Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1931:406 Andra kammaren
Motioner i Andra kammaren, Nr 406.
33
Nr 406.
Av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl., i anledning av Kungl.
Maj.ts proposition, nr 143, angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande m. m.
I proposition nr 143 till årets riksdag har Kungl. Maj: t föreslagit riksdagen
dels besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i propositionen tillstyrkta förslag skola inrättas vid Ultuna
en lantbrukshögskola oell en centralanstalt för försöksväsendet å jordbruksområdet,
vid Experimentalfältet en växtskyddsanstalt samt vid Alnarp
ett lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, dels att för budgetåret
1931/1932 anvisa för ändamålet erforderliga medel, dels ock bemyndiga
Kungl. Majit att vidtaga under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 erforderliga
åtgärder för tillsättande av befattningar vid lantbrukshögskolan, växtskyddsanstalten
och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
De sålunda i propositionen framlagda förslagen överensstämma i fråga
om platsen för lantbrukshögskolans förläggning och allmänna organisation
med vad Kungl. Majit i proposition nr 249 föreslog 1930 års riksdag
men avvika i vissa andra viktiga avseenden därifrån. Sålunda hava i
propositionen upptagits och utformats de av enskilda motionärer vid
nämnda riksdag framförda samt av jordbruksutskottet tillstyrkta och av
riksdagen godkända förslagen örn en samorganisation av lantbrukshögskolan
och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt
örn vissa åtgärder för att underlätta begåvade elevers i lantmanna- och
lantbruksskolorna fortsatta utbildning för förvärvande av nödig teoretisk
kompetens för inträde vid lantbrukshögskolan. Därjämte har det i
sistnämnda proposition framförda förslaget örn en agronomkurs vid Alnarp
slopats, och i stället föreslås inrättandet vid Alnarp av en lantbruksskolans
högre kurs.
Det förslag till den högre lantbruksuudervisningens ordnande, som nu
framlagts, torde med hänsyn till ett par av ovan antydda omständigheter
få anses mera tillfredsställande än det vid 1930 års riksdag framförda.
I ett avseende liro emellertid båda förslagen lika otillfredsställande. Enligt
såväl 1930 som innevarande års proposition skulle all högre lantbruksundervisning
i egentlig mening förläggas till Ultuna. Denna förändring
gent emot nuvarande förhållanden har i årets proposition ytterligare markerats
därigenom, att den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna och i 1930 års proposition upptagna agronomkursen vid Alnarp,
som dock, trots sina brister, i viss mån kunde anses utgöra en högre
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 4 sami. 97 höft. (Nr 402 -406''../
Ii
34
Motioner i Andra kammaren, Nr 406.
lantbruksundervisning, enligt årets proposition skulle ersättas med en
fortbildningskurs för förutvarande elever i lantbruks- och vissa lantmannaskolor,
vilken ju närmast måste anses tillhöra den lägre lantbruksundervisningen.
Genom ett bifall till föreliggande förslag örn upprättande av en lantbrukshögskola
vid Ultuna skulle sålunda all egentlig högre lantbruksundervisning
i vårt land bliva förlagd till en plats, som ligger utanför och
på rätt stort avstånd från vårt lands förnämsta jordbruksområden. Till
belysande av detta förhållande må här erinras om, att åkerarealen i Götaland
utgör 58.2 procent av hela landets åkerareal och att antalet nötkreatur
inom samma område uppgår till 59.s procent av vårt lands nötkreaturstock.
Och det sydsvenska jordbrukets dominerande ställning i
fråga örn den animala produktionen framgår ännu tydligare därav att
över 70 procent av den vid mejerierna invägda mjölken kommer från Götaland
och att nära 80 procent av svinstocken förefinnes inom detta område.
Redan det anförda torde vara tillräckligt för att påvisa det olämpliga
i att förlägga all den högre lantbruksundervisningen till en plats, som är
belägen långt norr örn ifrågavarande område, och där det på grund härav
måste vara förenat med stora svårigheter att komma i nära kontakt med
jordbruket i sagda område. Och olägenheten härav blir så mycket större,
som jordbruksförhållandena i vårt vidsträckta land äro så olika. På
grund av klimatiska förhållanden, olikhet i jordmån och avsättningsmöjligheter
m. m. har jordbruket, som bekant, en helt annan inriktning i
södra Sverige än i landets mellersta och norra delar. Desto nödvändigare
måste det därför vara, att de i den högre lantbruksundervisningens tjänst
verksamma lärarekrafterna lia tillfälle till nära förbindelser med jordbruket
i landets olika delar och framför allt i dess viktigaste produktionsområden.
Saknas denna möjlighet till intim förbindelse, kan det lätt in
träffa, att undervisningen, särskilt i de viktigaste ämnena, jordbrukslära,
husdjurslära och jordbruksekonomi, blir verklighetsfrämmande och därigenom
till långt mindre gagn än den borde kunna vara.
Dessa för vårt jordbruk i sin helhet olyckliga följder av den högre
lantbruksundervisningens koncentration till Ultuna skulle ytterligare
skärpas därigenom, att samtidigt den vid Alnarp och av dess lärarekår
bedrivna forsknings- och försöksverksamheten samt upplysningsverksamheten
utom själva institutet som följd av dess nedläggande självfallet
måste upphöra. Denna forskning på jordbrukets område, delvis bedriven
i samarbete med Lunds universitet och med stöd därifrån, har hittills
visat sig vara av stort värde och till betydande gagn för jordbruket. Den
har självfallet kunnat inrikta sig på studiet och lösningen av sådana problem,
som framkommit och varit av särskild betydelse just för det intensiva
jordbruket i Skåne och angränsande delar av landet. Det torde få
anses uteslutet, att forskare på jordbrukets område, som bleve bosatta vid
35
Motioner i Andru kammaren, Nr 406.
Ultima, skulle hava samma intresse av och möjligheter för att intränga
i sådana för det sydsvenska jordbruket speciella problem och genom sin
forskning och sina försök främja dess lösning.
Med hänsyn till nu i korthet berörda förhållanden torde det få anses
vara obestridligt, att den högre lantbruksundervisningen i vårt land för att
till fullo motsvara sitt ändamål måste ordnas så, att vid densamma verksamma
lärare ha tillfälle till att inhämta noggrann kännedom örn och uppehålla
intim kontakt med det praktiska jordbruket, särskilt där detta
står högst och är mest mångsidigt. Det nu framlagda förslaget erbjuder
emellertid icke möjligheter härför. Genom en förläggning av lantbrukshögskolan
— därest endast en sådan skall inrättas — till Alnarp, skulle
sagda krav vida bättre tillgodoses. Här erbjödes i varje fall tillfälle till
en intim kontakt med vårt lands högst stående och mest utvecklade jordbruk,
vilket, i den mån de klimatiska förhållandena sådant medgiva, utgjort
och utgör en förebild för jordbruket i andra delar av vårt land.
Såväl högre lantbruksundervisningssakkunniga som jordbruksutskottet
vid 1930 års riksdag hava också funnit starka skäl tala för en sådan förläggning
men likväl av angivna skäl ansett sig böra förorda Ultuna såsom
plats för högskolan.
Då det sålunda, därest endast en lantbrukshögskola skall inrättas, icke
torde finnas några utsikter att få densamma förlagd till Alnarp, synes
den enda möjliga utvägen att få ovan angivna synnerligen viktiga krav
på den högre lantbruksundervisningen tillgodosedda vara att genom påbyggnad
på och utveckling av våra båda nuvarande lantbruksinstitut
upprätta två lantbrukshögskolor. Denna tanke låg också till grund förde
av sex ledamöter av 1930 års jordbruksutskott vid utskottets utlåtande
angående den högre lantbruksundervisningen fogade reservationer.
Det måste beklagas, att detta av reservanterna framförda och underkamrarnas
debatt i ärendet ytterligare utvecklade förslag icke föranlett
den utredning angående realiserande av förslaget, som ur flera synpunkter
skulle varit synnerligen önskvärd.
Mot tanken på inrättandet av två lantbrukshögskolor hava gjorts väsentligen
två olika invändningar, nämligen dels att kostnaderna härför
skulle bliva allt för stora, dels att behovet i vårt land av personer med
lantbruksliögskoleutbildning är allt för ringa för att motivera inrättandet
av tvenne sådana. Dessa skäl torde dock vid närmare undersökning icke
befinnas vara av den betydelse, att de väga tyngre än skälen för inrättandet
av tvenne högskolor.
I fråga örn antalet lantbrukshögskolor må först framhållas, att inrät
landet av tvenne sådana ur allmän undervisnings- och jordbrukssynpunkt
ingalunda torde kunna anses innebära något särskilt anmärkningsvärt.
Vi ha i vårt land under en lång följd av år haft två lantbruksinstitut
med i huvudsak samma uppgift, och behovet härav har från intet
håll ifrågasatts. Det har i stället visat sig, att långt ifrån alla, som sökt
36 Motioner i Andra kammaren, Nr 406.
inträde vid instituten, kunnat, med hänsyn till det otillräckliga utrymmet,
mottagas. Även örn en del av institutens uppgifter skulle kunna
tänkas övertagas av en högre lantbruksskolekurs, så följer därav ej, att
det sammanlagda elevantalet kommer att minskas. Det allt mera utvecklade
försöksväsendet på jordbrukets område kräver ökat antal utbildade
arbetskrafter och även för skötseln av de största jordbruken behövs
ledare med särskilt grundlig utbildning, framför allt på det jordbr
uksekonomiska området.
Vidare må framhållas, att vi på andra områden i vårt land ha ett flertal
högskolor för utbildning av andra ämbetsmän, tjänstemän och näringsidkare
av olika slag. Sålunda finnas exempelvis två universitet och därutöver
två högskolor, som delvis arbeta i samma riktning som universiteten,
samt högskolor för ingenjörsutbildningen både i Stockholm och Göteborg.
Och dock ligger det icke på något sätt i sakens natur, att vi skulle
behöva lia så många utbildningsanstalter för exempelvis läkare, präster,
jurister och ingenjörer. Men det måste av ovan angivna skäl anses ligga
i sakens natur, att vi för jordbruket ha behov av mer än en högre undervisningsanstalt,
mer än en högskola.
Ser man frågan örn antalet lantbrukshögskolor mot bakgrunden av
nämnda förhållanden, så torde förslaget örn upprättandet av två lantbrukshögskolor
te sig helt naturligt och fullt berättigat. Visserligen
bomme detta att föranleda ej oväsentligt ökade kostnader, men dessa skulle
dock ej bliva särskilt betydande, i förhållande till de utgifter, som den högre
undervisningen på andra områden medför. Sålunda torde exempelvis engångskostnaderna
för upprättandet av en lantbrukshögskola vid Alnarp
icke uppgå till på långt när samma belopp, som begärts för en enda institution
vid ett av våra universitet. Och de årliga kostnaderna skulle ej
heller bliva av den omfattning, att de i nämnvärd grad bomme att inverka
på nionde huvudtitelns slutsumma (i årets statsverksproposition
nära 36 miljoner kronor). De medel, som bleve använda för ifrågavarande
ändamål, skulle otvivelaktigt med hänsyn till det gagn, som vunnes
därmed, visa sig vara väl använda.
Den andra invändningen, som vanligen göres mot inrättandet av två
lantbrukshögskolor, är att antalet studerande vid var och en av dem skulle
bliva allt för ringa. Häremot kan dock anföras, att därest två högskolor,
en vid Alnarp och en vid Ultuna, upprättas, kommer det sammanlagda
antalet studerande vid båda högskolorna otvivelaktigt att bli avsevärt
större, än örn blott en högskola vid Ultuna inrättas. Särskilt torde
man vara berättigad antaga, att tillslutningen av sådana studerande, som
lia för avsikt att efter avslutade studier ägna sig åt skötseln av egna eller
andra större jordbruk, skulle bliva betydligt större, örn en högskola
inrättades jämväl vid Alnarp än örn blott en sådan vid Ultuna kommer
till stånd. Det torde nämligen sannolikt endast mera sällan komma i fråga,
att unga män av denna kategori, som ha sin hemvist i sydliga Sverige,
37
Motioner i Andra kammaren, Nr 406.
anse det lämpligt att bedriva studier vid en så pass långt norrut belägen
högskola. Denna nog så betydande grupp av studerande skulle i stället
säkerligen till största delen föredraga antingen att begränsa sina studier
till i landets sydligare delar belägna lägre lantbruksundervisningsanstalter
eller också besöka utländska lantbrukskögskolor, vilka hava sitt verksamhetsområde
på sådana platser, där omgivningens naturliga betingelser
för jordbruket mera överensstämma med de i sydligaste Sverige rådande
och där undervisningen sålunda kan antagas närmare ansluta sig
därtill.
Den uppfattning angående de olyckliga följderna av ett ordnande av
den högre lantbruksundervisningen i enlighet med nu föreliggande proposition,
varåt vi i det föregående givit uttryck, delas otvivelaktigt av en
så gott som enhällig opinion inom för saken intresserade kretsar i södra
Sverige. Ett märkligt uttryck för denna opinion utgör den skrivelse med
anledning av propositionen i fråga, som avgivits och offentliggjorts från
Lunds universitet. I denna skrivelse, vilken undertecknats av universitetets
rektor och prorektor samt nära ett 50-tal lärare inom matematisknaturvetenskapliga
sektionen och medicinska fakulteten, framhålles inledningsvis,
att i och med förslagets genomförande skulle Skåne berövas
högre lantbruksundervisning och den härd för jordbruksforskning, som
hittills funnits vid Alnarps lantbruksinstitut. Det är — säges det — beklämmande
att se landets främsta jordbruksprovins på detta sätt berövad
en mycket väsentlig del av sin kvalificerade jordbruksforskning. De skäl,
som framförts för de föreslagna anordningarna, synas icke heller hålla
måttet inför en saklig granskning.
Sedan vissa av dessa skäl omnämnts och bemötts, erinras i skrivelsen
örn det samarbete mellan Alnarps lantbruksinstitut och Lunds universitet
som under en lång följd av år ägt rum. Örn det nu föreliggande förslaget
godtages, skulle skånsk och därmed svensk jordbruksforskning berövas
det värdefulla stöd, som Lunds universitet lämnar, och samtidigt
skulle universitetet förlora det ytterst värdefulla incitament, som ligger
i en intim kontakt med det praktiska jordbruket och dess frågeställningar.
Efter att ytterligare lia givit uttryck åt en del liknande synpunkter, som
här förut anförts, framhålla skrivelsens undertecknare med skärpa såsom
sin åsikt, att en utveckling av jordbruksforskningen för Mellansveriges,
vidkommande ej bör köpas med ett uppoffrande av Sydsveriges intressen.
De anse därför den föreslagna degraderingen av Alnarps lantbruksinstitut
vara ett ödesdigert slag mot skånskt jordbruk och skånsk jordbruksforskning
och därmed också mot svenskt lantbruk i dess helhet.
På grund av ovan i korthet nämnda omständigheter kunna vi icke anse
idet i Kungl. Maj:ts proposition nr 143 till årets riksdag framlagda förslaget
till ordnande av den högre lantbruksundervisningen lyckligt eller
tillfredsställande. Då vi icke heller hava möjlighet att under den korta
lid, som står till buds, utarbeta och framlägga ett förslag till sakens ordBChang
till riksdagens protokoll 19,11. 4 saini. 97 haft. (Nr 402 —406.)
1
38
Motioner i Andra kammaren, Nr 406.
nande i enlighet med de riktlinjer, som ovan antytts, nödgas vi yrka avslag
på ifrågavarande proposition. I likhet med departementschefen finna
vi det emellertid angeläget, att frågan örn den högre lantbruksundervisningen
snarast möjligt bringas till sin lösning. På grund därav vilja vi
sålunda också föreslå, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla örn utarbetande och framläggande snarast möjligt av förslag till
den högre lantbruksundervisningens ordnande. Detta förslag bör enligt
vår ovan angivna uppfattning omfatta inrättandet av två lantbrukshögskolor,
en vid Ultuna och en vid Alnarp. Den i årets proposition föreslagna
samorganisationen mellan den högre lantbruksundervisningen och
den nuvarande centralanstalten för försöksverksamheten på jordbrukets
område torde i princip böra fastbållas. Dock synes det böra tagas i förnyat
övervägande, huruvida icke den nuvarande husdjursavdelningen med
hänsyn till såväl dess nära samhörighet med mejeriavdelningen och den
högre mejeriundervisningen som ock södra Sveriges dominerande ställning
på den animala produktionens område borde förläggas till Alnarp.
Frågan örn organisationen av växtskyddsanstalten torde också behöva
underkastas förnyad omprövning, varvid särskilt bör beaktas, att växtsjukdomarna
i mycket hög grad göra sig kännbara vid det intensiva jordbruket
i södra Sverige samt att farliga sådana ofta inkomma söderifrån
och efterhand spridas norrut.
På grund av det ovan anförda få vi sålunda hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition nr 143, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn den närmare utredning rörande den högre
lantbruksundervisningens ordnande, som kan påkallas
med hänsyn till vad ovan anförts, samt örn framläggande
för riksdagen snarast möjligt av förnyat
förslag i ärendet.
Stockholm den 21 mars 1931.
P. Nilsson, Sv. Bengtsson,
Bonarp. Norup.
Nils Månsson.
Bj. Holmgren.
Carl Larson,
Tönnersa.
Swen Jönsson.
Johan Jönsson.
Axel Wachtmeister.
Emanuel Björck.
Karl Wirsell.
Erik W. Ljung.
John Jönsson,
Boa.
Swen Persson.
Nils Winkler.
Sten Waldem.
31 0973. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket