter för skogsbrukets produkter,
däribland ej minst ett ändamålsenligt skogsvägnät, utgöra det kanske betydelsefullaste
medlet att nedbringa skogsbrukets omkostnader och sålunda
höja dess räntabilitet. Då skogsnäringens produktionsresultat utgöra en av
landets viktigaste inkomstkällor, lärer därmed den nationalekonomiska betydelsen
av ett välordnat skogstransportväsende framstå klart.” Utredningen
nämnde som därur framsprungna fördelar: billigare frakter, möjligheter
till rationellare skogsvård bl. a. genom möjligheterna att lättare förflytta arbetskraft,
ökade arbetstillfällen och ökad avkastning genom tillvaratagande
av smådimensioner och skadad ved samt större möjligheter att bekämpa
skogseld.

Väsentliga fördelar är också de möjligheter til) bättre arbetsförhållanden
för skogsarbetarna och till bättre kommunikationer för skogsbygdernas folk,
som blir en följd av ett tillräckligt nät av skogsvägar.

Statsbidrag till byggande av skogsvägar synes för närvarande utgå via
två anslag under nionde huvudtiteln, dels till väg- och flottledsbyggnader å
skogar i enskild ägo, dels till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland
m. m. Behovet av statsbidrag uppskattades av 1936 års skogsutredning
till 4,5 milj. kronor per år under en 1 O-årsperiod. Till detta anmärktes av
flera remissinstanser, att utredningen kalkylerat med ett alltför lågt anläggningspris.
Trots detta och trots penningvärdets fall har anslagen till berörda
ändamål inte tillnärmelsevis uppgått till de av utredningen förordade
beloppen. Följden har blivit en påtaglig eftersläpning på detta område. Den
1 juli 1953 fanns sålunda hos skogsvårdsstyrelserna ansökningar berörande
det förstnämnda anslaget om sammanlagt 19 milj. kr. medan för 1954/55
föreslås ett anslag å 1,7 milj. kr. Eftersläpningen är i realiteten betydligt
större än vad som framgår av dessa siffror. Dels medför den långa väntetiden
att många inte bryr sig om att över huvud taget söka statsbidrag, dels
räknar större skogsägare med att de med nuvarande författningsbestämmelser
inte kan få något statsbidrag och de söker därför inte heller sådant.

Det föreligger alltså en eftersläpning i fråga om byggandet av nya skogsvägar,
som i hög grad beror på den trånga ekonomiska ramen för bidrags -

Motioner i Andra kammaren, nr A31.

givningen. I nuvarande statsfinansiella situation torde inte heller större
utrymmen kunna beredas härför.

För vår del vill vi förorda, att avdragsrätt i någon form medgives för
skogsägare, vilka haft kostnader för anläggande av skogsbilvägar. En dylik
avdragsrätt synes icke strida mot principerna för vår skattelagstiftning. I 20
§ kommunalskattelagen stadgas nämligen bl. a., att från bruttointäkterna
avdrag må medgivas för alla kostnader för intäktens förvärvande. Det torde
vara obestridligt att anläggandet av sådana vägar är ägnat att öka den
skattskyldiges intäkter. I många fall är det en absolut nödvändig förutsättning
för att uttag av skog över huvud taget skall kunna ske, nämligen i
fråga om mer avlägsna skogsskiften. Kausalsammanhangen mellan intäkter
och utgifter träder här mycket tydligt i dagen.

Anläggandet av skogsvägar har för skogsägaren ungefär samma betydelse
som anskaffandet av en maskin för en rörelseidkare. Denne senare äger
enligt gällande lagstiftning rätt att göra avdrag för maskinen i form av
årliga avskrivningar. Detsamma bör enligt vår mening få ske för skogsägaren.
I de fall skogsägaren redovisar sin inkomst enligt bokföringsmässiga
grunder uppkommer icke några nya problem. Rätten till avskrivning
av kostnaderna för anläggande av skogsvägar bör emellertid medgivas även
sådana skattskyldiga som deklarerar enligt den s. k. kontantprincipen. För
de relativi få fall då en dylik avdragsrätt kan komma att aktualiseras bör
emellertid denna fråga utan större svårighet finna sin lösning.

Införandet av en ny avdragsrätt är i och för sig ägnat att medföra en
minskning av nettointäkten av den förvärvskälla där avdraget skall ske.
Vi är emellertid icke övertygade om att en avdragsrätt för anläggande av
skogsbilvägar skulle få en sådan effekt. I och med att många skogsområden,
som f. n. icke till fullo kan utnyttjas på grund av svårigheterna med framforslingen
av virket, i fortsättningen kommer att bli inkomstgivande, får
man räkna med att de ökade skogsuttagen i många fall kommer att motsvara
eller rent av mer än motsvara de ökade avdragen. På lång sikt torde
inkomstökningen med säkerhet komma att väga tyngre än ökningen av
avdragen.

Under åberopande av vad vi sålunda anfört hemställer vi,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt 1950 års skattelagssakkunniga
att, efter nödig utredning, utarbeta förslag till
sådan ändring av kommunalskattelagen att skogsägare, som
anlägger skogsbilväg, medgives rätt till successiv avskrivning
av kostnaderna härför.

Stockholm den 27 januari 1954.

Carl östlund.

Iirnst Vr. St axång.

Leif Cassel.