Motioner i Andra kammaren, Nr 37 (Motion 1939:37 Andra kammaren - urtima)

Motioner i Andra kammaren, Nr 37.

Nr 37.

Av herr Hage m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 79, angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna
under budgetåret 1939/40 m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 79 angående åtgärder för begränsning av
statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m. har bl. a. föreslagits uppskov
med tillsättande av de av 1939 års lagtima riksdag beviljade nya provinsialläkaretjänsterna,
femton till antalet, vilka skulle enligt nämnda riksdagsbeslut
tillkomma fr. o. m. Vi 1940. Dessutom meddelas i propositionen, att
en av 1938 års riksdag beviljad ny provinsialläkaretjänst fortfarande är obesatt,
varför ifrågasättes, att ytterligare uppskov med tillsättande av denna
befattning även skulle komma till stånd. Härigenom skulle för innevarande
budgetår vinnas en besparing av 75,000 kronor.

Här ovan nämnda besparingsförslag har framförts — liksom de övriga
förslagen till inskränkningar i budgetutgifterna för innevarande budget —
i en av generaldirektör E. R. Stridsberg uppgjord promemoria. Finansministern
har ansett sig med hänsyn till nuvarande allvarliga läge böra tillstyrka
förslaget. Dock synes statsrådet ha hyst en viss tveksamhet med
avseende på lämpligheten av denna besparingsåtgärd — en tveksamhet som
icke kommit fram, då det gällt ett flertal andra besparingsåtgärder av olika
slag. Statsrådet har nämligen i propositionen deklarerat, att »en sådan åtgärd
är ägnad att väcka vissa betänkligheter ur hälso- och sjukvårdens synpunkt».

Undertecknade anse sig ha anledning ytterligare understryka sistnämnda
synpunkt. Då 1939 års lagtima riksdag fattade beslut i denna fråga, varigenom
riksdagen gick in för att fr. o. m. den 1 januari 1940 utöka antalet
ordinarie provinsialläkare med femton, skedde detta på yrkande av ett
enhälligt statsutskott och utan att förslaget framkallade någon debatt i någon
av kamrarna. Den allmänna uppfattningen, som fanns i riksdagen därom,
att landsbygdens läkareorganisation borde utbyggas och detta utan allt för
stort dröjsmål, tog sig för övrigt vid detta tillfälle det uttrycket, att utskottet och
riksdagen enhälligt gick in för en längre gående utbyggnad än vad regeringen
hade föreslagit. Utskottet och riksdagen utökade nämligen antalet
av de provinsialläkarebefattningar — som av Kungl. Majit föreslagits att
tillsättas fr. o. m. Vi 1940 — från 10 till 15 stycken, under framhållande
av att »enär de extra provinsialläkaredistrikten samt köpingar och municipalsamhällen
och mindre städer, av vilka åtskilliga nu ha egna läkare,
skola ingå i de ordinarie provinsialläkaredistrikten, kommer den av Kungl.
Majit föreslagna ökningen av antalet ordinarie provinsialläkaretjänster att
i realiteten betyda ett mycket ringa tillskott av läkarekrafter ute i orterna».

Motioner i Andra kammaren, Nr 37.

Utskottet föreslog med hänsyn härtill — och som svar på en väckt motion,
vari påyrkades anslag för 20 nya platser — en utökning på sätt ovan
nämnts och markerade i övrigt sin uppfattning i denna fråga genom att
säga, att »en snabbare utbyggnadstakt än vad Kungl. Maj:t tänkt sig är
både önskvärd och möjlig».

Undertecknade erkänna visserligen, att under tider som de nuvarande
med deras belastning av budgeten, främst för försvarsändamål, riksdagen
kan se sig nödsakad att gå med på en hel del nedprutningar även då det
gäller mycket väl motiverade och betydelsefulla anslag t. o. m. då det är
fråga om hälso- och sjukvården. Men trots detta våga vi framhålla, att
det — då det här gäller ordnandet av läkarevården för den stora svenska
landsbygden med dess i många fall geografiskt mycket vidsträckta läkaredistrikt
— skulle vara synnerligen önskligt om denna socialt betydelsefulla
omläggning kunde få ske utan orimliga fördröjanden och efter i huvudsak
den tidsplan, vilken — efter många års utredningar samt efter noggranna
och sakkunniga överväganden — utstakats.

På denna punkt innebär emellertid det i besparingspropositionen framförda
förslaget efter allt att döma en förlängning av den redan förut långt
tilltagna övergångstid, under vilken man tänkt sig det planerade utvidgandet
av tjänsteläkareorganisationen på landsbygden — vilket utbyggande
skulle ske så småningom genom att ett visst antal nya ordinarie platser
för varje år uppfördes i budgeten. Denna plan, utarbetad av medicinalstyrelsen,
går ut på att samtidigt som extra provinsialläkaredistrikten skulle
försvinna — ökning skulle ske av de ordinarie provinsialläkaredistrikten
med ungefärligen 185 å 192 distrikt i förhållande till distriktens antal den
1 januari 1938.

Nu måste emellertid — så vitt man kan finna — besparingspropositionen
innebära, att en tidsförskjutning i denna plan skulle ske. De mer eller
mindre otillfredsställande förhållandena inom detta område, med bristande
tillgång av kvalificerade läkarekrafter, skulle alltså komma att bestå ännu
en tid längre framåt än vad man trott och hoppats pä inom de befolkningslager
och de delar av landet där man med tillfredsställelse mottagit den förut
omtalade, framlagda planen örn en småningom skeende sanering inom detta
område.

Det är vår mening att, med utgångspunkt från vad här anförts — samt
även med beaktande av att ett krig ute i Europa ofta drager med sig risker
för epidemier och andra sjukdomar av olika slag även i neutrala länder —
söka förmå riksdagen att på denna punkt åstadkomma någon justering av
Kungl. Maj :ts förslag till besparingsåtgärder. Vårt yrkande skulle på denna
punkt gå ut på, att riksdagen — med allt erkännande av behövligheten av
besparingar i innevarande års budget — dock skulle uttala sig för ett fullföljande,
utan beskärningar, av lagtima riksdagens beslut på denna punkt.
Ett bifall till detta vårt yrkande skulle medföra, att de föreslagna besparingarna
minskades med 75,000 kronor — visserligen ett ej obetydligt belopp
men dock ej av den storleksgrad, att större betänkligheter ur budgetsynpunkt

Motioner i Andra kammaren, Nr 37.

kunna resas mot en så pass ringa justering av regeringsförslaget. Här kan
för övrigt som motiv för nämnda justering även åberopas den princip för
regeringsförslaget besparingsregler som finansministern å sid. 3 i propositionen
säger sig ha följt, då han anför: »Det förutsättes nämligen, att någon
övervältring av kostnader från staten på kommunerna ej bör äga rum.»

Detta sistnämnda skulle emellertid komma att ske och beröra både landsting
och kommuner genom ett bifall till Kungl. Maj:ts besparingsförslag på
denna punkt och genom ett därav följande förlängande av övergångstiden
för genomförandet av den provinsialläkareorganisation, som här förut omnämnts.
För landstingen och kommunerna skulle exempelvis uppehållandet
av de extra provinsialläkaredistrikten innebära fortsatta utgifter, som däremot
enligt det omnämnda organisationsförslaget skulle avlyftas från dem.
Och här gäller det utgifter, som även ur skatteutjämningssynpunkt helst böra
falla på staten, i synnerhet som — även efter en sådan utgiftsomflyttning
— befolkningen i de stora glesbebyggda länen med de stora avstånden likväl
får bära en betydande ekonomisk börda för läkarebesök, skjutsar för sådana
besök m. m.

Under hänvisning till vad här ovan anförts hemställes alltså,

att riksdagen i sitt yttrande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 79.an gående åtgärder för begränsning av statsutgifterna
under budgetåret 1939/40 måtte giva uttryck åt
den uppfattningen att Kungl. Majit icke måtte vidtaga en
besparingsåtgärd — bestående i uppskov med tillsättande
av provinsialläkarebefattningar — i propositionen omnämnd
å sid. 11, Bilagan 3, Femte huvudtiteln under rubriken: 12.
Förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl.: Avlöningar.
, eller — örn riksdagen icke anser sig kunna bifalla
vårt här framförda yrkande — att riksdagen åtminstone
måtte uttala sig för att de 10 provinsialläkarebefattningar,
som föreslogos i Kungl. Maj:ts proposition till 1939 års lagtima
riksdag, måtte få tillsättas.

Stockholm den 21 november 1939.

Ernst Flage.

Elof Lindberg.

Ivar Österström.

Karl Mäler.

K. G. Viklund.

Nils A. Larsson.

Otto Silfwerbrand.

Verner Karlsson.

Uddo R. Jacobson.

N. E. Nilsson.

E. Oskar Åkerström.

Evald Ericsson
i Sörsjön.

Andreas Nilsson,
Norrlångträsk.

Nils Olsson
i Rödningsberg.

Johan Johansson,
Tväråselet.