Motioner i Andra kammaren, Nr 420 (Motion 1937:420 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 420.

Nr 420.

Av herrar Andersson i Rasjön och Fast, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 40, med förslag till lag örn anställande
av distriktsbarnmorskor m. m.

I proposition nr 40 har Kungl. Majit i anslutning till förlossningsvårdens
omorganisation bl. a. framlagt förslag till ny lag om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. Enligt förslaget skall distriktsbarnmorskas kontanta
lön bestridas av staten, medan respektive landsting skall svara för kostnaderna
för naturaförmånerna. Dessa skola enligt lagförslagets 5 § 1 mom
utgöras av kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller ock
skall lämnas ersättning för dessa förmåner efter ortens pris. Bostaden
skall omfatta minst ett rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där
hinder härför icke möter, särskilt rum för mottagning. Enligt 2 mom. i samma
lagförslag skall frågan angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner
ävensom rörande ersättning för sådan förmån i händelse av tvist
hänskjutas till Medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt
beslut må ej överklagas.

Bestämmelsen, att Medicinalstyrelsen skall avgöra vid tvist om naturaförmånerna,
innebär en nyhet. Enligt gällande barnmorskelag, enligt vilken respektive
primärkommuner skola svara för distriktsbarnmorskans naturaförmåner,
finnes visserligen en bestämmelse, att barnmorskestyrelse skall meddela
slutgiltigt beslut i dylik tvist. Detta synes fullt riktigt, ty i annat fall
kunde stor oenhetlighet i fråga örn naturaförmånerna och deras värdesättning
förekomma inom relativt begränsade områden. Men i och med att det,
såsom nu föreslagits, blir landstinget, som skall tillhandahålla naturaförmånerna,
och dessa följaktligen bliva enhetligt reglerade för hela landstingsområdet,
bortfaller helt skälet att införa en överordnad instans för bedömande
av naturaförmånerna och deras värdering.

I full konsekvens härmed lia statsmakterna också, när det gällt distriktssköterskorna,
till vilkas kontanta avlöning ju staten i viss utsträckning lämnar
bidrag men vilkas naturaförmåner bekostas av landstingen, ansett sig
kunna med fullt förtroende lämna åt landstingen att besluta med avseende
å naturaförmånerna utan att göra Medicinalstyrelsen till överinstans. Någon
anledning att för barnmorskornas vidkommande härvidlag införa en annan
ordning synes ej föreligga.

Framhållas må även, att landstingen bättre än Medicinalstyrelsen känna
förhållandena i de olika orterna och sålunda hava större möjligheter att rättvist
avväga naturaförmånerna eller den för dessa utgående ersättningen. Då
landstingen hava att besluta ifråga örn naturaförmåner till ett flertal olika
befattningshavarekategorier, kan man förvänta, att respektive naturaförmå -

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 420.

ner eller ersättningen härför fastställes på ett fullt opartiskt och även rättvist
sätt de olika grupperna emellan.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi härmed hemställa,
att riksdagen måtte besluta

att 2 mom. i 5 § av förslaget till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor
måtte utgå.

Stockholm den 9 februari 1937.

Gustaf Andersson Erik Fast.

i Rasjön.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370816