Motioner i Andra kammaren, nr 391 (Motion 1946:391 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 391.

Nr 391.

Av herr Jansson i Örebro, angående viss ändring i den för medicinalstyrelsen
gällande instruktionen.

Den 10 maj beslutade medicinalstyrelsen återkalla legitimationen för dr
Georg Tallhagen, Karlskoga, samt förordna att han enligt lagen örn behörighet
att utöva läkarekonsten § 4 andra stycket skall sinnesundersökas.

Anledningen till medicinalstyrelsens ovannämnda beslut var en den 28 april
1944 inkommen anmälan från arméöverläkaren. Denna anmälan grundar sig
på en skrivelse från fältläkare M. Boberg, vari denne redogör för en inspektion
som han företagit tre dagar efter det han begärt dr Tallhagens avskedande
från befattningen som läkare vid Bofors platsbefälstab. Denna inspektion, liksom
nämnda avskedande och anmälan till medicinalstyrelsen, hade föranletts
av en anklagelseskrift från fo-läkaren Harry Danielsson, Örebro.

Denna senare skrivelse är, liksom dess anklagelsepunkter, högst anmärkningsvärd.
Redan skrivelsens inledning: »Beder härmed vördsamt få — utan att
gå officiell väg — anmäla en inspektion, som jag i dag företagit vid divisiönsstabens
sjukhus i Karlskoga», anger skrivelsens privata natur. Det måste betraktas
som oriktigt av en militärläkare i ansvarig ställning att ej gå officiell
väg, då det gäller allvarliga anmärkningar mot en kollega.

I nämnda skrivelse säger dr Danielsson, att det »synes» honom som dr Tallhagen
vore »så uttalat schizoid och paranoid att han omedelbart bör få en
ersättare» och »undrar» om dr Tallhagens tillstånd icke förryckt hans medicinska
tänkande. Som stöd för sitt förmenande anger han exempel på medicinska
ordinationer av dr Tallhagen. I de fall dessa exempel äro konkret återgivna
visa de sig vara effektiva och ej ur annan synpunkt anmärkningsvärda.
I övriga fall äro dr Danielssons medicinska anmärkningar uteslutande insinuanta
som t. ex. hans yttrande: »Han har komponerat ihop en ganska hårresande
hostmedicin.» Detta får utgöra en anklagelse utan att angivaren besvärat
sig med en analytisk redogörelse för den hårresande medicinen. Det är
också svårt att ur medicinsk synpunkt förstå det bärande i följande anklagelse:
»Anstränger den trevliga men förtvivlade sköterskan med att laga dietmat till
4 ulcuspatienter, som han har liggande på sjuksalarna.» Dr Danielsson sammanfattar
slutligen sina medicinska anmärkningar mot dr Tallhagen i följande:
»Har de mest fantastiska idéer örn att hans terapi måste vara så effektiv
som möjligt och har föga insikt om det nödvändiga och berättigade i att
följa ''Anvisningar vid handhavandet av arméns läkemedel’. Han måste gå sin
egen linje, och det går ej att tala honom till rätta, vilket jag givetvis försökt.»

Motioner i Andra kammaren, nr 391.

Grunden till dr Danielssons anmärkningar mot dr Tallhagen gäller således
den senares praktik vid militärförläggningen och att densamma varit allt för
omsorgsfull mot därvarande patienter. Han har tydligen skött dessa efter samma
principer som sina civila patienter. Om detta icke står i överensstämmelse
med »Anvisningar vid handhavandet av arméns läkemedel» bör detta icke vara
komprometterande för dr Tallhagen, utan för dessa anvisningar.

Jämte dessa anmärkningar bifogade också dr Danielsson ett stenografiskt
referat av ett föredrag, som hållits av dr Tallhagen. Av flera omständigheter
att döma är detta referat felaktigt och missvisande. Enligt uppgift rör det sig
om ett två timmars kåserande anförande, hållet utan förberedelse och på order
av militärbefäl. Då anförandet, enligt uppgift, refererats av otränad stenograf,
vilken själv förklarat sig ha »bättrat på» stenogrammet, och då detsamma gott
kan uppläsas på mindre än 20 minuter, måste det vara både ofullständigt och
missvisande. Dr Danielssons åberopande av detta anklagelsematerial ter sig
mycket egendomligt, då dr Tallhagen enligt uppgift förvägrats justera detsamma.

I ovannämnda anklagelseskrift skriver dr Danielsson: »Nu kommer det svåraste.
Hur skall man bli av med karlen utan att hans sjukligt stegrade självkänsla
såras till det ena eller andra raseriutbrottet?» Men i dr Bobergs inlaga
till arméöverläkaren, vilken vidarebefordrat densamma till medicinalstyrelsen,
heter det: »Tallhagen visade sig vara omöjlig att tala till rätta — fo-läkare Danielssons
skildring av honom är ingalunda överdriven — men han förklarade
sig i alla fall nöjd att bli avlöst fr. o. m. 17/4.» Detta bevisar dr Danielssons
bristande omdömesförmåga i vad det gäller dr Tallhagens sinnesbeskaffenhet
och att dr Boberg i denna sak talat mot bättre vetande.

Anklagelserna mot dr Tallhagen äro sålunda av sådan art, att man måste
ifrågasätta huruvida medicinalstyrelsens åtgärd kan vara motiverad. I medicinalstyrelsens
av Kungl. Maj :t avfordrade utlåtande av den 11 december 1944
erkännes också, att styrelsens vidtagna åtgärd icke på något sätt har karaktären
av bestraffning för fel eller försummelse. Efter detta uttalande återstå
endast angivarnas insinuationer och subjektiva omdömen.

Att dr Tallhagen nöjaktigt utövat läkarkonsten bestyrkes av den spontana
petitionsrörelse som i anledning av medicinalstyrelsens åtgärd kom till stånd
bland hans patienter och deras anhöriga och som utmynnade i en besvärsskrivelse
till Konungen undertecknad av 1 800 personer. Sedan dess har regeringsrätten
tagit formell ställning till detta ärende i det densamma förklarat
att dr Tallhagens överklagande av medicinalstyrelsens ovan berörda åtgärd ej
kunde upptagas till behandling enär densamma inkommit för sent och att framställningen
från det betydande antal personer som petitionerat ej heller kunde
bli föremål för regeringsrättens behandling, då desamma ej ägde rätt föra talan
i saken.

Detta har tydligen ej tillfredsställt folkopinionen, ty i Karlskoga och Degerfors
har i slutet av föregående år på nytt en namninsamling ägt rum för en

Motioner i Andra kammaren, nr 391.

förnyad hänvändelse till Konungen, vilken petitionsrörelse enligt uppgift samlat
3 300 namnunderskrifter.

Det har således blivit ett allmänt folkkrav på dessa platser att dr Tallhagen,
med undanröjande av medicinalstyrelsens beslut av den 10 maj 1944, återfår
sin legitimation som läkare. Av denna folkopinion, vilken på platsen haft tillfälle
att erfara och bedöma de förhållanden, vilka föranlett anklagelserna mot
dr Tallhagen, ger ytterligare anledning till förmodandet att medicinalstyrelsens
ovannämnda åtgärd icke varit välgrundad.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om sådan förändring i för medicinalstyrelsen gällande
instruktion, att ett upprepande av påtalade handlingssätt från
styrelsens sida förhindras.

Stockholm i januari 1946.

Erik Jansson.