Motioner i Andra kammaren, Nr 379 (Motion 1934:379 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 379.

Nr 379.

Av herrar Törnkvist i Karlskrona och Nilsson i Antnäs, angående
framställande inom landet av för träkolsgas specialbyggda
motorer.

I en motion till 1930 års riksdag, vari begärdes statligt ingripande för
undersökning av möjligheten att utnyttja träkol som drivmedel för lastbilsoch
liknande motorer, föreslogs inköpande av ett mindre antal specialbyggda
lastautomobiler, vilka i drift för statens räkning skulle kunna studeras och
lämna erfarenheter om ifrågavarande drivmedels användbarhet.

Vid motionens behandling i vederbörande utskott anmäldes, att försök
med drivmedlet i fråga pågick inom armén, dock medelst gasgeneratorer,
byggda för vanliga fyrtaktsmotorer för bensindrift. Motionen avslogs under
hänvisning till sagda försök.

Som resultat av sagda och andra försök framkom småningom en generatorkonstruktion,
Svedlunds, och sedermera Stedts, vilka båda voro så beskaffade
att de lämnade relativt ren gas lämplig för drivande av fyrtaktsmotorer,
men dock med lägre värmevärde än bensingas. Dessutom voro
generatorerna, som icke byggdes i sammanhang med bilmotorn och bilkarosseriet,
utan apterades efter större eller mindre förändringar å färdiga för
bensindrift byggda bilar, behäftade med avsevärda skötselsvårigheter. Dessutom
togo generatorerna större utrymme och blevo tyngre och dyrare än
de skulle blivit örn de tillverkats i sammanhang med byggandet av bilmotorn
och bilen. Den svåraste olägenheten var dock att bensinmotorerna
Ängö en kraftförlust å cirka 30 procent, vilket sammanhänger med nyss
omtalade lägre värmevärde hos träkolsgas än hos bensingas.

Hedan 1930 visste man att träkolsgas var ett utmärkt motorbränsle, som
kunde framställas för cirka x/3 eller mindre av vad bensingas av samma
värmevärde betingade vid dåvarande priser å bensin och träkol här i landet,
men det fordrades för en klanderfri drift med träkolsgas större cylindervolym
och högre kompression än vid användande av bensingas. De personer
som 1930 lyckades vinna bästa gehör för sina åsikter hos statsmakterna
ställde i utsikt »karburering av träkolsgas så att denna skulle få samma
värmevärde som bensingas» och andra mer eller mindre ofullgångna förslag,
som emellertid jin i dag äro lika olösta som då. Vidare borrade man ur
bensinmotorernas cylindrar i ändamål att öka cylindervolymen och ökade
kompressionen genom insättande av högtryckskolvar, vilket i bada fallen

Motioner i Andra kammaren, Nr 379.

var ägnat att nedsätta hållbarheten av motorns fasta och rörliga delar, som
ha med den egentliga driften att skaffa, samtidigt man vann att genom en
så utförd ändring samma drivkraft utvanns med träkolsgas som tidigare med
bensingas. Vid starten, som måste utföras med bensingas, vilken ju som
sagts har mycket högre värmevärde, uppkommo dock synnerligen svåra påfrestningar,
särskilt vid start med kall motor, påfrestningar som kunde vara
så svåra att motorns livslängd blev i hög grad nedsatt och föranledde täta
reparationer som icke skulle ha ifrågakommit vid bensindrift.

Intresset för kolgasdriften stimulerades emellertid kraftigt, bland annat
genom en statens lånefond för anskaffande av generatorer, och följden blev
att kommerskollegium utlämnat statslån till 220 stycken dylika gasgeneratorer
med en lånesumma av cirka 220,000 kronor av de 700,000 kronor som riksdagen
ställt till förfogande. Dessutom ha talrika vägstyrelser, statsmyndigheter
samt en stor del enskilda personer, bussbolag och liknande, anskaffat
dylika kolgasgeneratorer, vilka efter förändringar eller utan förändringar av
motorerna ha monterats för drift av bensinmotorer, denna metod har varit
direkt felaktig. Redan nu, två år efter lånefondens tillkomst, har ett kraftigt
bakslag inträtt som en direkt följd av insättandet av dylika aggregat
till olämpliga motorer. En hel del gamla bilmotorer, i vilka kompressionen
har höjts till lämplig nivå för träkolsgas, lia snabbt blivit obrukbara genom
för svåra påkänningar vid start med bensin, medan motorer som nyttjats
utan förändring ha blivit för svaga för avsett ändamål. I båda fallen ha
gasgeneratorerna undanställts som obrukbara, och det kan sägas att åtminstone
75 procent av de generatorsgasbilar som ha tillkommit på denna oriktiga
väg nu äro ur drift. Generatorerna stå ofta undanställda eller köras
omkring med hel bensindrift uppmonterade på vagnarna, för utvinnande
av lägre bilskatt, som staten har avsett i belöning för användning av svenskt
motorbränsle. Man kan säga att träkolsgasdriften, tack vare skildrade oriktiga
metoder för användningen, nu är mindre populär än någonsin i detta
land — och detta med rätta.

Man frågar sig då örn träkolsgasdriften kan anses vara olämplig för våra
förhållanden.

Härtill kan svaras, att träkolsgas är det lämpligast tänkbara och därtill
det billigaste och lättast framställbara motorbränslet för större lastbilsmotorer
och vissa stationära motorer i detta och i andra land, som ha tillgång
till goda träkol. Den saken har till fullo klarlagts genom erfarenheter i
Frankrike, där träkolsdriften för större bilar har statens kraftiga stöd, bland
annat genom, att alla lastbilar för försvaret äro träkolsdrivna. Även i vårt
land vid Perstorps ättiksfabrik i Skåne, där tunga virkeskörslor utföras med
tvenne specialbyggda träkolsgasbilar av det franska fabrikatet Panhard tfe
Hevasseur, har denna sak klarlagts. En av dessa vagnar lastar 47a ton
medan den andra är å 27* ton. Båda ha i flera års klanderfri drift bevisat
träkolsgasdriftens lämplighet i vårt land, om man anpassar motorerna

Motioner i Andra kammaren, Nr 379.

efter bränslet och icke envisas med det utmärkta bränslets utnyttjande i
olämpliga motorer. Att vissa ogynnsamma utlåtanden framkommit örn
driftresultatet med en dylik av postverket inköpt Panhard-bil torde få tillskrivas
den omständigheten att man köpt en 41/a tons bil som drives med
motor byggd för 2 tons bilar av samma fabrikat. Därtill kommer att
denna 4x/ä tonskoloss med för svag motor insattes i vintertrafik i Norrland,
där den ensam på traden hade en långt större spårvidd än andra bilar och
därför ständigt med ena sidans hjul gick utanför de hård trampade spår som
bildas vid automobiltrafik å Norrlands snöiga vintervägar.

Tiden är nu mogen att ånyo upptaga detta drivmedelsproblem till förnyad
och saklig prövning. A ena sidan kan man visa på ett grundligt misslyckande
med träkolsgasdrift i olämpliga motorer, men å andra sidan har
det fullt klarlagts att kolgas är icke blott användbar, utan helt enkelt utmärkt
och därtill ett billigt bränsle, som alltid kan tillhandahållas i vårt
land. En betydande motortillverkning för export kan säkerligen uppammas
om staten genom lämpliga åtgärder stimulerar till byggande av fulländade
generatorgasbilar och träkolsgasmotorer för stationär drift. Detta stimulerande
kan ske antingen därigenom att staten lämnar ett anslag till modeller
och arbetsmaskiner för en rationellt byggd träkolsgasmotor och generator
byggd i sammanhang, eller därigenom att staten beslutar att endast
träkolsgasdrivna bilar skola inköpas i sådana fall där staten lämnar större
bidrag — exempelvis till bilar och motorer för vägdistrikten — ävensom
för försvarets behov. En sådan åtgärd borde vara befogad även i vårt land,
och den skulle säkerställa både försvarets behov och ett gott vägunderhåll
i händelse av hindrad bränsleimport. Möjligheterna till bekväm drift och
erforderlig lagerhållning av bränsle ha nu avsevärt ökats genom tillkomsten
av utmärkta träkolsbriketter, vilkas framställande i fabriksmässig drift
erhållit statens kraftiga stöd.

Med stöd av det anförda anhålles,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om skyndsam utredning av möjligheterna
att här i landet framställa för träkolsgas specialbyggda motorer
för stationär drift och för drift av tyngre lastbilar,
vägmaskiner och för försvaret behövliga traktorer samt hemställa,
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det
förslag vartill utredningen kan ge anledning.

Stockholm den 22 januari 1934.

Algot Törnkvist.

N. E. Nilsson.