Motioner i Andra kammaren, nr 36 (Motion 1953:36 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 36.

Nr 36.

Av herr Holmberg, om anslag till Sveriges schackförbund.

Att schackspelet icke uteslutande är förströelse utan ett värdefullt
inslag i kulturutvecklingen med fostrande betydelse och förmåga att tjäna
folkförbrödringens sak erkännes numera allmänt. Konungen och statsministern
har ju också framträtt såsom »beskyddare» av internationella
schackturneringar, som ägt rum i vårt land. Sådana gester förefaller dock
icke särdeles meningsfyllda, sedda vid sidan av det faktum, att svenskt
schackliv regelmässigt icke erhåller något som helst ekonomiskt bistånd
av statsmakterna. Man behöver inte gå till det i särklass ledande schacklandet,
Sovjetunionen, för att finna en helt annan inställning hos de styrande.
Exempelvis Finlands regering har med avsevärt ekonomiskt bistånd
varit de finska schackspelarna behjälplig, och motsvarande är fallet i
många andra länder.

Icke nog med att statsmakterna i Sverige ställer sig kallsinniga till strävandena
att främja schackkonsten, även i detta avseende har inställningen
direkt försämrats på senare år. Som en liten hjälp att arrangera 1948 års
interzonala turnering fick Sveriges schackförbund av statsmedel 15 000
kronor. Till den över hela världen uppmärksammade interzonala turneringen
i Saltsjöbaden—Stockholm på senhösten 1952 bidrog statsmakterna
däremot med en summa på 5 000 kronor! Beaktas penningvärdets fall från
1948 till 1952 är naturligtvis bidraget 1952 inte tredjedelen, utan ungefär
femtedelen av det blygsamma belopp, som anslogs år 1948. Många gånger
större summor än de angivna statsmedlen fick privata mecenater bistå
med för att vårt land skulle kunna stå som värd för den internationella
turneringen 1952.

Statsmakternas negativa hållning till schacklivet har två konsekvenser.
Dels äger icke en så snabb och god utveckling rum på det svenska schacklivets
område som skulle möjliggöras under gynnsammare ekonomiska
villkor. Dels tvingas schackspelarna i vissa fall att vid valet av ledare snegla
pa vederbörandes förmåga och vilja att offra inte bara tid och arbete utan
i rikt mått också kontanter. Att detta icke är en sund och demokratisk
ordning torde alla kunna vara överens om.

Med hänvisning till det ovan sagda hemställes,

att riksdagen måtte besluta att för budgetåret 1953/54
anvisa 30 000 kronor såsom anslag till Sveriges schackförbund.

Stockholm i januari 1953.

Helmer Holmberg.