Motioner i Andra kammaren, nr 424 (Motion 1951:424 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 424.

Nr 424.

Av herr Widén m. fl., i anledning av Kungl. Maj. ts proposition,
nr 30, med förslag till vägtrafikförordning in. in.

I den av Kungl. Maj :t framlagda propositionen nr 30 med förslag till ny
vägtrafikförordning föreslås i § 54 förbud för motordrivet fordon att framföras
på allmän väg, gata eller annan plats, då den vikt, som uppbäres av
någon hjulaxel, överstiger 6 ton.

Detta skulle innebära, att en numera rätt allmänt förekommande lastbilstyp
för dieseldrift, av såväl Scania-Vabis- som Volvo-fabrikens tillverkning,
ej skulle få utnyttjas intill den maximala belastning, som ifrågavarande
vagntyp godkänts för vid besiktning. På grund av de svenska lastbilarnas
kraftigare konstruktion och dieselmotorernas tyngre vikt — övergång
till dieseldrift är ju en för statsmakterna önskvärd utveckling — är
tjänstevikten för en sådan lastbil med enkel bakaxel omkring 4,5 ton, och
med en godkänd maximal belastning på omkring 5.5 ton ligger totalvikten
på omkring 10 ton.

För en lastbilsägare är det givetvis önskvärt att få befrakta största möjliga
godsmängd. Som det finnes importerade diesellastbilar med en tjänstevikt
på omkring 2,8 ton och godkänd maximal belastning på omkring 5,5 ton.
skulle många lastbilsägare frestas att tillägna sig en sådan importerad diesellastbil
av vekare konstruktion, varmed han dock äger laglig rätt befrakta
den önskvärda högre godsmängden. Eu sådan utveckling kan ej vara
ur nationalekonomisk synpunkt önskvärd.

Skälet varför axeltrycket maximerats till 6 ton är brobeståndet. Man
kan dock på goda grunder fråga sig, om icke säkerhetsmarginalen härvidlag
ligger alltför högt. Beräkningarna härför äro oss ej fullt kända, men
skulle det vara samma förhållande som beträffande pålning av betongfundament,
där 5-faldig säkerhet påbjudes, vilket Sverige torde vara ensamt
om, så torde här, utan trafiksäkerhetens åsidosättande, kunna prutas. Vid
beräkning av en bros maximala belastning räknar man med de mest exceptionella
fall, såsom att flera lastbilar, alla med maximal belastning, följa
tätt efter varandra, och dessa samtidigt på en bro möta en fil med likartade
fordon med maximal belastning. Genom att förbjuda möte på bro eller
påbjuda ett visst avstånd mellan fordon, eller både ock, skulle nog väsentligt
högre axellryck kunna accepteras.

En höjning av axcltrycket från nuvarande 5 till 6 ton beräknas enligt utredningen
giva en nationalvinst på 100 milj. kr. per år. En ytterligare höjning
till förslagsvis 7 tons axeltryck, för vilket beräknat axeltryck de allmänna
vägarna numera byggas, skulle giva ytterligare 100 milj. kr. i nationalvinst
per år. För den summan skulle man, om så verkligen skulle.

Motioner i Andra kammaren, nr t2i.

vara av nöden, kunna ombygga ca 500 broar per år, enligt kostnaderna för
de under fjolåret ombyggda broarna.

Enligt 1949 års konvention äga utländska lastbilsägare framföra sina lastbilar
här i landet med 8 tons axeltryck. Allmänt känt är Göteborgs-fallet, då
ett svenskt åkeri nekades dispens att i enlighet med konventionen få utföra
en tyngre befraktning till utlandet. Ett danskt åkeri åtog sig transporten
och ägde i enlighet med konventionen framföra sina lastbilar inom vårt
land med 8 tons axeltryck.

Förhållandet i dag är, att lastbilar rätt allmänt framföras med högre
axeltryck än gällande författning tillåter. Inga befarade olyckor ha hänt,
men en rätt avsevärd nationalvinst har gjorts. Genom att lokala myndigheter
antingen beviljat generell dispens för viss väg eller ock för visst fordon,
hava polismyndigheterna »sett genom fingrarna» med även sådana
fall, där dispens ej förelegat, och mera sällan har ett för högt axeltryck
beivrats. För övre Norrlands kustväg lär generell dispens för ett högsta
hjultryck av 3,5 ton = 7 tons axeltryck hava meddelats.

Enligt de i den föreslagna lagen utformade straffbestämmelserna kommer
även lastbilens ägare att vid framförande av lastbil med högre axeltryck
än förordningen medgiver kunna åtalas. Den risken vilja nog
de flesta lastbilsägare ej ikläda sig, utan man kommer att påbjuda chauffören
att taga den lägre last, som förordningen medgiver, eller kommer
man att förvärva sig en lastbil av utländskt märke, som medgiver den högre
maximala belastning, som vagnen besiktigats för, utan att vägtrafikförordningen
överskrides.

Den tingens ordning, att de lokala myndigheterna i fortsättningen skola
äga att bevilja dispens för högre axeltryck än gällande förordning föreskriver,
kan väl knappast vara att rekommendera. Det riktiga härvidlag är väl
att maximala axeltrycket sättes så högt, att dispens för högre axeltryck ej
bör förekomma, men att de lokala myndigheterna, liksom nu, äga att utfärda
undantagsbestämmelser för ett lägre maximalt axeltryck än vad förordningen
föreskriver, för sådana vägar, som uppenbarligen ej medgiva detta.

Även om man helst skulle se att den nya vägtrafikförordningen på detta
område komme att sammanfalla med 1949 års konvention, vilja vi med
hänsyn till bestämmelserna för vägbyggandet ej sträcka oss längre än att
hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att § 54 i vägtrafikförordningsförslaget
utformas så, att förbud för motordrivet fordon att
framföras på allmän väg, gata eller annan allmän plats föreligger,
då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger
7 ton.

Stockholm i februari 1951.

A. Widén. Gösta Åqvist. Erik Rosén.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1951

510443