Motioner i Andra kammaren, nr 422

Motion 1945:422 Andra kammaren

2

Motioner i Andra kammaren, nr 422.

Nr 422.

Av herr Persson i Stockholm, angående viss ändring
i lagen om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän.

1940 års lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän innebar ett
framsteg beträffande de kommunalanställdas möjligheter att genom sina
personalorganisationer tillvarataga sina intressen i anställnings-, arbets- och
avlöningsfrågor. Från tjänstemännens sida har emellertid vid skilda tillfällen
framhållits, att förhandlingsrätten stundom göres illusorisk genom det sätt,
varpå lagen tillämpas från kommunala myndigheters sida. Så ha exempelvis
Stockholms stads tjänstemäns samorganisation och Stockholms kommunalarbetares
samorganisation i gemensam framställning till Stockholms stadsfullmäktige
den 6 november 1944 hemställt, att stadens förhandlingsdelegerade
vid förhandlingar med personalorganisationerna måtte tillerkännas
rätt att träffa preliminära överenskommelser. Genom att stadens förhandlingsdelegerade
anse som sin uppgift att endast bereda personalorganisationerna
tillfälle att framföra sina synpunkter och önskemål samt genom förhandlingsprotokollet
bringa dessa till den överordnade instansens kännedom
ha — som personalorganisationerna med rätta framhålla —- förhandlingarna
på så sätt kommit att »sjunka ned till en tom formalitet, saknande reellt
innehåll».

De kommunalanställdas och tjänstemännens framställning avser icke, att
förhandlingsdelegerade skulle tillerkännas rätt att ensamma träffa avgöranden,
vilket skulle stå i motsättning till gällande kommunallags bestämmelser*
att beslutanderätten i hithörande frågor uteslutande ankommer på stadsfullmäktige
eller vederbörande nämnd. Framställningen avser endast rätt för
förhandslingsdelegerade att träffa preliminära överenskommelser eller avtal
i så måtto, att båda parternas mening vid förhandlingen skall antecknas till
förhandlingsprotokollet. Otvivelaktigt måste den meningen anses berättigad,
att hela förhandlingsförfarandet blir illusoriskt, därest endast ena parten
(tjänstemännen) skall formulera sina önskemål och tillkännagiva sin ståndpunkt,
medan andra parten (kommunalmyndighetens förhandlingsdelegerade)
icke har befogenhet därtill.

Genom beslut i Stockholms stadsfullmäktige den 18 december 1944 hävdades
från stadens sida såsom svar på personalorganisationernas framställning,
att »lagliga förutsättningar saknas för att tillmötesgå tjänstemännens
önskemål om sådan ändrad förhandlingsordning, att stadens förhandlingsdelegerade
tillerkännas generell befogenhet att träffa preliminära avtal med
personalorganisationerna».

Motioner i Andra kammaren, nr 422.

3

En ändring av eller förtydligande i lagen om förhandlingsrätt för kommunala
tjänstemän synes sålunda nödvändig i syfte att ge förhandlingarna praktisk
mening i enlighet med tjänstemännens ovan angivna önskemål.

Med hänvisning till det sagda föreslår undertecknad,

att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
örn utarbetandet av proposition att föreläggas innevarande
års riksdag med förslag till sådan ändring eller förtydligande av
1940 års lag örn förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän, att
lagen icke lägger hinder i vägen för kommunal myndighet att
vid förhandlingarna med personalorganisationerna låta sina förhandlingsdelegerade
träffa preliminära överenskommelser.

Stockholm i januari 1945.

Set Persson.