Motioner i Andra kammaren, nr 387 (Motion 1952:387 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 387.

Nr 387.

Av herr Hedqvist, om viss ändring i lagen om investeringskonto
för skog.

I lagen den 14 december 1951 om investeringskonto för skog stadgas i
§ 1 b undantag för vissa skogsprodukter, bl. a. brännved. Däremot göres ej
undantag för rotstående vedskog, vilken senare är att hänföra till »skog, som
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt».

I den till grund för lagen liggande propositionen nr 225, s. 39, uttalas:
»Påpekas må att undantagsbestämmelsen givetvis endast avser avverkad och
således icke vedskog.»

Landets försörjning med brännved har under 1951—1952 varit mycket
svårbemästrad och statens bränslekommission väntar betydande svårigheter
inför kommande bränsleår. Bristen på arbetskraft i skogarna har medfört
att ved i stor utsträckning säljes på rot, och bränslekommissionen för en
brett upplagd propaganda för s. k. fritidshuggning, d. v. s. att vedkonsumenten
köper sitt vedbehov på rot och själv avverkar detsamma. Största hindret
för den för landets vedförsörjning synnerligen angelägna fritidshuggningen
har varit en viss obenägenhet hos skogsägarna att upplåta sina skogar. Bl. a.
har man från skogsägarhåll åberopat olägenheterna med lagen om investeringskonto
för skog.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att till lagen den 14 december 1951 om investeringskonto för
skog göres sådant tillägg att från i § 1 a omnämnd skog, som avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt, undantages sådan
vedskog som upplåtes för fritidshuggning av ved för konsumentens
eget bränslebehov.

Stockholm den 26 januari 1952.

Sven Hedqvist.