Motioner i Andra Kammaren, Nr 395

Motion 1926:395 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, Nr 395.

1

Nr 395.

Av herrar Ryberg och Johanson i Hallagården, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 170, med förslag till förordning om fördelning
av a utoynob il skatte medel.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 170 angående förslag till förordning
om fördelning av automobilskattemedel har föreslagits, att endast de väghållningsdistrikt,
inom vilka samtliga vägar övertagits till underhåll av vägkassa,
skola åtnjuta ett bidrag med en tiondedel av distriktets verkliga kostnad för
vägunderhåll, vinterväghållning och förvaltningskostnader.

Det torde emellertid icke kunna anses rättvist, att endast vägdistrikt, där
underhållsskyldigheten övertagits av vägkassan, bliva delaktiga av automobilskattemedlen
med en viss procent för underhåll av sina vägar, då det icke alltid
får betraktas som ett bevis på obenägenhet hos väghållarna att de ej överlåtit
sina vägar till underhåll av vägkassan. I många fall är orsaken den, att vägkassan
av en eller annan anledning vägrat att helt eller delvis övertaga väghållningen.
Det kan sålunda inträffa, att väghållarna av en stråkväg för autoniobiler
inom ena vägdistriktet, där vägunderhållet ej övertagits av vägkassan, få
vidkännas avsevärda kostnader för att hålla nämnda väg i gott skick enligt
nuvarande fordringar, under det att till samma stråkväg inom ett annat distrikt,
där vägunderhållet övertagits av vägkassa, erhåller ett avsevärt bidrag av bilskattemedel.
Under sådana omständigheter gynnas enligt vår mening det ena
vägdistriktet således på det andras bekostnad. Det torde därför med fullt fog
kunna krävas, att de väghållningsskyldigas intressen vid automobilskattemedlens
fördelning bliva beaktade därhän, att uppenbar mannamån icke äger
rum. En ändring i det föreliggande kungl. förslaget bör alltså företagas, varigenom
även de vägdistrikt, vilkas vägunderhåll icke övertagits av vägkassan,
skulle kunna erhålla vederbörlig andel av automobilskattemedlen, liksom de
andra vägdistrikten där underhållet övertagits.

I den föreliggande kungl. propositionen sid. 12 meddelas, att enligt infordrade
uppgifter vägunderhållet övertagits av vägkassan inom 215 av rikets 379 vägdistrikt,
och att det kunde förväntas, att de distrikt, som ännu ej helt övertagit
vägunderhållet, nu finge anledning att återkomma till eller på nytt upptaga
denna fråga. Det hålles sålunda för sannolikt, att de vägdistrikt, där vägunderhållet
ännu ej överlåtits till vägkassan, med snaraste komma att göra
detta. I den kungl. propositionen förutsättes sålunda, att vägkassorna efter
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 4 samt. 73 käft. (Nr 395—403.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, Nr 395.

hand komma att övertaga hela vägunderhållet, och man har av denna anledning
stannat vid att endast de vägdistrikt, där vägkassan övertagit samtliga
vägar, skola erhålla bidrag av automobilskattemedlen.

För egen del anse vi emellertid det vara oriktigt, att vissa väghållare skola
betungas med högre direkta skatter än övriga väghållare, detta isynnerhet som
jordbrukets betingelser för närvarande äro sådana, att det är ytterst svårt för
en stor del av jordbrukarna att anskaffa kontanter och därjämte erhålla inkomster
utöver omkostnaderna för själva produktionen.

En övergång från naturaunderhåll till direkt vägskatt medför dock eu avsevärd
höjning av skatterna för väghållarna, något som dessa även äro medvetna
om. Följden härav har också blivit, att 2/s majoritet ej kunnat uppbringas vid
vägstämma inom vissa distrikt för vägunderhållets överlåtande till sin vägkassa,
trots att de vägdistrikt, som överlåtit sina vägar, gynnas med bidrag av automobilskattemedel.
Resultatet blir sålunda i många fall, att ett stort antal väghållare
mot sin vilja måste fullgöra ett natura vägunderhåll, som på grund av de
skärpta kraven på bättre vägar förorsakar dem ganska dryga omkostnader.
Det synes oss därför ur alla synpunkter vara rättvist, att även de vägdistrikt,
vilkas vägar ej helt övertagits till underhåll medelst vägkassan, borde erhålla
kompensation i form av bidrag av automobilskattemedel.

Den ändring i förordningen om fördelningen av automobilskattemedlen, som ett
bifall härtill skulle föranleda, komme att innebära ett tillägg till par. 3 i nämnda
förordning, varigenom stadgades, att vägdistrikt, som ej överlåtit sitt vägunderhåll
till sin vägkassa, skulle erhålla bidrag från automobilskattemedlen med Vio
av den jämlikt 46 par. i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet uppskattade kostnaden för vägunderhåll. Bidrag
till vinterväghållning och förvaltningskostnad bör även utgå enligt samma
grunder som föreslagits i par. 3 i det föreliggande förslaget till förordning angående
automobilskattemedlens fördelning till samtliga vägdistrikt, oberoende
av om dessa överlåtit vägunderhållet till vägkassan eller ej.

Med stöd av vad vi sålunda anfört få vi hemställa,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det förslag
till förordning angående automobilskattemedlens fördelning,
som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition nr 170, att bidrag
av automobilskattemedel enligt de i nämnda förslag till förordning
angivna grunderna — likväl så, att i stället för de verkliga
kostnaderna för vägunderhållet räknas med de uppskattade
kostnaderna — jämväl må tillkomma sådana väghållningsdistrikt,
vilkas vägunderhåll icke helt övertagits medelst vägkassa,
samt att

3

Motioner i Andra Kammaren, Nr 395.

vederbörande utskott måtte utarbeta härför nödiga ändringar
i ovannämnda förslag till förordning.

Stockholm den 9 mars 1926.

K. A. Éyberg.

I motionens syfte instämma:

Gustav Johanson.
Hallagården.

Ardon Svensson.

Th. Gardell
Gahns.

M. L. Petersson.

Broaryd.