Motioner i Andra kammaren, nr 3 (Motion 1949:3 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 3.

Nr 3.

Av herr Johansson i Stockholm m. fl., angående uppsägning av
överenskommelsen av den 30 juni 1948 om ekonomiskt
samarbete mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater,
m. m.

I motioner vid 1948 års riksdag, nr 420 och 436 i första kammaren och
nr 588, 611 och 628 i andra kammaren, ha undertecknade m. fl. anfört en
rad skäl, varför Sverige enligt vår mening icke borde ha anslutit sig till
den s. k. Marshallplanen och till de överenskommelser, som träffats i detta
sammanhang. Redan i ingressen till 1948 års amerikanska lag om Marshallplanen
utsäges klart, att planen bl. a. avser att »främja USA:s nationella
intressen och dess utrikespolitik». I de anförda motionerna fastslås att
planen är ett ultryck för den amerikanska storfinansens strävan till världsherravälde.
Den är riktad mot arbetarklassens socialistiska strävanden och
avser att bevara och återupprätta monopolkapitalets herravälde och konservera
de samhällsförhållanden, som leda till fascism och krig. Genom anslutning
till planen inkapslas Sverige i en blockbildning riktad mot Sovjetunionen
och folkdemokratierna, där gränserna mellan ekonomi och politik
bli allt svårare att upptäcka och där de militära konsekvenserna redan stå
på dagordningen.

Redan på ett tidigt stadium förklarade den amerikanske krigsministern
Forrestal den 15 januari 1948, att det amerikanska försvarsdepartementet
skulle »samordna de 16 mottagarländernas försvarskrafter». Marshallplanen
är en del av den politiska, ekonomiska och militära blockbildning, som
även kommit till uttryck i Trumandoktrinen, Väst-Unionen och i den planerade
Atlantpakten, med vilken de nordiska förhandlingarna om militärt
samarbete stå i tydligt sammanhang.

I de anförda motionerna hävdas att Sverige genom anslutning till
Marshallorganisationen frivilligt begränsat sin självbestämmanderätt. Främmande
makter få rätt till inblandning i Sveriges ekonomiska politik och i vår
handel med länder utanför Marshallblocket. I enlighet med Marshallavtalet
mellan U. S. A. och Sverige har en främmande kontrollkommission redan
installerat sig på svenskt territorium. Sverige har åtagit sig en rad ensidiga
förpliktelser. Sveriges export och import skola i högre grad än före kriget
inriktas på dollarländerna och länderna i Marshallblocket. Genom att vi
avhända oss en del av våra möjligheter på de krisfria marknaderna ökas
den svenska industriens och näringslivets kriskänslighet och förvärras vårt

1 Bihang till riksdagens protokoll 19il). 4 samt. Nr 3—V2.

Motioner i Andra kammaren, nr 3.

läge, när depressionen och krisen komma. Den i Marshallrapporten och
fyraårsplanen skisserade produktionsökningen kommer icke de arbetande
massorna till godo. Fyraårsplanen har tvärtom medfört lönestopp, reformstopp,
skärpt byggstopp och uppskov med ikraftträdande av redan beslutade
reformer.

I full vetskap om att Sverige band sig vid en överenskommelse utan att
känna de närmare konsekvenserna, beslöt 1948 års riksdag anslutning till
Marshallorganisationen, till det bilaterala avtalet mellan Sverige och Förenta
staterna samt till överenskommelsen om de intereuropeiska betalningarna
och kompensationerna.

Sedan dess har nyval ägt rum till andra kammaren, ökad erfarenhet har
vunnits, som ytterligare bestyrker vår uppfattning om Marshallpolitikens
vådor.

Förenta staternas president har nyss beordrat samtliga departement och
regeringsorgan att koordinera den ekonomiska och militära hjälpen till
utlandet, så att kongressen skall kunna fatta beslut i klump och icke styckevis.
Marshallplanen skall koordineras med Atlantpakten och andra förpliktelser,
som USA har eller kommer att åtaga sig. Detta visar ännu tydligare,
hur intimt den ekonomiska Marshallplanen sammanknutits med skapandet
av ett militärt Atlantblock för kommande krig.

I de stater, där man har den längsta erfarenheten av Marshallplanen, i
Frankrike, Italien och Belgien, har arbetslösheten avsevärt ökats genom
planens verkningar. De inhemska industrierna få icke tillräckligt med råvaror
och ha svårt att konkurrera med de amerikanska färdigprodukter,
som översvämma marknaden. I Sverige märka vi de första tecknen till en
liknande utveckling.

Föreställningen att Marshallplanen är en »generös amerikansk hjälpaktion
för att öka välståndet i Europa» motsäges på ett drastiskt sätt av
den första rapporten om planeringen på lång sikt från Rådet för ekonomiska
europeiska samarbetsorganisationen. Rapporten visar att det inte
finns någon egentlig plan och att de enskilda ländernas utkast till planer
icke äro realistiska eller hållbara. Krisen i dessa länder är djupare än man
tidigare insett, och den inledda utvecklingen kan när som helst avbrytas
av en ny depression. Parisorganisationen kräver därför »fundamentala förändringar
i regeringarnas politik», vilka alltså dikteras utifrån och vilka
Sveriges statsminister redan förklarat sig redo att verkställa. Importen
skall skäras ned och rigorösa åtgärder skola vidtagas för ytterligare åtstramning
av lönepolitiken och begränsning av massornas köpkraft. Frågan
om nedskrivning av den svenska valutan i förhållande till dollarn ställes
på dagordningen. De arbetande massornas läge försämras ytterligare, medan
det kapitalistiska vinstbegäret får friare tyglar. Även om den planerade
produktions- och exportökningen kunde genomföras 100-procentigt, vilket

Motioner i Andra kammaren, nr 3.

rådet betvivlar, även om den icke avbrytes av någon depression eller kris
och även om produktionen per arbetstimme skulle ökas med 15 procent,
kommer levnadsstandarden i Marshalländerna ännu år 1952 att ligga avsevärt
under 1’örkrigsnivån! De europeiska ländernas dollarunderskott kommer
alltjämt att räknas i miljarder, och krishotet kommer att vara lika
olycksbådande. De uppoffringar som de arbetande massorna enligt planen
skola ålägga sig komma alltså icke att resultera i ökad trygghet eller ökat
välstånd.

Denna utveckling i Marshalländerna står i bjärt kontrast till utvecklingen
i de krigshärjade länder i östra och sydöstra Europa, där man utan
Marshallhjälp, genom en social och ekonomisk omdaning mobiliserat det
egna folkets resurser och redan på en rad områden uppnått och överträffat
förkrigsnivån och enligt planerna 1952 kommer att ha nått långt därutöver,
både i fråga om produktionssiffroma, reallönerna och övriga levnadsbetingelser.
Erfarenheten visar således, att återuppbygge och nybygge gå
fortast och att välståndet stegras snabbast i de länder, där man icke följer
amerikanska diktat utan utnyttjar de egna resurserna i fri samverkan och
fritt handelsutbyte med andra länder.

Utträde ur Marshallorganisationen är en förutsättning för att vårt land
skall kunna återvinna sin fria beslutanderätt och sina möjligheter att stå
utanför den militära blockbildningen. Vi få friare händer i vår handelspolitik
och komma att stå bättre rustade mot en kommande kris, som
Marshallorganisationens åtgärder snarare komma att påskynda än förhindra.

Med hänvisning till ovanstående hemställa vi,

att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Sverige i enlighet med artikel 1 mom. 2 uppsäger
överenskommelsen av den 30 juni 1948 angående
ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Amerikas Förenta
Stater samt i enlighet med artikel 27 i konventionen
angående europeiskt ekonomiskt samarbete av den 8 maj
1948 uppsäger konventionens tillämpning på Sverige.

Stockholm i januari 1949.

Gustav Johansson.

H. Hagberg.

Fritjof Lager.