Motioner i Andra kammaren, Nr 400 (Motion 1935:400 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 400.

Nr 400.

Av herr Hansson i Rubbestad m. fl., i (inledning av Kungl. Maj:ts
förslag om inrättande av ett antal nya ordinarie åmneslärarbefattningar
vid de allmänna läroverken.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkten 124, bland annat föreslagit riksdagen inrättande vid de allmänna
läroverken av 294 ordinarie ämneslärarbefattningar, därav från och med
den 1 juli 1935 7 lektorstjänster, 134 adjunktstjänster och 7 ämneslärarinnetjänster,
från och med den 1 juli 1936 9 lektorstjänster, 123 adjunktstjänster
och en ämneslärarinnetjänst samt från och med den 1 juli 1937 3 lektorstjänster,
9 adjunktstjänster och en ämneslärarinnetjänst.

Förslaget grundar sig på ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga den 31 oktober 1934 avgivet betänkande angående
de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden
m. m.

I sitt över de sakkunnigas utredning och förslag avgivna yttrande har
statskontoret bland annat anfört följande.

»Statskontoret vill till en början anmärka, att — på sätt de sakkunniga
själva i olika sammanhang framhållit — den påtalade ökningen av extralärärkåren
står i nära samband med läroverksorganisationens snabba tillväxt
i omfång, särskilt under de senare åren. Denna tillväxt har medfört
ett ständigt stegrat behov av lärarkrafter, såväl ordinarie som extra, och
eftersom ökningen fortskridit snabbare än vid organisationens beslutande
förutsågs, har antalet extralärare vuxit avsevärt och ökat relativt mera
än antalet ordinarie lärare.

Ur befattningshavarnas synpunkt kan i stort sett denna utveckling knappast
sägas hava varit ofördelaktig. Väl är det sant, att antalet extralärare
nu är både absolut och relativt taget större än vid skolreformens genomförande.
Men detta har, såsom av det anförda framgår, icke inträffat på
grund av en reduktion av antalet ordinarie lärare, utan är en följd av den
inträdda ökningen i arbetstillfällena, och för en person, som utbildat sig
för lärarkallet, måste det dock anses som en fördel att erhålla befattning
som extralärare framför att — såsom inom åtskilliga andra verksamhetsområden
i stor utsträckning varit händelsen — helt eller delvis sakna sysselsättning.

Till jämförelse må ock pekas på förhållandena inom andra grenar av
statsförvaltningen, såväl den civila som den militära, där genom de senare
årens indragnings- och besparingsåtgärder förvaltningsapparaten i många
fall tryckts samman eller åtminstone stannat i utvecklingen med påföljd att

Bihang till riksdagens protokoll 1035. 4 sami. Nr 400—406. 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 400.

utkomstmöjligheterna minskats och befordringsutsikterna mörknat för den
obefordrade personalen. Otvivelaktigt skulle en närmare undersökning här
giva vid handen, att vid åtskilliga av dessa förvaltningsgrenar proportionen
mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare är åtskilligt
ogynnsammare och befordringsgången väsentligen långsammare än vad fallet
är vid läroverken även efter den relativa försämring, som på senare år
därstädes inträtt.

Statskontoret har ansett sig ej böra underlåta att fästa uppmärksamheten
å nu angivna omständigheter, som synas ämbetsverket väl värda beaktande,
när man bedömer befordringsförhållandena för extralärarna vid de allmänna
läroverken.

Med det sagda vill statskontoret icke förneka, att det med den ökning,
som lärjungeantalet vid våra läroverk undergått, ur skolarbetets synpunkt
vore till fördel, om tillgång -till ordinarie lärarkrafter i vidgad omfattning
kunde beredas. I mån som det kan fastställas, att här är fråga om ett fortsatt
konstant behov, har statskontoret icke heller något att i princip invända
mot att nya ordinarie lärartjänster inrättas. Var gränsen i detta avseende
bör sättas, är ämbetsverket självfallet ej i stånd att angiva. Men statskontoret
har intryck av att de sakkunniga i sitt förslag snarare hållit sig i överkant
än motsatsen, och ämbetsverket vill, under hänvisning till tidigare erfarenheter
rörande svårigheten att verkställa hållbara beräkningar, när det gällt
behovet av nya lärarkrafter vid seminarier samt folk- och småskolor, understryka
angelägenheten av att organisationen vid de allmänna läroverken
icke beslutas vidare än som är fullt försvarbart med hänsyn till sjunkande
befolkningssiffror och andra omständigheter, vilka för närvarande icke
kunna helt överblickas.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle under de aV dem angivna förutsättningarna
ett förverkligande av förslaget komma att medföra en merutgift
för statsverket av omkring 170 000 kronor årligen. Frågan är alltså
av betydande ekonomisk räckvidd. Huruvida vid sådant förhållande densamma
bör i föreslaget skick framföras till 1935 års riksdag, synes närmast
vara ett statsfinansiellt spörsmål, vars besvarande lärer bliva beroende av
det allmänna budgetläget och av den blivande avvägningen mellan olika
anslagskrav, allt frågor som undandraga sig statskontorets omedelbara bedömande.
Ämbetsverket föreställer sig emellertid, att, därest en ökning av
antalet ordinarie lärare överhuvud taget anses böra nu beslutas, ökningen
utan större olägenhet bör kunna genomföras efter hand och i väsentligt
långsammare tempo än de sakkunniga tänkt sig.»

De skäl, som statskontoret anfört mot inrättandet av nya ordinarie lärartjänster
vid de allmänna läroverken i den omfattning de sakkunniga föreslagit,
synas vara bärkraftiga och övertygande. Då ämbetsverket framhåller,
att en närmare undersökning otvivelaktigt skulle giva vid handen, att vid
åtskilliga förvaltningsgrenar proportionen mellan antalet ordinarie och icke -

Motioner i Andra kammaren, Nr 400.

ordinarie befattningshavare är åtskilligt ogynnsammare ur de icke-ordinarie
befattningshavarnas synpunkt än vad fallet är vid läroverken, berör ämbetsverket
ett spörsmål av betydande räckvidd, nämligen frågan örn icke-ordinariesystemets
förekomst och omfattning. Behovet av åtgärder i syfte att begränsa
de icke-ordinarie befattningshavarnas antal bör emellertid upptagas
till prövning för statsförvaltningen i sin helhet och icke för varje förvaltningsgren
för sig. Ämbetsverket har vidare framhållit, att, därest en ökning
av antalet ordinarie lärare vid de allmänna läroverken över huvud taget
anses böra nu beslutas, ökningen utan större olägenhet bör kunna genomföras
efter hand och i väsentligt långsammare tempo än de sakkunniga
tänkt sig. Det vill synas oss, att extralärarnas önskemål att efter en icke
alltför lång icke ordinarie anställningstid erhålla ordinarie befattning skulle
bliva tillräckligt tillgodosett genom inrättande av ett mindre antal ordinarie
ämneslärarbefattningar än i propositionen föreslagits, exempelvis hälften.

På grund av vad sålunda anförts föreslå vi,

att riksdagen, med ändring av Kungl. Maj :ts förslag under
åttonde huvudtiteln, punkt 124, måtte besluta inrättandet av
högst 150 ordinarie ämneslärarbefattningar under budgetåren
1935/1938.

Stockholm den 23 januari 1935.

Axel Hansson,

Rubbestad.

Gustav Johanson,

Hallagården.

Otto Niklasson.

Osc. Werner,

Höjen.