Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959 (Motion 1959:373 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959

Nr 373

Av herr Stenberg m. fl., angående ändrade bestämmelser för Aktiebolaget
Industrikredits utlåning, m. m.

1 många avseenden är det svenska näringslivet beroende av statsmakternas
ekonomiska och finanspolitiska åtgärder. I särskilda motioner till årets
riksdag framfördes från vårt håll synpunkter och förslag berörande såväl
den ekonomiska politiken som skattepolitiken, vilka kräver beaktande av
att det svenska näringslivet skall kunna fylla sina uppgifter i ett framåtsträvande
samhälle.

från folkpartiets sida föreslås sålunda bl. a. avskaffande av den extra
bolagsskatten, avstående från den planerade skärpningen av varulagervärderingsreglerna,
gynnsammare avskrivningsvillkor för byggnader, rätt till
förlust- och resultatutjämning.

Vad gäller de mindre företagen, vilka genom sitt stora antal och sin betydande
andel av landets totala produktion spelar en betydande roll för
vårt samhälle, har från vårt håll vid sidan av ovanstående aktualiserats
flera andra problem, sasom yrkesutbildningen. Under en interpellationsdehatt
den 5 december 1958 framlade herr Ohlin vidare ett omfattande
program till den mindre företagsamhetens gagn. Utöver flera av redan ovan
nämnda önskemål begärdes sålunda återinförande av den rätt som tidigare
funnits för företagsägare att i viss utsträckning kostnadsfritt avsätta medel
för egen pensionering i rörelsen, ökat stöd åt statens hantverksinstituts
rationaliserings- och forskningsverksamhet, krav på betydande återlånerätt
av premiemedel vid en kommande pensionsreform för att underlätta kapitalförsörjningen,
främjande genom lämpliga åtgärder av den mindre företagsamhetens
export.

Ett centralt problem för den mindre företagsamheten gäller svårigheten
att fa langa krediter. Denna fråga har ännu inte kunnat bringas till en
någorlunda smidig och tillfredsställande lösning på den svenska kapitalmarknaden.

Den kapitaltillförsel till det svenska näringslivet, som sker från t. ex.
försäkringsväsendet, har ökat, men av olika skäl har inte den mindre
företagsamheten förmatt tillgodogöra sig sadant kapital i nämnvärd omfattning.
Det främsta skälet härför torde vara att det placeringsvilliga försäkringskapitalet
av praktiska skäl föredrar större låntagare.

Ä andra sidan har de kreditmöjligheter, som står till buds genom statsgaranterade
lån, företagarföreningar, AB Industrikredit och kommerskollegiums
utlåningsverksamhet antingen varit alltför begränsade till sitt om -

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959 3

fång eller ställt så stora krav på säkerhet att lånemöjligheterna därigenom
inskränkts.

I mycket betydande omfattning har därför den mindre företagsamheten
varit hänvisad till kortfristiga krediter, vilka dels ställer sig dyra — ofta
får många företagare för hela sin kredit betala 6 till 8 procent — och dels
genom sin korta bundenhet gör företagaren överdrivet beroende av växlande
lägen på penningmarknaden och i hög grad försvårar hans långtidsplanering
inom företaget.

Från myndigheternas sida har hittills mycket litet åtgjorts för att förbättra
den mindre företagsamhetens ställning på kapitalmarknaden. Behovet
av åtgärder i denna riktning ter sig emellertid nu av flera skäl mera
trängande än någonsin. Vårt numera bl. a. till följd av efterkrigstidens
ekonomiska politik relativt höga ränteläge blir särskilt kännbart inom de sektorer
av näringslivet som har särskilda svårigheter att uppnå långsiktiga
krediter. För den händelse och i den omfattning de sedan länge pågående strävandena
till ökad ekonomisk integration i Norden och Västeuropa leder till
framgång kommer kraven på skärpt konkurrenskraft att öka behovet av
långa krediter både primärt för investeringsändamål och sekundärt för
merkantila syften. Det kan erinras om att den s. k. sexmaktsunionen bildar
en stor omställningsfond för att möta övergångstidens påfrestningar. Härtill
kommer att det relativt höga svenska kostnadsläget i förening med en
hårdnande internationell konkurrenssituation ytterligare markerar behovet
av långsiktig och relativt billigt kapital inte minst för den mindre företagsamhetens
räkning.

Ett särskilt kreditinstitut

Från folkpartiets sida har frågan om den mindre företagsamhetens ställning
på kapitalmarknaden aktualiserats bl. a. genom en interpellation till
handelsministern den 27 februari 1957, vari bl. a. togs fasta på ett uppslag
från den mindre industriens sida som syftade till att möjliggöra uppläggande
av ett obligationslån genom affärsbankernas försorg med hjälp av ett särskilt
för ändamålet tillskapat kreditinstitut.

Från regeringens sida möttes förslaget — som för sitt förverkligande
kräver vissa ändringar i banklagen — då ingen förståelse. Enligt vad som
blivit bekant har emellertid nu ett förslag av i huvudsak denna innebörd
utarbetats inom Svenska bankföreningen och förelagts regeringen.

En amerikansk lag

Det kan nämnas att man i USA genom en lag av år 1958 slagit in på liknande
linjer. Genom den s. k. »Small Business Investment Act of 1958»
upprättas eu avdelning inom den redan tidigare existerande Small Business

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959

Administration som kallas Small Business Investment Division. Denna avdelning
är bemyndigad godkänna, reglera och kontrollera »Small business
investment companies», att låna medel till sådana bolag och att låna medel
till s. k. »state and local development companies».

Lagen innebär vidare upprättandet av en revolverande fond på 250 milj.
dollars för nämnda avdelning. Pengarna utlånas av finansdepartementet.

Small business investment companies kan bildas av 10 personer och skall
vara godkända av delstatsmyndigheterna eller av Small Business Administration
(SBA). Ett sådant bolag måste ha ett inbetalt kapital på 300 000
dollars innan det får börja sin verksamhet. Aktier kan få köpas av individer,
konsortier, bolag, försäkringsföretag och banker. SBA får bidra med
högst 150 000 dollars till varje sådant bolag genom att köpa debentures,
som får betraktas som en del av det inbetalda kapitalet. Dessa bolag får
låna pengar från allmänheten enligt bestämmelser som utfärdats av SBA.
SBA får också låna ut pengar till dem, dock inte mer än vad som motsvarar
hälften av det inbetalda kapitalet plus balanserad vinst.

Det kan nämnas att de lån som investeringsföretagen beviljar skall vara
»of such sound value, or so secured, as reasonably to assure payment».
Den maximala amorteringstiden är 20 år, som kan förlängas med 10 år i
vissa fall.

I förberedelsearbetet betonades att skattemedel i minsta möjliga utsträckning
skulle användas och att banksystemet skulle medverka i den utsträckning
som vore förenligt med sunda bankprinciper.

Då ett förslag nu framlagts till Kungl. \laj:t, förutsätter vi att förslag om
erforderliga ändringar i lagstiftningen snarast framlägges för riksdagen.
Vi vill därför endast här understryka behovet av att den mindre företagsamheten
med skyndsamhet beredes tillbörligt utrymme på den svenska långa
kapitalmarknaden. De ovannämnda uppslagen torde erbjuda tekniskt väl
framkomliga vägar.

Veterligen har inte den pågående utredningen rörande de statliga kreditformerna
för den mindre företagsamheten fått några direktiv att uppta
även denna fråga till behandling. Från regeringshåll har endast sagts att
nämnda utredning är oförhindrad att taga upp saken.

Oberoende av de förslag som kan komma att framläggas som resultat
av pågående undersökningar på offentlig och privat väg synes dock vissa
åtgärder till förbättrande av den mindre företagsamhetens försörjning med
långa krediter kunna vidtagas utan dröjsmål.

AB Industrikredit

En näraliggande åtgärd vore att verkställa översyn av det halvstatliga
företaget AB Industrikredits utlåningsbestämmelser. Nämnda företag, som
tillkom efter beslut vid 1934 års riksdag, har enligt sin bolagsordning

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959

till föremål »att idka lånerörelse genom att åt näringsidkare här i riket
lämna lån mot säkerhet, som finnes fullt betryggande».

Avsikten var att företaget i huvudsak skulle lämna lån till mindre och
medelstora industriföretag, vilka icke var i stånd att upptaga obligationslån
antingen på grund av att de var för små eller emedan de icke förfogade
över erforderliga säkerheter.

Företagets allmänna målsättning var sålunda väl ägnad att underlätta
den mindre företagsamhetens försörjning med längre krediter. I praktiken
har det emellertid visat sig att AB Industrikredit icke uppnått någon större
utlåning, trots att företaget särskilt under sina första år gjorde sig känt
bl. a. genom flitig annonsering i hantverkets och småindustriens tidskrifter.
F. n. torde AB Industrikredit ha en utlåning av sammanlagt endast ca 60
milj. kronor.

Denna i förhållande till behovet blygsamma utlåning torde sammanhänga
bl. a. med den omständigheten att företaget i likhet med andra kreditinstitutioner
under 1950-talet av statsmakterna ålagts kreditrestriktioner.
Ända sedan 1949 har AB Industrikredit varit underkastat särskilda direktiv
om restriktiv utlåning. Möjligheterna till utlåning har dessutom ytterligare
begränsats genom att rätten till upplåning maximerats. År 1955 begränsades
sålunda en tidigare medgiven rätt att hos livförsäkringsbolag upptaga
lån på 8 milj. kr. om året till 6 milj. kr. Riksbanken har därvid även förutsatt
att lån därutöver icke skulle få anskaffas genom utgivande av obligationslån.

Framför allt torde dock AB Industrikredits utlåning ha begränsats
genom de krav på säkerhet som gäller. Lån beviljas mot fastighetsinteckningar
och/eller förlagsinteckningar, vilka senare dock måste vara
kompletterade med borgen. Inteckningarna gäller nästan undantagslöst
från botten.

Det framgår härav att de krav på säkerheter som AB Industrikredit
enligt sina föreskrifter måste ställa är mycket höga. Som konsekvens
har detta lett till att företaget inte varit i stånd att betjäna mer än en
relativt begränsad krets av låntagare. Alla de fall då säkerheterna »icke
är fullt betryggande» måste sålunda uteslutas. Den ovan nämnda annonseringen
i hantverkets och småindustriens tidskrifter ledde sålunda icke
enligt uppgift till avslutandet av någon enda lånetransaktion emedan de
erbjudna säkerheterna icke var »fullt betryggande». Enligt de erfarenheter
som utredningarna rörande ifrågavarande låneärenden gav måste
kreditgivningen till småindustrien i regel i hög grad grundas på företagarens
personliga egenskaper: framåtanda, teknisk och kommersiell begåvning,
gott ekonomiskt förstånd och god moral.

Detta visar att en förutsättning för en utveckling av AB Industrikredit
i från början avsedd riktning kräver eu uppmjukning av nuvarande
rigorösa krav på säkerhet i riktning mot förtroendekrediter. Då emellertid
förtroendekrediter kräver så ingående kännedom om den lånesökan -

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959

des förhållanden att endast en lokal institution kan väntas äga kvalifikationerna
för en sådan bedömning torde vid en sådan förändring böra
övervägas ett arrangemang som innebär att AB Industrikredit upprätthåller
regelbundet samarbete med företagarföreningar eller vederbörande
branschorganisationer.

Vid en sådan översyn av AB Industrikredits bolagsordning bör vidare
tagas i blickfältet möjligheterna att förse även detaljhandeln med krediter.
Som bekant kan detaljhandeln f. n. icke tillgodogöra sig några krediter
av den art som i princip står till hantverkets och småindustriens förfogande.
Med kännedom om den snabba och kapitalkrävande rationaliseringsprocess
som försiggår i distributionsledet framstår det som angeläget
att även detta produktionsled tillförsäkras bättre möjligheter att anskaffa
långsiktiga krediter.

Lokalfrågor

I många sammanhang har understrukits att den mindre företagsamhetens
lokalbestånd både produktionsmässigt och med hänsyn till hälsoförhållandena
är otillfredsställande. En särskild utredning arbetade på sin tid med
dessa problem men den fullföljde aldrig sitt arbete utan nedlades. Kommerskollegium
uttalade t. ex. 1953 att småindustriens lokalbestånd »i mycket
stor utsträckning är föråldrat samt särskilt med avseende på tillgång till
dagsljus, uppvärmning och ventilation bristfälligt». Arbetsmarknadsstyrelsen
framhöll samma år att »åtskilliga problem föreligga, vilka behövt
utredas i syfte att underlätta småföretagarnas möjligheter att ordna sina
lokalfrågor». Behovet av en undersökning har i många andra sammanhang
så klart dokumenterats att det framstår som ytterst angeläget att den nedlagda
utredningen utan dröjsmål återupptages. Inte minst framstår detta
önskemål som trängande mot bakgrund av de lokalsvårigheter som de
mindre företagen ofta råkar in i vid genomförande av saneringsplaner i
städerna. Problemet framstår här inte bara som tekniskt. Även finansieringen
av nya lokaliteter av sådan belägenhet och kvalitet att de framstår
som acceptabla erbjuder ofta betydande svårigheter.

Differentierad skatt

I motioner framförda från vårt håll vid årets riksdag upptages flera för
näringslivet väsentliga problem på beskattningens område. Utöver dessa i
annan motion framförda yrkanden vill vi beröra en annan fråga, som har
betydelse för de mindre företagens försörjning med eget kapital. Härvid
spelar skattebestämmelsernas utformning en betydande roll. I den allmänna
debatten har tanken framförts om införande i vårt skattesystem av
möjligheter liknande dem i USA existerande att för företag, vars omslutning
icke överstiger viss storleksordning, ett bottenbelopp av vinsten (i USA

Motioner i Andra kammaren, nr 373 dr 1959

25 000 dollars) beskattas lindrigare än den vinst som överskrider ett sådant
bottenbelopp. Vi är medvetna om att ett sådant system är behäftat med
nackdelar. Det kan t. ex. befaras stimulera till uppdelning av företagsenheter.
Å andra sidan skulle det medföra en klart gynnsammare skattebehandling
av mindre företag, vilka för sin kapitalförsörjning är i särskilt
hög grad beroende av att ökade finansieringsmöjligheter kan öppnas. Frågan
är utan tvekan av sådan vikt att den borde ägnas en ingående belysning.
Det borde förslagsvis kunna ske genom finansdepartementets försorg.

Med hänvisning till det ovan anförda vill undertecknade, som förutsätter
att det förslag som nu framlagts från Svenska bankföreningen att förbättra
de mindre företagens tillgång till långfristigt kapital skall från vederbörande
myndigheters sida behandlas med all skyndsamhet, föreslå,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om sådana förändringar
i AB Industrikredits bolagsordning att kravet på
säkerheter för därifrån utlämnade lån göres mindre rigorösa
särskilt med hänsyn till behovet att tillgodose även
ansökningar om s. k. förtroendekrediter,

att AB Industrikredit medges avsevärt vidgade upplåningsmöjligheter,

att möjligheter skapas att tillgodose även mera långsiktiga
kreditbehov inom distributionsledet såsom detaljhandeln,

att den nedlagda utredningen rörande den mindre företagsamhetens
lokalproblem utan dröjsmål återupptages och
bringas till fullbordan och att utredningen även till beaktande
upptager de med lokalproblemen sammanhängande
finansieringsproblemen, samt

att riksdagen i övrigt måtte beakta ovan anförda synpunkter.

Stockholm den 27 januari 1959

N. Stenberg

Johan ö. Ågren

Sigfrid Löfgren

Wald. Svensson

Edvin Jacobsson
i Tobo

Carl Cliristenson

Yngve Hamrin

i Malmö