Motioner i Andra kammaren, Nr 375 (Motion 1933:375 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 375.

Nr 375.

Av herr Pehrsson i Göteborg m. fl., angående åtgärder till motarbetande
av den antireligiösa propagandan m. m.

Inom vårt folk och särskilt bland dess ungdom pågår en organiserad gudlöshetspropaganda,
som inom vida lager av samhället väcker allvarliga bekymmer.
Den har satt som sitt syfte att förbereda den kommunistiska revolutionen
genom att målmedvetet söka utrota kristen tro och livsåskådning,
framför allt hos det uppväxande släktet. Den undergräver de fasta grundvalar,
varpå vår kultur är byggd. Den strävar att beröva vårt folk de livsvärden,
som släktleden igenom utgjort vårt folks styrka. Den står ock i
skriande motsats mot de principer, varpå vår folkundervisning är grundad.

I vår tid, som kännetecknas av oro, tvedräkt och förvirring på skilda
livsområden, har denna propaganda lättare än eljest att göra sig gällande och
innebär ett allvarligt hot mot vårt folks framtid, som icke kan bagatelliseras.

Denna gudlöshetspropaganda bedrives mer eller mindre öppet i vårt land
och får allt större omfattning. Vad som då och då framkommer visar
med ofrånkomlig klarhet, vad den bär i skölden. Här kan erinras örn vad
som framkom i samband med den interpellation rörande den antireligiösa
propagandan bland barn och ungdom — och detta rent av från en medlem
av skolans lärarkår — vilken väcktes vid sistlidna riksdag.

Denna propaganda arbetar genom bildande av »celler» inom de olika
skolklasserna. Den har en vitt utgrenad organisation i de s. k. pioniärklubbarna,
som också ha eget organ och som stödjas av en de vuxnas
organisation för kamp mot religionen. Vid förstamajdemonstrationerna i
huvudstaden och annorstädes i landet tåga de inom denna rörelse organiserade
barnen och ungdomen fram under pioniärrörelsens standar. Man
får då nogsamt erfara, vilken omfattning denna propaganda tagit. I ovannämnda
interpellation gjordes också välbetänkt gällande, att åtminstone alla
offentliga demonstrationer i sådant syfte av barn i skolåldern borde förbjudas.

Det synes vara allvarligt påkallat, att från samhällets sida ett ingripande
sker för att söka hejda denna gudlöshetspropaganda, innan den medför
obotlig skada för vårt folk.

Samma företeelse är framträdande i liknande former och med uppenbarligen
samma ursprung i ett flertal land, där man jämväl söker medel att
stävja dess framfart. I Tyskland t. ex. har den nått den utbredning, att
samhället funnit sig nödsakat att med allvar ingripa däremot. Genom ett
dekret föregående år har rikspresidenten von Hindenburg förbjudit och upp -

Motioner i Andra kammaren, Nr 375.

löst de olika gudlöshetsorganisationerna med till dem hörande institutioner,
såsom bokförlag o. s. v., och belagt överträdelser häremot med allvarliga
straffbestämmelser.

Genom statsmaktens klara och bestämda ställningstagande mot denna
propaganda har dess illegitimitet och kriminalitet blivit tydligt förklarad.
Härigenom har folket fått en stark väckelse till insikt om det mullvadsarbete
som pågår. Därmed har ock ett gott stöd lämnats åt alla de goda
krafter inom folket, som vilja värna den uppväxande ungdomen och genom
positiva åtgärder arbeta för dess sedliga och religiösa fostran och därmed
främja de ungas, hemmens och folkets välfärd.

Det må dock icke fördöljas, att det nutida samhällslivet även i andra
hänseenden företer en skrämmande bild av hållningslöshet och brist på
ansvarskänsla inför nationens andliga livsvärden. Skådespel framföras på
teatrarna, vilka äro ägnade att såra religion och sedlighet, och även här
går det framför allt ut över ungdomen. Det synes fullt befogat, att offentlig
myndighet må äga rätt att ingripa vid framförandet av offentliga skådespel
och liknande tillställningar, icke blott, då de kränka »sedlighet och
allmän lag» (Ordningsstadgan för rikets städer § 13) utan även då de kränka
religionen. Även mot vissa radioframställningar har berättigad anmärkning
gjorts, detta särskilt med hänsyn till den utomordentliga omfattningen av
radions åhörarkrets och framställningarnas obegränsade tillgänglighet för
barn och ungdom.

Med hänsyn till vad vi sålunda anfört tillåta vi oss hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Majit låta verkställa en allsidig undersökning,
huruvida och på vad sätt den antireligiösa propagandan
i vårt land, särskilt bland barn och ungdom, samt
andra i samma riktning verkande företeelser må kunna
motarbetas och förhindras, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 20 januari 1933.

Per Pehrsson.

David Larsson.
Ernst V. Olsson.
N. E. Nilsson.
Ernst Aronson.

Ewald Lindmark.
Adolf Wallerius.
O. O. Johanson.

Gustav Andersson,
Leabo.

Birger Petersson.
Frans Hansson.
Linus Andersson.

Osc. Werner,
Höjen.

Carl Patric Ossbahr.

M. L. Petersson,
Broaryd.

P. M. Olsson.

Bertha Wellin.

E. Thorell.

Axel Hansson
Hubbestad.

Nils Persson.

Arvid Gardell,
Stenstu.