Motioner i Andra kammaren, nr 385 dr 1956

Motion 1956:385 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 385 dr 1956

3

Nr 385

Av herr Edberg, om utredning rörande organisationen av akademisk
forskning och undervisning i ämnet internationell politik.

Trots att vi lever i en värld, där det för var dag blir alltmer uppenbart, att
den internationella utvecklingen på det mest påtagliga sätt bestämmer
ramen för vår nationella verksamhet, förekommer i vart land mycket litet
av systematiskt studium rörande den internationella politiken.

Vissa särskilda aspekter på de internationella förhållandena, kanske
främst de folkrättsliga och de som avser utrikeshandeln, har visserligen
uppmärksammats. Däremot gäller beträffande de internationella förhållandena
i allmänhet, relationerna mellan de olika staterna, de olika internationella
organisationernas verksamhet, över huvud taget vad man i ett
uttryck kan sammanfatta som ”internationell politik”, att detta är ett ämnesområde
som saknas på de svenska universitetens och högskolornas
schema. Den utrikespolitiska forskning som knutits till historievetenskapen
sysslar av förklarliga skäl huvudsakligen med förhållanden under äldre
tider.

Läget är ett helt annat i många europeiska länder och framför allt i
Förenta staterna. Vid praktiskt taget alla amerikanska universitet ges kurser
i ”International relations”. Vissa universitet har helt utbyggda institut
för utrikespolitisk undervisning och forskning. Antalet akademiska specialister
är betydande, och en mängd översiktslitteratur och specialutredningar
publiceras årligen. Såväl för den allmänna utrikespolitiska debatten som
för det amerikanska utrikesdepartementets arbete har denna verksamhet
vid universiteten tillmätts stor betydelse.

Vad Sverige beträffar medför ju vår egenskap av att vara en liten nation,
vårt relativt perifera läge i Europa liksom vår traditionella alliansfrihet på
intet sätt att vi står oberoende av de internationella sammanhangen. Däremot
kan det finnas risk för att på grund av dessa omständigheter de internationella
sammanhangen inte röner tillräckligt mycket allmän uppmärksamhet.
Det finns därför också särskild anledning för ett land som Sverige
att göra vad som är möjligt för att sprida kunskap om och klarlägga de
internationella förhållandena.

Av väsentlig betydelse är här verksamheten vid universitet och högskolor,
inte minst därför att den i sin tur kan påverka inte bara den allmänna skolundervisningen
utan även på andra vägar samhället i övrigt. Bland annat
må här framhållas pressens behov av utrikespolitiskt skolade journalister
och bedömare liksom det krav Sveriges ökade engagemang i internatio -

* Motioner i Andra kammaren, nr 385 dr 1956

nella organ ställer på specialutbildade krafter. Statsmakterna har alltså all
anledning att, utöver vad som göres i form av stöd till utrikespolitiska institutet
och annan upplysningsverksamhet, som huvudsakligen är lagd på det
populära planet, söka få till stånd en fast organiserad forskning och undervisning
rörande internationell politik vid våra akademiska läroanstalter.

Att det i och för sig är önskvärt att det ämnesområde, som här betecknas
som internationell politik, ägnas uppmärksamhet vid universitet och högskolor,
torde väl från inget håll bestridas. Hur en sådan reform skall genomföras
är emellertid inte alldeles givet. Det naturliga borde vara att upprätta
särskilda lärostolar i internationell politik på samma sätt som ofta skett
i åtskilliga andra länder. Här möter emellertid den sedvanliga svårigheten,
att så länge det inte finns tjänster råder det brist på kompetenta lärare och
forskare, och innan man fått sådana kompetenta krafter möter tanken på
att inrätta nya tjänster tvekan. Det är vidare möjligt, att ämnet internationell
politik i varje fall till en början ej kan göras till ett självständigt examensämne,
och dess införande medför därför vissa särskilda universitetsorganisatoriska
problem. Sannolikt torde den internationella politiken böra
infogas inom ramen för ett annat ämne, förslagsvis statskunskap — såsom
fallet ofta är i USA. Kompetensfrågan skulle möjligen kunna lösas genom en
successiv specialisering inom det större undervisningämnet i riktning mot
ämnet internationell politik.

Då dessa universitetsorganisatoriska frågor torde vara av sådan art, att
de lämpligen bör behandlas av 1955 års universitetsutredning, synes det
ändamålsenligt att spörsmålet i dess helhet överlämnas till denna utredning.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes därför,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
att 1955 års universitetsutredning måtte få i uppdrag att i
samband med den utbyggnad och omorganisation av den
högre undervisningen, som utredningen enligt sina direktiv
har att föreslå, också utreda och framkomma med förslag
rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning
i ämnet internationell politik.

Stockholm den 20 januari 1955

Rolf Edberg